Barbro Åstrand Svarvare i Lund

en ny tid randas för det skånska jordbruket. För plöjningsredskapens vidkommande blev C. G . Stjernsvärds anläggning av den första redskapsfabriken vid Engeltofta 1803 den inledande händelsen och ett par mansåldrar senare var den gamla skånska plogen borta. Men då hade också det gamla treskiftesbruket ersatts med ett rikare differentierat växelbruk och bytvånget med ägo blandningen genom storskiftet, enskiftet och laga skiftet blivit upplöst.

Litteratur (urval)

Eskeröd, Albert (Nilsson): By och gård , hushållning och folkliv; i En bok om

Skåne I, Lund 1936. - Jordbruk under 5000 år. Redskapen och maskinerna. Stockholm 1973. Jirlow, Ragnar: Die Geschichte des schwedischen Pfluges. Stockholm 1970. - Skånska plogen. Kulturen 1948. - Årder och plog i Skåne. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1954. Lekholm , C. G.: " Plöja med fjortan hoed forre" . Kulturen 1945. Linne, Carl v.: Carl Linnaei Skånska Resa .. . 1749. Stockholm 1751. Sohlberg. Mattias: Folklivet på Söderslätt under senare hälften av 1700-talet.

En samtida berättelse meddelad av Be11 Möller. Historisk Tidskrift för

Skåneland Bd 6, Lund 1916.

Svarvare i Lund

Till f ärgbild /I Den 27 december 1718, "som var den tredje Juhledag", lät svarvarmästare Anders Hindberg inför öppen låda till läran inskriva drängen Hans Slonberg (el. Slån-) i svarvarämbetet i Lund. Hans Slånberg som var född i Hammarlunda socken av ärliga och äkta föräldrar, såsom föreskrevs, hade redan varit i lära hos sin mästare fyra år och var således ingen nykomling i staden.

Det Lund han kände var en liten stad, i vilken det skånska kriget 1675-79 satt djupa spår. Branden, som Christian V låtit anlägga vid sitt återtåg från Kristianstad 1678, hade ödelagt 163 av stadens 304 gårdar. När återbebyggelsen, stimulerad av skattelättnader, tagit fart och staden åter kommit på fötter hade den drabbats av nya olyckor med inkvarteringar av krigsfolk och av en ny stor brand i centrum 171 I. När det Nordiska kriget äntligen var slut 1718, bodde i Lund omkring 2.700 människor. År 1728 var av dess borgare, dvs. de som hade rätt att driva egen näring, 79 stycken hantverksmästare med sammanlagt 40 gesäller och 27 lärgossar eller -drängar.

Redan 1718 fanns tre svarvarmästare i Lund, Jöns Larsson, Anders Jönsson Hindberg (skrevs äv. Hin- el. Hingberg) och Nils Jönsson.

Jöns Larsson var sannolikt född omkring 1660. Av bouppteckningen 28/6 1725 efter hans död framgår, att han med sin hustru Margareta N ilsdotter hade tre söner, Anders Jönsson Hindberg, pottemakare Per Jönsson ibland kallad Hindberg, bosatt i Lomma, och Nils Jönsson. Det finns inga belägg för att Nils är den tredje svarvarmästaren i Lund, men att överta faderns yrke hörde ju ej till ovanligheterna och både Anders och

Nils står angivna i bouppteckningen med enbart titeln mäster. Jöns Larsson hade också en dotter Anna, som var gift med en sergeant och en hemmavarande dotter Mätta. Enligt mantalslängden från 1721 hade han sin gård i Drottens rote nr 45, där han står upptagen som Jöns drejare med hustru och en dotter. Tomtens exakta belägenhet går ej att fastställa, men den låg sannolikt någonstans i trakten av Grönegatan. I Lunds domkyrkas ringbok kan man läsa att den 18 december 1724 ''siählaringdes för Swarfwaren Sahl. Jöns Larsson med alla klockorna, 2 daler 16", och att han begrovs " uthi S:t Petrij Kyrkegård uthan klåkor". Hans kvarlåtenskap var anspråkslös. Förutom hus, tomt och hage samt verkstad med verktyg, värderat till 200 respektive 12 Daler, kvarlämnade han enligt bouppteckningen 23 silverknappar, 2 I /2 aln nytt grått kläde, I grå klädesrock, 2 par handskar av sämskat skinn, I spanskrör med elfenbensknopp och silverring, I bordendes bänk, I dito mindre under fönstret, I furuskåp med tre rum, I furubord med fat, två stolar, I dito med ett hål på sätet, I litet saltekar, I stor tunna, I öl halvtunna, I kopparkittel med järnöron, I betsel med stänger, I par stigbyglar och stigläder. Änkan skulle få sitta kvar i orubbat bo, men "sedan hon heder!. begrafven varder", får barnen följande att fördela: I par sängedyner med fjäder, 2 huvuddyner, I örngott, 2 par linnelakan, I par dito, I järngryta, I järnpanna, I halster med 7 grenar stöpt, I furukista, I halländskt nytt bordtäcke, I bordduk och I svarvares handkläde.

Anders Jön sson Hindberg hade gård i Clemens rote nr 45. Han hade köpt den 1717 och av en uppmätning från 1721 framgår, att den var belägen vid Lilla Fiskaregatan på norra sidan ungefär mittemellan nuvarande Bantorget och Stora Gråbrödersgatan och att den delvis sträckte sig upp till Klostergatan. Av denna och andra tomtbeskrivningar från tiden framgår, att en hantverkare brukade ha tomt med hus, gård och hageplats. Ofta förekommer angivelser som 8 bindinger eller 11 bindinger hus, vilket innebär antalet fack i en korsvirkeslänga. En gård innebar i regel tre eller flera längor, ofta omslutande en gårdsplats och försedd med inkörsport. Hage kunde dels betyda trädgård dels beteshage.

