Issuu

,. ,.

~·

.l[

- .J· .... <

I /

Kulturen 1976

En årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige

Omslaget å terger solfjäder, omkr 1750, färgbild IX:b

Red aktion: Bengt Bengtsson Fotograf: Lars Westrup Uppl aga n är 30.000 exemplar Tryckt på Berlingska Boktryckeriet i Lund 1976

Innehåll

7 17 34 39 61 63 65 69 81 89 97 I I7 I 29 135 139 145 149 163 17 I

Bengt Bengtsson Vad som sig ... Nils Palmborg Till mopsens kulturhistoria Nils Nilsson Hjulplogen Barbro Åstrand Svarvare i Lund Bengt Bengtsson Kinesen och bibelspråken Bengt Bengtsson Projekt om lergods Danuta Jednorog Majolika från Castelli Gunilla Eriksson En kostlig potpourri Gunilla Eriksson Protestantisk gudstjänst 1782 Maj Fehrman Almanacksreformer på 1700-talet Britta Hammar Solfjädrar från 1700-talet Christina Lind vall-Nordin Sminkdockor och puderhjältar Jan Gerber Dekorativa väggar Bengt Bengtsson Kanna för nattbrännvin? Anders W. Mårtensson Arkeologi på PK-bankens tomt i Lund Bengt Bengtsson Vantspännare eller vad? Gösta Arvastsson V. Vrams nymodiga prästgård Axel Törje t Kilian Stobaeus och Kiliansgatan i Lund Redogörelser

BENGT BENGTS SON

Vad som sig ...

Må nga av Kulturen s medlemma r ha r säkert läst om den utredning , som 1965 å rs mu sei- och ut ställningssakkunniga (MUS 65) gjort om vå r förening och vå rt mu seum. Kulturen s styrel se har lämnat sitt sva r, vilket i korthet innebär a tt före ning och mu seum icke får förlora s in egen a rt och a tt ett nytt , mer kon struktivt för slag till tryggandet a v ekonomin måste utarbetas. Vi s tå r alltså och sta mpa r, vad förhå ll andet till myndigheterna beträffa r. Under 1976 kan vi troligen vä nta ett förslag i frågan och vi kan ock så möjli8e n hoppas på a tt stat sverk spropositionen 1977 kl arl ägger sta ten s fra mtid a åtaganden. Under tiden har vi ingenting a nnat ·a tt göra än a tt a rbeta efter de riktlinjer , som traditionellt ger Kulturen de ss speciella karaktär . En rundva ndring genom mu seet inför nyå re t 1976 uppvi sar må nga nyheter. I Vita hu set har öppnats den nyordn ade " Kulturen s matsedel ", en förbindel segå ng med 15 mont rar, som ger sma kprov på vad man kan a vnjuta under be söket och talar om va r på området ut ställningarna befinner sig, ett såvitt j ag vet nytt grepp inom sven skt mu seiv äsen. I översta vå ningen har förel äs ningssa len blivit renoverad och få tt nytt parkettgolv och detsamma har hänt med vå ningen s mittpa rti utå t Tegners platsen där ock så en elegant och praktisk monterinredning, a vsedd för tillfälliga ut ställningar, kunna t in stalleras . Efter ha nd hoppas vi ge hela övre vå nin gen samma beha ndling. Kulturen s stora sa mling mu sikin strument , som under 1974 hade inventerats, re sulterade i en ny bas ut ställnin g i Vita hu sets mellanvåning , där två rum upplå tit s. En hel del av in strumenten har fått behövlig kon servering och kan nu stude ras i sitt kompletta och välput sade skick . En förhoppning för fra mtiden är att 7

göra en del av dem spelba ra , så att kulturhi stori skt genuina toner ka n ljud a på Kulturen . Men såd a nt ko sta r pengar .. . I den lå nga länga n på södra området , som Ka rlin döpte till "Allmoge hallen ", har den pl anerade nyordningen fort sa tt och där kan nu be söka rna - inte min st skolkl asserna! - studera la ntbruket s utveckling . Till de popul äraste inslagen i de ssa utstä llningsrum hör en modell av en va ttenkv arn , va rs mas kineri ka n stude ras i rörel se genom a tt kvarnda mme n fylle s med "äkta" va tten , som driver det sto ra vatte nhjule t. En å ngm askin , tillverkad på Holmbergs meka ni ska verk stad i Lund , har drivit den mas kinell a delen a v brä nneriet i Söd ra Sa ndb y, och den repre senterar allt så ä ven en a v det skå nska la ntbrukets viktigaste " bin ä ringar '', brä nnvin sbrä nneriet. Även den ka n sättas igång (med elektrisk hjälp) och då net ackompa njeras a v ungdomars hörba ra förtju sning. Genom Lund s hu smödrars aldrig svik a nde välvilj a ha r den utställning , vilken under 1974 a mbulerade i Rik sutställninga rs ut ställningsbu ss, D agligt bröd och ö verflöd , kunna t permanentas i byggnaden s övre våning , dä r vi under 1976 ska ll fort sätta renovering sarbetet , bl. a . med a tt åter istå nd sätta den rörliga modellen " Byastä mm an", som monterats ned oc h flytt ats frå n Vita hu set. På norra området har en trivi al, me n miljö- och triv selmäss igt viktig fråga lösts genom att vi a nl agt en särskild sops ta tion med direkth ä mtning a v s. k. containers frå n Adelgata n. F örut måste de vä ldiga sopbila rn a köra på norra o mrådet s trädgård sgå ngar för s in hämtning; nu sker det " i all diskretion ''. Kulturen ha r sed a n hösten 1968 varit pl a tsen för en lek skol a, grund ad a v bl. a. unga fö räld rar bl a nd Kulture ns personal , men i princ ip hel a tiden ö ppen för a lla. En verk sa mhet ha r väx t fra m som e nligt vå r mening passar utmärkt här på Kulturen . " Kulturen utgör med sitt trafik skydd ade grönområde i staden s centrum , en nypl a nerad lekpla ts invid få r- och gethagen och med sina hu s och samlingar en enastående milj ö för en lek skola . De ba rn som dagligen få r vi stas hä r har ett upplevelsema terial a v unikt slag till sitt förfogande ." Så stå r det i vå r programförkl aring. Den föräld raförening , so m sed a n sta rten stått för verksamheten (föreningen ä r Kulturen s hyre sgäst ), ha r 8

I. Ba rn på Kulturen . E n s kolkl ass få r se hur en av de första självb ind a rna fun gerar.

hö sten 1975 få tt fl ytta in i större och modernt inredda loka ler, sedan man under må nga terminer fått nöja sig med ett provisorium i otillräckliga utrymmen. På norra området finn s ett gårdshus, som genom åren inrymt studentbostäder men dessa har inte kunnat motsvara tidens växande krav på bekvämligheter. Byggnadens tre vå ningar är nu helt inredda till lek skol a med Sylvia Jons son och Janne Ahlin som arkitekter. Inredningen svarar helt upp till de av myndigheterna fastställda krave n på en inrä ttning av dett a slag . Det ha r kostat pengar , men sj ä lvkl art har de ssa till 100 % kommit utifrå n och vi är stor tack skyldiga till "Leka nde ba rn s fond ", Folke Ljungd ahl s stiftel se, Kronprin sessan Margaretas minne sfond , Allmänna arvsfonden, Stiftelsen Karin och Ernst Bå ngs minne , Lars Hiertas minne och Lians Lundaavdelning. Ännu finns god plats för don ationer , eftersom ma n inte haft råd 9

2. Barn på Kulturen. Det nyinredd a '" Lekloftet " - i tre vå ninga r' - har alla möjligheter till stimulerande och kunskapsgivande verksamhet.

med en fullgod, lö s inredning. Den yttre planeringen , med byggplats och barnens egna trädgårdsrabatter, har också fått anstå til Is vidare. En intressant experimentverksamhet gällande barn i museer har inletts vid slutet av året (oktober). En förskollärare med extra meriter på museiområdet har tagit hand om och aktiverat barngrupper , frä mst frå n kommunens lekskolor och därvid utnyttjat de särskiJda fördelar, so m museet kan erbjuda. Att lära barnen förstå och uppleva människan i rel ation till sin historiska miljö , att lära hur tingen kommit till och hur de använts, det har varit huvudtemat. Medel för detta arbete har ställts till förfogande av Sociala centralnämnden i Lund och vi hoppas på fortsättning av en 10

3. Ba rn på Kulture n. F örs koll ä rare n Eli sa beth G us tafson visa r ga ml a kö ksred skap i Blekinge stuga n.

verk sa mhet som hittill s är unik för Sverige och som vi tror har framtiden för sig ! Ut s tä llningen a v folklig ke ra mik frå n Polen var ett ut slag a v det kulturella sa ma rbete med pol ska mu seer, som inleddes 1974 i och med må larinn a n Eweliri a Peksowas ut s tä llning. Nu var det Etnografi s ka na tiona lmu seet i W a rszaw a, som sände en representa ti v sa mling lergod s och de ss utom medföljde en mu seikollega och spec iali st , dr Pjotr Z acki , som ordn ade ut s tä llningen . Den kommer under 1976 att vi sas i a ndra sven ska mu seer. Nu ska ll Kulturen - som vi o ch de po ls ka mu seern a ho ppas ! - göra en återvi s it med s yd sven s k folkkon st. Utöver de ssa föret ag på lå ng sikt har v i i å r haft några tungt väga nde tillfälliga ut s tä llninga r. F ra mför a llt fick vi en god pubIl

'""! .. \ !I

, m

r .

t ... ... . . J

•

(

~-' ;

4. Po lskt på Kulturen . En monte r i Herrehu sets ut ställning av Po lsk a llm ogekeramik .

likmagnet i den originellt ordnade Gu stavsbergsut stä llnin ge n , so m inte bara redovi sade den 150-åriga fabrikens former och mön ster genom tidern a ut an fra mför a llt se rvi sgodsets a nv ä ndning i bok stav lig mening" frå n slott och koj a". Utdrag ur intervjuer med ägarna beled sagade de ut stä lld a föremålen och gav en god belysning av ett viktigt in slag i hemmen s inredning och uts myckning. Den stora grävningen i Lund s centrum för PK-banken s bygge vid St. Södergatan-Kattesund gav rika re sultat , vilka i sinom tid kommer att redovi sas i en särskild publikation . Den ut stä llning, som kunde öppnas kort tid efter grävningsarbetenas avs lutning , bekräfta de a tt det här rör s ig om mycket märkliga, ibla nd se nsationella fynd och värdefulla veten skapliga re sultat. Vi ä r tacksa mma mot PK-banken och Ny a Asfalt AB , vilka bekostade ut stä llningen . 12

När Kulturens grundare Georg Karlin år 1924 förvärvade gården Östarp nr I, ville han inte endast bevara byggnaderna och ägorna för framtiden. Han ville också med de resurser som gården hade, bedriva jordbruk och djurskötsel efter gamla metoder. Vad jordbruket beträffar, befann man sig ännu i "hästål. dern '' men det skulle inte dröja länge, förrän hästen ersattes av traktorn. Karlin drömde om ett bevarat självhushåll, där de produkter , som jorden och kreaturen gav, skulle ge tillräckliga inkomster för att Östarp skulle "löna sig". Så blev det inte; det hela fick läggas om till en rationellare drift och de djur av gammal sydsvensk ras, som Karlin med möda anskaffat, fick säljas, i den mån de inte redan naturligen avlidit. Sedan dess har lantbruket skötts efter moderna metoder och varken vi eller arrendatorn har ansett det möjligt att återuppväcka de karlinska planerna. Men inför skiftet av arrendator våren 1975 bö1jade vi tänka om. Det kunde vara värt ett visst ekonomiskt offer att på Östarp kunna uppföda husdjur av gamla raser och att i viss utsträckning visa hur gamla sädesslag och rotfrukter odlades och tedde sig. Vår nye arrendator var med på noterna och redan detta första sommarhalvår har visat, att Karlins gamla tanke går att förverkliga till en väsentlig del. Alltså kan vi nu visa upp ett svart färsingasto, ett antal rödbrokiga kor, en besättning av svartplättade svin, och därtill får, gäss, höns och annat, som hörde till en sydsvensk gård, innan man bö1jade "rationalisera". Att Östarpsbesökarna redan hunnit uppskatta denna nya giv, det har bl.a. de växande publiksiffrorna hunnit ge besked om. Och när den nu påbörjade blygsamma försöksodlingen av bovete , råg, blåpotatis , rovor, hampa, lin m.m. hunnit finna sin rätta form , är vi övertygade om att vi även på Östarps magra sandjordar kan visa något av gångna tiders lantbruk, som kan ge de vid "påsagödsel" vanda nutidsmänniskorna något att tänka på. Vi tror på denna nya version av Georg J :son Karlins gamla tanke , och vi tackar här jordbrukskonsulent Nils G. Nilsson, som givit oss ovärderlig hjälp. Kulturen har under 1975 erhållit flera värdefulla donationer. Här skall först nämnas 10 000 kronor ur Konung Gustav VI Adolfs fond , erhållna som bidrag till reparation på Östarps gårdsbyggnader. Vidare har Berit Wallenbergs fond givit oss 13

5 . Ko nung C a rl XV I G ustaf ser på Kulture n und e r rund va ndringe n de n 6 maj.

50 000 kronor till tryc knin g av e n katalog ö ve r den utställnin g av mede ltid a keramik , so m pl anerats fö r 1976 i sama rbe te med Lund s unive rsite ts hi stori ska mu seum oc h Sta tens histo ri ska mu se um . En minn esgodh et och vä lvilj a , so m tagit s ig ut tryck i testamenta ri ska föro rdna nd e n , ha r und er å ret i fle ra fa ll ko mmit Kulturen till godo. Frö ken E llen Joh ansso n i Rö stå nga hade till minn e av sin brod er E rn st don erat JO 000 kronor (utan angivn a villkor) o ch nu vittn ar det nylagda park ettgo lvet i Vita hu sets översta vånin g om he nnes givmildh et. A lbe rt J ö nsson , av liden vid 93 å rs ålde r i Ma lm ö, hade föro rdn at att hans kv arl åten skap , 14

(i runt tal 685 000 kronor) skulle tillfall a Kulturen och dä r bilda " Albert Jacob Jön ssons och han s förä ldrars minne sfond ". Dess avkastning skall komma Kulturen s veten ska pliga versamhet tillgodo. Ma karna " E sther och Gu sta v Sjöstrand s minnesfond " har genom fru Sjöstrand s frå nfälle hösten 1975 tillfallit Kulturen. Hon var syster till kon stn ären G ös ta Adria n-N il sson och utom fonden på ca 250000 kronor har ett tjugota l värdefull a arbeten a v den i Lund födde må laren tillfa llit mu see t. Till sa mm ans med tidigare gå vor frå n kon stnä ren bilda r de nu donerade tav lorna en ytterst värdefull GAN-samling , som ko mmer a tt stä llas ut 1976. Vi har haft må nga förn ä ma besö k under å ret , bl. a. a v två kungliga gäster. N ä r Lund s ko mmun skulle få offic iellt be sö k av H M Konungen ombads Kulturen a tt funge ra som kommune ns officiella repre sentation sloka l, vilket vi med gl ädj e accepte rade . Konung C arl XVI Gu staf kom a llt så de n 6 maj och tillb ragte ett par timm ar på Kulturen . Vi kund e notera, a tt det be rn adotte ska intre sset för arkeologi och kulturhi storia inte ha r dö tt med s in frä mste företräd a re Gu sta v VI Adolf. En dag i december gä stade s vi a v drottning Ingrid , e n gå ng prin se ssa av Sverige , som in cognito ko m hit och gic k en grundlig rundv andrin g i L'ulturen . Under sitt besö k i mu seet överlämnade hon sin mode r kronprin sessan Ma rgaretas tv å skå nska drä kter , de n ena en Lu ggud edrä kt , so m ho n brukade bära på Sofiero , den andra e n drä kt från Bara . En sådan gå va gläder ! I juni fick vi besö k a v en sta tlig utredning - Reg io na l kulturminne svårct. och mu seiverk samhet - som hade att sä tt a sig in i speciella problem rörande skånskt mu seiväsen och skånsk kulturminne svå rd. Nu kan ske det bör beton as att problemen i Skå ne , me d tv å la nd santikva rier , ett he mbygd sför bund och inget län smu seum , inte passar in i de n sta tliga ma ll , som upprit ats för landet i dess helhet. Beva rande och nybildning va r tema t för e tt sy mpos ium , förlagt till Kulturen och organiserat av f. ö verantikv a rien Sverker Jan ss on vid Rik santikva rieämbetet. Det hade förut ägt rum i Stockholm och Göteborg och kom nu till Lund , där det stora intresset fö ranledde en dubblering . I vackert somma rväder kom rik sdagens kulturut skott till Skå15

6. Frå n Drottning lng1ids besök på Kulturen. I Gustavsbergsutställningen känner hon igen vaser frå n sitt barndomshem.

ne och ägnade en eftermiddag och följande förmiddag å t Kulturen. För oss var det mycket s timulerande att få visa vad vi sysslade med , att få fra ml ägga våra planer och att vinna först åelse - (det kände vi 1) - för våra finansiell a bekymmer. Kulturens mecenater har inte svikit oss; 44 000 kronor har kommit in i stora och små belopp under å ret. För dessa bidrag har vi kunnat köpa en hel del, t.ex. den vackra silverka nna n , som behandlas på s . 135 , en del värdefulla skånska vävnader och mycket annat . Vi hoppas även i å r på denna hjälp , som för oss ä r desto värdefullare, eftersom den visar och bekräftar den sy mpati för vår verksamhet, som vi vet finn s runtom i landet. Läs ytterligare den lilla gröna lappen inna nför pärmen!.

NILS PALM BORG

Till mopsens kulturhistoria

Till f ärgbild I N är Jo hann Joachim Känd ler , a nställd 1731 vid porslinsfabriken i Mei ssen , på 1730-talet formar sina berömda mop sfigurer i olika varia tioner , hänger hans val av hundras givetvis samman med att den var en välk änd företeel se i Ty skl and vid denna tid. Att det samma även gäller vå rt eget land, kant.ex . utl äsas a v att Olof von Dalin i en artikel 1733 i " Then Swänska Argu s" om den sven ska titel sjuka n ka n a nvänd a mopsen som en bild av den högfärdiga männi ska n . Ha n skriver: "Hwad skun I med de ssa tokota Titl arne , som all a lee å t och skiämmas före ? H ä r gån I och sätten Nä sorne i wädret som Mop sar, men om gagnet och den hedren som j ag omtalade , bekymren I Ehr intet. Ney , lät mig nu see, at I blifwen käcka Swen ska dränga r ock pigor , som de woro förr i werlden , a lwarsamme , snälle och stadige , ty tå kunnen I med tiden bli Folk. " Liknel sen med den nosen i vädret sätta nde mopsen må väl vara accepta be l, även om hunden s korta, trubbiga nospa rti knappast kan anse s vara så mycket att stolt sera med. Ka nske är D a lins val a v hund ock så influerat a v a tt mop sen vid ha ns tid var de högre kret sarnas mycket värderade knä hund. John Bernström berä tta r i sin bok " Herre och hund " ( 1964) om det a vt al, som 1729 slöts mellan Sverige och Alger och som innebar att Sverige till den algeri ske deyen levererade stora skepp slaster vapen , a mmunition , mastträ och tågvirke. Till tack erhöll Fredrik I sommaren 1731 som gå va ett anta l exotiska djur , däribl and lejon och j a ktgepa rder , och som kronan på verket en frigiven , kristen sla v. På en oljemålning på Grip sholm , utförd av en ok änd kon stnar, finn s i ett idylliskt land ska p en dorcasgasell , som två mop sar och en dvä rgspa niel ha r hj ärt ans roligt a tt gläfsa 2 - K ulturen 1976

efter , medan en berberapa i bakgrunden mediterar över a ktiviteten framför honom. Hundarn a bär eleganta halsband , so m har sina ägares initialer ingraverade , F/redericus/ R/ex/ S/ueciae/ och V /lrica/ E/leonora/ R/egina/ . Båda mop sarna är sandfärgade och har star~t kuperade öron. I Gripsholm s tavelsamling finns också en ann an , av okänd konstnär utförd oljemålning av en gul mop s med stympade öron, behagfullt liggande på en sidenkudde. Också denn a hund torde enligt Bern ström ha tillhört Fredrik I, som "genom sitt föredöme verksamt bidrog till att göra mopsen till den uppskattade svenska societetshund som den faktiskt under han s tid blev ." Men redan tidigare hade en annan kunglig person , nämligen drottning Hedvig Eleonora , arbetat för att genom D avid Kläcker Ehren strahl göra sina knähundar och däribland även mopsar kända och förevigade. Porträttet av den ny ss nämnda gula mopsen bestämme s av Bertil Rapp i " Djur och stilleben i karolinskt måleri" (1951) till att vara utförd av Ehrenstrahl eller i han s atelje. Rapp förtecknar även andra mopsbilder, som skulle vara tillkomna på samma sätt. Intet av de känd a knähund sporträtten bär emellertid Ehrenstrahl s signatur.Av Hedvig Eleonoras hovstatsräken skaper för 1672 framgår , att hovmålaren " 7 gånger Hunden Courtisan af Conterfeijat , som i lijka måtto bortgafs " . F avorithunden Courtisan var en dvärgspaniel , och beträffande avsaknaden av konstn ärssignatur och det ofta ej särskilt framstående utförandet gör Ra pp de ssa reflexioner: " Man kan utgå från , att Hedvig Eleonora icke beställde bilderna av sina favorithundar, för att de alla skulle ingå i hennes tavelk abinett eller med särskild a ans pråk på kon stnärliga förtjänster. Hon såg i deras avkonterfejande snarare en möjlighet att förära någonting , so m hon sj älv höll kärt, till sina närstående vänner eller andra gästande vid hovet. - - - När därför änkedrottningen fram förde sina ön skemål till Ehren strahl om ända till sju må lningar av samma modell , fann hovmå laren sannolikt lämpligt att under sitt överinseende sysse lsätta medhjälparn a i ateljen med de ssa uppdrag. Ett sådant förhållande kan förklara, varför ej något av all a knähund sporträtten är signerat. " Bättre än de ssa bilder är emellertid bl. a. en större målning, sannolikt från bö1jan av 1670-talet, föreställande vinthunden 18

I. De på färgbild I avbildade mopsarna. Kändler ägnade sig under de fö rsta fem å ren vid Meisse n näs tan ute slutand e åt djurskulptur. Liksom and ra tiden s store män sände Augu st den Starke en ex pedition till Afrika för att hemföra exotiska djur, och Kändler ha r rika tillfällen att i Dresden och Moritzburg studera levande djur. H ans förmåga att återge djurens kara kte ri sti ska hållning och uttryck ha r alltid väckt djurkänn ares förundran . Fram till August den Sta rke s död 1733 var Kändler framför allt sysse lsatt med att modellera de stora djuren so m beställts till Japanska pala tset. D ärefter gjorde han också små djur, duvor och hacks petta r, och några mopsar (c 1734). Mopse n var tiden s älsklingshund och greve Briihl , som efter August den Starkes död var huvudintressent i fabrike n (A ugust den lll ägnade sitt intresse framför allt å t tavelmåleri oc h j akt ) ägde själv en mops so m Kändler förevigade.

Griep , omgiven av tre mopsar, bl.a . Madame och Riri samt favorithunden framför andra Courtisan. Mop sen kan vä l sätta no se n i vädret på ett högfärd sliknande sätt, men Dalins anhopning av adjektiv - käc k, allvarsam, snäll och stadig - är på sitt sätt också en god karakteri stik av den sunda och ej bortklemade mopsen s temperament. Med dessa egenskaper var det inte underligt , att hunden s 19

2. D e talj av färgbildens mopsar. Kä ndl e rs mäs terskap ma nifes te ras också i de s må detaljern a . Denna närbild a v de två mo ps hu vud e na visar, att de blivit individuellt utformade med kara kteri sti skt olika könspräge l. Hanhund en till vänster ha r ett något kraftigare utmej slat huvud med bl.a. mera markerade ögonbryns- och o kbågar, medan tiken till höger har ett allmä nt rund are uttryck .

popularitet ständigt ökade i vårt land från sent 1600-tal och långt in på 1700-ta let. Dess vandring ned från hovkret sa rna till folklig nivå torde kunna illustrera s av att den även är nämnd ho s Carl Michael Bellman i den berömda episteln nr 39 (" Storm och böljor t ystna ren-"), när Movitz målar Bergström skan s porträtt på Liljans krog i Torshälla: " N å, Bergström skan ! .. . vad j ag ser . .. Med bind mö ssa ... Kors, j ag ber , Bröstbukett i barmen , och en mop s på armen , girandoller, parasoller ve den Movitz , tocken fjoller! " 20

I en uppsats om "Djurvärlden i Fredmans Epistlar" kan Sven Linner konstatera, att hunden hos Bellman inte blott är pejorativet framför andra utan även kan återfinnas i diktarens landskaps- och stadsbilder som inslag av realistiskt djurmåleri. Mopsens framträdande tillsammans med Bergströmskan på Movitz' porträtt bör dock närmast betraktas som ett utslag av bellmanskt ironiserande, en upphöjelse av den avkonterfejade till en statusnivå över den verkliga. Vad betyder då ordet "mops"? Svenska akademiens ordbok säger, att det är en sidoform till holländskans "mop", hörande samman med verbet "moppen", som betyder att vara surmulen och som uppenbart syftar på hundens utseende med dess korta nos, neddragna mungipor och rynkiga panna. Engelsmännen har inte ordet "mops" utan kallar i stället rasen för "pug", som anses vara härlett ur latinets "pugnus", knytnäve, och som då skulle syfta på huvudprofilens likhet med skuggbilden av en knuten näve. Denna likhet var betydligt större för ett par århundraden sedan än nu, beroende på att man kuperade öronen mycket kraftigt och ibland nästan helt avlägsnade öronlappen. I tider med en annan värdering av djur och djurvård kunde detta ske på det brutala sättet, att man lyfte upp hundvalpen i öronen med båda händerna och snurrade den runt, till dess öronlapparna slets av. Man ansåg, att ett avlägsnande av öronlapparna bidrog till att göra de önskade, raskarakteristiska pannrynkorna ännu mer accentuerade. Våra dagars mops får däremot behålla sina små , tunna, sammetsliknande öron, som helst bör vara nedhängande med främre randen intill kinden. Även om Fredrik I och hans hov höll mopsar som knähundar och rasen därför ingalunda var ovanlig i Stockholm, hade den vid denna tid inte blivit särskilt känd utanför huvudstaden . Detta torde kunna bevisas av att mopsen inte nämnes av Linne bland de hundtyper, som han 1748 räknar upp i första upplagan av "Fauna Svecica". Men två år senare blev rasen av honom definierad, då han i Uppsala höll föreläsningar om däggdjuren, och i den akademiska avhandling på tjugofyra oktavsidor, som östgöten Erik Lindecrantz framlade med titeln "Cynographia" den 21 december 1753 med Linne som praeses är mopsen också nämnd. När Lindecrantz tre år senare gav ut sin avhandling på 21

svenska, fick mopsen denna presentation: "Mopps, skiljes ifrån andra igenom en trubbig och kårt Nos, stackat, tjock, nästan fyrkantig kropp och med nedhängande öron. Han är gemenligen mildare än de andre, och har nu för tiden blifwit ganska allmän hos oss. Til färgen är han merendels ljusgul , med mörk näsa och skrynklor i pa.nnan. ' ' Innan mopsen kom till olika europeiska länder, vilket skedde först under renässansens tid, hade den en lång historia bakom sig. I tidigare kynologisk litteratur har dess ursprung blivit ganska fantasifullt angivet till bl.a. Godahoppsudden eller Ryssland, och de flesta författare har utgått från att rasen närmast vore en avart av bulldogg. Den har emellertid ingalunda någon mystisk rysk eller sydafrikansk härstamning. I kinesisk litteratur är kortnosiga hundar med namnet lo-sze nämnda så tidigt som på 700-talet, och vid sidan av den långhåriga pekingesern , kejsarpalatsets favorithund, fanns det en korthårig dvärghund, den s.k. happahunden, som måste vara förfadern till våra dagars mops. Denna hundras spreds till olika östasiatiska länder. I Tibet kom den att kallas lags k 'y i, som betyder "handhund", och detta namn hade sitt ursprung i föreställningen, att om en människa lade sina händer på en örnunge just när den hade kommit ut ur ägget, förvandlades fågeln till en kinesisk mopshund. Från Kina kom mopsen också tidigt till Japan tillsammans med andra dvärghundsraser. År 824 erhöll den japanske kejsaren en tribut , i vilken bl.a. ingick två kinesiska happahundar, och detta bidrog säkert till rasens ökade popularitet i Japan. På olika vägar, däribland över Turkiet, infördes mopsen åtskilliga århundraden senare till Europa. Tack vare att rasen tidigt importerades till Holland genom förmedling av det holländsk-ostasiatiska handelskompaniet, blev mopsen känd och populär i detta land. Härtill bidrog emellertid också i hög grad en bestämd historisk händelse. Under det nederländska frihetskriget på 1570-talet försökte en gång hertigen av Alba att storma prins Vilhelm av Oraniens läger. De angripande hade under fullständig tystnad nästan nått fram till prinsens tält, då han s mops vaknade, började gläfsa och gnälla och hoppade upp mot prinsens ansikte i hans säng. Prinsens liv räddades genom hun22

