Bengt Bengtsson Kinesen och bibelspråken

ket ämbete, den tillhört var okänt, men på dess kuppa kan man läsa namnen: "Jöns Grönwall , Jokom Käding, Per Jönsson, H. Hansson Biörckman, anno 1741 ". Jöns Grönwall och Jockum Kiedding, som båda blev mästare i Lund 1725, är välbekanta från Lundaämbetets protokoll. Per Jönsson är tydligen den mästare, som vann mästerskap i Lund 1733. Hans Hansson Björkman var son till Jockum Kieding (el. Käding) blev gesäll 1723 och var mästare i Ystad, bild 7.

Trots Lundasvarvarnas motstånd hade således även Ystadmästarna bildat eget ämbete. Om detta skedde 1741 , det år de fick sin välkomma, är mig tyvärr obekant. Samma år fick emellertid Svarvarämbetet i Lund nya skråprivilegier och nytt skråbrev.

Otryckta och tryckta källor

Bouppteckningar i Lund 1717- 33. Det loflige swarfware Ämbets i staden Lund brefbook Åhr 1719. Drejarenas Ampts Protocolls book J Lund 1718 (1718-54). Lunds domkyrkas Ringbok 1703-50. · Lunds dop- och vigselbok 1671-1747. Lunds födelsebok 1700-1745. Lunds svarvaregesällers protokoll 1719-1800. Regler för konstdrängar och swa1fware gesäller, 1719, avskrift av stockholmsskrået.

Janne Agri: Anteckningar om Lunds borgare på 1740-talet ur Sk1ifter utgivna av föreningen Det gamla Lund XX, Lund 1939. Gunnar Carlquist: Lund på 1690-talet ur Skrifter utgivna av föreningen Det gamla Lund V, Lund 1923.

Kinesen och bibelspråken

Till färgbild Il/

Vi har i denna årsbok gång efter annan haft anledning att behandla den svenska fajansen under 1700-talet; arbeten från fabrikerna Rörstrand, Marieberg, Pålsjö och Sölvesborg förekommer ofta, ibland i större sammanhang, ibland som föremål för kortare uppsatser. Kulturens förre intendent Sven T. Kjellberg publicerade 1956 en kort artikel om en originell Rörstrandstallrik under titeln Ett frågetecken. Jag citerar:

"Frågetecknet gäller icke tillverkningsort eller tid för detta fajansfat. Det bär på sin undersida i klart blå skrift svaret på dessa frågor. Det är i sig själv intressant att finna en Rörstrandspjäs daterad 1741, då tidigare, enligt Baeckström, av de över hundra fajanser man känner med årtal från 1740-talet, ingen varit daterad före 1744. Intressant är också att signaturen innehåller både Stockholm och Rörstrand; den senare beteckningen kom först i bruk på 1760-talet. Utöver detta anger inskriften namnet på beställaren: Ludowicus Neijber. ••

Fatet eller kanske snarare tallriken är som synes av färgbilden mycket originellt utformat, med det fördjupade "saltkaret" något annat kan det väl knappast ha varit - upptill och de rektangulära urtagen nedtill åt båda hållen. Man kan gissa på att tallriken tillhört en reseservis och att urtagen tjänat till att underlätta instuvandet i ett speciellt etui. Kanske formen är ett infall av tillverkaren - eller beställaren - och urtagen vill göra det lättare för den ätande att luta kniv och gaffel mot tallriken?

Hur som helst, tallriken saknar motstycke och frågetecknet kvarstår. Men hur är det med den egentliga dekorationen? De regelbundet utplacerade fruktkorgarna och de volutsmyckade