Anders Hindberg hade vid det här laget familj. Den 23 maj

I. Stortorget i Lund, litografi av J. Knutsson 1830. Rådhuset t.v. i torgets fond uppfördes 1736, efter det att staden varit utan fast rådhus sedan 1711 då det föregående brunnit ner.

1714 lyste det första gången för honom och Kirstin Jönsdotter. Den 5 februari 1715 kristnades deras son, "födt den sama dag om morgonen kl 5" till Lars. " Rådman Melanders hustru bar honom, faddrar woro Studiosos D:Söderling, Jöns Larsson, Nils Jönsson, Jöns Larssons hustru" etc. Att hustrun till Rådman Melander, sedermera borgmästare i Lund var gudmor visar att Anders Hindberg var en man med viss betydenhet. Ordalydelsen i bouppteckningen från den 24 oktober 1726, då hans hustru avlidit är också talande: " ... Uti Borgaren och mästaren i det lofl. Swarfware Embetet Ehrborne och konstärfarne Anders Jönsson Hindbergs hus uppretta ... " Han gifte om sig mycket snart. Redan den 6 november, knappt 14 dagar efter bouppteckningen lyste det första gången mellan honom och pigan Maria Mårtensdotter.

Den tredje Lundasvarvaren, Nils Jönsson , gifte sig i oktober med pigan Magdalena Sörensdotter. Huruvida han redan då skaffat sig egen verkstad är för mig okänt, men i 1721 års

mantalslängd står han upptagen på nr 20 Clemmetz Rothe med hustru och en gesäll. Hans gård låg sannolikt på tomt nr I 10, alltså mellan Stora och Lilla Kiyrkosträtet (Lilla Kyrkosträtet gick från Stortorget till Domkyrkan mellan nuvarande Kyrkogatan och Kungsgatan) bakom gamla rådhuset vid Stortorgets nordvästra hörn, bild I. Förmodligen innefattade också hans tomt hus, gård och hageplats.

Dessa tre mästare bildade 1718 eget svarvareämbete i Lund, vilket enligt skråbestämmelserna skulle ske, då det fanns ett tillräckligt antal mästare inom ett hantverk. Man kan följa händelserna i ämbetets protokolls bok den 12 november 1718: " Sedan under Hans Kongl. Maijts Wår Allernådigste Konungs här wistande, Hans Escellence Kongl. CommercieCollegio i Stockholm, såwäll som ämbets Borgmästare Wälborne H. Jöran Adelqranz så wida bragt, att bem10 denna stadens Swarfware Jöns Larsson, Anders Hingberg och Nils Jönsson under d:28 Junij sistl. ärhållit det Lofl: Stockholmiste Swarfware Ämbetz tryckte underskrifne Mästare Bref, hafwer denne ... Generalen och Guverneuren .. . tillskrifwet och i ödmjukhet sådant berättad, med anhållande, att de andra här i landet boende swarfware måtte imponerade blifwa, sig här infinna och sökia detta som endaste Swarware ämbete här i landet, hwaruppå General och Guverneur . .. lämnat Magistraten till swar: att han Samtel. Magistraterna här i landet tillskrefwet om detta Ampts upprättande, hwar jemte och Magistraten anbefalles med detta Ampts inrättande förfara efter Kongl. Maijts utgifne SkråOrdning ... Till detta Ampts inrättande war församblade uthi Mäster Jöns Larssons Huus, Nembl. Borgmästaren ... H:r Oluff Nordsteen och hhrar Rådmännen Offve Persson, Zach. Melander .. . och blefwo dessa Mästare ... till Swarfware-Ämbetets inrättande allsköns Lycka tillönskade, och blev Mäster Jöns Larsson till ålderman och Anders Hingberg och Nils Jönsson till Bisittare förordnade; hwilka, som de under stor bekostnad inrättat detta Ampt, förbehålla sig den förmohn, att när åldermannen Mäst. Jöns Larsson genom döden skulle afgå det de öfrige Mästrar ... ömsom blifwa Åldermän uthan någon annans intrång . .. Hwilket Magistraten ... finner skiäligt bewillja, som de till detta ämbetsinrättande warit upphovsmän, samt där till ett

merckeligit förskått gjort hafwa ... Warandes och beslutat att detta Swarfwarämbete skulle hafwa fyra stämmor el. qvartal om åhret, nembl.: om Juhlen det första, det andra dagen efter Mariae Bedådelse, det 3c1;e dagen efter S10 Hans dag, det 4"" dagen efter Michael is, då hwar mästare skall gifwa hwart qvartal !Oöre silvermynt i Lådan. Att således som föreskrifwet står slutet och inrättat är, bekräftas med stadens sigill och Magistratens egenhändiga underskrift ... "

Det nyblivna ämbetets inventarier som står antecknade i ämbetsprotokollet var vid tillfället "befintliga Bref, documenter och Handlingar, sampt Kongl. Maij 15 Skrå Ordning, gesellernas Gewohnheit med mehra, som uthi ämbetslådan förvarade äro Nembl:" Härefter är anteckningarna slut.