3. Porslin sfi gur , kvinnlig me dl e m i .. Mo psorden ... Kändl e rmodell 1744. Sa mmlung Paul s, Rie hen-B ase l. (Efte r P . W . Meiste r, Porze ll an des 18 . Jahrhundert s. Franfurt /Ma in 1967 .)

den s vak samhet , angreppet slogs tillbaka, och mop sen fick på ett ögonblick rollen a v na tion a lhj älte. Seda n dess höll s rasen som oraniernas fa vorithund . N ä r prin sen s sonson Vilhelm 111 1688 blev kung i Engl a nd medföljde mopsen som hovhund ä ven till detta land och blev sna rt en mä kta popul är hund också utanför hovkretsarna . Framför a llt höll s den som vä l omhuld ad knä hund hos de högre kl as sern as fruntimmer , och diktaren John G a y kan 1728 form a en cha rmfull strof om en mops öde: " Poor Pug was ca ught , to town conveyed , There sold . How envied was hi s doom , Ma de ca ptive in a lady 's room. " Skådes pel aren , tea terledaren och komediförfa ttaren D a vid G arrick lå ter mopsen va ra en viktig del i den kvas iförnä ma damen s miljö och beteendemön ster . I det satiri ska skåde spelet " Le the Ae sop in the shade s" 1740 låter ha n en mrs . T atoo be skriv a, hur beh agligt livet ge stalta r sig för en fin da m. Hon "ligger kv ar i sängen hela förmidd agen , sladd rar sed an runt hel a dagen men sitter i gengä ld uppe hela na tten , bei·ättar lögner , stä ller till mi ssä mja, köper porslin, s pelar fal skt , hå ller en mop s och hatar präster. '' Den satiri ska uppräkningen innehö ll ka nske trot s a llt ett vi sst må tt av sanning , eftersom man ungefär hundra å r sen are å terigen möter en mop s i en ironi sk be skrivning av den full ä nd ade ladyn , nä r den sven ske ska lden Karl August N ic ander 1831 i s in bok " Minnen frå n Södern " efter en re sa till Ty skl a nd , Schweiz och Ita lien på hexa meter fört ä ljer om en re sa till Bologna . Om re sans upptakt berä tt a r ha n på följande sätt : " Men i den öpnade vagnen hv ad s yn ? der sitter en L ady, Blek som ett lik och så ty st som en fi sk , a lfv arlig och trumpen : (H ade vä l sett sina fyrtiofem :) der sitter tillik a Yngre till å ren , med mild are blick , uppva kta nde T ä rn a n , Bå da bepel sade vä l, beprydd a med hatta r och fj ädrar , (L ad y n med blommor på ha tten och T ä rna n med ro sor på kinden: ) 24

Omkringhvärfda med askar och skrin , luktfl as kor och kn yten ; Men uppå Ladyns knä , som är mjukt af den stoppade pel sen , Morrar en mop s, sva rtmu skig i synen , med rinna nde ögon , D a rrande som ett gele , men grymt sjelfsvå ldig och il sken ." En a nna n ita lien sk re sa ungefä r femtio år tidiga re gav anledning till ytterliga re bevis på mopsen s omhuldande i de högre kretsarna. I sitt stora verk " Dogs, their hi story a nd development " (1927) refererar E. C . A sh i a vsnittet om mopsen en berä ttel se om en re sa som en mrs. He ster Piozzi gjorde till Ita lien 1786 , under vilken hon kunde kon sta tera , a tt ma n i det la ndet höll kn ä hund a r i stort a nta l och lät dem bli övermå tta n vä nligt och vä l behandlade . En mycket sannfärdig ma n berättade en dag för henne , att ha ns stack ars hu stru blivit helt nedbruten , då hon fått höra , a tt en grevinn as hund blivit ö verkö rd , ty eftersom hon sj ä lv hade a mma t denn a hund , hade hon kommit att ä lska den som ett a v sin a egna ba rn . Mrs . Piozzi blev - vilket man kn a ppast få r fört ä nka henne - så överraskad av ha ns uppgift , att hon bad honom upprepa den . N ä r ha n gjorde dett a och då fann henne tydligt chocke rad över ha ns ut sago , ansåg ha n sig fö ranlåten att till ägga : " V arför inte , Mad am, det är en a lld aglig sa k för va nligt folk s hu strur att a mma knä hund a rna å t de högre stå nden s da mer", och ha n till ade a tt de fick beta lt för mjölken , va rför ha n inte kunde se något ont i att på det sättet tillfred sställa herrem ännen s ö nskemå l. Bl a nd de många figurer och grupper , som Kä ndler skapade i Mei ssen , finn s det ock så några som har s ina motiv från frimurarorden . De ssa grupper ha r tillkommit under rel ativt kort tid å ren kring 1744 , och en iögonfall ande detalj är att hos de fle sta av dem finn s bredvid herrarn a i frimurardräkter också en eller flera mopsar . Leif Reinha rdt N a tvig , som s krivit en kortare uppsat s om frimu rarsta tyetter i mei ssenporslin , mena r a tt detta dock inte får betraktas som något speciellt mä rkligt , eftersom mopsen vid denna tid va r en välk änd symbol för hängivenhet och trofasthet och dä rför passade väl samma n med frimurarn a. Det finn s emellertid också grupper med kvinnor och mopsar, och eftersom kvinnor i a ll a tider varit förbjudna i frimu rarorden , mås te de ssa porslin sgrupper ha hä mtat sin a motiv frå n den egenar-

tade mopsorden. Om denna har Erich Köllmann i " Keramos" 1970 skrivit en uttömmande artikel, i vilken han framför allt refererar den i Amsterdam 1745 anonymt utgivna men av Abbe Gabriel Louis Calabre Perau författade, nu mycket sällsynta boken "L'ordre des Franc-Mll9ons trahi et le Secret des Mopses revele". Hur uppstod då denna sällsamma mopsorden, och vad hade den för ändamål? Frimurarorden upplevde kring sekelskiftet 1700 ett stort uppsving och utbredde sig från England till Italien , Polen, Holland, Frankrike, Schweiz och andra länder. Den katolska kyrkan blev mycket oroad av denna snabba utveckling, satte i Spanien och Portugal in inkvisitionen mot orden och lät slutligen 1738 genom påven Clemens XII bannlysa den. Man ville emellertid inte låta den sällskapliga samvaro, som frimurarorden innebar, gå sig ur händerna och stiftade därför ett nytt sällskap, som inte behövde befara påvens misshag. Vissa ordensregler för frimurarna, framför allt den högtidliga eden , utelämnades, och i gengäld skapade man ett ceremoniel, som kunde betraktas som en ironisk drift med frimurarnas ritual. I denna nya orden fordrade man också uttryckligen, att kvinnor skulle tillåtas bli medlemmar. Som beskyddare av orden fick man kurfursten av Köln Clemens August av huset Wittelsbach, en man som av allt att döma var betydligt mera intresserad av sällskapsliv och jakt än av politiska affärer. Som symbol för denna pseudofrimurarorden valde man mopsen, som inte blott var en av de mest omhuldade knähundarna vid denna tid utan som också gällde för att vara en ovanligt trofast och modig hund. Mopsordens utbredning och aktiva tid kan numera knappast med säkerhet fastställas, men det troliga är, att den inte överlevde sin protektor, som avled 1761. Abben Perau berättar utförligt i sin bok om mopsordens ceremoniel, och vissa mer eller mindre bisarra drag i detta förtjänar refereras. Alla medlemmar skulle vara av romersk-katolsk tro. Ordens stormästare skulle vara en man, och han hade sitt ämbete på livstid, men för vår moderna tid med dess krav på fullständig jämlikhet mellan män och kvinnor kan det kanske vara av intresse att veta, att i varje ordensloge skulle det finnas två logemästare eller stormopsar, en man och en kvinna. Logen

4. LJ pptag nin gsce re mo ni i Mopso rd e n. "Fråga ho nom, om ha n vill kyssa sto rmäs ta ren e ll er en mops i stj ärte n ... ·· Koppa rs ti ck ur Pera u a .a.

leddes under ett ha lvår av en man och under nästa av en kvinn a . För att bli medlem av orden fordrade s a bsolut enhällighet hos väljarna, men som ett demokrati skt drag kan väl anses, att den som hade något att anföra mot ett före slaget inval, måste fra mlägga sina sakliga skäl härför , och förslagsställaren skulle också beredas tillfälle att för svara sig mot inv ändningarna . N är väl en aspi rant var godtagen och skulle införas i orden , blev hans eller henne s ögon förbundn a. Man förde s till logen s dörr , och en av introduktörerna skulle anhåll a om att dörren måtte öppn as . H an fick givetvis inte kn ac ka, utan som äkta orden smop s skulle han på hund ars vi s krafsa på dörren och yla som en veritabel mop s. I aspiranten s händer lades en kedja, symbolen för hunden s underd ånighet inför männ is kan , och kring hans hals fä ste s ett läderhalsband. A spiranten förde s in i orden slokalen och fick gå runt rummet i åtskilliga varv , alltmedan ordensmedlemmarna förde ett fruktan svä rt oväsen med värjor, käppar , kedjor och andra ting och de ss utom med djupt allvarlig, klagande ton ropade " memento mori ", kom ih åg att du skall dö. Allt dett a skedde för att förskräcka novi sen och ställa hans karaktä rsfa sthet som bliva nde mop s på prov. D ärefter följde åtskilliga frågor och -svar mellan storm ästaren och introduktörerna rörande novisens ön skan att bli medlem av orden och han s kva lifikationer härför . Novi sen fick därefter sträcka ut sin tunga, så långt han kunde , och den ene introduktören tog tag i den och gra nskade den från all a håll , ungefär som man bes iktigar tungan på ett trikinmisstänkt svin. Under tid en närmade sig and ra orden sbröder , ty st muml ande " den är för het , vi mås te kyl a av den" eller " den är bra som den är , den är inte för het , den måste vara så varm , så att man kan bränn a in märket ". Den stack ars as piranten , som givetvis fick höra vartenda ord av denn a dialog, darrade nu av skräck , men hans prov var likvä l inte avslutade. Höjdpunkten nådde s, när stormäs taren uttalade: " Fråga honom , om ha n vill ky ssa storm ästaren eller en mop s i stj ärten ." A spi ranten hade nu all anledning att beklaga sig över att skämtet drev s för lå ngt oc h men ade , att han inte skulle vara till åtlöje inför försa mlingen. Men man sökte tvinga honom att bestämma sig oc h vä lj a antingen stormäs taren eller mopsen . Sedan intro-

5. Ståe nde mops, vit med grå .stoffering av fällen, svart nos . Gult , gu ldkantat halsband , purpuifårgad nackrosett. Osignerad. Höjd 5,5 cm . Meisse n.

duktören dock förgäves använt a ll a tänkbara retoriska knep för ändamålet, tog han en mop s av vax, tyg eller annat material och med tydligt märkbar , ringlad svans, tryckte denna mot aspirantens mun och tvingade honom att på detta sätt kraftigt kyssa mopsen i aktern . Denna mops stod alltid på logemästarens bord som en symbo l för orden. Åtskil liga fler detaljer i intagningsceremonielet å terstod , men slutligen fästes kedjan i aspirantens läderhalsband, han fördes fram inför stormästaren ut an förbundna ögon , och en av ordensmedlemmarna fick under ett anförande på högst en kvart sätta in honom i ordensreglerna. Orden hade inga andra mål än troheten, förtroendet, diskretionen, ståndaktigheten, öm heten, mildheten , medmän skligheten - kort sagt alla de egenskaper som är grundläggande för god vänskap. Talaren fick då också 29

tillfälle a tt prisa den fyrbenta mop sen s kva lite ter i de ssa a vseenden . H a n lade därvid särskild vikt vid dem som gjorde mopse n så vä rd a tt älskas och men ade , a tt nä r såda na egen skaper kund e frambringas och utveckl as ho s en hund med de ss primitiva in stinkter, fa nn s det oä ndligt större möjligheter ho s männi skan med hennes förnuft. Erich Köllmann slutar sin fra mställning om mop sorden med att kon sta tera , att det ha r funnit s - och fort fara nde finn s a llva rligt sinnade frimu rare , som funnit mopsorden s exi sten s motbjudande och sökt förnek a den . Den i å tskilliga stycken narraktiga mop sorden förde dock under sin relativt korta liv stid det god a med sig, a tt den in spire rade Kändler till några a v ha ns va ckraste porslin sgrupper. Att kärleken till en mops kunde överträffa det me sta , därom vittna r exempelvis Heinrich Heine i " Buch der Lieder" 1827 med följ ande lill a dikt : " D ass ich dich liebe , o Möpsc hen , O as ist dir wohlbeka nnt. Wenn ich mit Zucker dich fi.ittre , So leck st du mir die H a nd . Du will st a uch nur ein Hund sein , Und will st nicht scheinen mehr ; All meine iibrigen Freunde Verstellen sich zu sehr. " N ågra å r inn an Heine skrev sin dikt traskade en vä lkänd mops omkring i det akademiska Lund. H ans hu sbonde var professor i grekiska, stor vältala re och berö md ska ld och hette Esaias Tegner. Mopsen i sin tur hette Ati s och ka nske hade han fått sitt namn efter den manliga huvudpersonen i gu sta vianen Gu staf Philip Creutz ' herdeepos " Atis och Camilla" . En i mop srasen föräl ska d hundvän kan måhända tycka om sin mops så som Creutz beskriver Ati s: " Den frihet och den eld, ha n i sin upp syn hy ser, en ljuvlig blandning få r av ömhet och beh ag, och skönhet teckn as här med dj ä rva penseldrag. " 30

6. Pa 1fymtlaska i form av e n mop s so m kliar sig bak örat , pors lin , propp med metallfattning. Beige med ljust bmn stoffering av fällen, mörkare ma rke ring av no se n sa mt huvudet s oc h rygge ns mittpa rti . Rö tt , gu ldkantat halsband. Sign. kursvard i bl å tt. Ri stat i botten: 6:R, inpressad siffers tä mpe l: 37 . Höjd 5,8 c m. KM 36.544.

I varje fall kunde Tegners svärson Carl Wilhelm Böttiger i sin levnad steckning över skal den berätta följande om Atis , när han i fantasin stå r framför Tegners hu s på Gråbrödersgatan: " På den höga stentrappan utanför se vi några lockiga barn leka med en frodig, svartnosad mops. Denne är skalden s favorithund, den vidtbekante Atis, som i tolf år varit från honom oskiljaktig och ännu aldrig försummat någon grekisk lektion. N är hans herre går opp i kathedern , följer Atis med och tager sin plats vid hans fötter. Skulle professorn någon gång glömma af sin föreläsningstimma , rycker Atis honom i rocken , och man vet då, hvad klockan är slagen." För en i sina tankar absorberad professor torde en klok hund med de ss egenartat fin a tidskän sla kunn a vara en ingalunda oäven hj älpreda. Den franske författaren Theophile Gautier ( 1811-72) skrev en gång en mycket berömd novell om en mops, " Markisinnans lilla hund ", som med all önskvärd tydlighet beskrev, hur behagligt livet kunde gestalta sig för en favoriserad kn ähund. Det rör sig om en liten silkesmops vid na mn Fa nfreluche , so m inte är 31

större än sin härskarinn as kn ytnä ve , " och det är ju a llm ä nt bek a nt a tt fru marki sinna n ha r vä rlden s min sta händer". Den fort satta be skrivningen av mopsen syne s dock ge vid ha nden , att den kn a ppast ä r en ras ren mop s ut a n snarare en ma lte serlikna nde hund , eftersom raggen ä r " drygt en fot lå ng oc h så s ilkeslen och gl än sande a tt en kattunge verkar strä v som en rotborste i j ämförel se med den ." F a nfreluche är emellertid en ytterligt klok hund och vet åtskilligt mer ä n herrarna i fra nska akademin , ehuru ha n inte ha r vel at bli inva ld i denna lysande för samling utan he llre ly ser med sin frå nva ro . F a nfreluche sakn ar också vanliga hund ars glupskhet. " H a n ä r synnerligen kräs magad och mycket krå nglig med ma ten , en sa nnskyldig läckergom . På sin högsta höjd låter ha n sig fre stas av en liten vol auvent på hj ärna, tillredd enkom för ha ns räkning, och dricker möjligen ett må tt grädde , ifa ll det serveras i en japa nsk skå l. N ä r ha ns hä rska rinn a supe ra r hos vä nne r , ka n ha n till åta sig att s uga på en poul a rdvinge eller kn a pra på en de ssertpralin , men det är sä ll synt a fa vörer som inte bevilj as vem som hel st ; kök smästa ren mås te va ra honom s ympati sk . F a nfreluche har blott ett obetydligt ka raktä rsfel - men vem är ut an skuld i jä mmerd a len ? Han ä lskar kö rsbä r, inl agd a i brännvin och spa nskt snu s, vara v ha n då och då ä ter e n pris; det ä r en egenhet som ha n delar med fursten a v Conde. " N är F anfreluche ä ter a v såda na kö rs bär , blir ha n helt na turligt pl akat beru sad . " I det till stå ndet är F a nfre luche inte en liten hund , han ä r ett lejon , och ma rki sinnan ä r den end a som ka n få bukt med honom. Ha ns putslu stiga a pkon ster och uppstud siga min s pel är en s yn för gud a r , till s han omsider lå ter sig gömmas i muffen eller går in i sin koj a av rosenträ, madra sserad med vit satä ng och garne rad med bl å snö rm akerier. '' H ä rmed ha r vi nå tt till slutet a v de ssa rapsodiska anteckninga r till mopsen s his toria, såda n den genom tidern a återspegl ar sig i kon st och skönlitte ra tur , bi sarrt orden sväsen och sköna mei ssenfigurer. Mopsen har i a ll a tider va rit en högeligen upp skattad och omhuld ad dv ä rghund. Dess tillv a ro ha r me stadel s va rit avund svä rd , oc h det torde ligga åt skilligt a v sanning i ett gamma lt berlin skt skä mtord , som lyder :

" Lebe gli.icklich , lebe froh, wie der Mops im Paletot. " Mopsen ha r likv ä l in i vå r egen tid lycka ts bev ara sina sä kerligen mycket ursprungliga karaktärsegensk aper som en liten orädd, härdig och själv ständig hund , full a v livlighet och levn ad slu st. H a n ha r visserligen ofta få tt leva gott och kräseliga , men det torde dock tillhöra de a bso luta undantage n , a tt den åtmin stone i vå rt la nd sä ll sy nta hä1fågeln , so m anses bebåda krig och örlog , bidragit till de ss diet enligt det förträffliga rimfyrverkeriet ho s lunden saren Fal staff, fakir i kapitlet om folkbildningen i " En var sin egen professor":

'' Upup a-epops-kalops ka n ma n propsa i en mops." Axel W a llengren s uppfattning är sä kerligen riktig, men receptet torde knappast vara proberat.

Littera tur E. C. Ash : D ogs, the ir hi sto ry and deve lop ment. London 1927. J ohn Be rn strö m: H err.e oc h hund. St hm 1964. E 1ic h Kö llm ann : D er Mopso rd e n (Keramos. Ze it schrift der Gesell sc haft der Keramik erfre und e e.V. Di.isse ld o1f. H e ft 50 , 1970) . Sve n Linner : Djurvärlden i Fred ma ns Epi stl a r (Sam laren 86. 1965). Leif Re inh a rdt N a tvig: Frimurerstatuetter i Mei sse n-porse len og dere s fo1mentlige förbindel se med Mopseo rdene n (Meddelelse r fra den N orske frimurerord en 1960). Bertil Ra pp: Djur och still eben i karolins kt må leri. S thm 195 1. Ol af A . Ro ig: D vä rghund ar (Sve ns kt hundl exiko n, V äs te rås 1966) .

- Kull uren l 976

NILS NIL SS ON

Hjul plogen

" Plogen i Sk åne är en ofant elig machin f ö r vilken Bonden spänn er 4 , om icke flera par dra gare; då man frågar Bonden , va1före han brukar en så tung plog, och ingen lättare ka star han skulden på åkren , som så starkt blivit igen vuxen a v f örenämnde sega rötter. " Så be skriver Linne den skå nska plogen , då han på s in berömda re sa genom land ska pet 1749 möter den för s ta gå ngen vid Tunbyholm väs ter om Simrishamn. Linne hade då red an re s t genom Skå ne i tre veckor , men då ha n kommit norrifrå n över Lo shult och Kri s ti a ns tad ha de han end as t re s t i provin sen s ö s tra delar , där ut sikterna på den tiden att träffa på en plog va r s må. Vi sserligen förekom det ploga r i Kri s tia ns tadstrakten , den s .k. Vill and s plogen , men Linne har tydligen inte sett någon sådan . På den fort satta re san få r ha n flera gå nger anledning att i samba nd med ia kttagelser av jordbruket å terkomm a till " den ofanteliga machinen ", och vid Gunnarslöv i trakten a v Y s ta d ger han en mera ingående be skrivning , i an slutning till den kä nda avbildningen. Linne var ingalunda den ende som lade märke till de skå nska plogarna som något mä rkvä rdigt ; andra samtida topografiska författare , resen ärer och ekonomer gjorde liknande ia kttagel ser . V ad va r det då som tedde s ig så märkvä rdigt , "så obä keligt som dera s plog är lång "? I för sta ha nd var det det lå nga an s pa nnet med de må nga dragdjuren o ch kördrängarn a som vä ckte uppmä rk samhet. Fyra till sex pa r draga re noterade Linne och M attia s Sohlberg nämner i sin skildrin g frå n Skytts hä rad att ä nd a till sju pa r , " fjortan hoed forre ", s pänd es för plogen. C a rl Gu s taf Lekholm som med 34

I. Hjulplog frå n Östarp i Everlöv soc ken Skåne. Trolige n frå n 1800-tale ts förra hä lft ; åse n se na re utb ytt , risten sa knas likso m de t ursprungliga hjulstä ll et: detta hjul stä ll härrör frå n ett annat red s kap. KM 66.444.

utgå ngspunkt frå n ett i Kulturen bevarat dragtyg till en hjulplog från H ås löv , kl argjort hur " detta vidlöftiga kördon " (Linnes ord) va r samm ansatt, har räknat ut att dess längd bör ha uppgått till omkring 18 meter, när så må nga so m sju par var förspända. Och ä ven om draga rna inte va r mer än fyra pa r måste lä ngden ä nd å ha varit någo nting omkring 12 meter. Därtill kom plogen s påfallande klumpighet. Särskilt gällde detta anordningen med vändskivan , so m kn a ppas t a ll s var svä ngd och stod i s karp vinkel mot den nä stan hori so nta la bi lien , bild I. Det mås te därför ha blivit ett mycket starkt tryck mot vä nd skivan och redskapet mås te ha arbetat väldigt trögt. Inte att undra på att Linne gång på gång stä ller fråga n om inte sa mma a rbete kunde utföras med " lindrigare instrument ", såso m ha n se tt uppå t landet. Men bönderna hänvi sar till den hå rd a igenvuxna marken och de sega ogräsrötterna , sä rskilt a v s. k. kä ringtarma r och ljungpinn a r. I något fall skyller ma n också på de klena dragdjuren , nä rm ast oxarna so m inte skulle köras för hårt med tanke på a tt de se na re s kulle sta ll as till gödoxar. Men Linne tyc ks vara mest benägen att betrakta det stora plogs pa nnet so m ett utslag av böndern as högfärd , eller so m en sta tu ssy mbol för att a nvä nda ett nutida begrepp. Dä rtill kom

2. Plöjning med hjulpl og a nspä nd med två par oxa r. D e ta lj av vy över Kra pperup , akvatintagravyr efter teckning av U lrik Thersner 1817 , i dennes planschverk Skå nska Utsigter 181 7- 1823. På K ra pperup sbladet sky mtar i bakgrunden ä nnu e tt pl ogs pa nn med två par häs tar oc h i bildens höge rka nt sy ns ytt erliga re fyra häs ta r, som trolige n också hö r till en plog. Här i Kull abygden kl arade ma n sig tyd lige n med mindre a nspa nn eller möjligen har man vid denna tid a llmä nt övergå tt till a tt köra med fä rre dragare.

traditionen s makt. " Bonden i Skåne är så trägen vid s ina förfäders sätt so m vå r tid s ungdom ä r promt att den förändra. De hå lla sig så fast vid gammal förfarenhet, som våra vid nya projekter . De äro så sä kra på dem , so m vi osäkre om våra." Linne hade så ledes mycket kl art för s ig att den s kå ns ka plogens utformning och hanterande var någo t so m byggde på gamma l hä vd . Likaså in såg han tydligt at t red skapet ingick so m ett led i det odlingssystem so m rådde i provin se n och följaktligen inte utan vidare kunde ersättas med någo t ny tt . Den tunga hjulplogen var intimt förknippad med slättbygden s treskiftes 36

bruk , som inneba r a tt bya rnas å ke1jord var indel ad i tre vå ngar, som i s in tu r var uppdel ade på byns sa mtliga bönder. Dessa tre vå nga r odl ade s i tur och ordning med korn och råg , och låg det tredje å ret i träda . Tres kifte sbruket var kä nt i Skå ne under senare delen av 1100-talet oc h har troligen infört s vid denna tid eller århund radet närm ast förut. Hjulplogen ha r av allt att dö ma blivit kä nd vid samma tid , ä ven om somliga for skare mena r a tt den ka n ha kommit betydligt tidiga re. Ka nske mås te man rä kna med ett bestående histori skt samba nd mellan dessa två företeel ser som hä r i Skå ne , i sj älv a grä nsområdet för deras utbredning å t norr har följt s åt. Hjulplogen är den ä ld sta typ a v plog vi överhuvudtaget kä nner men dess äld sta hi stori a är höljd i dunkel. I de gamla jordbruk sk ulturerna kring Medelh a vet och i frä mre Orienten var red skapet överhuvudtaget inte kä nt uta n tyck s ha kommit till i Centraleuropa för st någon gå ng före Kri sti födel se . Möjligen ha r det skett i den kulturmiljö som betingat s av mötet mell an romersk , kelti sk och germ ansk kultur , såsom man antagit ifråga om vissa a ndra epokgörande nyheter inom jordbrukstekniken , t.ex. uppfinningen av tröskslagan . Frå n C ent raleuropa har plogen sed an under första årtu sendet e. Kr . spritts i Europa och ä ven nå tt Norden . Den a vgö rand e nyheten bestod i att plogen till s killnad frå n å rdret hade en vä nd skiva som vä nde jordtilta n seda n den riv its upp a v billen , eller å tmin stone förde den å t sid an . Vida re va r den försedd med en kniv som ska r igenom ytskiktet och hade fra mtill ett hjul stä ll som ga v s tadga å t red skapet. Vad ma n vet om hjulplogen i s in ursprungliga form stä mmer i allt väsentligt överen s med de ytterst få ta liga exempla r so m finn s bevarade frå n Skå ne oc h deras motsva righeter bl. a. frå n D a nm ark. Av allt att döma har red skapet förändrat s mycket litet , i va1je fall under de å rhund raden de t bruk ats hä r ho s oss. För 1700-ta lets rationa li ster mås te ett såda nt fa sth åll ande vid " en a ntagen pl ägsed " sj älvfallet te s ig ytterst oprakti skt. Linne och hans sa mtid a oc h efterfölja re hade ock så må nga vällovliga förslag till nyordnin gar på detta såväl som må nga a ndra områden . Men det blev fö rst de t följ a nde å rhund radet förunn at a tt se 37

en ny tid randas för det skånska jordbruket. För plöjningsredskapens vidkommande blev C. G . Stjernsvärd s anläggning av den första redskapsfabriken vid Engeltofta 1803 den inledande händelsen och ett par mans åldrar senare var den gamla skånska plogen borta. Men då hade också det gamla treskiftesbruket ersatts med ett rikare differentierat växelbruk och bytvånget med ägo blandningen genom storskiftet, enskiftet och laga skiftet blivit upplöst. Litteratur (urval) Eskeröd, Albert (Nilsson): By och gå rd , hu shållning och folkliv; i En bok om Skå ne I , Lund 1936. - Jordbruk under 5000 å r. Red skapen oc h mas kinern a . Stockholm 1973. Jirlow, Ragnar: Die Geschichte des schwedischen Pfluges. Stockholm 1970. - Skå nska plogen . Kulturen 1948. - Årder och plog i Skå ne . Skå ne s hembygdsförbunds årsbo k 1954. L ekholm , C. G.: " Plöj a med fjortan hoed forre " . Kulturen 1945. Linne, Carl v.: Ca rl Linnaei Skånska Resa .. . 1749. Stockholm 1751. Sohlberg. Mattias: Folklivet på Söderslätt under se nare hälften av 1700-talet. En sam tida berättelse meddelad av Be11 Mö ller . Hi stori sk Tidskrift för Skå nel and Bd 6, Lund 1916.

BAR BRO ÅS TRAND

Svarvare i Lund

Till f ärgbild /I Den 27 december 1718 , "som var den tredje Juhled ag", lä t sva rv arm ästa re Anders Hindberg inför öppen låda till läran inskriva drängen H an s Slonberg (el. Slån-) i svarv arämbetet i Lund . H ans Slånberg som var född i H a mm arlund a socken a v ä rliga och äkta föräld rar , såsom före skrev s, hade reda n varit i lära ho s sin mäs ta re fyra år och va r således ingen nykomling i staden. Det Lund han kä nde va r en liten sta d , i vilken det skånska kriget 1675-79 satt djupa spå r. Branden , som Christia n V låtit anlägga vid s itt å tertåg från Kristia nstad 1678, hade ödelagt 163 av stade ns 304 gårda r. N är å terbebyggelsen , stimulerad av skattelä ttn ader , tagit fart och staden å ter kommit på fötter ha de den drabbat s a v ny a olyckor med inkva rteringar av krigsfolk och av en ny stor brand i centrum 171 I. N ä r det Nordi ska kriget ä ntligen var slut 1718, bodde i Lund omkring 2.700 människor. År 1728 va r a v de ss borga re , dv s. de som hade rätt att driva egen näring , 79 stycken ha ntverk smäs tare med sa mm anl agt 40 gesäller och 27 lärgo ssar eller -drä ngar. Redan 1718 fann s tre svarva rmästare i Lund , Jön s Larsson , Anders Jön sson Hindberg (s krev s äv. Hin- el. Hingberg) och Nil s Jön sson . Jöns Larsson va r sannolikt född omkring 1660. Av bouppteckningen 28/6 1725 efter ha ns död fra mgår , att han med sin hu stru Margareta N ilsdotter hade tre söner , Anders J önsson Hindberg, pottemakare Per Jön sson ibland kall ad Hindberg, bosatt i Lomma, och Nil s Jön sson . Det finn s inga bel ägg för att Nil s ä r den tredje svarvarmästaren i Lund , men att överta fa dern s yrke hörde ju ej till ov anligheterna och både Anders och 39

Nil s står angivna i bouppteckningen med enbart titeln mäs ter. Jön s Larsson hade ock så en dotter Ann a, som var gift med en sergeant och en hemmavarande dotter Mätta. Enligt mantal slängden från 1721 hade han sin gård i Drottens rote nr 45 , där han står upptagen som Jön s drejare med hu stru och en dotter. Tomten s exakta belägenhet går ej att fas tställ a, men den låg sannolikt någon stan s i tra kten av Grönegatan. I Lund s domkyrkas ringbok kan man läsa att den 18 december 1724 ''siähl aringde s för Swarfwaren Sahl. Jön s Larsson med alla klockorna, 2 daler 16", och att han begrovs " uthi S:t Petrij Kyrkegård uthan kl åkor". H ans kvarlåten skap var anspråkslös. Förutom hu s, tomt och hage samt verk stad med verktyg, värderat till 200 respektive 12 D aler, kvarl ämnade han enligt bouppteckningen 23 silverknappar , 2 I /2 aln nytt grått kläde, I grå kl ädesrock , 2 par hand skar av sämskat skinn , I spanskrör med elfenbensknopp och silverring, I bordendes bänk , I dito mindre under fön stret, I furu skåp med tre rum , I furubord med fat, två stol ar, I dito med ett hål på sätet , I litet saltekar, I stor tunn a, I öl halvtunna, I kopparkittel med järnö ron , I betsel med stänger, I par stigb yglar och stigläder. Änkan skulle få sitta kvar i orubbat bo , men "sed an hon heder!. begrafven varder", få r barnen följande att fördela: I par sängedyner med fjäder , 2 huvuddyner, I örngott , 2 par linnelakan , I par dito , I järngryta, I järnpanna, I halster med 7 grenar stöpt , I furukista, I hall änd skt nytt bordtäcke , I bordduk och I svarv are s handkläde . Anders Jön sson Hindberg hade gå rd i Clemen s rote nr 45. Han hade köpt den 1717 och av en uppmätning från 1721 framgår, att den var belägen vid Lilla Fiskaregatan på norra sidan ungefär mittemellan nuvarande Bantorget och Stora Gråbrödersgatan och att den delvis sträckte sig upp till Klostergatan. Av denna och andra tomtbeskrivningar från tiden framgår , att en hantverkare brukade ha tomt med hu s, gård och hageplats. Ofta förekommer angivel ser som 8 bindinger eller 11 bindinger hu s, vilket innebär antalet fack i en korsvirkeslänga . En gård innebar i regel tre eller fle ra längor , ofta omslutande en gård spl ats och försedd med inkö rsport. H age kunde del s betyd a trädgård del s beteshage. Anders Hindberg hade vid det här laget familj . Den 23 maj

I. Stortorget i Lund , litografi av J. Knut sson 1830. Råd hu set t.v. i torget s fond uppfördes 1736, efter det a tt staden varit utan fast rådhus sedan 1711 då det föregående brunnit ner.

1714 lyste det första gången för honom och Kirstin Jönsdotter. Den 5 februari 1715 kristnades deras son, "födt den sama dag om morgonen kl 5" till Lars. " Rådman Melanders hustru bar honom, faddrar woro Studiosos D:Söderling, Jöns Larsson , Nils Jönsson , Jöns Larssons hustru " etc . Att hustrun till Rådman Melander, sedermera borgmästare i Lund var gudmor visar att Anders Hindberg var en man med viss betydenhet. Ordalydelsen i bouppteckningen från den 24 oktober 1726, då hans hustru avlidit är också talande: " ... Uti Borgaren och mästaren i det lofl. Swarfware Embetet Ehrborne och konstärfarne Anders Jönsson Hindbergs hus uppretta ... " Han gifte om sig mycket snart. Redan den 6 november , knappt 14 dagar efter bouppteckningen lyste det första gången mellan honom och pigan Maria Mårtensdotter. Den tredje Lundasvarvaren , Nils Jönsson , gifte sig i oktober med pigan Magdalena Sörensdotter. Huruvida han redan då skaffat sig egen verkstad är för mig okänt, men i 1721 års 41

mantalslängd står han upptagen på nr 20 Clemmetz Rothe med hu stru och en gesäll. Han s gård låg sa nnolikt på tomt nr I 10, alltså mellan Stora och Lilla Kiyrkos trätet (Lilla Kyrko strätet gick från Stortorget till Domkyrkan mell an nuvarande Kyrkogatan och Kungsgatan) bakom gamla rådhu set vid Stortorgets nordvästra hörn , bild I. Förmodligen innefattade också han s tomt hus , gård och hage pl ats. Dessa tre mästare bildade 1718 eget svarvareämbete i Lund , vilket enligt skråbestämmel serna skulle ske , då det fanns ett tillräckligt antal mästare inom ett hantverk . Man kan följa händel serna i ämbetets protokolls bok den 12 november 1718 : " Sedan under Hans Kongl. Maijts Wå r Allernådigste Konungs här wistande, Hans Escellence Kongl. CommercieCollegio i Stockholm , såwäll som ämbets Borgmästare Wälborne H . Jöran Adelqranz så wida bragt, att bem 10 denna stadens Swarfware Jön s Larsson , Anders Hingberg och Nil s Jönsson under d:28 Junij sistl. ärhållit det Lofl: Stockholmiste Swarfware Ämbetz tryckte underskrifne Mästare Bref, hafwer denne ... Generalen och Guverneuren .. . till skrifwet och i ödmjukhet sådant berättad, med anhåll ande , att de andra här i landet boende swarfware måtte imponerade blifwa, sig här infinn a och sökia detta som endaste Swarware ämbete här i landet , hwaruppå General och Guverneur . . . lämnat Magis traten till swar: att han Samtel. Magistraterna här i landet till skrefwet om detta Ampts upprättande , hwar jemte och Magistraten anbefalles med detta Ampts inrättande förfara efter Kongl. Maijts utgifne SkråOrdning ... Till detta Ampt s inrättande war församblade uthi Mäster Jön s Larssons Huu s, Nembl. Borgmäs taren ... H :r Oluff Nord steen och hhrar Rådmännen Offve Persso n, Z ac h. Mel ander .. . och blefwo dessa Mästare ... till Swarfware-Ämbetets inrättande allsköns Lycka tillön skade , och blev Mäs ter Jön s Lars son till ålderman och Anders Hingberg och Nil s Jön sson till Bisittare förordnade ; hwilka, so m de under stor bekostnad inrättat detta Ampt , förbehålla sig den förmohn , att när åldermannen Mäst. Jön s Larsson genom döden skulle afgå det de öfrige M äs trar . .. ö mso m blifwa Åldermän uthan någon ann ans intrång . .. Hwilket Magistraten ... finner skiäligt bewillja , so m de till detta ämbetsinrättande warit upphov smän, samt där till ett 42

merckeligit försk ått gjort hafwa ... Warandes och beslutat att detta Swarfwarämbete skulle hafwa fyra stämmor el. qvartal om åhret, nembl.: om Juhlen det första , det andra dagen efter Mariae Bedådelse , det 3c1;e dagen efter S 10 Hans dag, det 4"" dagen efter Michael is , då hwar mästare skall gifwa hwart qvartal !Oöre silvermynt i Lådan. Att således som föreskrifwet står slutet och inrättat är, bekräftas med stadens sigill och Magistratens egenhändiga underskrift ... " Det nyblivna ämbetets inventarier som står antecknade i ämbetsprotokollet var vid tillfället "befintliga Bref, documenter och Handlingar, sampt Kongl. Maij 15 Skrå Ordning, gesellernas Gewohnheit med mehra, som uthi ämbetslådan förvarade äro Nembl:" Härefter är anteckningarna slut. Gesällernas Gewohnheit , som finns med i inventarieförteckningen , är tryckta bestämmelser, anvisningar och formuleringar att använda inom svarvarskrået. Dessa formuleringar , avsedda för speciella tillfällen användes ofta i sin tyska version och fungerade över nationsgränserna som lösenord och bevis för att man var rätt gjord gesäll. Då "Gewohnheiter" hölls strängt hemliga inom skrået levde de vanligtvis genom muntliga traditioner. Tryckta " Gewohnheiter" är därför mycket sällsynta. Den här "lilla Tyska boken" tryckt i Leipzig inneh å ller dessutom en skildring av svarvarkonstens ursprung , ålder och utveckling författad av en Joachim Mi.illner 1653 , bild 2. Lundamästarna hade lyckats komma över den , med stora svårigheter och efter en omfattande brevväxling, från en Mäster Schwier från Stockholms svarvareämbete. De hade måst betala den med 100 daler kmt, vilket måste ha varit en dryg utgift med tanke på att de för sina tre mästarbrev hade fått ge sammanlagt 300 daler kmt. Att frivilligt ådraga sig dessa utgifter visar vilken vikt man lade vid att ha eget ämbete. Den ensamrätt att driva hantverket, som förlänades genom skråämbetena, var förmodligen mycket svår eller omöjlig att övervaka utan ett ämbete på nära håll. Att Lundasvarvarna bildade ämbete så sent som 1718 betyder ingalunda att de tidigare varit för få för detta. Allt tyder på att de redan hade både skrålåda och handlingar och sigillet med sitt " Der Dreiier Amt in Lund" är sannolikt äldre. Det kan mycket väl ha funnits ett tidigare Amt i Lund, men med tanke på 43

de oroliga tider som rått långt in på 1700-talet var det kan ske för st nu man var säker på att det var till myndigheterna i Stockholm man skulle gå för att få sina rättigheter stadfästa. Den första lärodräng som skrev s in i det nya ämbetet var alltså Han s Slånberg och han skulle " efter Ett åhrs förlopp löösgifwas. ' '. För inskrivningen fick han betala 2 daler smt nämligen till råd s bisittare 24 öre , till Notarien 12 öre , till de fattiga 4 öre, till lådan 24 öre. Vid samma tillfälle lät Nil s Jön sson inskriva lärgossen Sören Trued son Wallberg, som ock så varit i lära tidigare , och Jön s Larsson lät inskriv a Petter Lassesson D ahlqvi st , vilken , " som han var ung" och skulle för ses med kläder av mästaren , skulle lära i 6 år. Att han skulle bo och äta ho s sin mästare behövde inte särskilt anmärkas i protokollet , det var regel både vad beträffar lärgossar och gesäller. Som lärgo sse hade han att lyda mäs taren , mästaren s hu stru och gesäller. Den 2 januari 1720 var det tid för Hans Slån berg att lösgivas ur läran. Han var nu ges äll. För lösgivningen fick han beta la sammanlagt 5 daler och till gesällernas recompence och traktamente lika mycket. Samtidigt lät Slånbergs mäs tare inskriva en ny lärgosse och å ret därpå kom ytterligare en gesäll , Severin Kijhl från Hol stein till den Hindbergska verkstaden i Fiskaregatan. Vid marsstämman 1721 fann man det för gott att göra åtskillnad på mästare och gesäller, som hittill s haft sina rättigheter tillsammans. Mäster Anders Hindberg hade för den skull " utaf egen bekostnadt låtit förfärdiga en skrålåda, med dubble lås och 2ne nyckl ar samt et enkelt j ärnbe slag, hwilken han förähra will till gesellerna att hafwa sina documenter och gesälle rättigheter uti " F .ö. sade sig mästarn a " willia lemna gesellerna det utlåfte protokollet . . . som kåstat 1 da ler 8 öre " lik aså " geselle artiklarna som utlofte äre utaf Stockholms gesellelåda för 64 daler, vilka 2nedocumenter skall bliva i ge sällådan som ett låhn till s gesellerna " kan betala vad mäs tarna lägger ut för dem . Till mäs tarelådan skulle gesällerna dessutom betala årlig ränta . "M ästarnas willkoma blifwer och lånt till gesellerna när den behövs till dess de siälfwa kunna förmå kiöpa eller förskaffa s ig en för sig siälfwa. " Mästarna fann också skäligt att gesällerna betal te månadsqvartalspengar till låd an med 4 öre , " hwilket närvarande gesellerna Hans Slånberg och Severinus von Kijhl samtyckte " . 44

,, ' >

/ /t7C t'

(• .

' / . /'~,,. ~" I ,. ~1 /r .

(

~,,

.,,

• ,..

1;.1

,'f'.

........ l

< I

0'.

. ;- ,

/ ~

.r~ . , . .

.' . . . ... .

2. Svarava reä mbete ts oc h dess gesäll ers Gewo hnhe it , tryck t på tys ka i Le ipzig. H . 15 cm . D ä runder sa mt ida avs krift av brev till Mäs te r Sc hwir fö r a nskaffand e av boke n , da tera t juni 17 18 , oc h ova npå kvitto på be ta lnin g fö r densa mma , frå n nove mbe r 17 18 . A rk.nr XV .

Gesällerna fick de utlov ade a rtiklarn a i a vskrift frå n Stockholm. De är daterade 1719 oc h finn s alltjämt bevarade , liksom det så bildade gesällskapets protokoll sbok , som har sin början 1721. Ge säll skapet var underordnat mäs tarnas ä mbete . Tv å mästare skulle delta i deras sammankomster, en lådemästare , som hade hand om lådan , ibland även kall ad krogfader , då det var i hans hu s man höll s känk dv s. hade sammankom s t , och en stohl sbroder eller bis ittare . Lådem äs tare va r till en början Anders Hindberg. En åltgesäll, mot svarigheten till mästa rnas ålderma n, brukade före stå gesällskapet. N ågon sådan tyck s inte ha förekommit i Lund . Man var för få, även om två gesäller tillkom vid jultid 1721 , Sören Wa llberg, som blev lö sgiven ur läran av sin mäs tare Nils Jön sson och Cornelius Pettersson frå n Köpenhamn som arbetade ho s en mäs ter Friberg i Ma lmö. Severin Kihl förordn ades vid första samma nkom sten till örtgesäll, sedermera då man inte blott var två utan fyra gesäller utsågs både äldst och yngst örtgesäll. Örtgesällen hade att ta emot frä mmande gesäller skaffa honom a rbete , följa den bortvandrande och ge honom han s skänk eller " ört " . Örtgesä ller skulle också ombesörja att skä nk eller sa mmankom st kom till stånd , förhöra sig ho s lådmäs taren om lämplig tidpunkt och sa mmank alla gesällerna . Skrået växte. Till vå rstämman 1719 hade kommit en utl ärd svarvare , Nil s Friberg , so m lä rt hantverket i Ystad och nu ville skaffa sig mästarebrev . Han mås te dock in skriv as so m lärgos se för att till nästa stä mma bli lö sgiven och förklarad för gesäll. D ärefter skulle ha n "efter dett a Ampts ma ner . .. blifwa kvar i tre månader till dess han lärt hantwärket s Gewohnheit". Friberg sade sig ha en copia av hantverkets " Gewohnheit " och förklarade på ämbetets undran och förfrågan att '' han fådt dhen af en från Tyskl and öfwerkommen gesäll, hwilken sedan blefwet fången af dhe da nske ". Nil s Friberg förel ades emellertid av amptet , a tt han skulle av lägga sin ed a tt han aldrig skulle få " lära eller upptäcka någon sant ... Gewohnheit" so m den han skulle till ställ as a v amptet, " långt mindre tillå ta någo n d äraf skrifwa copia". Vid vinterstämman äs kade Friberg a mptet , dv s. ha n a nhöll om att få göra mästerstycke , vilket bevilj ade s. Påfö ljande qvar46

tal meddel ades han att han ej kunde till åtas att so m mäs tare "sättia sig ned här i staden " då ingen näring var " i denna fattiga stad för dessa 3ne Mäs trar" och att man därför " erhållit Magis traten s re so lution att så länge " de leva " tillåtas ingia flera sig . här nedersä ttia . . . " D ärpå blev bestämt att han som mäs terstyc ke , "som den tryckta Ty ska boken " föreskriver, skulle förfärdiga "Een up stående spinnråck , En ball sam dosa med sju rum och s ine sä rskilte skrufwar, desslijkes t Ett Schacht Spehl. " F ärgbild Il . Efter anh åll an till äts Friberg slippa att göra schackspelet mot att han betalte 3 daler smt. 1720 vid S:t Hans stämma, det är vid mid so mmartid , uppvi sade Friberg s itt mäs terstycke , so m befann s " någo t bristfälligt vara , dock utan någon märkelig skada , hwaiföre Friberg" fick betala till lådan 2 daler smt. Som ordinarie utgifter vid detta tillfälle hade han att betala äskepenningar I daler 16 öre, till de fattiga 16 öre , till lådan 10 daler , till mästerförtäring 5 daler smt. Han trakterade dem "efter deras nöje " . Nil s Friberg slog sig ner i Ma lmö , men då han ännu ej hunnit få något hu s där, stann ade han i Lund över so mmaren , på villkor att han ej tillverkade me r än I duss in spinnrockar och att han ej gjorde arbete till någo n här i staden utan så lde dem på Malmö markn ad . Efter hand blev fler svarv are upptagna i Lund askrået mot gängse avgifter men utan att uppvi sa mäs terstycke , dock på villkor a tt de ej slog sig ner i Lund. De tyck s emellertid ha varit etablerade svarv are i sina städer. Så blev f.d . styckjunk aren och artillerisvarvaren från Land skrona Christoffer Schehl, som lärt i Köpenh amn , ämbetsbroder 1723 och Henrick Malm från Carlshamn 1724. Y stadsvarvarna Jön s Grönwall och Wilhelm Krikner förenades med Lundaämbetet 1724 och 1725 Jochum Kiedding , äve n han borgare i Ystad . Det förefaller befogat att man sökte förhindra att fler svarv are slog sig ned i Lund, ty trot s att de icke var mer än tre framförde Nil s Jön sson vid stämma n den 30 september 1723 , a tt " han tänkt begifwa sig här ifrån Staden, emedan han med hu stru och Barn icke kan see sig någon uthväg, föda eller öfr. nähra sig ... " Ämbetet ansåg emellertid att tre mäs tare mås te finn as i staden och bestämde att Nil s Jön sso n ej fick flytta ' 'förrän någo n ann an

mäs tare i dess ställe blifver . . . " Nil s Jö nsson svarade att "så fr amt han kan få någon huu svarel se , vill han see till om han ännu någon tid kan här förblifw a . " H an tycks ha blivit tvungen att sälja sin gå rd vid Kyrkogatan . Skråväs endets bestämmel ser ingrep i och reglerade hantverkarn as liv såväl i fråga om yrkesutövningen som i det privata, inte min st för gesällernas vidkommande. De gav rättigheter , sammanhållning och gemen skap , men de var också ett organ genom vilket staten utövade kontroll över landets medborgare. Ett skråämbete i en s tad hade befogenhet att inom s itt skrå funge ra som rättsin stans under råhu srätten. Ämbetet uppfostrade sin a medlemmar till ärbarhet , lydnad , hyfs och ett vi ss t må tt av belevenhet. Det var vikt igt för en gesäll att kunn a " fö ra sig ute i världen ", a tt väl känn a sitt yrkes seder och bruk , dv s. s itt yrkes " Gewohnheiter'', då gesäller var ett rörligt släkte , som vandrade vid a omkring, ofta långt ut över sitt land s gränser. Inte bara som mäs tare utan kanske i synnerhet som gesäll var man mån om sin sociala statu s och såg därför gärna till att ens " bröder" höll s ig till reglerna. Välkomman var den främ sta sy mbolen och uttrycket fö r skråets sammanhållning både inom mästarnas ämbete och inom gesäll skapet. Ur den drack den nyblivne mästare då han fören ades med ämbetet, ur den drack den nyblivne gesällen som bevis på att han var upptagen i gemenska pen , ur den fick den vandrande ge sällen sin välkom stdryck. Enligt Lund agesällernas " Regler för kon stdrägare och Swarfware gesäller " fick gesäll ej vägra " när lådmäs taren efter sed gesällv älkomm a fra mräcker", vid straff 2 marker smt, bild 6 och 7. Drickandet ur välkomm an ty cks ofta ha varit höjdpunkten på en längre ceremoni. I den " lilla tyska boken " står före skrivet hur man sk ulle förfara med en gesäll som skulle invigas i gesällska pet. Efte r ett menin gsutbyte efte r fas tställd a formul erin gar, som f.ö. tycks ha gällt även främmande gesäller som kom vand rande till Lund , " för man ut lärlingen /kl är honom som en backant I för in honom i process ion I varvid örtgesä llen kl är på sig något ann at I de andra sätter ljus i kv astarn a I en klingar i en klocka I de sätter honom på en bä nk I den äld ste ret ar honom på allehanda sätt I därpå tar de några träverktyg som en hyvel fylld

3. Uppståe nde spinnrock av po le rad björk med svarta kul or, vita be nnaglar och kna ppar. A ll a de la r uto m bord oc h tra mpa svarvade . H . 122 c m. kM 14.287.

med bjällror I en isärtagen passare och hyv lar till I så att man ser I att man ur en klots skulle kunna snid a en Merkuriu s, samtidigt låter den äldste gesällen han s tänder visas upp för s ig och kastar ett ägg i gapet på honom I rakar honom med en rakkniv av trä . Härefter mås te han åter ut I kl ä sig på annat sätt I och komm a in som en rä ttskaffen s gesäll. Därefter sätter de honom uppe på bordet I han mås te ge sin gesällkrans till den äldste örtgesällen. Härefter lägger gesällerna hattarn a bredvid sig på bordet I örtgesällen sätter på honom kran sen , ger honom en örfil och säger : H är har du ont från mig I men när någo n ge r dig en andra I så försv ara dig. " D ärpå framsäger gesällerna hantverkets " Gewohnheiter" för den nye I och ger honom skänk so m till en främm ande gesäll, dv s. han få r drick a ur välkomman. lnvi gningsceremonier av det här slage t hade sina motsvarigheter inom alla skrån - snickarnas behyv ling, smedernas nyc kelbett , 4- Ku lturen 1976

bokbind arnas ex a min ation etc . - lik som bla nd universiteten s studenter. Lä rgo ssens pånyttfödel se till gesäll , som kommer till uttryck i de ssa ceremonier, ma rkerades ibl a nd av a tt den nyblivne gesällen tog nytt na mn . N ä r t.ex. C hri stoffer Schehl s lärgo sse Per Nil sson 1728 blev gesäll antog ha n na mnet Petter Biörcklin . Det ä r svårt att veta i vilken grad Lundage sällern a följde de ssa tyska " Gewohnheiter" , men det är uppenb art att de utnyttj ades. Varje gång en lärgosse blivit gesäll , anhöll ha n hos mäs tarna att få låna " ha ntverkets Gewohnheit " , då de förvarade s i mäs tarn as låda . Så gjorde också Erik Rebeck ett pa r må nader efter det a tt ha n blivit gesäll , dock först efter det ge sällen Corneliu s Petterss on vid ge säll ska pets sammankom st den 3 ma rs 1723 påpek a t " att ingen få r sig påtaga ä ld st eller yngst Örtgesällämbete uta n han kan samma syss la förrä tta och till frågorn a swa ra " , vilket beja kade s av lådemästa re , stohl sbroder och sa mtliga ge säller. Vid ge sällern as må nad sqvarta l den 8 december anfördes emellertid a tt " Såsom ge sällen Erik Rebeck hwilken sagt både läsa och skriva kan , än till d ato icke vel a t efterlefwa t dhe må nga trogn a och H ä lso samma förm a ningar ha n så af Lådem ästare och Stohl sbrodern som sielfwa ge sällskapet blifwit till sagde nembl. a t lära sig H a ndtwerk s Gewohnheit i det han intet ord der ännu kan svara till någon fråga , för hwilken ha ns för summel se ha n nu första gå ngen komma och på lägas böter till lådan 8 öre smt och till de fattiga 2 öre smt och sed an allt fra mgent dubbleras des boot till de s han will och får lärdt sin H a ndtwä rk s Gewohnheit' '. Erik Rebeck sade s ig vilj a lära något till näs ta skä nk . Till detta tillfälle hade Erik Rebeck lärt sig så mycket , att ha n blev för skonad frå n mera böter , " men der han till näste qvarta l sig icke uti ny bättre öfwar då blife ha n med dubbl a böter an sadt ". Erik Rebeck tyck s ha lä rt sig s ina Gewohnheiter , ty det finn s inga vid a re a nteckningar om saken . Trots a tt lundas varv arn a hade det knapert - både i mästa rä mbetets och i ge sällernas protokollsböcker a nge s s tä ndigt att man begä rt dila tion dv s . upp skov med qvarta lspenga r och böter avslutade ma n förmodligen sin a samma nko mster med drycke slag. Det fra mgår inte i protokoll sböckerna . End as t vid ett par tillfällen under en 15-å rs period stå r anteckna t a tt ma n tagit 50

4. Lund s svarvareämbe tes fattigbössa av mas urbjö rk , beslagen med mäss ingsba nd , avsedd för pengar till behövande inom sk råe t. H. 12 c m. KM 7.893.