Gesällernas Gewohnheit, som finns med i inventarieförteckningen, är tryckta bestämmelser, anvisningar och formuleringar att använda inom svarvarskrået. Dessa formuleringar, avsedda för speciella tillfällen användes ofta i sin tyska version och fungerade över nationsgränserna som lösenord och bevis för att man var rätt gjord gesäll. Då "Gewohnheiter" hölls strängt hemliga inom skrået levde de vanligtvis genom muntliga traditioner. Tryckta "Gewohnheiter" är därför mycket sällsynta. Den här "lilla Tyska boken" tryckt i Leipzig innehåller dessutom en skildring av svarvarkonstens ursprung, ålder och utveckling författad av en Joachim Mi.illner 1653, bild 2. Lundamästarna hade lyckats komma över den, med stora svårigheter och efter en omfattande brevväxling, från en Mäster Schwier från Stockholms svarvareämbete. De hade måst betala den med 100 daler kmt, vilket måste ha varit en dryg utgift med tanke på att de för sina tre mästarbrev hade fått ge sammanlagt 300 daler kmt. Att frivilligt ådraga sig dessa utgifter visar vilken vikt man lade vid att ha eget ämbete. Den ensamrätt att driva hantverket, som förlänades genom skråämbetena, var förmodligen mycket svår eller omöjlig att övervaka utan ett ämbete på nära håll. Att Lundasvarvarna bildade ämbete så sent som 1718 betyder ingalunda att de tidigare varit för få för detta. Allt tyder på att de redan hade både skrålåda och handlingar och sigillet med sitt " Der Dreiier Amt in Lund" är sannolikt äldre. Det kan mycket väl ha funnits ett tidigare Amt i Lund, men med tanke på

de oroliga tider som rått långt in på 1700-talet var det kanske först nu man var säker på att det var till myndigheterna i Stockholm man skulle gå för att få sina rättigheter stadfästa.

Den första lärodräng som skrevs in i det nya ämbetet var alltså Hans Slånberg och han skulle " efter Ett åhrs förlopp löösgifwas. ' '. För inskrivningen fick han betala 2 daler smt nämligen till råds bisittare 24 öre, till Notarien 12 öre, till de fattiga 4 öre, till lådan 24 öre. Vid samma tillfälle lät Nils Jönsson inskriva lärgossen Sören Truedson Wallberg, som också varit i lära tidigare, och Jöns Larsson lät inskriva Petter Lassesson Dahlqvist, vilken, " som han var ung" och skulle förses med kläder av mästaren, skulle lära i 6 år. Att han skulle bo och äta hos sin mästare behövde inte särskilt anmärkas i protokollet, det var regel både vad beträffar lärgossar och gesäller. Som lärgosse hade han att lyda mästaren, mästarens hustru och gesäller.

Den 2 januari 1720 var det tid för Hans Slån berg att lösgivas ur läran. Han var nu gesäll. För lösgivningen fick han betala sammanlagt 5 daler och till gesällernas recompence och traktamente lika mycket. Samtidigt lät Slånbergs mästare inskriva en ny lärgosse och året därpå kom ytterligare en gesäll, Severin Kijhl från Holstein till den Hindbergska verkstaden i Fiskaregatan.

Vid marsstämman 1721 fann man det för gott att göra åtskillnad på mästare och gesäller, som hittills haft sina rättigheter tillsammans. Mäster Anders Hindberg hade för den skull " utaf egen bekostnadt låtit förfärdiga en skrålåda, med dubble lås och 2ne nycklar samt et enkelt järnbeslag, hwilken han förähra will till gesellerna att hafwa sina documenter och gesälle rättigheter uti" F .ö. sade sig mästarna " willia lemna gesellerna det utlåfte protokollet . . . som kåstat 1 daler 8 öre" likaså "geselle artiklarna som utlofte äre utaf Stockholms gesellelåda för 64 daler, vilka 2nedocumenter skall bliva i gesällådan som ett låhn tills gesellerna" kan betala vad mästarna lägger ut för dem. Till mästarelådan skulle gesällerna dessutom betala årlig ränta. "Mästarnas willkoma blifwer och lånt till gesellerna när den behövs till dess de siälfwa kunna förmå kiöpa eller förskaffa sig en för sig siälfwa." Mästarna fann också skäligt att gesällerna betal te månadsqvartalspengar till lådan med 4 öre, " hwilket närvarande gesellerna Hans Slånberg och Severinus von Kijhl samtyckte" .

l '.

< I

f

0'.

I /t7C t'

I

/; :r

I /r

• ,.. ,'f'.

1;.1 /

2. Svaravareämbetets och dess gesäll ers Gewohnheit, tryckt på tyska i Leipzig. H . 15 cm. Därunder samtida avskrift av brev till Mäster Schwir för anskaffande av boken, daterat juni 1718, och ovanpå kvitto på betalning för densamma, från november 1718. Ark.nr XV.

Gesällerna fick de utlovade artiklarna i avskrift från Stockholm. De är daterade 1719 och finns alltjämt bevarade, liksom det så bildade gesällskapets protokollsbok, som har sin början 1721.