pengar ur låda n för dryc k . Vid några tillfällen offrade ma n av låd ans dyrbara tillgå ngar för att betala spelmä n. I låd an förvarades skråe ts eller gesällskapets ha ndlinga r, välkomma, fattigbössa, drycke skä rl etc. D ä r förvarade s också de skyltar man mås te ge i samband med att man blev gesäll och på sin a hå ll även då ma n blev mästa re. Oftast var skylta rna upphängd a i välkomma n. Trots a tt lådrä kning förekommer finn s i mästarnas protokollsbok - utöver tillgå ngar i kontanter - ingen uppräkning över vad låda n innehå ller, bortse tt från den tidigare nä mnda . Innehå llet i gesällernas lå da stå r dä remot uppräkn at vid å tmin stone två tillfällen , dock ej före a pril 1729 då den förutom protokoll innehöll "8" Stycken Silfwerskiölder, en dansker 2 ma rker penning, en Wälkomma n de ss behörighet , som finnes en liten rörik " (liten Jockbägare). Den 25 juni 1735 fanns i gesäl låda n med dess tvenne nycklar förutom protokoll " 15 silfwerskiöltar, en danskpen51

ning bestående av 1/2 Crona, Een wälkom med tränne rörken (små lockbägare) tillika med fattigbössan och skafferhåltet (det är en form av ordförandeklubba). Lådan var dock främst en symbol för skråets samhälleliga funktion för hela dess auktoritet. Inför öppen låda var "vrede och onda ord" och annat dåligt uppförande belagt med böter, ej heller fick man uppträda med gevär, värja eller kniv. Inför öppen låda avhandlades och försiggick allt av vikt. Vid amptets sammankomst den 16 mars 1723 framförde åldermannen att Mäst. Nils Jönsson angivit att "dess gesäll Sören Wallberg brukar mere spatseregång" än skråordningen "en Handtwerksgesäll tillåter" och begärde att gesällen inkallades "och försvara om han sådant tillstår". Sören Wallberg tillstod att han spatserat i tvenne dagar och dessutom "giårt arbete på sin mästares wärkstad sig sielf till vinst, samt dessutom leggat uthur dess mästares huus, men huru ofta weet han intet". Som dessa handlingar stred mot 1669 års skråordning blev Wallberg dömd till böter för var och en av sina förseelser dels till lådan , dels till de fattiga och till att arbeta, två dagar för en, hos sin mästare samt att ge mästaren det han orättmätigt förtjänat. Båda var nöjda med resolutionen. Mäster Nils Jönsson påtog sig dock svara för hälften av de pålagda böterna till skrået och gesällen hälften, "hwilka lofwades af dem betallas till nesta Stemba". Även Anders Hindberg besvärade sig vid denna stämma över sin gesäll "Cornelius Pettersson för det han legat uthur dess huus en natts tijd och hwad orsak han haft der till". Gesällen inkallades och förklarade att "det var ondt wäder och elaka gator dessutom war han något druken så att han icke tycktes kunna gå hem utan heldre willja blifwa på stället än sent oroa dess mästare och mästarinna, så sent på kvällen och hafwer han det icke givit till at sidowärdera des mästares huus utan der han härigenom felat af mänsklig svaghet beedir han nu om förlåtelse och will hädanefter taga sig bättre tillvara". Då Cornelius Pettersson ångrade sitt företag och lovade bättring ansåg man sig icke kunna pålägga honom några böter. Övergrepp och trätor skråmedlemmarna emellan togs också upp och bilades inför öppen låda. Vid samma stämma som man bestämde om upprättandet av 52

5. Grynm alarega ta n, sedd från norr. Nil s Pålss on , sva rvarmäs tare i Lund från 1732 , hade verk sta d på vä.n ster sid a i tredj e fast igheten uppifrå n rä kna t.

ett sä rskilt gesällskap , meddel ade Mäs ter Hindberg att hans gesäll Severin Kijhl " varit i trä tta" med hans lä rdrä ng Erick Rebeck . Båda var till städe s och vid ''öppen låda examinerade". På förfrågan " huru trä tta n kom ; svarade gesällen att hon förorsakades . . . för det att han bett läredrängen gå upp på loftet efter noget trävirke, men lä re drängen lo ss so m ha n det intet hörde , så blev Serverin Kijhl förtörnat öfwer detta läredrängens tril ska set , och slog honom några slag öf. rygge n , då läredrängen .. . tillba kas igie n slog gesellen , fattades gesellen i heftighet ... och slog läredrängen ett slag . . . twä rs öfwer munnen så a tt en tan d der af ut gik ; N är nu H . Råds Bi sitt are och Ampt s Bröder .. . funno dessa rådigt wara att . . . drängen behr ge sellen för det han honom öfwerfallit med hugg och slag, sa mpt vice versa gesellen ber drä ngen om uhrsä kt för de t han utslagit tannen uhr ha ns 53

mun , dock att gesellen g ifwer till fattigbössan 8 öre oc h läredrängen 4 öre och seda n derpå slogo hv arann uti hand och blefwo vännel. fören te. " Påföljande vår arbetade Severin Kihl , som t ydligen va r på vandring , ho s M äs ter Friberg i M almö . H a n var emellertid inte särskilt nöjd med denn a mästare . Vid gesäll s ka pets kva rtalssammankom st den 10 ma rs 1722 tillkännagav ha n vid ge sällernas omfråga att ha n vid s itt a vsked ifrå n Mäs ter Nil s Friberg blev " trakterad med hugg och slag . . . hwilket ha n med tvenne vittnen ville betyga " . Vid mästarn as sa mling ett par veckor sen are hade han emellertid ä nnu grö vre a nkl agel ser att komma med , nämligen: " Att då ha n 8 dagar för näs tförflutna Juhlhelg fordrade sin wecko löhn blef han af Mäs ter Frijberg slagen så näsa och mun blödde och de ssutohom stö tte honom öfwer en Ki s ta hwa raf han ännu ha r kiä nsla i sin Sida . .. Styrk ande af detta producerar C a retmaka re Hindrich Wincklers i M a lmö attest ". " Inför öppen låd a" nekade Friberg till att det varit så som Kihl andragit i sin skrift men ej till att ha n slag it honom " men haft dertil orsak af det ge sällen slagit i bordet för honom , hwilket ge sällen säger härflöt af ordv äx lingen då ha n fordrade sin weckolön ''. Ampt smästa rna tillrådde Friberg att förlijk as med ge sällen Kijl; Och som ge sällen eftergaf hwad slags målet angå r a llenas t Friberg wille beta hla honom för d se 14 d aga r . . . som ä r 12 öre i veckan och till samma ns 24 öre som Friberg lofwa r be tahl a till ge sällen Kihl. " Vid ett a nna t tillfälle , det var i septembe r 1722, uppstod mäs ter Hindberg vid gesell skapets samlin g och sade sig ha få tt veta a tt gesällen H ans Slånberg "sig utl åtit det mäs ter Hindberg skulle wara honom en hop dricke s pennin gar skyldig för förfluten somm ar. H ans Slånberg till stod sig .. . de orden uti lå dem ästaren s stuga sagt . . . " H indberg sade s ig ogill a att Slånberg det " wed giord a frä kning om des fortiente lön inte tillkännagiwit" och ville veta om det verkligen förhöll sig så. H a ns Slånbe rg föreg av a tt 8 öre var " hoo s M äst H indberg inne , som honom tillkommer ''. M. Hindberg svarade att Slå nberg skulle få de 8 öre smt fa st ha n ej kunde påminna sig " dem ha mottagit ''. Med detta förkl a rade sig pa rtern a nöjda . Ont fört a l kunde ock så ge upphov till kl agomå l ho s ä mbetet. 54

6. Svarvarämbetets i Land skron a välkomma av tenn , med graverad text och dekor yrkets sy mboler: krum passare , svarvjärn och klot , fl ankerade av två kvinnogestalter uppbärande krona - sa mt på lock och kuppa ns li s t hål för upphä ngning av skrå skyltar. Tillverkad av Michae l Stickler ( 1674--54/55) Ma lmö . H. 38 cm. KM 7.892.

Den 27 januari 1730 anförde Landskronamästaren Christoffer Schiel att Mäster Abraham Klow , (mästare frå n 1726) i Lund skulle ha utlå tit sig " med hemske och skiäls ord om honom " i han s frånvaro. Abraham Klow svarade att efter Michaeli , då M. Schiels gesäll Nils Dahlqvist var här i staden, denne berömde sin mästare , som skulle vara bättre än Klow och Klow hade svarat att den av ämbetsbröderna som höll sig för bättre än någon av hans a mptbröder , höll han för en hund svått. Åldermannen M . Hindberg uppma nade s göra sin berättelse och att göra den så att han kunde gå ed på det. Ålderman Hindberg

berättade att " något efter Michaeli, då han , M. Abrah a m Klow , gesällen och Nil s Dahlqvist och några andra här uti hu set voro samblade och rökte en pipa tobak , hörde ha n M. Klow under det han tal ar med Dahlqvist , sägir det måtte wara en hund svå tt och en skiälm som hå ller sig bättre än en annan warpå Hindberg warnade honom Klow att han intet sålede s bör yttra sig om M . Schiel i dess frånvaro, emedan de wid sammankom sterna ä ndå blifwa wänner ... " Disku ss ioner och vittnesmål från gesällerna utmynna de i att Klow nekade men bad om eftergift och a tt Schiel ville ge eftergift om Klow vid vite lovar taga sig i akt. Resolutionen blev a tt Klow slapp böter men ålade s 5 Daler Smtts vite. Men det fanns också a ndra typer av problem. Vid gesällskapets samma nkom st den 30 april 1721 uppstod örtgesällen och " klagade på gesällen Han s Slånberg för dä tt han förleden afton hwar på Kråghu s med sin mäs tare s Drängh och Drak med honom ". För detta fick H a ns Slån berg böta 4 öre til I lådan och 2 öre till de fattiga. Huruvid a Slånberg straffade s för att han tagit en a llt för ung gosse till kroge n eller för att han i egen skap av gesäll förnedrat sig genom a tt vi sa sig ute och dricka med en drä ng , framgår ej. Men det är uppenbart att man som gesäll var må n om sin statu s . Såsom sådan hade ma n rätt a tt bära hatt , kä pp och vid denna tid också värja. Att man var medveten om s in kl ädedräkt också i Lund visar ett stycke i gesällernas protokolls bok den 2 februari 1724 där " Stohlsbroder , lådemästare och sa mteliga gesällerna" åläggas , att ''hwar och een med sine kl äder s ig skickes ska ll hå lla , så blefwe på lagt a tt hvilken so m wed samma nkom sten sitter wed bordet med öppen och intet sa mma nknept råck , skall böte I öre Smt för hwa r Kna p so m i råcken finn s oknept, och det till a llas be sta men till dhe fattig 1/3 dehl mindre , af den so m a lldeles utan råc k kommer böte dubbelt ". Från mitten av 1720-ta let ö kade anta let mästare i Lundaskrået kraftigt. Den första generationen gesäller började tä nka på a tt bli egna mästare . Med a nslutning av mästarn a frå n Ma lmö , Y stad m.m . hade givetvis också gesällskapet växt, äve n om gesällerna utifrån ej hade kunn at närv ara vid varje kvarta l. Må nga a v Lundaämbetets gesäller blev mästare, a ndra vandrade bort. 56

7. Svarva reä mbete ts i Ystad välko mma av te nn , krönt med gjute n ma nsfi gur , e n rome rsk krigare . fö rsedd med å tta gj utna mas karoner , graverad text oc h dekor sa mt på loc k oc h mas karo ner hål för upphä ngning a v skråskylta r. Till ve rkad a v Joha n Bos trö m , Götebo rg 1740. H . 48 c m. KM 9.1 78.

Bl a nd Lund age sällerna ty c ks vid denn a tid inte funnit s någon som förblev gesäll livet ut. Den 1 April 1725 äska de inte mindre ä n tre ge sä ller att bli förel agd a mästerstycke . Erick Rebeck skulle fö rfä rdiga en " upstående spinnieråck och s pinnetyget med 3 wingar, hwite uta n ferger " i Nil s J ö nsson s verk sta d . Land skron agesä lle n Må ns Borgströ m fick i uppdrag a tt gö ra en spinnroc k med " 3 wingar 57

och i hå let råkhufwud .. . swart och hwit " . J ö ns Flos tedt , född i Y stad, hade blivit gesäll vid mid somma r 1723 efter I I /2 å r som lärgo ss e ho s Nil s Friberg . Nu efter kna ppt 2 år som gesäll s kulle han göra mästers tycke " en ordiner Spinnierok hell s va rt och ett Klot sirkelrundt ' ' i M äster Hindbergs verkstad. Huruvida hans sna bba avancement ha de sa mba nd med a tt ha n 1725 ingick äktenskap med J ö ns Larsson s yngs ta dotter M ätta Jön sdotter Hindberg ä r okä nt. Det va r emellertid J ö ns Flos tedt , so m efter det ha n den 26 juni 1725 vunnit mäs terska p , fick bli den tredje mästaren i Lund i s tället för den 1724 av lidne Jön s La rsson. Erick Rebeck och Må ns Borgströ m slog s ig ner i H ä lsin gborg , res p . Land s kron a. Alla tre fick vid uppvi sa ndet kritik för vi ssa fel a ktigheter på sina mästerstycken och fick utöver ordinarie utgifter beta la vi ss bot för detta . N äs ta gesä ll , so m äskade ä mbetet var Abraham Kl eove n (Klow el. Klou ) från Köpenha mn . H a n ble v mäs ta re vid midso mma r 1726 efter att ha uppvi sa t sitt mästerstycke , so m var en " up stående spinnråck med spinnetyge t 3 wingar, fothen med 2ne trä med 4 kn aggar under , som s pinneråcken s tå r uppå sa mt utskuret bräde so m pelaren s tår på och fe s tet går uti " . . . samt ett " kieggle Klot ". Abrah a m Klou blev borga re i Lund och tyck s ha ersatt Nil s Jön sson , vars · namn förekommer i proto koll sboken för sista gå ngen 1726, men uta n kommentar över varför han försvinner. H ä refter va r det H a ns Slånberg, so m äskade ä mbetet för att sedan slå sig ner som mästa re i H a lm s tad. H an hade några år varit borta frå n Lund på gesällvandring och fick so m mäs ters tycke utfö ra " ett Sch ac kspel med H ästhufwud , inl agd i en dosa , sa mt en tallie haspa (d. ä . en garnvinda med rä kneverk) , som stå r på en s mä rre fot ". H an vann mästerskap i september 1727 . Vid jultid 1731 förklarades Petter La rsson D a hlqvi s t , so m tillsa mman s med H ans Sl ånberg skrev s in som lä rgo sse vid Lund as kråets första stä mma , för mäs ta re. H ans mä sters tyc ke bestod av en " ups tåe nde spinnråck sa mt en rund kul a" . Som varianter bl and uppgifterna för mästers tycke förekommer längre fra m även bilj a rdkul a sa mt bläckhorn och sanddosa av ho rn. Å r 1732 fl yttade Anders Hindberg till landet och lä mn ade 58

tydligtvi s sin verk stad. Åldermanskapet so m han övertagit efter sin fader Jön s La rsson beh öll han ännu någo t å r. Men nya mästare skrev s ut inom lund aämbetet , och några slog s ig ner i Lund , Nil s På lsson 1732, Nil s Knut sso n och J acob From 1733. Nil s Pålsson ha de sin verkstad vidGrynmalargatan, tomt nr 163, bild 5. Ytterligare ett par svarvare hade få tt förena sig med ä mbetet uta n mästerstycke , Petter Gedda frå n Carlskrona och Reinhold Corgelius från Ka lma r . 1733 uppvi sade en Per J önso n mäs terstycke för a tt sedan bli borgare i Kri s tianstad. D å Andreas Hindberg till mid so mmar 1733 avsade sig ålderma nska pet , hade svarva rä mbetet i Lund sannolikt nått sin största omfattning. Förutom Anders Hindberg och de fyra Lundamästarna - Jön s Flostedt hade flytt at från staden - fanns å tmin stone två svarv a rmäs ta re från Ma lmö , tre från Y stad , två frå n La nd skron a samt ytterliga re fem eller sex , som bodde någo t längre bort. Lundaä mbetet s korrespondens visar att ma n under denn a period haft vi ssa svå righeter a tt vidm a kthå lla sin privilegierade ställnin g. Det gick i vissa fall så långt att deras skrårätti gheter ifrågasatte s a v Stockholmsämbetet , vilket framgår a v bl. a. e tt brev till dåvarande å lderma nne n Mäster Klow frå n Lundagesällen Nil s D a hlq vist , där denne berätta r att man ej vill a ntaga honom för gesä ll i Stockholm, då han ej är gjord till gesäll där . Å a ndra sida n sö kte lund a mäs tarn a hindra sva rv are i a ndra skåne s täder att bild a egna ä mbeten . Land skronasvarv arn a tycks dock ha blivit själv stä ndiga 1735 el. 1736. En tredje mästare, Philp Pese ll hade , seda n ha n 1735 vunnit mäs terska p slagit sig ner i Landskrona. I augu sti sa mma å r förekommer La nd skronamästarena för sista gå nge n i Lundaämbetet s protokoll. La nd skron a ä mbetet s välkomna finn s bevarad. Den är av tenn och tillverkad av Mich ae l Stickler (1674-1754/55) i Ma lmö. Tillsamma ns med dekoren är gravera t " Dreia re-Ämbetetz Poca l i Lands Crona Ao 1736 Dn 12 July Å ld e rman M . B. S. Bisiti are F. F . P. Kro F ade r C . S " . Land skron a mäs tarn a, so m vi känner frå n svarv arä mbe tet i Lund är Måns (ibl. Magnu s) Borgström , Philip Pesell och Christoffer Schehl, bild 6. I Kulture ns ägo finn s en a nn an väl komma av tenn . Den ä r frå n Y stad , men tillverk ad i Göteborg av Jon as Boström , 1740. Yil 59

ket ämbete, den tillhört var okänt , men på dess kuppa kan man läsa namnen: " Jöns Grönwall , Jokom Käding , Per Jön sson , H. Han sson Biörckman, anno 1741 ". Jön s Grönwall och Jockum Kiedding, som båda blev mäs tare i Lund 1725, är välbekanta från Lundaämbetets protokoll. Per Jönsson är tydligen den mästare , som vann mästerskap i Lund 1733. Hans H ansson Björkman var son till Jockum Kieding (e l. Käding) blev gesäll 1723 och var mästare i Ystad , bild 7. Trots Lundasvarvarnas motstånd hade således äv en Ystadmästarna bildat eget ämbete . Om detta skedde 1741 , det år de fick sin välkomma, är mig tyvärr obekant. Samma år fick emellertid Svarvarämbetet i Lund nya skråprivilegier och nytt skråbrev .

Otryckta och tryck ta källor Bouppteckningar i Lund 17 17- 33. Det loflige swarfwa re Ämbe ts i stade n Lund brefbook Åhr 1719. Drej arenas Ampts Pro tocoll s book J Lund 17 18 (1718-54). Lund s domk yrkas Rin gbok 1703-50 . · Lunds dop- och vigse lbok 1671-1747 . Lunds föd else bok 1700- 1745. Lunds svarvaregesälle rs proto koll 17 19-1800. Regler för konstdrängar och swa1fwa re gesä ller, 1719 , avsk rift av stockholmsskrået.

Jann e Agri: Anteckningar om Lunds borgare på 1740-tale t ur Sk1ifter utgivna a v före ninge n Det gam la Lund XX , Lund 1939. Gunnar Carlquist: Lund på 1690-talet ur Skrifter utgivn a a v före ningen Det ga ml a Lund V , Lund 1923.

BENGT BENGTSSON

Kinesen och bibelspråken

Till färgbild Il/ Vi har i denna årsbok gång efter annan haft anledning att behandla den svenska fajansen under 1700-talet ; arbeten från fabrikerna Rörstrand , Marieberg, Pålsjö och Sölvesborg förekommer ofta, ibland i större sammanhang, ibland som föremål för kortare uppsatser. Kulturens förre intendent Sven T. Kjellberg publicerade 1956 en kort artikel om en originell Rörstrandstallrik under titeln Ett frågetecken. Jag citerar: " Frågetecknet gäller icke tillverkningsort eller tid för detta fajansfat. Det bär på sin undersida i klart blå skrift svaret på dessa frågor. Det är i sig själv intressant att finna en Rörstrandspjäs daterad 1741, då tidigare , enligt Baeckström , av de över hundra fajanser man känner med årtal från 1740-talet , ingen varit daterad före 1744. Intressant är också att signaturen innehåller både Stockholm och Rörstrand ; den se nare beteckningen kom först i bruk på 1760-talet. Utöver detta anger inskriften na mnet på beställaren: Ludowicus Neijber. ••

Fatet eller kanske snarare tallriken är som synes av färgbilden mycket originellt utformat, med det fördjupade "saltkaret" något annat kan det väl knappast ha varit - upptill och de rektangulära urtagen nedtill åt båda hållen. Man kan gissa på att tallriken tillhört en resese rvis och att urtagen tjänat till att underlätta instuvandet i ett speciellt etui. Kanske formen är ett infall av tillverkaren - eller beställaren - och urtagen vill göra det lättare för den ätande att luta kniv och gaffel mot tallriken? Hur som helst , tallriken saknar motstycke och frågetecknet kvarstår. Men hur är det med den egentliga dekorationen? De regelbundet utplacerade fruktkorgarna och de volutsmyckade 61

texttav lorna ä r gjorda med sa mma detaljerade fine ss, so m utmä rker föremål av Anders Fahlström vid Rörstra nd , vilken behandlats av Erik G. Folcker i N a tionalmu sei årsbok 1919. Där finn s också likn ande textkartu sc her med bibel språ k. Längs randen på Kulturen s tallrik läser vi följande bibelspråk : N äpsten lige r på honom på th et a t wij skull e fre dh hawa: Esaiae L Il. Salige äro the so in gud s ord höra och gö ma thet: Luce: XXI: He rran hörer Enärjag åkall a r honom: psa l: IV: Besiner doch, a tt Herren förer un de rliga sin he lga: H an ä r sa rga t för wåra misgern ingar sk ull : Esaiae: L 111 : Genom hans så r äre wij he lade. Esai ae: L 111.

Det ka nske kan ha en vi ss betydelse a tt de tre Je sajasprå ken ger uttryck för å terlö sningen och förekommer regelmässigt i påskgud stjän stern a . Men att därför sluta sig till någo t om tallriken s funktion eller i övrigt om någo n a nknytning till en speciell religiö s inriktning är a tt gå för lå ngt. Ty kinese n finns bokstavligen i bilden. D är tronar ha n, så sorn han uppfattade s av västerlandets mä nniskor på 1700-talet , med sin koni ska hatt med knopp , med händern a in stuckna i vida ärmar. Att placera honom bl and de efter Carl XII-bibeln formulerade bibelsprå ken och bland senbarocken s voluter och blomsterkorga r verk ar nästa n hädi skt; ha n repre senterar inte bara en exotisk kultur utan också en främmande religion. Men vi skall kan ske inte ta saken så allvarligt, inte se kine se n som ett bl asfemi skt inslag - hellre so m ett komi skt! - men hel st som ett för den tiden s männi skor sj älvkl art , tid sbundet stilelement. En kines i en trädgå rd var ett ornament bland andra, lik aväl so m blomsterkorgen och voluten var det. Och frågetecknet kvars tå r, även efter de ssa tjugo år . Ludvig Neijber d .ä. var snickarmäs tare i Stockholm 1724-1753 , och a tt hans na mn finn s i s ign a turen bör betyda a tt ha n var beställare. Men ingenting i handlingarn a knyter honom samma n med denna ta llrik , icke med kine sen och icke med bibel språke n. Frågetecknet står kvar.

BENGT BENGTSSON

Projekt om lergods

Till färgbild IV Bilden av lerfatet (som vi ser om vi bläddrar framåt några sidor) kan säga oss en hel del om sydsvenskt folkligt krukmakeri. Den anonyme keramikern, skåning eller hallänning, har format sitt fat - eller vi kanske kan kalla det mjölkbunke - efter urgamla traditioner men med viss påverkan från vad som rört sig i tiden, vilket kan ses t.ex. i det konkavt drejade brättet. Vi finner samma form hos tennskålar från 1700-talet. Krukmakaren har emellertid i prydandet av sin bunke gjort en veritabel uppvisning av olika slags dekorationsteknik. !-fan har belagt hela insidan med vit piplera och i den har han ristat koncentriska cirklar och dragit upp konturer till en fågel och kvistar, blad och blommor. Han har också använt det lilla behändiga redskap, som han kallade "hemmerkrok" , en vinkelböjd bit ståltråd, som tack vare en spiralsvängd ögla på " handtagsdelen" kan fås att studsa mot underlaget , när fatet roterar på drejskivan och på så sätt åstadkomma en punkterad linje i den torra pipleran. Och "ringelhornet" (som också kallas målhorn) har också använts, med det har den röda våglinjen tryckts ut på brättet och de krusade ornamenten i grön kopparoxid och violett manganoxid på mellanpartiet har lagts på med pensel. Allt detta är genuin sydsvensk folkkonst, liksom det enkla bruksgodset som efterträdde denna äldre prydnads vara. Men de keramiska traditionerna går långt tillbaka i tiden och långt över gränser mellan nationer och "etablerade" kulturområden. Vi kan utläsa detta ur ett stort material, som vi trots allt ha alltför liten kännedom om. Museerna har i sina samlingar många 63

goda produkter av folkligt krukmakeri, men vi vet på sin höjd endast var föremålen brukats , vi känner mera sällan till var de tillverkats. Materialet har alltså hittills varit alltför anonymt för att någon forskare ensam skulle våga ta hand om uppgiften att reda ut dessa svåra problem. Nu har företrädare för sydsvenska museer träffats och diskuterat situationen. Man har enats om att det är hög tid att något göres, att .offentliga institutioner samarbetar med en inventering , såväl vad beträffar det man själv äger som det man vet finns på annat håll. Det är viktigt att föremålsinventeringen åtföljes av uppteckningsarbete, så att man försöker få kunskap om vem som tillverkat , vem som använt lergodset och hur man benämnt de olika formerna, men därtill också om verkstadstraditioner och om distributionsprocessen. Våren 1968 öppnades i Kulturens utställningshall på Östarp vandringsutställningen " Kryntor och krus". Den bestod av ett urval av museets samlingar av sydsvenskt lergods med utblickar åt de håll i Sverige och utlandet, där släktskap i tekniskt och dekorativt hänseende konstaterats. När denna utställning sedan vandrade vidare till andra museer i Skåne, kunde den efterhand berikas med de mottagande museernas eget material, och den blev på detta sätt alltmera fyllig och representativ. Och vårt intresse för materialet och dess problem stärktes och fördjupades . Vi kunde då inte fullfölja vår plan , att på grundval av utställningen utarbeta den publikation, som skulle bli den naturliga följden av vårt arbete, eftersom vi fann, att en betydligt grundligare inventering måste komma till stånd. Nu vill vi försöka genomföra den och Kulturen vädjar till läsarna av denna årsbok att hjälpa oss. Vad vi vill veta har jag redan berättat om , och jag vill tillägga, att begreppet "sydsvenskt lergods" inte uteslutande behöver gälla det som förekommer i Skåne och angränsande trakter, det kan ha sålts även längre norröver. Och det kan finnas som arvegods inom familjer, som flyttat norrut. Skriv till Kulturen, Folklivsarkivet i Lund eller det museum, som ligger närmast till, och berätta om vad Ni har eller vet om vårt sydsvenska krukmakeri!

Ett mopspar, hanhund och tik med diande unge (e n tradition från de kinesiska Fo-hundarna?), Meis sen c 1740 . Sign. kursvärd i bl ått i oglase rad botten. Höjd 15 cm. KM 22.475.

Svarvareä mbete ts i Lund protokoll sbo k 17 19 (-54), inbunden i pergament. H . 31 cm. A rk .nrXV :2 . Ämbetets sigill av brons, gjort som en dosa med baksidan som skruv lock , med yrkets sy mboler- svarvad pokal, krumpassare, mej slar och kul a - samt texten " Der Dreiier Amt in Lund ". Omkr . 1700 . Diain . 4 cm . KM 4.932 . Exe mpel på före mål so m ingick i sva rvarnas mäs terstycke : Schackpj äse r av elfenben . KM 22.590 res p KM 41 . 101: 16. Balsamdosa? med sex se parata skruvlocksförsedda rum , av elfenben . Omkr. 1700 . KM 19.059. Spinnrock i miniatyr av " ordinär " typ av fruktträ och ben. A rm med linfäs te saknas. H . 17 cm. KM 18.243.

111

T allrik a v faj ans frå n Rö rstra nd , signerad de n 24 juli 1741. I signa turen ingå r namn et Ludowicus N e ijbe r (s ni ckare oc h scha tullma ka re i Stoc kh olm 1724175 2). Oia m. 23 c m. KM 49.066.

Mjölkfat , lergod s, frå n Skå ne eller Ha ll and , daterat 1795. Invändigt täc kt med piple ra, med sgraffitodekor i form av pric kade linjer och ri s tade konturer. Målning med rödlera, kopparoxid (grö nt) och ma nga noxid (brunviol ett) . Dia m. 31.5 cm. H. 7.5 cm KM 3465.

DA NUTA JEDNOROG

Majolika från Castelli

Till färgbild V I Abruzzerna, inte lå ngt frå n Ne a pel , ligger den lill a staden Castelli. Som beka nt bruka r man rä kna med att den italinska majolikan s bästa blomstringstid var avslutad i och med utgången av 1500-talet. Dock tillverka r några av verkstäderna fortfarande under 1600-talet ting so m repre senterar en lika hög nivå som de fin as te förem ålen frå n 1500-ta let. Mot slutet a v 1600- och början av 1700-talet följer en ny uppblom string. Denna är fra mför a llt förbunden med C as telli och familjen Grue , som verkade frå n 1600-talets mitt till 1800-ta lets bö1jan. Kulturen har en liten repre se ntativ sa mling hä rifrån , i vilken några bild plattor ä r särskilt intressanta, färgbild V . M ajolikan från Castelli har huvud sakligen dekorativ karaktä r, och består framför a llt av fat och bildplattor. Ya1je bildpl atta ä r ett riktigt må leri skt kon stverk , en liten tavl a utförd i keramik . Den å terger ofta en sce n med figurer , ett mytologi skt eller bibli skt motiv . Intresset för mä nn is kan och henne s rel ation till na turen är tydligt framträdande , och landskapet som sceneri fördessa förest ällningar spel ar en stor roll. Dessa drag är typi ska för en speciell riktning i baroc ken - den så inneh åll s- och kontrastrik a kon stepoken - nä mligen den kl ass iska riktningen , so m ge nom ren ässanse n anknyter till a ntiken . Det är lätt att kon statera a tt ma n i den it a lien ska majolikan kan ia kttaga samm a företeelser so m i " den stora kon sten " . Majo likans anknytning till dåtid a må leri och grafik förklaras av det faktum att majolikamästarn a ganska ofta a nvä nder a lster av kända konstnärer som förebild i sitt skapande. Ju st detta förhållande ä r kä nnetecknande för majolikan frå n Castelli. Och först och frä mst för den so m sta mm ar från Carl Antonio Grue s (1655-1729) verk stad. 65 5 - Ku lturen 1976

I. Fat , maj olika , må lat av Carl Antonis G ru e . (Efter Polid ori, a.a.)

Den me s t fra ms tåe nde gestalten inom majolika ns s. k . "s ista renässa ns" a nses vara ju st mäs ta ren Ca rl Antonio Grue. Det var ha n so m s ka pade de n s pecie ll a virtuosa och charmfulla st il so m gav Cas telli de ss rykte. D e nn a mä s ta re hämtade ofta inspiration i kon s te n ho s såd a na må la re so m Anniba le Ca rracc i, N icol as Pou ss in och C la ude Lorain. Så ä r fallet med e n av plattorna i Kulture ns sa mlin g, föreställande S usa nn a i badet ett motiv från Bibeln so m varit popul ä rt i konsten, fä rg bild Va. En nästa n a lld e les identisk pl a tta , fast kompon erad i en rund form, finns i sa mlinga rn a i Musei C ivici de l Cas te llo i Milano,

2. Bildplatta. majo lik a. Signerad G . P. på framsidan oc h C. A. G. på bak sid an . Saml. DrG. F usch i, Cas te!li . (Efte r Korach. a .a . )

bild 1. Denna pl a tt a ä r o tvi ve lak tigt gjord av Carl Antonio Grue . Båda dessa plattor ha r so m förebild haft e n e ts ning av Annibale Ca rracc i ( 1560-1 609) , den mes t berömde re prese nta nte n för må la rs kol a n i Bo logna. Likheten me ll a n pl a ttorn a ä r påfa lla nd e . Scenens ko mpos ition oc h sätte t a tt må la ha r visse rlige n en mindre virtous karaktä r på Kulture n s pl atta, me n den tord e likv ä l vara e tt arbe te frå n de n skicklige mäs ta re ns verkstad. D e n ut sö kta färgsä ttnin ge n - d ä r pal e tte n begränsas till s ta rkeld sfä rgern a - den s tors lagna ba rock a scenografin oc h det näs ta n impre ss io ni s ti ska sä tt e t a tt må la ä r drag som präglar Ca rl AntonioGrues ska pa nd e. Ej mindre intressa nt so m rep rese nt a nt fö r Cas te lli s keramik är e n a nn a n pla tta , fä rgbi ld Vb. D e n fö res tä ll e r D e n he liga fam iljen. oc h har Iik som elen ova n beskrivn a plattan s in mo tsva ri ghe t i Itali e n , n ~imli gen i e n privat sa mlin g i Cas te lli - Ca rl Antonio Grues he m stad. D e nna platt a a nses ut a n tveka n vara gjord av ho no m . Pl a tt a n i Kulture ns samling st å r de n m ycke t nä ra. ~i ven

om man också här mås te säga att den kon stnärliga kvaliteten inte är lika hög. Det framgår tydligt i t.ex . veckbehandling och åte rgivningen av stoffer. Båda plattorna är förmodligen ett s lags repliker av någo n italien sk må lning . Kulturen s bildplattor är alltså kna ppast må lade av mästa ren s egen hand , troligare av någo n av han s må nga sö ner , som , enligt W . B. Honey , " utan s törre skicklighet " fortsatte att a rbeta i faderns stil. De kan också stamma från någo n av de omgivande verkstäderna. De utgör dock vackra och intressanta, för samlingen viktiga exempel på hur majolik an från Castelli i Carl Antonio Grue s verkstad själv ständigt upptog och återgav den "s tora " kons ten i den italienska barockens slutskede . Den påkostade ramen av sköldpadd kring den ena av plattorna vittnar om att de uppskattade s so m förnäma kon stföremål. Tryckta källor Mauri zio Korach: La Sacra Famiglia di Ca rl a nton io G ru e di Cas telli , Faenza XXXIII 1947, nr 3. Gianca r/o Polidori: La maiolica ant ica abruzzese, Milano 1949. Bernhard Rackham: Cata logue of I tal ia n Maiolica, Vi c toria and Albert Museum , London 1940. Giuseppe Scavizzi: Maiolica , Delft a nd Faience , London 1970.

GU NIL LA E RIK SSO N

En kostlig potpourri

Till färgbild VI " Potpourri eller vad folket ho s oss ka ll ar Purpuri , nyttj as i de tleste hu s" skriv e r Joh a n Fi sc herström i artikeln om blommor i sin å r 1780 utgivn a " Ny a Swen ska Economiska Dictionna iren. Eller Försök til et Alm änt och Full stä ndigt Lexicon , I Swen ska Hu shå llningen och Naturl ära n " . Artikeln sluta r: " Sist bör något nä mn as a ngående vaijeha nd a blommors in salt a nde eller inl äggande i krukor , va rigenom luften i ett rum kan göra s vä lluktande och uppfri ska nde . Tillrednings sä ttet dä rvid ä r å tskilligt. M an å tnöjer sig i a llmä nhet med T ö rnro sor, L avendel och Nejlikor , vilka ren sas ifrå n deras gröna blomfoder och stj ä lka r, samt inläggas varvtals med fint salt , i lämpeligt och snyggt käril , och eljest hå ll as till täckte. " Detta lä mpliga snygga käril bör sj ä lv ha få tt namn a v inneh ållet och kallas oft as t potpourri. Ordet bes tå r av fra nska pot , kruka och pourri , rutten , oc h fra nsmänne n skall ha lånat s in potpourri a v spa njore rn a, som med " oll a podrida" dock men a r en gryta a v köttre ster , kanske välkrydd ad för a tt hindra rä tten att göra skä l för sitt föga a ptitreta nde na mn . Olla podrid a beteckna r i överförd bemärkel se lik som vå r pyttipanna a llmänt en bl andning , ett sa mmel surium . Fischerström ger också exempel på en rikare sa mmansättning a v potpourrin. " De som ha r nog förråd a v ingredientier taga Orangeblommor, Törnrosor, Nejlikor , Lavendel , Ro smarin ; nå gon tilläggning av Myrtenblad , Åbrodd - I sop , Salvia - Violblommor, Lindblommor , något litet a v dunkl a Saminetsblommor - Allt eftersom dessa saker kunn a erh å ll as, läggas de i kruk a, och alltid strö s tillräckeligt salt emell an , som förut kan torkas. I början mås te a ll a de ssa ingredientier dageligen med

I. Po tpo uni . faja ns . med rik skulptural oc h målad de ko r - se fä rgb ild Y l ' H öjd 39 cm . KM 26 .583. St ralsund 1768 . De t lill a locke t ligge r dolt under det höga och lyftes bo n då " ma n vi ll s kaffa god luft i rum me t: E lj est hålles kruk a n tilltäckt''.

träs ked omröras , sedan allen as t en gå ng i veckan , och omsider ej oftare än då ma n vill skaffa god luft i rummet ; Eljest hå lles kruk an tilltäckt. En sådan Pot-pourri kan under må nga å r konserveras, hel st om å rligen något a v fri ska blommor tillägge s." Ett fra nskt recept so m dä rp å följer inneh å ller ytterligare en ra d aroma ti ska växtdela r , och man ka n förstå att potpourrin , förutom till parfymering av puder och toba k , ock så kunde anv änd as till smaksättning. Kaj sa Wa rg föreslår 1755 i s in Hje/preda i Hu shållnin gen för unga Fruentimber a tt ma n vid brännvin sbränning tar bort sädess ma ken med violrot , vin sten , topparna på ungt granris och sö t mjölk. " Om Potpourit ä r för ha nd , så kan ock därav tagas en kn ä ppn äva till var kann a brä nnevin , vilket gör en god smak däruti ."

l I

l"t

Schrezheim

c1760

Mosbach 1700taJ

I 30

j Slockeisdorf 17TOtal

Stralsund 17 74

L-.-------------------RIE 2. Potpourrier från tys ka faja nsfa briker, tecknade efter Hiise ler a.a.

3-4. Signeringa r i mangan und er glasy r res p. rosa ema lj öve r glasy r.

Hur gamma lt är bruke t a tt tillreda potpo urri ? Jag ha r inte. funnit s var på frågan . I den nä rmas t tillgängliga kerami ska litte raturen tyck s det ä ld s ta bel ägget på ett för potpourri särskilt utformat kärl vara en faj a ns frå n 1663 , till verkad i Heu sensta m söde r om F ra nkfurt a m M a in , bild 2. Ryggs id an ha r e n må lad dekor av lotu s i sumpm ark. Även utan denn a fin gervisning ös terut är det na turligt a tt tänka sig a tt traditi o nen ha r någon ro t i 1600-talets inten siva ko nta kter med O s tas ien s kulturer. Den ba lu s terform ade och den helt rundbukiga lockurnan (typ ingefärs kruk a) , ka rakteri sti s ka kä rlformer under 1600ta let och 1700-ta lets bö 1jan , ka ll as i sena re litte ratur ofta potpourrier, lik som nya ntik e ns lockvaser i kl ass icerande form. I a llmänhet torde vä l de ssa en s taka, ell e r till uppsättningar hö rande urnor och vaser haft e n enbart dekora tiv funktion . Men som ett " snyggt och lä mpeligt " käril bö r de kunna t fun gera, också vid s id an av de mera funktionellt utformad e t yper so m bok s tav ligen blomma r upp kring 1700-ta le ts mitt , oc h man ä r dä rför inte mycket hj älpt av kä rlformern as förekom s t o m man vill fi xera bruket av potpourri. Vid 1700-talets mitt kommer genombrotte t för de egentliga potpourrikä rle n , vars funktion kl a rt fra mgår av a tt loc ket , och ibl and ock så kä rlväggen , är genombruten eller försedd med hå l. Under 1760- oc h 70-ta len hö r de till porslin s- och faj ans ma nu72

5. Tv å potpourrier, Sfralsund , den vänstra s ign 15 /2 1770. Museet i Stralsund .

fakturern as bravurstyc ken , med en för varje fabrik karakteristisk formgivning . Bland porslinsfabrikerna utmärkte sig fr .a. Fiirstenberg och Berlin från 1760-talet och framåt för en omfattande tillverkning av potpourrier. Fran smännen kom kanske något tidigare , både i fajans och porslin , med s ina ofta av fritt modellerade blommor höljda och smyckade urnor. Också de nordty ska fabrikerna , t.ex. Kiel , Stockelsdorff, Eckernförde och Stralsund, som i många avseenden har en enhetlig fajansstil, betonade sin sj älvständighet i särpräglade " Potpourrier" el ler " Lavendel kriige " .De ståt Iigaste potpourriern a tillverk ade s i Stral sund . Ett exempl ar i Hamburg är nära en meter högt , med rik figurskulptur på foten och en näs tan överarbetad land skap sdekor på sj älva urnan. Lik a 73

6. Loc kumor , möjligen anvä nda till potpo urri , sa mtliga med blå dekor. F r.v. Kin a, K 'ang H si (c 1700), med geno mbrutet loc k av j akarand a , KM 29. 114 . Delft, c 1700 , urna tillhö ra nd e en uppsä ttning med fem vaser oc h urnor, KM 46 .330. Kö pe nha mn St. Kongensgade , 1730--40-tal, KM 34.66 1. Rörs tra nd , c 1730, KM 28 .327 (höj d 30 c m).

kolo ssal ä r en besläktad urna på N a tionalmu seum i Stockholm. De sta mma r frå n I 770-talets fö rra hälft. Mera måttfull i storleken , harmoni sk i proportionen , spirituell i utformnin gen oc h delik at i måle riet ä r potpourrin på fä rgbild xx , e tt hä rligt prov på faj a nskon sten under Ehrenreich s egid , s ignerad 1768 . Den ä r värd a tt särskilt uppm ärksammas . På våren eller för somma ren 1767 komJ . L. E . E hrenreich till Stralsund fö r att , seda n han få tt re spass från Ma rieberg, där överta driften av en fabrik som anl agts 1755. Med honom följde e n stor kontingent sve nska faj ansarbetare , över 40 man, de flesta från Ma rieberg och må nga a v dem hörand e till fa briken s skickligaste mästare . Som fra mståe nde kemi st och a llmänt sakkunnig satsade ha n gen ast på förb ättringar och nybyggen för att bringa fa briken i blom . Tekniskt och kon stn ä rligt hade ha n fra mgång, ekono mi skt kämpade han som all a and ra faj ansföretagare v id denna tid med sto ra problem . Djupt skuld satt segl ade

han i augusti 1769 med hundratals kistor fullpackade med fajans till Danzig, i hopp om att där, med tanke på Polen och Ryssland som ett stort uppland, finna avsättning för sin tillverkning. Vid ankomsten lät han trycka ett "A vertissement " för att sprida kännedom om sina varor. Rikedomen av former , den höga kvaliteten , möjligheten till specialbeställningar framhävs . Gott och väl en femtedel av hela skrivelsen upptas av en presentation av potpourrierna, och det är tydligt att Ehrenreich i dem såg sitt verkliga trumfkort. ''I detta parti finns också ett begränsat antal utvalda potpourrikärl, såväl a la Chinoise, släta eller med pålagda, fritt modellerade blommor, som också a la grecque i form av vaser på terrasser och piedestaler, med grupper och figurer, dels vita, dels lasur blå (dvs. en camai·eux) och fint blå (dvs. med emaljdekor i blått), dels också extra kulört emaljerade , med landskap osv. i purpur, tusch, violett osv. målade på det skickligaste , mest smakfulla sätt. Dessa kärl, som inte bara utgör en mycket vacker prydnad utan också, genom de därtill hörande, särskilt preparerade torkade blommorna eller potpourrierna eller konstrikt blandade essenserna i flera år bevarar den mest angenäma, -naturliga och hälsosamma doft i rummen, kommer förmodlingen att vinna alla kännares uppskattning. " Låt oss hoppas att Ehrenreich verkligen fick möta samtidens uppskattning - ekonomiskt förblev han , alla ansträngningar till trots , klavbunden, och när han under en resa till Danzig i december 1770 fick meddelandet att fabriken skadats illa av en kruttornsexplosion, fann han för gott att inte mera återvända. Urnan på färgbild xx är till sin grundtyp en terrassvas , med päronformad kärlkropp. De graciöst formade hänklarna understryker formen. Klassicerande inslag är det högsta lockets krönande pinjekotte och bukens i rosetter upphängda lagerranka. De fint tecknade landskapsvinjetterna återger pastoral idyll och ruinmotiv i ett maner som erinrar om en av tidens tekniska finesser och nyheter, tekniken att dekorera med bilder i överföringstryck efter kopparplåtar. Effekten av att låta ett träd, målat i purpur, kontrastera mot den grå landskapsvinjetten är utsökt. Den smala foten vilar på en "terrass", uppbyggd av ett stenparti och framtill av en lövranka, som bildar ram kring en oval bas-

7. "Potpou1Ti garnerad, med högt lock och foge l", målad i brunt , mangan , grönt och gult, samt en dito vit , " med platt lock och fogel". Marieberg , Ehrenreichs period. Den lilla krukan målad i olivgrönt , manga n, gult och bl ått. Osignerad , troligen Stralsund 1770-tal. fr.v. KM 12.342 (höjd 40 cm), KM 8088 och KM 7991 .

säng. Denna är fylld av druvor och blommor, ovanför vilka en putto med armborst just av lossat en pil i hak an på en knäfallande kines! Här råder ännu rokokons obekymrade leklust. Vår kruka redovisar sina upphov smän i signeringen, bild 3 och 4. Vid Stralsunds stadsvapen med tre strålar under krona och kors står E för Ehrenreich , därunder U för Johan Ullström , upptagen som "glasierer" i fabrikens handl ingar, och I F i monogram för Johan Otto Frantzen. Den över glasyren med emalj målade signaturen betecknar Peter Åkermarck, utlärd emaljmålare vid Marieberg och känd därifrån med många arbeten, och sedan, efter 1778 , verksam vid den lill a fajansfabriken i Sölvesborg i Blekinge. Johan Otto Frantzen var Mariebergs kanske skick ligaste målare. Han kom med Ehrenreich till Stral-

8. Potpourrier i fajans och , t.h. , i porslin , från 1750-80-talen . Fr. v. Kiel/ Eckemförde, Reval, lock från Stockelsdorf, alla polykroma. Blåmålad urna från Kiel och potpourri från Mennecy, Frankrike. KM 6341 , 34. 674 (höjd 32 cm), 6937 , 6341 , 6353.

sund och dog där 1772. Han bör ha målat landskapsvinjetterna medan Åkermarck målat blommorna och Ullström kanske färgsatt "terrassen". Formaren har inte signerat sitt verk. Den ende modellör som upptas under Ehrenreichs period är Matthieu Huret, en fransman som efter krutexplosionen reste vidare till Marieberg. Utformningen av foten är karakteristisk för Stralsund - i stadens museum finns två varianter på samma tema, med en puttokusin i bassängen, i ena fallet med fåglar i händerna, i andra med en liten hund i famnen. Den päronformade urntypen däremot återfinnes vid Marieberg och är för övrigt den mest karakteristiska vid Marieberg under perioden efter Ehrenreich. Man förmodar att den införts av Pierre Berthevin, som kom från porslinsfabriken i Mennecy i Frankrike några månader före Ehrenreichs avresa (se bild 8). Likaså finner vi de karakteristiska öronen och den i rosetter upphängda lagerrankan i arbeten,

9. Terrassvase r " å la grecque " från Ma ri eberg, fajans . Målning fr .v. polykrom 1770, i sepi a 1776 oc h polykro m med pu rpurl and skap 1772 . KM 69 19, 3 1.295 och 60.680 (höjd 41 cm).

målade av Johan Otto Frantzen vid Marieberg . Men verkliga potpourrier , med genombrutet lock , känner j ag i Marieberg för st från 1770-talet (t.ex . Nordiska museets två exempl ar, date rade 1773 och 1775), och vad dessa sen a pj äser beträffar tyck s sna rare Stral sund vara givande part. Som all a utprägl ade lyxfö remå l spegl ar de påko stade potpourrierna tiden s aktuell a stil , och Kulturen s samlingar kan väl illustrera " kryddpottan" eller " doftkruk an" i dess olika gestaltning under 1700-talet. I faj anserna från Delft , Store Kongensgade och Rörstrand lever traditionen frå n Kin a kvar, bild 6. Funktionen kan här vara tvek sam, men vad de O stasienin spirerade krukorn a från Marieberg beträffar , bild 7, ger en säker källa, Brännugnsboken från Marieberg 1763-65 , oss benämnin gen " potpourri " .

10. Vase r a v flintporslin , 1780-90-ta l. Ma ri e be rg uto m den andra fr .v. so m ä r signerad G. B. oc h gjord vid Vänge-Gustavsbe rg. Marinbild i purpur, kartu sc h med fi gurer i purpur oc h brun stoffering , meda lj ongurna n med po rfy1i mit era nd e fo nd i grå vio lett oc h bronsstofferade o rname nt , urna n t.h. helt vit. KM 6969 (höjd 40 cm) , 2 1.529 , 12.335 , 17.032 .

V asformer "a la grecque", Mariebergss läktin ga r till vår Stralsund surn a frå n å ren krin g 1770, se s på bild 9 med an bild 10 återspegl ar den sen a re , mera renl äriga nyantik ens smak . I bouppteckninga r och sterbhu sauktioner från 1700-talet finn s ofta uppgifter o m potpo urri e r. På skå p, byråer och kon solbord mellan fön stren ha r de haft sin plats , eller på gesimsen över öppn a spisen och på kakelugn savsatsen . Ba rock ens och ny antike ns urnor ha r tillhö rt pa r e ller upp sättningar med flera delar. Mot rokokon s sma k för as ymmetri och a ccent ha r den en staka , individuellt utformade potpourrin kanske svarat bä ttre. " En liten Pou sperinsburk med låc k" fa nn s bl a nd drottning Ulrika Eleonora d .y:s kv arl åten skap - hur såg den må nne ut ? Inför

auktionen på Carl Sparres förmögna hem i Stockholm 1791 annonserades "Sac hsis kt , Frans kt , J apans kt , O stindiskt , Engel skt och Svenskt Porcella ine be s tåe nde av Groupper, Po s iturer (dvs. figurer) och Potpourrier". Adolf Fredrik gav Lovisa Ulrika en urn a i julklapp 1760- det få r vi veta genom Olof von D a lin s bevarade julklapps vers: " Ka nske att urnen fordom tjänt - till Pot-Pourri , till Deca ntoner , till Pomera ntser och Citroner; kan ske var Ananas där bland". Om folkligare kärleksgåvor sjunger D a l in i en Wisa från 1753 : " Låt oss uppräkna de prese nter so m var en hemligt fått från si n : ... Min lilla ros ha r för min näsa mig skä nkt en kostlig potpourri . J ag börjar prusta, nysa, frä sa, så s nart jag luktar däruti". Litteratur utöver den ovan anförda: Carl Hern ma rck: Marieberg. Stock ho lm 1946. Konrad H iiseler: Deutsche Fayence n . Stuttgart 1957. Richard Marsson: Die Stralsunder Fayencefabrik 1757- 1790. Berlin 1928. SAOB:s red .. Lund

"'Den heliga fami lj e n·· och ··susa nna i badet··. bi ldpl attor. majolika. 2 1 x 29 cm resp. 20 x 26 cm (ramen 33 .5 x 40 cm). KM 18. 132 resp. 9653. Castelli . Italien, ca 1700.

Potpourri , faj ans , med rik skulptu ral oc h målad deko r. Höjd 39 cm. KM 26 .583 . Stralsund 1768.

VII

Väggpl atta a v lergods, målad med pipl era , koppa rox id och mangan , detalj . Se sid 8 1.

Vill

Bibel. Stock holm 1729. Thomanderska biblioteket , Kulturen. Timglas. Enke lt träs ta tiv med fyra s tavar. 1700-talet. KM 30.349. Psalmboken av å r 1695. Stock holm 1739. Har tillhö rt biskop Wilh . Faxe. Kulturens bib liotek. Bonde-Practica e ll er Veyr-Bog. Haderslev 1786(?). Kulturens bibliotek. Miniatyralmanack frå n 1786 med fodral , klätt med grönt sid en. Initia lerna M: C: B: M. unde r kunglig krona. KM 15. 228.

GUNILLA ERIKSSON

Protestantisk gudstjänst 1782 - en väggplatta.fi·ån kmkmakarbygden vid nedre Rh en.

Till färgbild VII I ett mu se um med stora sa mlingar finns det a lltid gott om gå tor a tt grubbla över. Intresserade be söka re och kollegor i facket frå n in- och utland kan ibland ge en lö s ning , ibland ge upphov till nya frågetecken. Framför en vägg platta av rödbränt lergod s med rik figurdekor i relief, ut ställd i vår monter för engel sk keramik , stannade en kollega frå n London för några å r sedan med kommenta ren : Var den är gjord vet jag inte, men att den inte är engel sk , det vet jag. Så föll den ur sitt hi stori ska sa mmanh ang , blev en a nonym kurios itet. Till s en nyutgiven publikation om bondekrukma keriet vid " N iederrhein " kom i våra händer och gav den en ny identitet. Och så ka n den berätta en hi stori a. Väggplattan , som till formatet ä r 46 x 35 cm , ä r gjord av rödbränt lergod s, målad med den lju sa pipleran och med gröna accenter av kopparoxid , bild I. Platta n å terger en kyrkointeriör under gudstjänst. Prästen förkunnar frå n prediks tolen , med timglasen vid sin sida , försam lingen delta r med upp slagna böcker. I kyrkbänken till höger ses en man och en kvinna, kan ske ä r det kyrkan s patron atsfa milj . Ma nnen s ha tt hänger på väggen. Till vänster ses flera församlingsbor, på väggen ba kom dem är, ovanför ha tta rna , tv å kollekth åvar upphängda. Under predikstolen stå r na ttvarden fra mduk ad i ett för oss ovanligt arrangema ng , med ett stort bröd , tv å drycke skä rl och på golvet vid sid an vinflaskor i kylbäc ken. Scenen krönes av två lurbl åsa nde ä ngl ar. N ågra bilder i Scholten-Neess/Ji.ittners bok om Nieder6 - 1'.ulturcn 19 76

rheinische Bauerntöpferei, som utkom 1971, ger besked om plattans härkomst och visar att den inte är en udda kuriositet. Bild 2 återger ett fat, liksom vår platta avsedd som väggprydnad, med en liknande kyrkointeriör. Predikstol och altarbord med nattvard står här på samma sätt i centrum, till höger ses en orgel med spelande organist , till vänster en sakristiedörr och på båda sidor församlingen (kören?) med uppslagna böcker. Själva det tekniska utförandet , ett reliefarbete som ter sig både primitivt och dristigt, med fritt framspringande partier, är också nära överensstämmande. Fatet är daterat 1762 och tillskrives den librandtska verkstaden i Sonsbeck. I det från Niederrhein avbildade materialet finns ytterligare två föremål som är besläktade med vårt, en vigvattenbehållare i form av en predikstol, tillverkad i det närbelägna lssum, och ett katol skt husaltare med de lurblåsande änglarna som krön , daterat till å ren omkring 1750 och utan närmare ortsbestämning (i boken katalognr 317 och 1098). Speciellt närstående - genom det höga, fria reliefarbetet, den konstnärliga halten och ansiktsteckningen - ter sig ett praktfat framställande konungarnas tillbedjan, signerat av Hendrick Librandt Anno 1778, bild 3. Av Hendrick Librandts hand är sex signerade fat kända, varav fyra daterade åren mellan ·1774 och 1779. Ingen bild platta är känd, och utifrån publicerat material är det endast de här avbildade faten som för oss har intresse som jämförelseobjekt. Vår bildplatta står motiviskt nära fatet bild 2 från verkstaden , konstnärligt-tekniskt nära fatet bild 3 och jag finner det helt sannolikt att vår bildplatta utförts vid den librandtska verkstaden och varför inte av Hendrick själv. När Karlin 1927 förvärvade väggplattan på en Bukowskiauktion var den i relief daterad 1682. Plattan är restaurerad på stora partier, och siffran 6 befanns vara helt sekundär. Den har nu tagits bort, men vi avstår från att sätta till den ursprungliga siffran 7, trots att ingen tvekan råder om denna daterings riktighet. Sonsbeck och Issum var på 1700-talet två av huvudorterna i en blomstrande krukmakarbygd som utbredde sig mellan Rhen och Maas, i trakten söder om Kleve. I det bergiga landskapet med åsar och kullar fanns god tillgång på tjänlig lera och rikligt med bränsle i skogarna. Här levde krukmakarna mitt 82

I. Vägg pl a tt a , le rgods , int e ri ö r av prot es ta nti sk kyrk a. H e ndri ck Libra ndt e ll e r hans ve rk sta d , So nsbec k, Niederrhein. 1782. 46 x 35 c m . KM 33.323. D e ta lj se ta rgbil d VI I ! A lta re ts kara ktä r av e tt o rdin ä rt , lättn yttat bo rd lede r ta nke n till e n reform e rt ky rk o int e ri ö r, efte rso m na tt va rd e n e nlig t Ca lvi n oc h ha ns efte 1fö lj a re inte ha r någo n kara ktä r av sa krame nt ut a n fira s so m e n ge me nsa m minn es måltid. Ins k1ifte n på pred ik sto le n " Psa lm 150 v 2" sy ft a r på Psa lt a re n , " love n Gud i ha ns he lgedo m .... · ·

2. Fat , lergods, kyrkointeriör und er gud stjänst. I sk1ivfältet 1i s tat 1762. Färger: vitgult , svavelgult , grö nt och ma nga n. Dia m 47 c m. Librandtska ve rk s taden , Sonsbeck . Mu seum för Ni ederrheinisc he Volkskunde , Kevel ae r.

i bygemen ska pen , och drev ofta ett litet å kerbruk vid sidan av verkstaden. I vissa fall a rbetade bönderna om vintern med krukma keri som binäring. Även om avsättningsområdet sträckte sig utanför bygden , och mycket kunde säljas till dem som vallfärdade till den berömda madonna n i Kevelaer , va r det dock den bofasta befolkningen s behov och smak so m präglade tillverkningen. Bakgrunden till den plötsliga uppblom stringen a v krukmakeriet vid nedre Rhen är ej helt kl arlagd , men frå n 1600-talets mitt och två hundra år fram i tiden frod as hä r en lergodstillverkning