Gesällskapet var underordnat mästarnas ämbete. Två mästare skulle delta i deras sammankomster, en lådemästare, som hade hand om lådan, ibland även kallad krogfader, då det var i hans hus man höll skänk dvs. hade sammankomst, och en stohlsbroder eller bisittare. Lådemästare var till en början Anders Hindberg. En åltgesäll, motsvarigheten till mästarnas ålderman, brukade förestå gesällskapet. Någon sådan tycks inte ha förekommit i Lund. Man var för få, även om två gesäller tillkom vid jultid 1721 , Sören Wallberg, som blev lösgiven ur läran av sin mästare Nils Jönsson och Cornelius Pettersson från Köpenhamn som arbetade hos en mäster Friberg i Malmö. Severin Kihl förordnades vid första sammankomsten till örtgesäll, sedermera då man inte blott var två utan fyra gesäller utsågs både äldst och yngst örtgesäll. Örtgesällen hade att ta emot främmande gesäller skaffa honom arbete, följa den bortvandrande och ge honom hans skänk eller " ört" . Örtgesäller skulle också ombesörja att skänk eller sammankomst kom till stånd, förhöra sig hos lådmästaren om lämplig tidpunkt och sammankalla gesällerna.

Skrået växte. Till vårstämman 1719 hade kommit en utlärd svarvare, Nils Friberg, som lärt hantverket i Ystad och nu ville skaffa sig mästarebrev. Han måste dock inskrivas som lärgosse för att till nästa stämma bli lösgiven och förklarad för gesäll. Därefter skulle han "efter detta Ampts maner ... blifwa kvar i tre månader till dess han lärt hantwärkets Gewohnheit". Friberg sade sig ha en copia av hantverkets "Gewohnheit" och förklarade på ämbetets undran och förfrågan att ''han fådt dhen af en från Tyskland öfwerkommen gesäll, hwilken sedan blefwet fången af dhe danske". Nils Friberg förelades emellertid av amptet, att han skulle avlägga sin ed att han aldrig skulle få " lära eller upptäcka någon sant ... Gewohnheit" som den han skulle tillställas av amptet, " långt mindre tillåta någon däraf skrifwa copia".

Vid vinterstämman äskade Friberg amptet, dvs. han anhöll om att få göra mästerstycke, vilket beviljades. Påföljande qvar-

tal meddelades han att han ej kunde tillåtas att som mästare "sättia sig ned här i staden" då ingen näring var " i denna fattiga stad för dessa 3ne Mästrar" och att man därför " erhållit Magistratens resolution att så länge" de leva " tillåtas ingia flera sig . här nedersättia .. . " Därpå blev bestämt att han som mästerstycke, "som den tryckta Tyska boken" föreskriver, skulle förfärdiga "Een upstående spinnråck, En ballsam dosa med sju rum och sine särskilte skrufwar, desslijkest Ett Schacht Spehl." Färgbild Il . Efter anhållan tilläts Friberg slippa att göra schackspelet mot att han betalte 3 daler smt. 1720 vid S:t Hans stämma, det är vid midsommartid, uppvisade Friberg sitt mästerstycke, som befanns " något bristfälligt vara, dock utan någon märkelig skada, hwaiföre Friberg" fick betala till lådan 2 daler smt. Som ordinarie utgifter vid detta tillfälle hade han att betala äskepenningar I daler 16 öre, till de fattiga 16 öre, till lådan 10 daler, till mästerförtäring 5 daler smt. Han trakterade dem "efter deras nöje" .

Nils Friberg slog sig ner i Malmö, men då han ännu ej hunnit få något hus där, stannade han i Lund över sommaren, på villkor att han ej tillverkade mer än I dussin spinnrockar och att han ej gjorde arbete till någon här i staden utan sålde dem på Malmö marknad.

Efter hand blev fler svarvare upptagna i Lundaskrået mot gängse avgifter men utan att uppvisa mästerstycke, dock på villkor att de ej slog sig ner i Lund. De tycks emellertid ha varit etablerade svarvare i sina städer. Så blev f.d . styckjunkaren och artillerisvarvaren från Landskrona Christoffer Schehl, som lärt i Köpenhamn, ämbetsbroder 1723 och Henrick Malm från Carlshamn 1724. Ystadsvarvarna Jöns Grönwall och Wilhelm Krikner förenades med Lundaämbetet 1724 och 1725 Jochum Kiedding, även han borgare i Ystad.

Det förefaller befogat att man sökte förhindra att fler svarvare slog sig ned i Lund, ty trots att de icke var mer än tre framförde Nils Jönsson vid stämman den 30 september 1723, att " han tänkt begifwa sig här ifrån Staden, emedan han med hustru och Barn icke kan see sig någon uthväg, föda eller öfr. nähra sig ... " Ämbetet ansåg emellertid att tre mästare måste finnas i staden och bestämde att Nils Jönsson ej fick flytta ' 'förrän någon annan

mästare i dess ställe blifver . .. " Nils Jönsson svarade att "så framt han kan få någon huusvarelse, vill han see till om han ännu någon tid kan här förblifwa." Han tycks ha blivit tvungen att sälja sin gård vid Kyrkogatan.

Skråväsendets bestämmelser ingrep i och reglerade hantverkarnas liv såväl i fråga om yrkesutövningen som i det privata, inte minst för gesällernas vidkommande. De gav rättigheter, sammanhållning och gemenskap, men de var också ett organ genom vilket staten utövade kontroll över landets medborgare. Ett skråämbete i en stad hade befogenhet att inom sitt skrå fungera som rättsinstans under råhusrätten. Ämbetet uppfostrade sina medlemmar till ärbarhet, lydnad, hyfs och ett visst mått av belevenhet. Det var viktigt för en gesäll att kunna " föra sig ute i världen", att väl känna sitt yrkes seder och bruk, dvs. sitt yrkes "Gewohnheiter'', då gesäller var ett rörligt släkte, som vandrade vida omkring, ofta långt ut över sitt lands gränser. Inte bara som mästare utan kanske i synnerhet som gesäll var man mån om sin sociala status och såg därför gärna till att ens " bröder" höll sig till reglerna.