3. Fat , lergods, Konunga rnas tillbedj an. Inri stat "Latt ons den here laven I Hendrick Librandt Anno 1778". Diam 50 ,5 cm. Kölni sc hes Stadtmuseum.

som räknas till det förnämsta Tyskland har inom folkkonsten s område. Rötterna får sökas i Ita liens krukmakarkonst och i Beauvaistrakten norr om Paris, där ett praktfullt lergod s med relief- och sgrafittodekor under 1500-ta lets mitt framställdes för en anspråksfull kundkrets . Från Sonsbeck har ett omfattande arkivmaterial bevarats , och det är det äldsta i Niederrhein . Omkring 1650 var krukmakarna 85

här det största a v sju gillen , och 1784 gick det en krukmakare på var sextonde invånare i Son sbeck ! Det äld sta daterade förem ålet däremot är från I ss um , ett prydnad sfat från 1664 , ett ö verl ägset kon stn ärligt arbete i sgrafittoteknik med en s med i sin verk stad som motiv. Hendrick Librandt antas, på grund av s itt namn , ha invand rat till trakten , ok änt varifrån . H an gifte sig i Sonsbeck 1757 . Ett av de nio barnen fick 1767 namnet Wilhelm och fort satte fadern s verkstad . Arbeten med hög relief har man tidigare framför allt an sett stamm a från l ss um , men i Son sbec k gjordes de alltså ock så vid den librandtska verk staden . De stora skåde- eller prydnad sfaten utgör i det bevarade materi alet från Niederrhein huvudparten av tillverkningen. Väggpl attor är mera sällsynta, men väggfli sor att mura in kring eldstaden har också framställts i mängd oc h även de ha r bidragit till att för sköna böndern as och borgarn as bostäder. Motiven är religiösa men också hämtade från bönders och hantverk are s vard ag, från det " höviska" livet och från träs nitten s aktualiteter och mo raliteter. Keramiken är här uttryck för en rik och frodig folkkon s t och kan ses som en parallell till hinterglas måleriet i södra och sydö stra T yskl and. De religiö sa motiven - Kri sti liv och pass ion , berättel ser ur Gamla te stamentet osv. - är alltså ofta företrädd a på faten . Små hu saltare framställde s också av lergod s, ofta med Mariabilden i centrum . Platta n med s in kyrkointeriör med predikande präs t markerar en icke-k atol sk hållning och tillhö r en sällsynt motivkrets, som har sin förkl aring i förhå ll andet att området var ett grän sland mellan katol sk och protes tanti sk trosbekännel se . Red an vid 1500-ta lets mitt va r den reformerta läran den officiell a i Issum , men för st 1685 fick dess anhängare en egen liten försa mlingskyrk a. Det är dess interiör som fa tet på bild 2 enligt traditionen skall återge , och man har som belägg anfört prediks tolen s likhet med den autenti ska. Men även i Sonsbeck fann s en kyrka, evangelisk, byggd 1650, och kanske är det i stället den som avbild as. Motivet med en predikande präs t finn s på ytterligare några fat , som emellertid är utförda i sgrafittoteknik och saknar rum smiljö och församling. Det vore fre stande a tt sök a en lösning på frågan om bild86

• • 4. Krukmakarorter i Niederrhein

•

Dfuseldorf

plattan verkligen återgår på en av kyrkorna i lssum eller Sonsbeck. Från vår horisont får det räcka med att konstatera att interiören väl synes överensstämma med programmet i det lilla häfte Kirchen-Gebäw, som 1649, ett år innan kyrkan i Sonsbeck invigdes, utkom i Augsburg som en första vägledning i evangelisk-luthersk kyrkobyggnadskonst. Den ger förslag till en liturgiskt riktig plan och föreslår att predikstol, altare och orgelläktare samlas till en enda skådevägg i öster för att församlingen ska få bästa möjlighet att se och höra , att följa gudstjänsten. Och predikstolen är här placerad rakt över altaret. Väggplattan är i sig själv en kuriös och kulturhistoriskt talande klenod. I en svensk keramiksamling har den ett speciellt intresse genom att representera Niederrhein , ett av Europas

folkliga krukmakarcentra med betydelse långt utanför den egna trakten. Vi kan räkna med att må nga krukmakare under sina gesällvandringar besökte området, och vi kan också förmoda en utvandring frå n de västtyska orterna till Norge s västkust och till Sverige, främst Halland. Arkivaliska belägg finns på båda hå ll som talar om frå n Tyskland inflyttade krukmakare omkring 1700. Vi ha r också ett antal bevarade ting , som i sin nära överensstämmelse med nordvästtyska föremål stöder tanken att den rikt utvecklade krukmakarkulturen i nedre Rhenområdet med en färgrik sgrafittodekor på lju s piplergrund är en direkt förutsättning för uppblomstringen under 1700-talet av vårt halländska och skånska lergods. - Tuppfatet på färgbild IV är för övrigt ett vackert prov på detta.

Litteratur: M. Scho/1e11-Neess/W. Jiittn er: Niederrheinische Bauerntöpferei 17-19. J a hrhundert. Du sse ld o rf 1971 . P. G. Hamb e rg : Tempelbygge för protestanter. Stockholm 1955 .

MAJ FEHRMAN

Almanacksreformer på 1700-talet

Tillfärgbild VIII Regelbundet har almanackor utgivits i vårt land från år 1596. Ända fram till mitten av 1700-talet hade privatpersoner - ofta boktryckare - privilegium att utge dessa kalendrar. Så innehade i Stockholm Peter Momma, i Lund Carl Gustaf Berling denna rättighet. Almanackan var en lönsam artikel, men marknaden blev brokig. På 1700-talet klagades det över de grova fel "som oförfarne Almanak-skrifvare " begick; en av dem glömde år 1746 helt bort att markera Marie Bebådelsedag, och när en solförmörkelse den 3 maj 1715 inträffade i Stockholm , visste ingen av årets fem almanackor att den skulle bli total. Utgivningen stabiliserades mot mitten av 1700-talet. Från 1749 erhöll Vetenskapsakademien ensamrätt till utgivningen genom kungligt privilegium. Inom akademien fanns den astronomiska sakkunskap , som garanterade en tillfredsställande publikation. Inkomsterna av försäljningen blev en säker ekonomisk grundval för den år 1739 stiftade akademien, som tidigare levat på ekonomisk sparlåga. Bibeln, psalmboken och almanackan fanns i de flesta hem och förvarades tydligen ofta sida vid sida. Därom blir man påmind i Anna Maria Lenngrens dikt Den I november 1796: Hastigt husbondfar man såg Pipan emot spisen knacka; Rörd var han i själ och håg, Tog så brådt sin Almanacka som i stora Bibeln låg ...

Den va nligaste typen av alm anacka var en tvä rskuren bok , liten till form atet ; den ko stade frå n och med å r 1752 7 öre koppa rmynt. Uppl aga n mås te ha va rit bet ydande : den inbragte vid denn a tid a kademien ö ver 33 000 daler koppa rmynt . - I mer än 200 år fick Veten skapsa kademien beh ålla privilegiet och inkom sterna. F örs t fr.o.m . den 16 juli 1972 kan vem som vill redigera, trycka och utge almanackan i vå rt land. I stort sett behöll den , även seda n Veten ska psakademien övertagit utgivningen , s in tidiga re ålderdomliga prägel. Den fa sta stommen utgjorde kalend ariet med veckodaga rna och deras namn . D ä rjä mte förekom predikotexter för sönd aga rn a, as tronomi ska uppgifter om djurkret sen s tecken , solen s, månen s och pl anetern as stä llning. En mä rklig re st frå n gamm al tid var väderlek ss pådoma rn a. I kalend ariet a ngavs det komm a nde å ret s väderlek . Man me nade , att denn a reglerades a v må nen s s .k. metoni ska c ykel. Det fa nn s en strä ng regelbundenhet i en orts klim at ; för va r dag a ngavs den väderlek , som rått på orten 19 å r tidigare . Så lund a anga vs i janua ri må nad 1773: " År 1754 wa r wintre n i börj an icke kall uta n o stadig med mycken nederbörd , men blef sed an något skarpare och j ä rn na re ". I de följ ande må naderna åberopas aldrig direkt 19-å rscykeln. Så angavs t.e x. för juli må nad som väderlek sförut sägel se: " Rä tt wa rmt några daga r , sed an mulit och mycket rägnaktigt , som nu ej skada r. Men nu ön skar Landtm a nnen sig uphä ll sw äder för H öbä rgningen . Blåst". Väderlek sprognoserna stä mde nu inte alltid med verkligheten. Ra lj ant lå ter Olof von D alin i ett nummer a v Then Svä nska Argus en person säga: " Hv arföre skal icke sanningen såväl kunna inträffa för mig såvä l som väderleken för en hop Alm a na k-skrifva re ?" Med ta nke både på väderlek sförut säge lsern a och på inneh åll et i andra spådom a r, som förekom i ä ldre tiders kalendrar, ha r Jakob Wallenberg , förfa tta ren till Min son på galejan , formulerat det ironiska ord stä vet : " Huru myck en sanning kan Du vä l vänta Dig för tre styfver , sade den , som gjorde Alm anackor. " Veten skapsakademien s lärda män insåg med all sä kerhet det oh ållba ra i väderlek ss pådoma rna . Men de lä t de m stå kva r som en eftergift för allm ogen s kra v, och de beh öll s i alma nac korn a lå ngt in på 1800-talet. Efter va rje dag står i de ga ml a alm a nack orn a ett tecken re pre90

1. Två alma nac kor: den e na frå n å ret 1773. Mariä-Besökelsedagen den 2 juli ä r ä nnu markerad såso m he lgdag , i den andra från 1776 är he lgteck net utgå nget. KM 42.899.

sentera nde en av de tolv stj ärnbilderna i djurkret se n. De syftar på må nen s ställning i förhållande till dessa stjärnbilder. Av a llmogen tydde s de so m prognosti ska tecken . I Skyttens stjä rnbild borde jägaren ge sig ut på jakt ; Fiskarnas tecken ansågs innebära tur i fiske ; pigor skulle städ slas i Jungfrun. Vattumannen och Fi skarn a antogs betyda att det skulle bli regn eller snö . Så kom dessa tecken , so m ursprun glige n haft med icin sk innebörd och angett lä mpliga dagar för åderl åtning , att uppfattas äve n som om de a ngav väderleksförutsägelser , tursamma eller otursamma dagar. Stjärnornas infl yta nde över mä nni skorn a , de ga ml a as trologernas tes , exemplifieras här. N a mnl ä ngden å tergick på katol sk tid ; de fle sta na mn sdagarn a var ga ml a helgond aga r. Emellertid hade de priv a ta utgiv a rna av a lm a nac korn a, före den tid då Ve ten ska psa kademien fick s itt privilegi um , tryckt na mnlängder , so m ofta avvek från varandra . 91

En ka lender utgiven i Lund eller Skara ö veren ss tämde så lund a lå ngt ifrå n a lltid med en frå n Västerås eller T ranås, nä r det gä llde na mn sdagsföljden . N är Ak ademien övertog a lma nackorna å terstä lldes en fa st na mnl ängd , som i huvud sak å tergick på det ga ml a sven ska ka lend a riet s . Den 1749 fa stslagna na mnlä ngden har i stort sett bestå tt till å r 1900. Två gånger under 1700-ta lets a ndra hälft skedde viktiga re förä ndringa r i a lm anac kan. Ena gå ngen va r vid reformen på 1750-ta let , då Sverige 1753 övergick till den Gregorianska kalendern , den s. k. nya stilen. Detta å r borttogs elva d agar ur febru a ri månad ; frå n den 17 februa ri övergick ma n direkt till de n I mars. En del gott folk trodde s ig hä rigenom ha förlo ra t 11 daga r av s itt liv. Den sven ska tiderä kningen hade nä mligen kommit i ota kt med utlandets. Nu å terfick vi i Sverige samma tiderä kning som i flertalet europeiska länder. Efter nya stilen s införande angavs parallellt den gaml a ka lenderberä kningen. I folktraditionen bibehöll s genom denn a dubbla serie nå gra a v de ga ml a mä rkesdaga rna. M an ta lade om ga ml a vå rfrud agen , ga ml a korsmässan , ga mla va lborgs mäss etc . Den andra reformen samm anh ä ngde med förändrin ga r i arbetslivet. Vid dett a till fä lle - å ret va1' 1772 - indrogs ett betyd ande anta l hel gdaga r . Må nga reform strä va nden under Gu staf III :s tid syft ade a tt effektivisera och moderni se ra landet. Det gä ller så skild a områden som jordbruket , bergshanteringen , manufakturern a oc h skogsindu strierna . Sa nnolikt få r man i detta sa mm a nha ng se ä ven den alm a nacksreform , so m slutgiltigt genomfördes å r 1773. Arbet såret blev då lä ngre genom a tt inte mindre ä n 23 helgdagar indrogs. En förordnin g frå n den 4 november 1772 , " Kon gl. Maj :ts Förordning a ngående Sabbathen s firande , sa mt vi ssa Helged agars flyttning eller indragning ", lyder i något förkort ad version: " I de k1i stliga fö rsamlinga r ä ro tid eft er a nn an tl ere daga r ut sedd e till a llm än gud stj e nst , me n e n be kl aglig erfa re nhet har vi sat det myc ke nh ete n af helgedaga r bidragit så väl till deras som ock till de n af G ud påb udn e Sa bba tsdage ns fö rak t oc h missb ruk , till lättj a oc h sy ndi g lefn ad is tä ll e t fö r G uds na mn s pri s . D e rfö re oc h e fte r de n vid sis t öfv e rstå ndn e rik sd ag af rikse ns stä nd e r i und erd å nighet

2. Med a lj slage n till å minne lse a v he lgd aga rn as fö dl y ttning oc h ind rag ning d en 4 nove m ber 1772.

gifn e a nl ednin g , sa mt fl e re kri s te lige po te nt a te rs oc h d e ri bla nd våre t rosför va nters lofliga e ft e rd ö me ha fva vi a ll e rn å digs t be haga t någo t in s krä nk a de hä rtill s i Sveri ge fi rade må nga he lged aga rs a nta l. I de va nliga tre å rliga högtide r so m äro jul , pås k oc h pings t s kol a ifrå n 1773 å rs bö1j a n a ll e nas t d e två fö rs ta d aga rn e såso m he lge d agar fi ras. N yå rsdage n , Tre tto nded ag jul , Ma ri ä Be bå d e lsedage n , Lå ngfre d age n , Kri st i Himme lsfärd sdag oc h Mid so mm a rd age n ko mm a j e mve l a tt på sin a va nliga d agar fi ras såso m tillförne. Ma ri ä K y rk ogå ngs - , Mi c ke lmäss - oc h A llhe lgona d aga rn e , till ik a med de fyra å rliga , a llm ä nn a bö ne d aga rn e fl y tt as ifrå n fredage n till lö rdage n , oc h d e tre fö rutn ä mnd a he lged aga rn e. nä r de in fall a på någon söckn e d ag. fl y tt as till näs tfö lj a nde sö nd age n , e ll e r , o m Ma ri ä K yrkogå ng inträ ffa r i vec ka n fö r F as tl agssönd age n fl yttas d e n till sö nd age n näs t förut. D e remo t va rd a tredj e oc h fj e rd e daga rn e uti d e tre s to ra h ögtid e rn e, M ariä Besöke lsed age n , Sk ä rt o rsdage n , d e s. k . gå nged aga rne oc h a ll a A poste ld aga rn e till fi ra nde he lge - och predik od aga r a lld e les indragne . Vi vilj a hä rm e d till a llm ä n oc h ob rott slig e ft e rrä tte lse hafva uppli fv a t , fö rn yat oc h sta d fäs ta ! för r utgå ngne förordnin ga r o m sö n- oc h a nd ra högtid s- e ll e r hel ge d aga rs rä tt a fi ra nd e , sa mt derj e mte uppd raga bis ko pa rne , a tt hva r i sitt s tift så föra ns ta lt a. a tt pres te rne i församlin ga rn e, is tä ll e t fö r de o ffe ntlige predi knin gar , so m de undgå ge no m före nä mn da ind rag nin g oc h fl y ttning af he lgd aga r.

desto flitig are på vi ssa för hva1je ort tjenligas te tider underhåll a ka tekismiförhören , hva rmed niti ske och uppbygglige prestmen bättre ä n med predikningar å de mindre helged agarna, på hvilk a dessutom mindre delen av församlingarna s ig till gudstjänsten instä ll a, kunna undervi sa, upplysa och stadga de enfaldigare och ungdomen uti salighetsläran och vägen. "

Den genom denna förordning påbjudna almanacksreformen kan uppenbarligen. också ses som ett steg i sekulariseringen under 1700-talet: de indragna helgdagarna var en relikt från den katolska tiden. Den vikt som Gustaf Ill lade vid almanacksreformen 1773 framgår bl.a. av att han lät en medalj i sin medaljserie "historia metallica " slås till åminnelse av helgd agarnas förflyttning och indragning. På medaljen ser man två stående kvinnor i antika dräkter fatta varandras händer. Den ena, som föreställer Åkerbruket, vilar armen på en spade; bakom henne ligger en plog. Den andra som representerar Bergshanteringen håller en hammare på ett städ. Syftet på arbetslivets effektivisering framgår direkt av frånsidans devis: "In lucro qure datur hora": till det gagn som tiden ger. I avskärningen på medaljens från sida läses: XXIII FESTA ANNIVERS. ABROGATA IV NOV. MDCCLXXII, vilket betyder: tjugotre årliga festdagar indragna den 4 november 1772. På medaljens åtsida finns Gustaf III:s bröstbild med utslaget böljande hår och därnedanför namnet på medaljgravören. Det har sitt intresse att vid sidan av varandra lägga en almanacka från 1772 och en från 1774. I almanackan från 1772 finns ännu kring påsken utom annandag både tredje och fjärdedag påsk markerade som helgdagar. I almanackan från 1774 har de två senare strukits. Andra dagar som försvunnit som helgdagar är en rad s.k. aposteldagar. Såt.ex. firade man som helgdag den 25 januari till minne av Pauli omvändelse. Aposteln Mattheus hade sin minnesdag den 25 februari . Petrus och Paulus firades gemensamt den 29 juni, Jacob den 25 juli. Bartholomeus , Mattheus, Simon Judreus, Andreas och Thomas hade likaså egna helgdagar under årets andra hälft. Till minne av Marias besök hos Elisabeth firades en särskild helgdag den 2 juli "Mariä Besökelsedagen " . Minnen från den katolska tiden är även de två s.k. Gångedagarna den 25 och 26 maj. Som namnet antyder gick man under des sa dagar i procession med kors , helgonbilder och vigvatten

kring åkrar och ängar för att utverka god årsväxt och förskonas från landsplågor. Dessa och ytterligare några helgdagar indrogs till ett sammanlagt antal av tjugotre. Vissa smärre ändringar i namnföljderna tycks ha företagits samtidigt. Sålunda har Theodora den 28 april förvandlats till Thure , Veronica den 17 augusti till Werner , Sosthenes den 28 november till Sten , Babiana den 2 december till Beatha. Som en kuriositet kan nämnas att almanackan även efter den nu berörda reformen hade tvenne namnsdagar med namnet Brigitta , del s den I februari, dels som än idag den 7 oktober. Först år 1900 moderniserades namnlängden i ett större sammanhang. I flera avseenden skiljer s ig 1700-talets almanacka på båda s idor om kalenderreformen 1773 från nutiden s . Månaderna ha alla latinska namn, som översätts till de från bondepraktikan välbekanta svenska. Så följer efter Januarius , kallad Thors-M ånad , Februarius Göje-Månad , Ma11iu s Wår-M ånad och Aprili s, Gräs-Månad. Majus heter på svenska Blomster-Månad , Junius Sommar-Månad, Julius Hö-Månad, Augustu s Skörde-Månad och September Höst-M ånad. Årets sista tre månader är October, Slakt-Månad, November, Winter-Månad och December, Jule-Månad. Efter den egentliga kalendern och en sida med rubriken " Planeternas gång och ly sande" följer en förteckning över året s marknader "Uti Swea och Götha Riken samt Finland". Motsvarande uppgifter har funnits kvar i almanackorna långt in i vårt eget sekel, men har numera ansetts intresselösa och utgått. Redan i de almanackor som utgavs som privata publikationer brukade en liten uppsats av allmänt innehåll ingå, en åtgärd i folkupplysningens tjänst. Den kunde handla om huskurer eller om andra nyttiga ting. När Vetenskapsakademien övertagit almanacken fick en av dess medlemmar - Carl Linnreus - officiellt uppdraget att skriva den avslutande uppsatsen. Så tillkom hans bekanta "Beskrifning af öl" i Stockholmsalmanackan , med årtalet 1749. Också under den tid vi hä r främ st syss lat med - 1770-talet fortlever bruket med en upplysande artikel som avslutning. Ämnena är tidstypi ska: år 1771 " Anmärkningar om den aldrakraftigaste Gödsel , samt om sättet att samla och nyttja den sam95

ma" . Fö lja nd e år: " N ågra på minnel ser wid Boskaps-Skötslen ". Ännu i å ret s sven ska a lm a nack a fort sä tte r , kuriöst nog, tradition e n a tt bo ken ska ll inn e hå ll a ock så en a llmä nt orienterande a rtikel. Den ha ndla r 1976 om Allm änna Pe nsion sfonden .

Littera tur Bror Emil Hild ebrand: Sveri ge s oc h Sve ns ka Konun ga hu se ts Minn es pe nninga r, Pra ktm ynt oc h Be lönin gs meda lje r. Il. Stoc kho lm 1875. Erik Lindorm : N y Sve ns k Hi s to ri a. G ustav ians kt. 177 1-1 8 10. S toc kh olm 1945. S ten Lindroth: Kun gl. Sve nska Ve te nskapsa kade mi e ns Hi stori a. 1739-1 8 18. Uppsala 1967. Sigji·id Svensson: Bo nd ens år . Stockholm 1945. Svens ka Akademi e ns O rdbok.

Fä rgbild V Il I Bibe l. S tockho lm 1729. Tho ma nd ers ka biblio te ket , Kulturen. Timglas . E nk elt trästa tiv med fy ra sta va r. 1700-ta let. KM 30 .349. Psalm bo ke n av å r 1695. Stoc kholm 1739. H a r tillhört bi s kop Wilh. Faxe . Kulture ns bibliote k. Bond e-P rac tica e ll e r Veyr-B og. H ade rslev 17860) . Kulture ns bi bli o te k. Mini aty ralma nac k frå n 1786 med fodral , kl ätt med grö nt sid en. Initi a le rna M:C: B:M . und e r kunglig krona. KM 15.228.

BRITT A HAMMAR

Solfjädrar från 1700-talet

Till färgbilderna IX-XI Båd 'guld oc h färger ä r min dräkt , J ag na mnet uta v solen låna r. och vädret blir ut a v mig väckt , Jag syne s hel st i somma rmå nar. Jag sätter contena nce uti det vackra kön , Men få r ej dä rför bä ttre lön ; Båd 'j ag och min a likar bli bedragna. Än blir jag fl äckt, ä n blir jag hoptryckt , Gemenlig ä r min ändalykt , Att mina ben bli sö nderslagna . (Olof von Dal in) Solfjädern dök upp i Fj ä rran Östern mer ä n tu sen å r före Kri stu s. Ursprunglige n va r den gjord av blad eller fj ädrar. Und e r a ntiken a nvä nde s den a v egypter, greker och rom a re till skydd mot he tt a , sol och in sekter . Sa mtidigt kom den att som symbol för sta tlig och religiö s ma kt knyt as till ceremonier a v olika slag . Inom den romerska ky rka n behöll s det liturgiska bruket a v solfjädra r fra m till 1500-talet och ännu i dag uppv a ktas på ven vid vi ssa tillfällen av solfjäders bä rare med stora stand ar av påfåge lsfj ädrar. Unde r 1500-talet bö1jade europe iska da me r a v hög ra ng a tt a nv änd a solfjäd rar för priv a t bruk . Sä rskilt popul ära blev de i t rakte r, som sommartid be svä rade s a v hetta och flugor . Und e r 1600-talet blev d e allt va nligare och kom slutligen att bli en oundgänglig acce ssoa r till modedräkten he la å re t om. F ör 1700-talsda men va r de t lik a otänkba rt a tt vi sa sig i sä ll ska pslivet uta n solfjäder , som det va r för vå ra möd ra r a tt gå på vi sit uta n 7 - K ulturen 1976

hatt och handskar. Hur oumbärlig den blivit först å r vi , när vi läser protokollen frå n rä ttegå ngen mot Charlotte Cord ay för mordet på M ara t 1793. Enligt vittnesmå len höll hon sin solfj äde r i vä nster hand , medan hon med den högra s tack kniven i sitt offer . I princip finn s det två sorters so lfjädra r , den med fast skä rm eller bl ad och den hopfällbara. Den förstnämnda är so m ty p ä ld st och användes i o lik a utföra nde och form fr a m till omkring mitten av 1600-talet j ä mside s med den hopfällb ara . Denna lill a tinge st som så behä ndigt kan stick as undan i en ä rm , uppfann s i Jap a n på 600-ta let och blev mycket popul är både d ä r och i Kin a. Först i bö1jan på 1500-ta let, sed a n sjövägen till Indien upptäc kt s, förde s den till sa mman s med andra lyx a rtikl ar till Europa av portugisis ka handel smän. Under slutet a v 1600-ta let blev den a llt mer omtyckt och på 1700-talet dominerade den helt. Läcker och ofta ut sökt arbetad var den ett icke föraktligt va pen i en kokett kvinn as hand. Addison skrev 1711 i The Spectator , att "kvinnor är beväpn ade med solfjädrar lik som mä n med _vä1ja och uträttar ofta mer därmed " . I ett nummer av Olof von D a lin s Svenska Argu s, som utkom mella n å ren 1733-1754, kan ma n läsa " denna , ett fruntimmer , commenderade Fran söska Armeen med en so lfiäder". Damen i fråga var förmodligen Madame de Pompadour, Ludvig XV:s erkända ä lskarinn a, so m förutom sitt odiskutabla inflytande på fran sk politik var en stor gynnare av kon s t och kon sthantverk och ägarinn a till må nga ut sö kt a solfj ädrar . Förd med e legans och grace drog solfjädern uppmärksamhet till s in bärarinn as välformade oc h väldoftande armar oc h händer. Den dolde lik a effektivt en uttrå kad gäspning so m ett il lvilligt löje och en ofrivillig rodnad. I de ss s kydd kunde man skv a llra, förtala en rival och förstulet ia kttaga någon tilltalande ung man . Snabbt kunde den snärta till en a lltför djärv hand . En med vilje tappad solfjäder gav en intre sserad kava ljer ett osökt tillfälle att uppv akta den sköna för att å ters tälla det förlorade förem å let. Med hj älp av so lfj ädern kunde unga älskande tys t oc h diskret sa mtal a med varandra äve n i närva ro av vak samm a föräldrar och svartsj uk a äkta män . Böcker , som undervi sade i ämnet , gav s ut tidigt, ursprungligen

I. Solfjäder. 1780-tal. Detalj av sidenbl adet. Med alj o ng av silvertråd i kedje söm oc h påsydd a paljetter. Fågel oc h fjäril av applicerade fj äd rar. Blo mmor och blad a v o lik fä rgad ha lm . L. 27,4cm. KM 37 . 191.

i Spa nien men sena re i hela Europa. Att bä ra en ut slage n so lfj äder i höger ha nd betydde: Kom och ta la med mig! En so lfj äder , som drogs över kinden sa: Jag älskar dig . En framräckt hopfä lld solfjäder frågade : Älskar du mi g? Sa mt a lsä mnen a var , so m fra mgå r av ovanst ående sma kprov, begrä nsade till ett enda: kä rlek . Det kan förefalla ytligt och dumt , men var säkert inte uta n betydelse i en tid , då unga männi skor av god familj hade få tillfällen att träffa s på tu ma n hand. Val av liv spartner bestä md es a v föräldrarna ofta uta n hän syn till kontrahenternas egna önskningar och känslor. Den hopfällbara so lfj ädern be stå r a ntingen av ett ställ , so m kan vara a v trä , elfenben , sköldpadd , pärlemor, horn eller ben, på vilket ä r fästat ett veckat bl ad av pergament , pa pper, siden eller ann at textilt mate ria l, eller av e nbart la meller av någo t fas t och stadigt materia l, ihoph å lln a upptill av ett band. Detta är klippt i lik a s tora bit a r, ordentligt fas tsy dd a och fäs tade till varje la mell , så a tt dessa, nä r so lfj ädern fä ll s upp , hå ll s på pl ats och inte skymmer varandra. Den sis tn ä mnd a type n brukar med ett fran sk t ord ka llas bri se.