Välkomman var den främsta symbolen och uttrycket för skråets sammanhållning både inom mästarnas ämbete och inom gesällskapet. Ur den drack den nyblivne mästare då han förenades med ämbetet, ur den drack den nyblivne gesällen som bevis på att han var upptagen i gemenskapen, ur den fick den vandrande gesällen sin välkomstdryck. Enligt Lundagesällernas " Regler för konstdrägare och Swarfware gesäller" fick gesäll ej vägra " när lådmästaren efter sed gesällvälkomma framräcker", vid straff 2 marker smt, bild 6 och 7.

Drickandet ur välkomman tycks ofta ha varit höjdpunkten på en längre ceremoni. I den " lilla tyska boken" står föreskrivet hur man skulle förfara med en gesäll som skulle invigas i gesällskapet. Efter ett meningsutbyte efter fastställda formuleringar, som f.ö. tycks ha gällt även främmande gesäller som kom vandrande till Lund, " för man ut lärlingen /klär honom som en backant I för in honom i procession I varvid örtgesällen klär på sig något annat I de andra sätter ljus i kvastarna I en klingar i en klocka I de sätter honom på en bänk I den äldste retar honom på allehanda sätt I därpå tar de några träverktyg som en hyvel fylld

3. Uppstående spinnrock av polerad björk med svarta kulor, vita bennaglar och knappar. Alla delar utom bord och trampa svarvade. H. 122 cm. kM 14.287.

med bjällror I en isärtagen passare och hyvlar till I så att man ser I att man ur en klots skulle kunna snida en Merkurius, samtidigt låter den äldste gesällen hans tänder visas upp för sig och kastar ett ägg i gapet på honom I rakar honom med en rakkniv av trä. Härefter måste han åter ut I klä sig på annat sätt I och komma in som en rättskaffens gesäll. Därefter sätter de honom uppe på bordet I han mås te ge sin gesällkrans till den äldste örtgesällen. Härefter lägger gesällerna hattarna bredvid sig på bordet I örtgesällen sätter på honom kransen, ger honom en örfil och säger: Här har du ont från mig I men när någon ger dig en andra I så försvara dig. " Därpå framsäger gesällerna hantverkets "Gewohnheiter" för den nye I och ger honom skänk som till en främmande gesäll, dvs. han får dricka ur välkomman. lnvigningsceremonier av det här slaget hade sina motsvarigheter inom alla skrån - snickarnas behyvling, smedernas nyckelbett,

- liksom bland universitetens studenter.

Lärgossens pånyttfödelse till gesäll, som kommer till uttryck i dessa ceremonier, markerades ibland av att den nyblivne gesällen tog nytt namn. När t.ex. Christoffer Schehls lärgosse Per Nilsson 1728 blev gesäll antog han namnet Petter Biörcklin.

Det är svårt att veta i vilken grad Lundagesällerna följde dessa tyska "Gewohnheiter" , men det är uppenbart att de utnyttjades. Varje gång en lärgosse blivit gesäll, anhöll han hos mästarna att få låna " hantverkets Gewohnheit" , då de förvarades i mästarnas låda. Så gjorde också Erik Rebeck ett par månader efter det att han blivit gesäll, dock först efter det gesällen Cornelius Pettersson vid gesällskapets sammankomst den 3 mars 1723 påpekat " att ingen får sig påtaga äldst eller yngst Örtgesällämbete utan han kan samma syssla förrätta och till frågorna swara" , vilket bejakades av lådemästare, stohlsbroder och samtliga gesäller. Vid gesällernas månadsqvartal den 8 december anfördes emellertid att " Såsom gesällen Erik Rebeck hwilken sagt både läsa och skriva kan, än till dato icke velat efterlefwat dhe många trogna och Hälsosamma förmaningar han så af Lådemästare och Stohlsbrodern som sielfwa gesällskapet blifwit tillsagde nembl. at lära sig Handtwerks Gewohnheit i det han intet ord der ännu kan svara till någon fråga, för hwilken hans försummelse han nu första gången komma och pålägas böter till lådan 8 öre smt och till de fattiga 2 öre smt och sedan allt framgent dubbleras des boot till des han will och får lärdt sin Handtwärks Gewohnheit' '. Erik Rebeck sade sig vilja lära något till nästa skänk. Till detta tillfälle hade Erik Rebeck lärt sig så mycket, att han blev förskonad från mera böter, " men der han till näste qvartal sig icke uti ny bättre öfwar då blife han med dubbla böter ansadt". Erik Rebeck tycks ha lärt sig sina Gewohnheiter, ty det finns inga vidare anteckningar om saken.

Trots att lundasvarvarna hade det knapert -både i mästarämbetets och i gesällernas protokollsböcker anges ständigt att man begärt dilation dvs. uppskov med qvartalspengar och böter avslutade man förmodligen sina sammankomster med dryckeslag. Det framgår inte i protokollsböckerna. Endast vid ett par tillfällen under en 15-års period står antecknat att man tagit

4. Lunds svarvareämbetes fattigbössa av masurbjörk, beslagen med mässingsband, avsedd för pengar till behövande inom skrået. H. 12 cm. KM 7.893.

pengar ur lådan för dryck. Vid några tillfällen offrade man av lådans dyrbara tillgångar för att betala spelmän.

I lådan förvarades skråets eller gesällskapets handlingar, välkomma, fattigbössa, dryckeskärl etc. Där förvarades också de skyltar man måste ge i samband med att man blev gesäll och på sina håll även då man blev mästare. Oftast var skyltarna upphängda i välkomman.

Trots att lådräkning förekommer finns i mästarnas protokollsbok - utöver tillgångar i kontanter - ingen uppräkning över vad lådan innehåller, bortsett från den tidigare nämnda. Innehållet i gesällernas låda står däremot uppräknat vid åtminstone två tillfällen, dock ej före april 1729 då den förutom protokoll innehöll "8" Stycken Silfwerskiölder, en dansker 2 marker penning, en Wälkomman dess behörighet, som finnes en liten rörik" (liten Jockbägare). Den 25 juni 1735 fanns i gesällådan med dess tvenne nycklar förutom protokoll " 15 silfwerskiöltar, en danskpen-

ning bestående av 1/2 Crona, Een wälkom med tränne rörken (små lockbägare) tillika med fattigbössan och skafferhåltet (det är en form av ordförandeklubba).

Lådan var dock främst en symbol för skråets samhälleliga funktion för hela dess auktoritet. Inför öppen låda var "vrede och onda ord" och annat dåligt uppförande belagt med böter, ej heller fick man uppträda med gevär, värja eller kniv. Inför öppen låda avhandlades och försiggick allt av vikt.

Vid amptets sammankomst den 16 mars 1723 framförde åldermannen att Mäst. Nils Jönsson angivit att "dess gesäll Sören Wallberg brukar mere spatseregång" än skråordningen "en Handtwerksgesäll tillåter" och begärde att gesällen inkallades "och försvara om han sådant tillstår". Sören Wallberg tillstod att han spatserat i tvenne dagar och dessutom "giårt arbete på sin mästares wärkstad sig sielf till vinst, samt dessutom leggat uthur dess mästares huus, men huru ofta weet han intet". Som dessa handlingar stred mot 1669 års skråordning blev Wallberg dömd till böter för var och en av sina förseelser dels till lådan, dels till de fattiga och till att arbeta, två dagar för en, hos sin mästare samt att ge mästaren det han orättmätigt förtjänat. Båda var nöjda med resolutionen. Mäster Nils Jönsson påtog sig dock svara för hälften av de pålagda böterna till skrået och gesällen hälften, "hwilka lofwades af dem betallas till nesta Stemba".

Även Anders Hindberg besvärade sig vid denna stämma över sin gesäll "Cornelius Pettersson för det han legat uthur dess huus en natts tijd och hwad orsak han haft der till". Gesällen inkallades och förklarade att "det var ondt wäder och elaka gator dessutom war han något druken så att han icke tycktes kunna gå hem utan heldre willja blifwa på stället än sent oroa dess mästare och mästarinna, så sent på kvällen och hafwer han det icke givit till at sidowärdera des mästares huus utan der han härigenom felat af mänsklig svaghet beedir han nu om förlåtelse och will hädanefter taga sig bättre tillvara". Då Cornelius Pettersson ångrade sitt företag och lovade bättring ansåg man sig icke kunna pålägga honom några böter. Övergrepp och trätor skråmedlemmarna emellan togs också upp och bilades inför öppen låda.

Vid samma stämma som man bestämde om upprättandet av

5. Grynmalaregatan, sedd från norr. Nils Pålsson, svarvarmästare i Lund från 1732, hade verkstad på vä.nster sida i tredje fastigheten uppifrån räknat.

ett särskilt gesällskap, meddelade Mäster Hindberg att hans gesäll Severin Kijhl " varit i trätta" med hans lärdräng Erick Rebeck. Båda var tillstädes och vid ''öppen låda examinerade". På förfrågan " huru trättan kom; svarade gesällen att hon förorsakades . . . för det att han bett läredrängen gå upp på loftet efter noget trävirke, men läre drängen loss som han det intet hörde, så blev Serverin Kijhl förtörnat öfwer detta läredrängens trilska set, och slog honom några slag öf. ryggen, då läredrängen .. . tillbakas igien slog gesellen, fattades gesellen i heftighet ... och slog läredrängen ett slag .. . twärs öfwer munnen så att en tand der af utgik; När nu H. Råds Bisittare och Ampts Bröder .. . funno dessa rådigt wara att .. . drängen behr gesellen för det han honom öfwerfallit med hugg och slag, sampt vice versa gesellen ber drängen om uhrsäkt för det han utslagit tannen uhr hans

mun, dock att gesellen gifwer till fattigbössan 8 öre och läredrängen 4 öre och sedan derpå slogo hvarann uti hand och blefwo vännel. fören te. "

Påföljande vår arbetade Severin Kihl, som tydligen var på vandring, hos Mäster Friberg i Malmö. Han var emellertid inte särskilt nöjd med denna mästare. Vid gesällskapets kvartalssammankomst den 10 mars 1722 tillkännagav han vid gesällernas omfråga att han vid sitt avsked ifrån Mäster Nils Friberg blev " trakterad med hugg och slag . . . hwilket han med tvenne vittnen ville betyga" . Vid mästarnas samling ett par veckor senare hade han emellertid ännu grövre anklagelser att komma med, nämligen: " Att då han 8 dagar för nästförflutna Juhlhelg fordrade sin wecko löhn blef han af Mäster Frijberg slagen så näsa och mun blödde och dessutohom stötte honom öfwer en Kista hwaraf han ännu har kiänsla i sin Sida . .. Styrkande af detta producerar Caretmakare Hindrich Wincklers i Malmö attest". " Inför öppen låda" nekade Friberg till att det varit så som Kihl andragit i sin skrift men ej till att han slagit honom " men haft dertil orsak af det gesällen slagit i bordet för honom, hwilket gesällen säger härflöt af ordväxlingen då han fordrade sin weckolön ''. Amptsmästarna tillrådde Friberg att förlijkas med gesällen Kijl; Och som gesällen eftergaf hwad slagsmålet angår allenast Friberg wille betahla honom för dse 14 dagar . . . som är 12 öre i veckan och tillsammans 24 öre som Friberg lofwar betahla till gesällen Kihl. "