Båda formern a hå ll s nertill samm an med en nit eller en skruv. Under de ssa kan ligga en liten bricka av t.ex . pärlemor. Ibl and har skruven en infattad gl as bit eller sten av ädlare material. Den nitade sammansättningen är den äld sta. En 1700-tals solfjäder hade aldrig någon metallring. Sådana till sattes först på 1800-talet , då en da m förutom solfjäder bar på väs ka, parasoll med mera och hade svårt att få händern a att räcka till. Tillverkningen av en hopfällbar solfjäder kan indel as i fyra huvudmoment ; arbetet på bladet , arbetet på ställe t, ihopsättningen , - monteringen - av ställ och blad och den slutgiltiga finput sningen . Bladet kan, som vi sett , vara av pergament d .v .s . få r , get eller kalv skinn , som ej garv ats utan behandl ats på ann at sätt så att det blev tunt , smidigt och lämpligt att måla på. Ett sådant blad var hå llbart men dyrt. Blad av papper blev förh ållandevis mycket billigare , trots att pa ppers tillverkningen änd a fram till 1800-talets början var ett rent hantverk. De allra fle sta solfjädrarna hade också blad av papper. Siden skärm ar hör nästan ute slutande till den gustavian ska eran d .v .s. tiden efter 1770 och några decennier fram . Bladet var oftast dubbelt och kli strade s samman inn an det dekorerade s. Klistret var ett slags fi s klim och de ss sa mmansättning en noga bevarad yrke shemlighet. På dess beskaffenhet · berodde so lfj ädern s hållbarhet. Det fick inte vara för hårt , då kunde bl adet spricka vid monteringen , men inte hell er för mjukt , då skulle förmodligen bladet loss na vid för sta viftningen. Målningen av bl adet var för det mes ta indel ad i två moment ; utförandet av själva hu vudmotivet , som oftas t anförtrodde s en manlig kon stn är , och dekoren som målade s av kvinnliga arbetare . Ytterst få bl ad från 1600- och 1700-talen ä r signe rade . Hittar man en signatur , kan man näs tan alltid vara sä ker på, att den satt s dit på 1800-talet av någon entu siastisk ägare , som trott sig äga ett verk av någon av tiden s känd a kon stn ä rer såsom Watteau, Boucher, Vanloo , Gre uze med flera . Förmodligen får solfjädersmå larna sökas i kret sen a v de unga, skickliga men ännu ej erkända konstnärer , so m arbetade i de stora mäs tarn as efterföljd och ofta var knutn a till deras ateljeer. Ett ställ består av sprö ten med sin tunn a förl ängning, avsedd att skjut as in mellan bladen , och de lå nga skalm arn a, som skall

100

2 . Solfjäder. 1790-tal. Italien ? Ställ av ben. Blad av pergament med akvarell målning. Motiv från Rom . L. 28 cm. KM 36 .091 .

skydd a blad och spröt. Vid tillkom sten av ett ställ medverk ade alltid min st tre personer , ibland fler. Till skäraren , le decoupeu r, skar till det och hyvl ade spröten , så att de blev tunnas t vid fö rlängningen . D ärefter mås te solfjäders målaren och gravören , le graveur, som skall s nid a stället , samarbet a . Hos solfjädrar av god kvalitet är nämligen stä llets motiv antingen identiskt med eller ett komplement till bl adet s . Fö rgy llning och beläggning med bladguld skötte s av förgy ll aren , l' incru steur. Bladet veckade s i en form av va lnöt , i vilken var skurna skå ror , so m strå lade ut från samma punkt. Målningen skulle hel st läggas i form e n så, att huvudfigurerna ej doldes a v vecken . Bladet förde s ner med hjälp av ett spec ialverkty g. Vecken pressades sed an ihop. D ärefter fö rde man in en sond , som likn ade en sma l avfasad pa pperskniv, mellan bl aden . Sprötens förl äng101

\02

4. Solfjäder. Omkr. 1750. Frankrike. Detalj av ena ska lmen med mini atyrporträtt av pojke. L. 27 cm. Km 29.447.

ning fördes in och fixerades. En smal pappersremsa kli strade s fast på bl adets överkant och s på ren efter monteringen doldes under den slutgiltiga dekoren och solfjädern var färdig för försä ljning. I Frankrike var veckning, montering och finputsning lik so m dekormå lning huvud sakligen en kvinnlig syssla, ofta utlagd som hema rbete. Hos Pa ri s enda kva rv ara nde so lfjäd e rsmaka re , firma Herve Hoguet , grund ad å r 1805 , gå r tillverkningen ä nnu i dag - på några det aljer när - till på sa mm a sät t. På tidiga 1700-tals so lfjädrar täc k te kompo sitionen hel a bl adet. För a tt skapa bal a ns i bilden lät kon stn ä ren ofta sce nen s huvudperso ner få en någo t tillb a kas kjuten plat s i mitten på so lfjädern. Så smån ingom kom intresse t att koncentreras till bilden s centrala tema, so m då inne slöt s i en bå rd. Från omkring 1750 bö1jade man också rama in de sekund ära sce nern a på var sid a om huvudmotivet. Färgerna blev lättare, lju sa re och ofta valdes de för a tt passa till en viss klänning . Ämnesvalet skift ade

3. Solfjäder. Omkr. 1750. Frankrike. Baksidan. Ställ av sköldpadd. Blad av papper med må lning i go uac he och guld . L. 27 cm. KM 29.447.

103

också. I stä llet för hi stori ska eller mytologi ska motiv va lde ma n att avbild a männi skor , som leker, mu sicerar , dan sar och för ga lanta samta l ute i na turen . Politiska nyheter, berömd a byggnader och pl a tser, hä ndel ser i bem ärkta personers liv , spännande uppfinninga r , modefluga n för dagen , små tt som stort finner vi föreviga t på solfjädern s bl ad . Stä llets form förändrade s ock så under århundradet s lopp. F ra m till 1700-ta lets mitt va r sprö ten utformade så att de delvi s täckte va randra och bild ade en pl a tta, när solfj ädern var ut slagen . De var mjukt rundade vid ö vergå ngen i förlängningen. H ärefter blev spröten smalare , a vstå ndet dem emellan längre och de ras anta l färre. Solfjädern s storlek varierade med omfå nget på da mern as kjolar. Styvkjorteln med sina väl utbyggda höfter fordrade en solfjäder av helt andra må tt ä n den lilla diminutiva tingest , som kom på modet mot 1700-talets slut , då kvinno silhuetten var naturligt slank och mjuk . En viss va lfrihet fann s det dock , å tmin stone om ma n får tro Olof von Dalin, som skriver " En del förklarade sig för de stora solfjädrar, en del för de små" . Frankrike var tongiv ande nation inom såväl mode som kon st och kon sth a ntverk hela 1700-ta let igenom. Även om solfj äd rar tillverkade s på må nga pl atser i Europa va r det i fra nsk stil och efter fra nska förebilder. Det är svårt att skilj a de olik a lä ndern as produktion frå n varandra , särskilt nä r det gä ller högkl assig tillverkning . Frankrike s e xport av så vä l hel- som ha lvfabrikat va r betyd ande under hel a 1700-talet. Även frå n Engl and , Ty skl and och Kina torde en del solfjäd rar ha letat sig till de nordi ska ländern a. Ur Kulturen s vack ra sa mling solfj ädrar ka n vi plock a fra m må nga roliga och repre senta tiva exempla r frå n 1700-ta let. De fle sta ä r säkerligen utl ä nd ska arbeten . Om dera s tidigare öden vet vi så gott som in gentin g. De har en gå ng sparat s i någon gömma för s in skönhet s och sin a minnen s skull. Sentida pietetslö sa generationer ha r funnit dem och sålt eller givit bort dem . F ärgbild IX: I vi sar samlingen s i särkl ass vackraste solfjäder. Den ä r förmodligen tillverk ad i F rankrike vid 1700-ta lets mitt. M ateria l och a rbete på så väl stä ll som bl ad är a v hög kva litet. Sköldpadd ss tä llet med ut skurna guldbel agda figurer och orn ament , dä r man ka n ana ett kine siskt infl yta nde , hå ll s samman a v 104

5. " Bröllopssolfjäder". 1790-tal. Ställ av elfenben med genombruten silverbel agd dekor. Bl ad av siden med guld och kopparlustrerad målning och paljetter. I mittkartuschen en kolorerad etsning föreställande Amor, so m utru stas med sina attribut a v de tre gracerna. L. 28,3 cm. KM om.

6. Sorgsolfjäder. 1760-tal. Ställ a v elfenben med målad dekor i grått. Bl ad av tyll med pappersapplikationer. L. 25,5 cm. KM 6.321.

105

7. Solfjäder. 1780-ta l. Deta lj a v elfenben skalm med utskuren förgylld ball ong. L. 28 cm KM 2.724 .

en skruv med en infattad gul sten. Va rdera ska lmen pryd s av ett minia tyrporträtt av en pojke re spektive flick a. Porträttmedaljonger va r van liga både på bl a d och ställ under 1700-talet. Ofta föreställde de ägarinnan sj älv , henne s ma n e ll er barn . Bladet s fra msid a är gjord av tunnaste perga ment , dess baksida är av papper. Må ln ingen är utförd i gouache och guld och ba ksid ans traditionell a herde sce n ä r ovanligt välgjord. Huvudmotivet skildrar livfullt en fe st i det gröna . Inte en fe st vi lken so m hel st, förefaller det mi g, uta n en verklig hä ndel se, med riktiga mä nni skor , so m rör sig i ett tydligt , fullt avläs bart landskap . T a nken går osökt till sa mtid a berä ttel ser om olika uppt åg i sa mba nd med na mn s- och födelsedagsfirande. Pa ren till vänster i bilden leker en slags giss ningslek på fra nska ka ll ad "lejeu de la 106

8. Solfj äder. 1780-tal. Detalj av bladet. Ballong målad i guld på siden. L. 28 cm. KM 2.724 .

r·

.t i1

ma in ch a ude ''-, den varm a handen s lek , som ä nnu id ag ä r populä r bla nd fra nska ba rn . Årsbokens om slag (även färgbild IX:2) visar en solfjäder frå n 1750 a v litet a nnorlund a kara ktä r. Stä llet , skuret i elfenben , har en må lad dekor i fin stä md a färger. Såd ana stä ll va r mycket omtyckta under rokokotiden . Må lningen , i a kva rell och guld på pa pper , skildrar välkl ädd a, vä lmå ende mä nni skor , so m arbeta r i ett idylliskt land ska p. Allt and as frid och ro . Fram stä llningen sva rar förmodligen mot den roma nti ska, ide a li serande bild den tiden s syss lolö sa ö verkl ass gjord e sig a v det a rbetande folket s villkor. Solfjädrar var omt yckta presenter. Som brö llop sgå vor har de varit va nliga ända in på 1900-ta let. Seden bj öd , a tt brudgummen förä rade bruden en d yrba r och på ko stad solfj äder , so m ofta endast anv ä ndes på brö llop sdagen . Brude n i sin tur ga v mindre dyrba ra solfj ädrar till tä rnor och ma rska lk ar . Turturduvor , brinna nde hj ä rtan , a mor med koger och pil a r och a ndra kä rleken s s ymboler smycka r bl ad och stä ll på de ssa så ka ll ade brö llopssolfjädrar , varav Kulturen ha r ett va ckert sortiment. 107

9. Solfjäder. 1760-tal. Ställ av elfenben med spå r av målad dekor. Bl ad av papper med handkolorerat träsnitt. Lek ande männi s kor i parklandska p. L. 26,5 cm. KM 12.988:c.

10. Solfjäder. 1700-talets slut. Ställ av trä. Blad av papper med handkolorerat trä s nitt. " Reklamblad " för Rikard Lejonhjärta, en komedi i fem akter. L. 28 cm KM 29.349.

108

Ock så sorgen krä vde sin speciella solfjäder anpassad i motiv och färg till kl ädedräkten i övrigt. I samlingarn a finn s en någo t ovanlig sådan frå n 1760-talet. Den har ett elfenben sställ med målad dekor i olik a nya nser grått. Bladet är a v tyll. Huvudmotiv och bå rder är må lade i grå toner på papper , utklippta och kli strade på tyllen . Scenen föreställer tre sörjande personer fra mför ett minne stempel på en kyrkogå rd. I börj a n på 1780-talet uppfann s luft- och gasballongerna. Frå n den tiden och några decennier fra m dyker de upp so m motiv på keramik , do sor och so lfjädrar. Också Kulturen har ett exempel på denn a lu stiga ge nre. Tryckta solfj äd rar blev popul ära i England red an i börj an på 1700-ta let. De tidiga tryc ken va r ofta grova och då ligt teckna de med klumpigt på lagda färger. 1740-1760 hade tekniken förbättrats myc ket och först nu kan ma n rä kna med en massproduktion . Bladet blev billigare i fram stä llning och stället gjorde s i analogi härmed enklare. Solfjä dern blev överkomlig för en större grupp människor än tidigare . Under de oroliga å ren före och särskilt efter revolutionen blev tryckta solfjädra r mycket omtyckta i Frankrike . Aktuella hä ndel ser kommenterade s och ma n tog med de ss hj älp s tä llning i politi ska frågor. Alltsedan 1680 hade så kallade brise-solfjädrar varit omtyckta särs kilt i Frankrike . Den ä ld sta typen är må lad i kinesi serande stil med tunn oljefärg på elfenben och lac kerad med ett speciellt lack , so m anv ä nde s av kaross må lare och lac ka rbetare. Den kallas med ett gemensamt na mn för Yerni s Ma rtin efter den fra nska familjen Ma rtin, som ut a rbetat den bäs ta lacken och som också tillverk ade solfjädrar . De blev mycket kopierade i a ndra lä nder . Kulturen är ägare till ett vackert exemplar av fra ns k tillverkning frå n tidigt 1700-ta l. Både fram och bak sid a visar en lantlig idyll med ä tande , dansa nde och arbeta nde mä nni skor i ett vackert parkl and ska p. Dekoren på ska lmarn a och stä lle ts platta och vissa and ra deta ljer t.ex. da mern as hå rkläd slar tyder på, a tt den tillkommit omkring 1730. J ä mförel se med da terade exemplar i litteratur och frä mma nde mu seers och priv a tpersoners ägo styrker denna uppfattning. Det är mu see ts ä ld sta so lfj äder och en a v samlingens pärlor, färgbild X: 1. 109

11 . So lfj äde r. Om kr. 1800. Fra nkrik e. Stä ll av jakara nd a med elfenbe nsinl äggn ing. Bl ad av papper med koppa rstick av sedlar , s .k . assigna ts , a nvisninga r m.m. frå n tid e n efte r revolutionen . L. 23,6 c m . KM 12.988.

D e n he lt vita i e lfenben ut skurna , kine sis ka brisesolfjädern, som impo rterades till Europa i stor mä ngd vid 1700-ta let s mitt blev m ycket po pul är. Den kom a tt bli förebild för i syn nerhe t inhem sk fr a n s k produktion. Den levde so m t yp kv a r lå ngt in på 1800-ta le t. Kulturen s exe mpl ar med tillhörande s idenkl ädd ask ä r tillverkat i Kina. Skalmarna ä r skurna i högrelief med figurer i la nd ska p oc h blomdekor. Spröten ha r sam ma mot iv me n i lågrelief, fä rgbild X:2. M yc ket s må so lfj ädra r av elfenben eller horn med ned sänkta meta llp a ljetter kom i ropet mot å rhund rad e ts s lut och å rtionden a d ärefter . Solfjädrar och so lfj äders tillverknin g ha r också funnit s i Sverige. På må lningar frå n 1500 oc h 1600-ta le n möte r den o ss, ofta st med fas t skärm , hänga nd e i bä ltet på damer tillhöra nde kunga hu set och högadeln . 1632 nä mn s den för första gå nge n i skriftlig sven sk kä lla och ka ll as då soo lfieder , förmodligen en direkt öve rsä ttnin g av ty ska ns Sonnenfeder. Under 1600-tale t d y ker 110

12. Brisesolfj äder a v e lfe nbe n , s. k . Ye rni s M a rin i kin esisera nd e st il. O mkr. 1730. Frankrike. B ak~i d a n. L. 23 c m. KM 4.823.

den upp då oc h d å i rä ke nska pe rn a för hovet och i boupptec knin gar och d e n o mta las äve n i d ag böc ker oc h brev. Sve rige torde vara d e t e nd a la nd i världen , dä r so lfj ädern få tt en o rden in s tiftad till s in ära. D e t s kedd e 1744 på till skyndan av dåvarand e kronprin sessan Lo v isa U lri ka . Till en början rö r det s ig fö rmodlige n e nb a rt om importerade so lfjäd ra r . Frankrike expo rt erad e efte r 1709 betydande m ä ngde r so lfjädrar i a lla prisk lasse r till Spanien , England oc h H o ll a nd . E nge lsmä n oc h ho ll ä nd a re fungerade sedan so m å terförsä lj a re i Amerika oc h Norde n. Import ge nom införse l av pri vat perso ner har sä ke rlige n oc k så fö re ko mmit. Besä ttnin ga rn a på Ostindiska Ko mpa nie ts bå tar und e r l :s ta o kt roj e n 173 1-1 746 kund e t.ex. fritt infö ra okontrollerbara mä ngde r gala nte riv aro r , däribl a nd so lfj ädra r . 111

I överflöd sförordnin gen frå n 1731 blev " kås tba re solfj ädrar" till samma ns med andra galanteriv aror " till införsel förbjudne ''. 1739 va r det dags att upprepa förbudet. Denna gång gä llde det ''solfj äd rar som ko sta över tv å Rik sdaler ". Förbuden mot import av så ka llade ly xvaror, som kom till för att hindra kapita lfl ykt och skydda den spi rande inhemska produktionen , hade sä ll an a vsedd verkan . Smuggling va r en lukrativ verk samhet , som flore rade hel a 1700-ta let igenom . En inhem sk tillverkning ha r som sagt bevi sligen funnit s . E xakt nä r den börj ade och hur den orga ni serades är ännu oklart. Solfj ädersma ka rna eller solfj ädersfabr ikörerna tillhö rde inget skrå utan sorterade under H a ll- och Ma nufakturrä tten . Det ä r troligt a tt fa brik a tionen lagts upp efter kontinenta l modell så, att fa brikö ren fö rdel ade a rbetsmomenten på olika hä rför utbildade personer oc h sed an lä t stä mpl a och för sälj a den färdiga produkten i sitt na mn. Så ka n t.ex . en ka mma ka re mycket vä l ha haft hand om stä lltillverkningen . Om dekormå lning, montering och finput sning var kvinnoarbete här lik som i Frankrike är ä nnu omöjligt att säga . Otroligt är det inte . Enligt Eli Heck sc her var den kvinnliga a rbet skraften i majoritet vid manufakturern a un der 1700-ta let. J ä ms ide s med solfj ädersma keriet hade fabrikörerna andra syssel sättninga r sås om korttillverknin g och ta petmå leri . Mängden stämpla de a rbeten va rierade med mästare och år . På 1770-talet va r solfjädersmak aren Joh an Rö nneberg och solfj ädersreparatören Erick Neyl a ndt a ns tällda vid hovet ho s drottning Sofia Magda lena. Andra i Stockholm verk samma solfj ädersfabrikörer frå n 1700-ta let är Christia n Fimmer , Christian Quas t, J . P. Liljemark , Joha n Ma rscha ll , N . N . Sten ström och Joha n Terosell. I Norrk ö pings H allrä tt sförteckning för 1774 finn s en a nteckning om solfj ädersmå leri. 1797 undervisade solfj ädermå laren Ahlberg i ritning vid trivia lskol a n dä rstädes. Kulturen s e nd a hall stä mpl ade solfj äder ä r enligt stä mpeln tillverkad 1765 i Stockholm . Bladet är må lat i akv arell och guld på papper . Mittk a rtu schen vi sar en ga lant herde scen i ett snabbt ski ssat land skap. Sidomeda ljongerna ha r tyvä rr skurit s ut vid ett sen a re tillfälle och ersatt s med tyll. Även ba ksid a n ha r en has tigt må lad la nd ska psscen . Dekoren bestå r av blommor och pagod112

lX a

Solfjäder. Omkr. 1750. Frankrike. Ställ av sköldpadd. Blad av pergament med målning i gouache och guld. L. 27 cm. KM 29.447.

Solfjäder. Omkr. 1750. Ställ av elfenben med målad dekor. Blad av papper med målning i akva rell och guld. L. 26,4 cm. KM 30.040 .

Brisesolfjäder, s. k. Vernis Martin . Omkr. 1730. Frankrike . Målad i oljefärg på elfenben och lackerad . L. 22,8 cm . KM 4.823. Brisesolfjäder. 1700-tal. Kin a. Skuren i elfenben. L. 19,5 cm. Fodral klätt med mönste rvävt siden . L. 21,2 cm. KM 28.456.

XI a

Solfjäder. Stämplad ST . Hall 1765. Ställ av elfenben med målad dekor. Blad av papper med målning i akvarell och guld . L. 26 ,7 cm. KM 12.532 .

Omonterade solfjädersbl ad av papper med målning i akvare ll , täckfärg och guld . 1760-ta l. Sverige? KM 30 .690, KM 30.691.

XII

Toalettbord belamrat med luktdosor, s mink- och puderburkar och sva ndun svippor. På stolen hänge r peignoiren - ka mkoftan och till vänster står en bide av porslin. Försök till rekon struktion av boudoir i Prästgården. - Tillhör uppsatse n Sminkdockor och puderhj ältar, s 117.

13 . F yra små brisesolfjädrar av elfenben fr . si. av 1700- talet. Fr. ov . L. 11 ,8 cm , 14,4 cm , 12,9 cm oc h 14.4 c m. KM 25.468e , KM 30.694 , KM 31.697 och KM 31.694b.

likn ande byggnader och ä r välgjord. Stället , någo t defekt, ä r skuret i elfenben och ha r må lad dekor. Det är en ganska nätt so lfjäder , so m nog kan ha stå tt sig i konkurren se n med den enkl are importvaran, färgbild XI: I. 1765 lät Quast, Liljemark , Marsc ha ll och Stenström stä mpl a 8 - Kulture n 1976

113

14. D ro ttning H edvig Eli sabet C harlo tta, sex to n å r ga mm a l, avb il dad i sin bil äge rsd rä kt med e n pra ktfull solfjäde r i ha nd e n . A lexa nd e r Ros lin 1775. O lj a på duk . D ro ttnin gho lm.

114

solfjädrar vid hallrätten i Stockholm. Frå n någon av deras verkstäder måste alltså vår solfjäder komma. Två omonterade blad, målade i akvarell, täckfärg och guld på papper kan vara sven sk tillverkning från samma tid. Papperet är holländskt , men det behöver inte vara en mots ägel se , då Sverige importerade stora mängder papper från Holland på 1700-talet. Kompositionen är olika utförd men motivvalet är det samma, en herde scen i det gröna. Klädedräkt och ansikte hos figurerna visar sinsemellan stora likheter och har också beröringspunkter med annan samtida bildframställning av enklare slag. På bladet med kartuschen pekar en av herdinnorna uppfordrande på något som liknar en skeppsättning, en detalj som möjligen kan styrka anknytningen till Sverige, färgbild XI :2. Solfjädern hör till salongernas och balernas värld. Vi finner den i alla miljöer, där någon form av mondänt sällskapsliv förekommit. Den var självskriven i hov och adelskretsar men ingick också i borgarfruns och prästgårdsmamsellens utrustning. Den för sitt textila kunnande berömda prästdottern och sedermera prästfrun Ulrika Oxelgren fick t.ex. år 1751 en solfjäder av sina föräldrar. Inte ens Stockholms nymfer och krogpigor kunde vara den förutan , om man få r tro Bellman. På kontinenten bars solfjädrar även av män. Ingenting tyder dock på att så varit fallet i Sverige. När Karl XII vid ett tillfälle i Saxen värdigats hålla i sin hand en solfjäder tillhörig fru Robin son , det engelska sändebudets maka , kommenterades händelsen i verser och dagböcker. En italienare som på 1740-talet besö kte Stockholm , väckte uppseende genom att han "förde i handen en liten chinesisk solfiäder efter fruentimbers sätt ". Solfjädrar fann s att köpa i kram- och nipperbodar i städerna och på de stora marknaderna runt om i riket. Carl Tersmeden , bekant för sina memoarer, köpte 1741 på Hedemora marknad två vackra solfjädrar åt sina systrar för 15 plåtar pr st. Samma år betalade han 12 plåtar i månaden för två präktigt möblerade rum plus förrådsutrymmen på vinden väl belägna nära slottet i Gamla Stan. Detta sagt som en prisjämförelse.

115

Källor Otryckta Herve Hoguet , Eventailliste, Pari s. Kommerskollegiets Arkiv, Rik sarkivet. Slottsa rkivet , Riks arkivet. Svenska Akademins Ordboksredaktion, Lund. Tryckta N. Armstrong: A. Collectors History of Fans, London 1974. S . Blonde/: L'Histoire de s Eventails, Pari s 1875. G. Buss: Der F ächer, Leipzig 1904. M. A . F/01)': A Book a bout Fans, London 1895. E . Hann over: Viften och Udstillingen av Vifter i Kun stindustrimuseet , Tidskrift för Industri , Köpenhamn 1902-1903 . E . H echscher: Sveriges Ekonomiska Historia 2: 1-2, Stockholm 1949. G. Kar/in: Solfj ädern, Lund 1924 . E . D . Kielland : I Koketteriets Tjeneste , Konstindu strimuseet , Oslo 1969. S. T. Kje//b erg: Svenska Ostindiska Kompaniet , Malmö 1974. Sundelius: Norrköpings Minne , Norrköping 1798. C . Tersmeden: Memoarer, Stockholm 1918, 1919 och 1927. J. Wede//: Viften , Köpenh amn 1957.

116

C H RI STi NA LINDYA LL-NORDIN

Sminkdockor och puderhjältar

Till f ärg bilderna XII och XIII V a rje kulturepok skapar sin männi skotyp; denn a upp sats skall bl.a. beh a ndla må let för de modemedvetna kvinnorna s s trä van och dera s sä tt a tt med hj ä lp av ko smeti ska prepa ra t uppn å detta må l under a ndra hä lften av 1700-talet. Ansikt ss minkningen har tu senå riga anor och fenomenet under den korta tid jag hä r skall behandla, ä r på intet sätt fritt frå n förankringar i tidigare skeden och kulturer . Dräkt- och s minkmodet ä r ingen isolerad kulturell företeelse, uta n hänger intimt sa mman med sin tid s materiella och andliga situ ation , fr a mfö1~ a llt med de uttolkningar och definitioner a v mä nnisk an och individen , so m ä r rå dande . Viktig för för ståelsen av sminkningen under 1700-ta let är de ss nära sa mhörighet med bå de fri syr och kädedrä kt. Det ä r a lltså dräkt- och frisyrmodet so m tillsamm an s med s minkningen bild ar ramen till 1700-ta let s idealbild av den skön a kvinnan . Idea let uppn ås med olik a medel och genom olika betoningar a v kroppen s och a nsiktet s olika deta ljer. M ad a me de Pomp adour och mad a me du Barry har för eftervärlden kommit att fra mstå so m personifika tioner av 1700-ta let s lä tt sinne och kvinnliga skön het sideal. Inom både utländ skt och s ven skt hovliv upps tå r under 1700-ta let en ny liv sform , som präglas av lätthet och behagfull elega ns . Och liv et blir för de högre kl asse rna till en raffinerad och spirituell lek, och så är t.ex. rokokon s kon st ofta inriktad på det pikanta och frivola. Detta är något som i högsta grad kommer fra m äve n i mäns och kvinnors beteende, sätt att klä sig , fri sera sig sa mt s minka sig. Genom extravaganta kläder , konstfärdigt utform ade fri sy rer och med s minkets hj ä lp gavs ma n möjligheter till bå de ävent yr och 117

flykt frå n vardagen. Och detta va r vad som passade rokokomä nni ska n perfekt. l Sverige tog man upp många intern a tionella stil ar , och så gott man förmådde sökte ma n följa modet s vä xlingar. Detta gäller för stås end as t hovet och den burgn a delen av befolkningen . Nicodemus Tess in d .y . brevväx lar så lund a vid 1700-talets börj an flitigt med d iploma ten D aniel Cron ström , som befinner sig i Pari s. H an få r skaffa Tess in a llt vad som ä r på modet i den fra nska huvud staden , och kurirer medför stä ndigt nya, högmoderna peruker , inredningsdetaljer och drä ktmön ster enligt senas te modell till den nyhets tö rstande sven sken. Även sonen C arl Gu stafTe ss in intre sserar sig på äldre dagar för nya moder. I sin dagbok från 1758 skriver ha n bl. a. några kritiska rader om ett nytt fri syrmode , som han tycker ill a om och inte vill acceptera. Ändå var just ha n i yngre år begeistrad i modets nycker. H an hade bl and andra lyxartiklar en gång köpt en mouche , som var infattad i brillianter. Om de kommenta rer han fick av mottagarinn an , anteckn a r ha n, att kvinn a n i fråga "ännu skrattade å t dylikt , men hur länge ?" För det ä r ju ett känt faktum , a tt det tar någon tid inna n såväl öga som ta nke vant sig vid ett nytt mode . Ty hur van sinnig modenyheten ä n må te sig, när den ä r helt ung , så kommer den oftast a tt accepteras så små ningom . I sina dagböcker på 1760-ta let å terkommer Tess in ofta med kommenta rer till da mern as ny a, lätt sinniga moder. Han tillhör f. ö . dem , som in ser att det täck a könet sätter sin hälsa på spel , nä r det gä ller a tt va ra med i skönhet skaru sellen. Detta skall j ag återkomm a till sen are i upp satsen . Den stora betydel se som smink , puder oc h moucher hade vid da mern as toalett, fra mgår tydligt av må lninga r oc h litteratur frå n 1700-talets and ra hälft. Toa lettbordet kommer nu att bli en av hemmet s väsentliga sta tu ssymboler, där ma n gärna ta r emot vi siter och umgås med sin a vä nner. Ma n saml ade s ofta för storslagna grupporträtt krin g det rikt utstyrd a to alettbordet , som var överfullt av dosor, as kar , skrin oc h fl aconer av ut sö kt kvalit e. N ågra av de arti ster som återgett toalettscener är Willia m H ogarth , Jea n Ba ptiste Pa ter , F ranc;:ois Boucher och för Sveriges del Per Hilleström . Toa lettbordet var ofta drape rat med vitt tunt bomull styg och 11 8

I ... Toa letten avslutas " . O ljemå lning frå n omkring 1775 a v Per Hilles tröm. Boudoirinteriör med ett rikt utrustat toalettbord , fullt med dosor , puder- och mouc heas ka r. En elegant dam hjälper s in väninn a med koaffyren medan de tittar på hatten , som modeh a ndlerska n fre star dem med.