Vid ett annat tillfälle, det var i september 1722, uppstod mäster Hindberg vid gesellskapets samling och sade sig ha fått veta att gesällen Hans Slånberg "sig utlåtit det mäster Hindberg skulle wara honom en hop drickes penningar skyldig för förfluten sommar. Hans Slånberg tillstod sig .. . de orden uti lådemästarens stuga sagt . . . " H indberg sade sig ogilla att Slånberg det " wed giord afräkning om des fortiente lön inte tillkännagiwit" och ville veta om det verkligen förhöll sig så. Hans Slånberg föregav att 8 öre var " hoos Mäst Hindberg inne, som honom tillkommer''. M. Hindberg svarade att Slånberg skulle få de 8 öre smt fast han ej kunde påminna sig " dem ha mottagit''. Med detta förklarade sig parterna nöjda.

Ont förtal kunde också ge upphov till klagomål hos ämbetet.

6. Svarvarämbetets i Landskrona välkomma av tenn, med graverad text och dekor yrkets symboler: krum passare, svarv järn och klot, fl ankerade av två kvinnogestalter uppbärande krona - samt på lock och kuppans list hål för upphängning av skråskyltar. Tillverkad av Michael Stickler ( 1674--54/55) Malmö. H. 38 cm. KM 7.892.

Den 27 januari 1730 anförde Landskronamästaren Christoffer Schiel att Mäster Abraham Klow, (mästare från 1726) i Lund skulle ha utlåtit sig " med hemske och skiäls ord om honom" i hans frånvaro. Abraham Klow svarade att efter Michaeli, då M. Schiels gesäll Nils Dahlqvist var här i staden, denne berömde sin mästare, som skulle vara bättre än Klow och Klow hade svarat att den av ämbetsbröderna som höll sig för bättre än någon av hans amptbröder, höll han för en hundsvått. Åldermannen M. Hindberg uppmanades göra sin berättelse och att göra den så att han kunde gå ed på det. Ålderman Hindberg

berättade att " något efter Michaeli, då han, M. Abraham Klow, gesällen och Nils Dahlqvist och några andra här uti huset voro samblade och rökte en pipa tobak, hörde han M. Klow under det han talar med Dahlqvist, sägir det måtte wara en hundsvått och en skiälm som håller sig bättre än en annan warpå Hindberg warnade honom Klow att han intet således bör yttra sig om M. Schiel i dess frånvaro, emedan de wid sammankomsterna ändå blifwa wänner ... " Diskussioner och vittnesmål från gesällerna utmynnade i att Klow nekade men bad om eftergift och att Schiel ville ge eftergift om Klow vid vite lovar taga sig i akt. Resolutionen blev att Klow slapp böter men ålades 5 Daler Smtts vite.

Men det fanns också andra typer av problem.

Vid gesällskapets sammankomst den 30 april 1721 uppstod örtgesällen och " klagade på gesällen Hans Slånberg för dätt han förleden afton hwar på Kråghus med sin mästares Drängh och Drak med honom". För detta fick Hans Slån berg böta 4 öre til I lådan och 2 öre till de fattiga. Huruvida Slånberg straffades för att han tagit en allt för ung gosse till krogen eller för att han i egenskap av gesäll förnedrat sig genom att visa sig ute och dricka med en dräng, framgår ej.

Men det är uppenbart att man som gesäll var mån om sin status. Såsom sådan hade man rätt att bära hatt, käpp och vid denna tid också värja. Att man var medveten om sin klädedräkt också i Lund visar ett stycke i gesällernas protokollsbok den 2 februari 1724 där " Stohlsbroder, lådemästare och samteliga gesällerna" åläggas, att ''hwar och een med sine kläder sig skickes skall hålla, så blefwe pålagt att hvilken som wed sammankomsten sitter wed bordet med öppen och intet sammanknept råck, skall böte I öre Smt för hwar Knap som i råcken finns oknept, och det till allas besta men till dhe fattig 1/3 dehl mindre, af den som alldeles utan råck kommer böte dubbelt".

Från mitten av 1720-talet ökade antalet mästare i Lundaskrået kraftigt. Den första generationen gesäller började tänka på att bli egna mästare. Med anslutning av mästarna från Malmö, Ystad m.m. hade givetvis också gesällskapet växt, även om gesällerna utifrån ej hade kunnat närvara vid varje kvartal. Många av Lundaämbetets gesäller blev mästare, andra vandrade bort.

7. Svarvareämbetets i Ystad välkomma av tenn, krönt med gjuten mansfigur, en romersk krigare. försedd med åtta gjutna maskaroner, graverad text och dekor samt på lock och maskaroner hål för upphängning av skråskyltar. Tillverkad av Johan Boström, Göteborg 1740. H. 48 cm. KM 9.1 78.

Bland Lundagesällerna tycks vid denna tid inte funnits någon som förblev gesäll livet ut.

Den 1 April 1725 äskade inte mindre än tre gesäller att bli förelagda mästerstycke. Erick Rebeck skulle förfärdiga en " upstående spinnieråck och spinnetyget med 3 wingar, hwite utan ferger" i Nils Jönssons verkstad. Landskronagesällen Måns Borgström fick i uppdrag att göra en spinnrock med " 3 wingar

och i hålet råkhufwud .. . swart och hwit" . Jöns Flostedt, född i Ystad, hade blivit gesäll vid midsommar 1723 efter I I /2 år som lärgosse hos Nils Friberg. Nu efter knappt 2 år som gesäll skulle han göra mästerstycke " en ordiner Spinnierok hell svart och ett Klot sirkelrundt'' i Mäster Hindbergs verkstad. Huruvida hans snabba avancement hade samband med att han 1725 ingick äktenskap med Jöns Larssons yngsta dotter Mätta Jönsdotter Hindberg är okänt. Det var emellertid Jöns Flostedt, som efter det han den 26 juni 1725 vunnit mästerskap, fick bli den tredje mästaren i Lund i stället för den 1724 avlidne Jöns Larsson. Erick Rebeck och Måns Borgström slog sig ner i Hälsingborg, resp. Landskrona. Alla tre fick vid uppvisandet kritik för vissa felaktigheter på sina mästerstycken och fick utöver ordinarie utgifter betala viss bot för detta.

Nästa gesäll , som äskade ämbetet var Abraham Kleoven (Klow el. Klou) från Köpenhamn. Han blev mästare vid midsommar 1726 efter att ha uppvisat sitt mästerstycke, som var en " upstående spinnråck med spinnetyget 3 wingar, fothen med 2ne trä med 4 knaggar under, som spinneråcken står uppå samt utskuret bräde som pelaren står på och festet går uti" . . . samt ett " kieggle Klot". Abraham Klou blev borgare i Lund och tycks ha ersatt Nils Jönsson, vars· namn förekommer i protokollsboken för sista gången 1726, men utan kommentar över varför han försvinner.

Härefter var det Hans Slånberg, som äskade ämbetet för att sedan slå sig ner som mästare i Halmstad. Han hade några år varit borta från Lund på gesällvandring och fick som mästerstycke utföra " ett Schackspel med Hästhufwud, inlagd i en dosa, samt en talliehaspa (d.ä. en garnvinda med räkneverk), som står på en smärre fot". Han vann mästerskap i september 1727. Vid jultid 1731 förklarades Petter Larsson Dahlqvist, som tillsammans med Hans Slånberg skrevs in som lärgosse vid Lundaskråets första stämma, för mästare. Hans mästerstycke bestod av en " upstående spinnråck samt en rund kula".

Som varianter bland uppgifterna för mästerstycke förekommer längre fram även biljardkula samt bläckhorn och sanddosa av horn.

År 1732 fl yttade Anders Hindberg till landet och lämnade

tydligtvis sin verkstad. Åldermanskapet som han övertagit efter sin fader Jöns Larsson behöll han ännu något år. Men nya mästare skrevs ut inom lundaämbetet, och några slog sig ner i Lund, Nils Pålsson 1732, Nils Knutsson och Jacob From 1733. Nils Pålsson hade sin verkstad vidGrynmalargatan, tomt nr 163, bild 5. Ytterligare ett par svarvare hade fått förena sig med ämbetet utan mästerstycke, Petter Gedda från Carlskrona och Reinhold Corgelius från Kalmar. 1733 uppvisade en Per Jönson mästerstycke för att sedan bli borgare i Kristianstad.

Då Andreas Hindberg till midsommar 1733 avsade sig åldermanskapet, hade svarvarämbetet i Lund sannolikt nått sin största omfattning. Förutom Anders Hindberg och de fyra Lundamästarna - Jöns Flostedt hade flyttat från staden - fanns åtminstone två svarvarmästare från Malmö, tre från Ystad, två från Landskrona samt ytterligare fem eller sex, som bodde något längre bort.

Lundaämbetets korrespondens visar att man under denna period haft vissa svårigheter att vidmakthålla sin privilegierade ställning. Det gick i vissa fall så långt att deras skrårättigheter ifrågasattes av Stockholmsämbetet, vilket framgår av bl.a. ett brev till dåvarande åldermannen Mäster Klow från Lundagesällen Nils Dahlqvist, där denne berättar att man ej vill antaga honom för gesäll i Stockholm, då han ej är gjord till gesäll där. Å andra sidan sökte lundamästarna hindra svarvare i andra skånestäder att bilda egna ämbeten. Landskronasvarvarna tycks dock ha blivit självständiga 1735 el. 1736. En tredje mästare, Philp Pesell hade, sedan han 1735 vunnit mästerskap slagit sig ner i Landskrona. I augusti samma år förekommer Landskronamästarena för sista gången i Lundaämbetets protokoll. Landskrona ämbetets välkomna finns bevarad. Den är av tenn och tillverkad av Michael Stickler (1674-1754/55) i Malmö. Tillsammans med dekoren är graverat "Dreiare-Ämbetetz Pocal i Lands Crona Ao 1736 Dn 12 July Ålderman M. B. S. Bisitiare F. F. P. Kro Fader C . S" . Landskronamästarna, som vi känner från svarvarämbetet i Lund är Måns (ibl. Magnus) Borgström, Philip Pesell och Christoffer Schehl, bild 6.

I Kulturens ägo finns en annan väl komma av tenn. Den är från Ystad, men tillverkad i Göteborg av Jonas Boström, 1740. Yil-