119

över bordskivan, som belamrades med utensilier för skönhetsvården, lade man en volangkantad vit duk. På bordets mitt placerades en spegel på trästativ, eller ännu hellre en spegel av den eleganta typ som finns utställd i museets silversamling. 1 Spegeln omramades av en draperad slöja, som kunde läggas för spegelglaset när man skulle pudra kinder och peruk. Perukpudringen gjordes annars i ett speciellt puderrum eller helt enkelt i trapphuset. Puder var en av de stora förbrukningsartiklarna i skönhetsvården och hårvården under 1700-talet, och puderkonsumtionen begränsas då och då under 1700-talet genom överflödsförordningar och påbud om konsumtionsacciser. Det anlades flera puder- och stärkelsefabriker under 1700-talets andra hälft. Den största delen av pudret, som gjordes av vete- eller bönmjöl, talk eller sockerrötter, användes förmodligen att pudra peruker med. Man använde ansenliga kvantiteter till sitt hår, därom vittnar uttalanden som "Pudret rök av Peruken", "Det är öfverallt i Europa brukeligt at strö mjöl i håret och på kläderna ... om morgonen kasta en ny driva dit igen' ' m.fl. notiser. Så nog behövdes både puderkappor och puderskjortor, puderrum och speciella pudermattor (till Gustav 111 inköptes en matta buldan 2 1772). Puderhjälte · blev vid den här tiden ett skällsord för en herre , som lade ner extremt mycket tid vid sitt utseende - dandy kallades han också. Värt att notera är att det vita och det röda sminket även användes av herrarna. Om detta skriver bl.a. Adolf Fredrik Ristell, 1787: "Jag går i god för , att om min fröken får rå sig sjelf, så skall herr Sprettenfelt, med all sin inbillade artighet, med sitt Smink och sina röda klackar aldrig göra någon lycka här i huset." Parfymeringen var en mycket viktig detalj i 1700-talsmänniskans toalett. Men så hade man svårt att sköta den personliga hygienen. Visserligen hade man både handkanna, tvättfat och bide till förfogande. God hjälp hade man av sminkskrapor för att få bort allt man kletade i ansiktet. Nog behövdes det väldofter, för att de i någon mån skulle skyla kroppens och klädernas odörer. Men det är också känt, hur den som försöker dölja smuts och stank dessvärre uppnår en effekt helt motsatt den 120

2. 1700-talets skönhetsmedel innehöll många för kroppen giftiga ämnen, so m gjorde att kvinnorna lätt fick huvudvärk och andnöd , inflammerat tandkött , utslag och rinnande ögon. Ett stärkande ögonbad för de irriterade ögonen var välgörande . Recept på ögonbad fa nn s i småsk rifter , bl.a. i " Socken-Apothek och någre Huscurer" från 1760. Ögonbadskopp av porslin från Marieberg , h . 4 ,3 cm , och parfy mfl aska från Nymphenburg , h . 9,5 cm. Foto Carl Meyer.

önskade ... Rummen parfymerades med hj ä lp av potpurrikrukor , och parfymlampor brann medan de avgav eteriska dofter. Parfy men för personligt bruk förvarades i flaconer av silver , glas eller emalj. Silverflaco ner och svampdosor fylldes med väldofter såso m grå ambra , Benzoe , kanel. I Stockholm kunde man på 1790-talet köpa sina parfymer i bl. a. A lexis He sses Parfymeriha ndel eller i Parfumerie-Maga sinet mittemot "Princessans Pala is". Dosor inneh å ll ande det röd a kindsminket, som fanns i ett flertal röda ny a nse r , askar med vitt ansiktssmink och puder, svandunsvippor, dosor för de oundgängliga svarta moucherna skönhetspl ås tren , pen slar , pincetter och s mink skrapor , det var mycket so m skulle få plats på toa lettbordet bland kammar, lju sstakar, ögonglas och fla skor för pa rfym och rosenvatten. I kryddbodar och a potek köpte man ingredien se rn a till sitt 121

smink och i smås krifter fick man recepten. I "Socken-Apothek och någre Huscurer" tryckt i Stockholm I 760 finns ett " utmärkt recept " på bl.a. ögonvatten: I qwintin kamfer, 1/2 qwintin alun och 6 gram wiktrill blandas med rosenvatten. Ögonen for ill a av allt undermå ligt s mink och ett ögonbad då och då var välgörande för de irriterade ögonen. Tidens s·könhetsideal tyck s vara askblont hå r , ljus och vit hy och stora mörkbl å ögon, lämpligen placerade i ett hjärtformigt eller ovalt ansikte med liten rund haka. Den vita , släta hyn hade varit å tråvärd under tidiga re sekler och nu mera än någonsin förr. Det vita ansiktss minket sa luförde s bl.a. under na mnet " Blanc d ' E spagne " och fanns i både flytande och fast form. Det utgjorde s av bi smut , (bas iskt vismutnitrat), blyvitt eller bl ysa lt , so m behandlats på olika sä tt för att det skulle ge den kompa kta vita färgen. Bismuten an sågs ge det bäs ta re sult atet. Till de ss nackdel hörde dä remot a tt det kunde innehå ll a för kroppen giftiga föroreningar, bl.a. arsenik . Detta om skönhet smedlen s skadliga inverk an på huden predik ades av tiden s lä ka re och kemi ster . Dessvärre fick de sällan gehör för sin a varningsrop. Man visste t.ex . att huden bestå r av porer , som andas; " oräknelige små öppningar, hvilka lätteligen kunna se s med micro scope , hvarigenom tran spirationen och sve tten böra hafv a en fri utgå ng , men som nu af Sminket igenstoppas " . Kvinnorna fick lätt huvudvä rk , hettande och rinnande ögon, inflammerat ta ndkött med tandlos sning som följd, andnöd och förstås för störd ansiktshy med kviss lor och ut slag. De lärde vi sste att en vit och fin hy får man inte genom att a nvända smink utan genom sunda levnadsvanor " med må ttlighet i förtärandet av starka och varma drycker", lä mplig diet, god sömn och frisk luft. Ett recept, som gäller än idag! I ett litet tillägg " Underrättelser för Fruntimmer i synnerhet hörande till toaletten " till Stockholms Almanack för 1799 står att läsa bl. a . hur man ska ll göra för att undvika so lbränn a . Antingen fäster man vitt pa pper på ha tten , så a tt det skugga r ans iktet eller ock så pen slar man äggvita på huden. Tips ges hur ma n tar bort finn ar , vå rtor och fräknar. Om ögonvatten, hur man ta r bort "skrynklor " ur a n siktet och hur man tillreder potpurrikrukor och mycket a nnat står det att läsa i denna lilla 122

3. "Ett gammalt fruentimmer sitter vid toi letten oc h sä tt e r mouche r i ansiktet " . Oljemå lning frå n omkring 179 1 av Per Hill eström.

123

skrift. Här rör det sig om oskyldiga skönhetsmedel, fjärran från de hälsovådliga preparat jag tidigare nämnt. I en avhandling om smink 1774 rådes bl.a. läsarinnorna att inte vara sminkade alltför länge åt gången, utan snarast tvätta av sig färgen med " soppor" av olika grynsorter. Det vita sminket fungerade som ett slags emalj och det dolde förvisso effektivt rynkor, missfärgningar och småärr, som en naturlig hy ofta har. Smittkoppsepidemierna under detta sekel hade gett många kvinnor en ful och gropig hy och detta var en av anledningarna till att man så tacksamt anammade det tjocka, vita sminket. Även hals och bröst vitmålades. Klänningsurringningarna var enorma, och att det gick åt mycket färg och tog lång tid att sminka sig kan man förstå. Några rader av Lindahl Sanchef från 1740 belyser detta: "Gumman är hvar dag sysselsatt et par timar, at med en hop Smink klistra igen de fåror tiden plögt på hennes ansichte". Ådrorna på tinningarna kunde man accentuera med hjälp av blått smink och på så sätt poängterade man sin kvinnliga sprödhet. Kindsminket var lika väsentligt som det vita sminket i make-upen. Rouget skulle kontrastera mot den porslinsvita hyn och ge glans och lyster åt blicken och som en författare skriver 1797 " öka Fruntimbers fägring" . Den röda färgen applicerades på kindbenets högsta punkt och tonades inte ut över kinden intensivt rosenröda färgklickar skulle det vara . Det fick absolut inte se ut som om damen i fråga var naturligt echaufferad! Även det röda sminkets sammansättning var skadlig för hyn. Cinnober, mönjerött och karmin ingick i rouge. När cinnober och mönja blandats gav de en lysande röd färg som kallades Vermillon. Vackrast och minst skadligt ansågs karmin vara. Det bereddes av kochenill, röd sandel och färnbok eller bresilja. Cinnober är en kvicksilverförening , och att det var mycket giftigt kan var och en förstå. Enbart stött kochenill, som lösts i rosenvatten, kunde man badda på kinderna tills man fick önskad rodnad. Ett ännu enklare sätt att få kindrosor var att fukta rött silkepapper med saliv och gnida kinderna med papperet. Detta sätt att skaffa sig "konstgjorda" rosor på kinderna har f.ö. praktiserats långt in på 1920-talet av kvinnor , som inte haft råd eller tyckt det vara onödigt att köpa sig en ask rouge. 124

Halvcirkelformade, mörkbruna ögonbryn ansågs vara lämplig imramning till ögonen. Vildvuxna och breda bryn plockades med pincett eller rakades. I England ersatte man ibland de egna ögonbrynen med falska, gjorda av päls från späda möss. Mörk färg på sina ögonbryn fick man med hjälp av sotad kork eller träkol och ögonfransarna beströks med fett, för att de skulle se längre och mörkare ut. Munnen skulle se täck, mjuk och intagande ut och man poängterade gärna amorbågens kurvlinje. Med samma medel som man målade sina kinder, sminkade man läpparna, alltså med kochenill, karmin och mönja. Även växtsafter, såsom mjölksaften från revormstörel (Euphorgia helioscopia), sminkbär och saffran gav en god röd färg. När så ansiktet var färdigmålat var det dags att · applicera de små, eleganta moucherna. Skönhetsplåstren, moucherna, var gjorda av svart taftsiden eller tunt skinn och formerna varierade. Det fanns allt från små cirkelrunda till hela små figurscener. Med hjälp av gummidragant klistrades de fast på strategiska ställen i ansiktet. Det påstås att placeringen av dem utgjorde ett slags hemligt språk satt mouchen nära munnen drog man givetvis uppmärksamheten till sin kysstäcka, villiga mun och satt den nära ögat gav mouchen extra effekt åt menande , inbjudande ögonkast. Men moucherna hade även en annan, mera primär funktion, att framhäva hudens mjälla vithet och att dölja ärr. Hur oumbärliga de var för kvinnor i alla åldrar, visar Per Hilleström i sina utsökta boudoirskildringar. På hans målningar ser man att kvinnan gärna bar flera skönhetsplåster samtidigt. Så på "Ett fruntimmer som påsätter moucher" från tiden kring 1775. Där sitter en bleklagd kvinna framför spegeln med mouchedosan i ena handen och på den andra handens pekfingertopp ett skönhetsplåster, klart att klistras fast. Hon är iklädd en vit peignoir, kamkofta, som var det vanliga plagget när man sminkade sig och friserade sina lockar. Peignoiren (puderkappan eller puderskjortan) var ett plagg, som man även kunde ha på sig i informella sammanhang. Gustav III promenerade t.ex. omkring i puderskjortan med sina pager i parken. Ännu på 1790-talet bar kvinnorna i Sverige moucher, medan de hade blivit omoderna på kontinenten. Hela denna sminkningsprocedur tog lång tid i an125

språk. Därtill kommer anordnandet av koaffyren och sed an själva påkl ädningen , med figurform ade styvkjortl ar , pocher och snörliv, som skulle ge den modern a siluetten . Rokokotiden s kvinnoideal var extremt kvinnligt. Skalder och poeter från tiden lovprisar den ljuva herdinn an , som vil ar eller agerar i ett pastoralt , idylliskt land skap . Så hyllar t.ex. Bellman sin herdinn a och Kjellgren ka llar grevinn an Ull a von Höpken för " täckhetsgudinna" medan andra skriver satiriska strofer om de enormt stora toalett- och kl ädbe styren. Så skriver t.e x. Anna-M aria Lenngren i " Toaletten " från 1797: Hurtigt puderkappan fram N åden till conquete skall smyckas, Se Susanna med sin kam . . . Gud , låt koaffyren lyckas . Sjunkn a ögon , vrångt humör, Liten tryckning åt hektiken . Bakv änt allt vad tossan gör , T å rar över spanska tiken . Jenk i spegeln , fjäll och fn as, Skrynklor i bron serad panna , N äsa med familjefras Sura miner åt Susanna . Upptåg utan tal och mått , Ändring, mi ssför stånd och feber , H alsen gul och håret grått , H arm , vapörer och kobeber. Kork och blyvitt och karmin , Bara ungdom uppå skinnet Litet mera nådig min , Me ra lättad uti sinnet. Små försök till skick och air Doux-souriren ändtlig funnen Snörp på läppen här och der För vakansern a i munnen. 126

4 ... E tt fruntimm e r so m påsä tt e r mo uc he r .. . Olj e må lning av Pe r Hill e rs trö m frå n o mkrin g 1775.

127

Skira gaser, åldrig barm I process med bröstbuketten, Naken , men förvissnad arm Glans och prakt i braceletten. Ändtlig nåden färdig är, Ingenting i flärden fattas ... Fjolla, hvad du haft besvär Att af vettigt folk beskrattas ! Källor och litteratur Arnet-König: Die Mode in der men sc hlichen Gesellschaft. Zurich 1956. F . Boucher: Klädedräktens hi stori a . Malmö 1969. R. Broby-Johansen : Kropp och kläder. Stockholm 1969. G. Cederblom: Per Hilleström so m kulturs kildrare. Uppsala 1927. R. Corson: Fashions in hair. London 1965. French painting from Fouquet to Poussin. Skira 1963. C. Hernmarck: Svenskt 1700-tal. Lund 1954. L. Kybalova : Den stora modeboken. Prag 1968. S. Leijonhuvud: Modernt på 1760-talet. Fataburen 1931. Stockholm. G . Lundberg: Svenskt och franskt 1700-tal. Malmö 1972. Middleton: Cosmetic Science. London 1959. Poucher: Perfumes, cosmetics and soaps. London 1941. Publique Handlingar, Placa ter , Förordningar. Stockholm 1754, 1766. Sockenapothek och någre hu scurer. Stockholm 1760. Stockholms alma nack för 1799. Underrättelser för Fruntimmer i synnerhet hörande till toiletten. 1799. Toilettspegel. Stockholm 1825.

Otryckta SAOB:s excerptarkiv, Lund Kulturens arkiv , Lund. Firma Guerlains arkiv , Paris.

Noter I. Se Bengt Bengtsson , Toilett~pegel i rokoko . Kulturen Årsbok 1966. 2. Buldan=Tuskaftsvävnad , ofta lin eller hampa.

128

XIII

a . Lock till dosa, emalj . Kvinn a med två moucher vid ögat och liten hj ärtformad mun . 1700-ta lets mitt . KM om. - b. Porträtt av kvinna med vitsminkat a ns ikte och ka rminröd mun. Osigne rad. 1700-talets mitt. KM 24.085. - c. Porträtt må lat a v Ulrika Pasc h (1735-96). KM 52 .560. - d. Porträ tt av kvinna med det se nare 1700-ta lets höga, kon s tfärdigt formade fri sy r oc h ljussminka t ansikte . 1760-70-ta l. Osignerat. KM 57.281.

X IV

Vi Ids vin sj akt med spjut. Detalj ur ta petsvit, målad på väv , från Ousbyholm i Skåne , 1700-talets förra hälft. KM 20.303 .

Dörröverstycken målade i olja på duk , från Hedens berg i Väs tmanland , 1750talet. Bildytans h . 80, br. 116 cm. KM 31.645 .

XVI

Dryckeskanna, silver , av Ferdinand Sehl d .y., Stockholm 1733. H. 12 ,5 cm. KM 68.376.

JAN GER BER

Dekorativa väggar

Till.färgb ilderna XIV och XV Högre ståndsbo staden under 1700-talet , såväl i staden so m på landet , var uppdelad efter dygnets olika krav på funktioner. Även den blygsammaste herrgård eller det enklaste officersboställe hade å tminstone någo t rum för representativ gästfrihet. I detta eller de ssa rum ko s tade ma n på inredningen så mycket som tillgångar , kunn ande och s mak tillät. Under å rhundradet ifråga gjorde s ig den rådande stilen i huvud staden alltmer gällande också i av lägs na del a r av la ndet. Det finn s s kä l att ta la om ett utvecklat nationellt drag inom rokokon såvä l som inom den gustavianska st ilen . Framförallt lägger ma n nu mä rke till en ökad enhetlighet i inredningen av sä llskap srummen . Vi skall hä r dröja vid några deta ljer av dekoreringen av väggen , något so m haft betydel se för 1700-ta lsrummet s speciella karaktär . Det förs ta exemplet och även det ä ld sta är en tapet, som härs tammar frå n Ou sby holm , färgbild XIV. Den repre se nterar en mycket vanlig väggbeklädnad a lltsedan högbarocken. På lärft med grov struktur må lade s motivet med färger, vilka hade egenska pen att s nabbt s ugas upp av textilfibrern a. Det färdiga re s ultatet ger ett intryck av vä vd tapet, gobeläng , och var ett ypperligt alternativ till des sa dyrbara vävnader. Förutom denna Ou sbyholmstapet finns i Kulturen s sa mlingar en mycket stor tapetsvit i samma teknik frå n Hornsbergs herrgå rd i Småland, må lad och signerad av Jan och Daniel Smit i Amsterdam ca 1690. Motivet är den berömda Alexanders viten efter kartonger av Jean Berain. Motiven på tapeten frå n Ousbyholm beskriver het sjakt på olika villebråd, vanliga på kontinenten , so m t.ex. hjort och vild svin. Under 1700-talets första decennier var dett a ett sä rskilt 9 - K ulturcn 1976

129

omtyckt ä mneso mråde , och återfinn s ä nnu idag i många sve nska herrgå rdar , både på gobelänger (bl. a . Björksund i Söderma nl and) och på den må lade va ri a nten . I samtida inventarieförteckningar kall as någo n gång denn a ty p av må lade ta peter för "sach siska ". I ett inventa rium frå n Sturefors i Östergötland av å r 1749 fra mgår a tt å tskilliga rum då var inredd a med dylika "sachs iske meubler ' ', någo t so m ger be sked om var såda na kunde införskaffa s . Ännu finn s ett rum på Sturefors med en bevarad sachsisk tapet och den fram stä ller lik so m Ou sbyholmstapeten j akt sce ner. Den sis tn ä mnd a ä r utförd med en rä tt väl å tergiven na turalism. Kon stn ären har med betydligt större skicklighet skildrat j a kt säll ska pet i sina olika situ ationer än han lyckats med djurmå leriet. H äs tarn a t.ex. under de piggögda ryttarn a måste betraktas som en a ning småväx ta. Miljön med omväxlande skog, öppna fä lt och bebygge lse är må lad med den lätta , dekorativa stili sering , so m fra mh äver jaktscenerna. Överst a vgrän sas tapeten av en förhållandevis bred bå rd utformad som en rikt draperad la mbrequin , samkomponerad med en yppig blomster- och fruktgirland. Släkten von Seth var under 1700-talets första decennier Ousbyholms ägare , den period under vilken ans kaffningen och upps ättningen a v ta peten torde vara a ktuell. G å rden ha r förändrats många gånger sedan de ss och idag ka n ej med säkerhet sägas var ta peten ursprungligen haft sin pl ats. Den förvärvades å r 1911 av mu seet men några fragment av tapeten finn s ännu kv ar på Ou sbyholm. I ma tsa len finn s ytterligare en må lad tapet från 1700-talet med land skapsvyer , förmodligen på ursprunglig plats . Frå n Heden s berg i Västma nland kommer de båda dörröverstyckena på fä rgbild XV . Med sina sparsam t dekorerade ramar i tidig rokoko få r de repre sente ra denna period . Heden s berg fick omkring 1750 en ny huvudbyggnad på initiativ av s in ägare land shövdingen Per Drufva. Med a ll a vsaknad av ha ndlingar i ä mnet eller ritningar har ma n på stilistisk a grunder a nse tt Carl H å rlem a n vara byggnaden s a rkitekt. T ä mligen oförä ndrad till det yttre stå r gården ännu id ag so m ett gott prov på en vä lbyggd mell ansve nsk herrgå rd av rokokok araktä r. I sitt inre var den inte mindre typi sk med sin sy mmetri ska 130

I. Väggfält, må lade med olja på linneväv. Frå n Trå ngsund i Södermanland. KM 31.455.

planering kring hall och sal i husets mitt. Åt trädgårdssidan låg sällskapsrummen och i något av dessa rum bör dörröverstyckena haft sin plats. Målningarnas motiv är mycket snarlika. Man har snarare intryck av att se samma motiv i två olika situationer. Omedelbart i tavlans framkant vilar en profilerad sockel av sydeuropeisk brokig marmor på vilken placerats ett skulpterat huvud omgivet av föremål av olika slag. Bakgrunden utgöres av arkitektur och träd, placerade som kulisser mot en himmel med lätta skyar. De båda tavlornas mest framträdande olikhet är ljuset. På den ena ser man ett lätt guldskimmer över trädtopparna och kring skyarnas kanter. Är det morgonens första solstrålar som får Natten att vända bort sitt ansikte? Den uppslagna boken, pennan liksom pilen symboliserar den gryende dagen. På den andra må lningen ser vi hur solen just sänkt sig, skuggorna blir djupare , dimmorna stiger. Dagen har slutit sina ögon, hans sinnebilder, pilar och 131

koger, har lagts åt sidan . Vill målningarna symbolisera dagen från tidig gryning till afton? Målningarnas bildspråk är inte klart och tolkningen är endast ett lätt antytt försök, men motivens komposition och genren överhuvudtaget uttryckte sig gärna i bildspråk under denna tid. Dörrövers tyckena är införda i museets accessionskatalog som arbeten av Guillaume Taraval. Kallad till Sverige för de avslutande arbetena vid Stockholms slott fick naturligtvis Taraval också många privata uppdrag. Så många väggdekorationer och överstycken som tillskrives honom kan han dock omöjligen ha utfört. Inte minst på rent stilistiska grunder måste man avfärda en stor del av dem. Dörröverstyckena från Hedensberg saknar den kolorit , den komposition och utvecklade teknik som var klart utmärkande för den franske rokokomålaren. Snarare bör man betrakta målningarnas upphovsman som en av de habila målare, vilka under någon tid hämtat stil och kunnande i den taravalska ritakademien, men vilkas begåvning hänvisade dem till dekorationsmålarnas krets, den högre parnassen nådde de aldrig. Under år I 975 slutfördes rengöring och smärre lagningar av de målade väggfälten i Vita husets auditorium. Sex stycken av dessa väggfält jämte ett dön-överstycke härstammar från den lilla herrgården Trångsund vid Drevviken utanför Stockholm , bild 2. Om tillkomsten av huvudbyggnaden vid denna gård vet vi betydligt mer än om dem vid de tidigare nämnda herrgårdarna. En av landets mest framstående arkitekter under I 700-talets senare hälft, Carl Fredrik Adelcrantz, förvärvade Trångsund av sin svåger år 1762. Adelcrantz satte genast igång att bygga en ny huvudbyggnad med flyglar. Anläggningen blev enkel , den berömde arkitektens ekonomi var begränsad och gården skulle endast tjäna som bostad under sommaren i familjens och nära vänners anspråkslösa sällskap. Enligt en värderingshandling av å r 1804 hade förmaket och kabinettet bröstpanel , dessa rum samt salen hade oljemålade tapeter. I de två förstnämnda rummen är de målade tapeterna bevarade, medan salens på väv målade väggfält såldes och inköptes av Kulturen 1925, bild 3. Det skulle vara naturligt om en man med Adelcrantz ställning med förbindelser bland sin tids främsta konstnärer och hantver132

I (::

c,.;.;:... :

: :.. .... - .....

:..;. ~..: !:.

~L ~

J I

I I

\._.;

< CK

:-: <s- . .::l '\

I -_:___ J_ = _ • __, _ , __-_ _ , _

<- ' l I

!__ -"-::

N ;--

2. Pl an över nedre vå ninge n på Trångsund , rekonstruktio n . De väggfält som nu finn s i Kulturen s auditori um sa tt ursprungligen i rummet med beteckningen sal. Ur Selling , Carl Fredrik Ade lcrantz .

kare hade dragit nytta av detta vid inredandet av si n lantliga bosta d . Men med s in begränsade ekonomi kunde ha n inte d raga fördel av denna möjlighet. De beva rade inred nings må leriern a visar också att så var fa llet. Salens må la de väggfält är präglade av det nyväck ta intresset för a ntiken . Runt fältens ytterkanter löper ett ramverk vars domine ra nde parti utgöre s av en kraftig ram av lagers tav i s in färg närmast att likn a vid patine ra d brons . Genom skuggnin gar har ma n erh å llit en trompe-l 'oe il effekt. R amverkets strama kompo sition har två dekorativa till ägg av friare karaktär. Mitt på den överliggande ramdelen hänger en stelt bunden lagerkran s omgiven av några fritt tecknade kvi star av lager , allt i natu ra lis133

tiska färger. På motsvarande plats på ramens nedre del är några fritt växande lagerkvistar fästade vid en rundrosett. N aturalismen till trots röjer den strikta placeringen och den behärskade teckningen av kvistarna det klassicistiska i kompositionen. Detta understryks ytterligare av den mycket begränsade färgskalan: mittfältet svagt grågrönt, de olika rampartierna i olika nyanser av starkare grågrönt och grönblått , lagerkransar och -kvistar ingår i detta färgregister medan den enda avvikelsen utgöres av de i färgen bronsimiterande ramarna och rosetterna. Tre exempel på väggdekoration från svensk herrgårdsmiljö under 1700-talet har här presenterats. De är inte prov på vad som under denna tid kunde presteras av hög konstnärlig halt och kvalitet. Istället ger de ett desto mer representativt intryck av hur man kunde dekorera väggarna i mindre herrgårdars och boställens sällskapsrum under det sekel då de internationella modestilarna fann sina vägar ut över vårt land. Litteratur: S . Fogelmarck: Carl Fredrik Adelcrantz. Uppsala 1957. G. Selling : Hur långt räcker Stockholm? Svenska Kulturbilder bd 5, Stockholm 1931. G. Selling : Svenska herrgårdshem under 1700-talet. Stockholm 1937. G. Sellin g: Slott och Herresäten i Sverige . Red. Sven T . Kjellberg. Skåne , Västmanland och Södermanland . Malmö 1966 o.f.

134

BENGT BEN GTSSON

Kanna för natt brännvin?

Tillfä rgb ild XVI

Till sin stora sa mling av nordi ska dryckeskannor av si lver frå n baroc ken har Kulturen kunn at foga ett originellt nyförvärv , en vacker liten kann a från 1733 av stockholm smästa ren Ferdinand Sehl d .y . Förvärvet har möjliggjorts tac k vare Kulturen s Mecena tfond. Ferdinand Sehl d. y. tillhörde Stockholms frä msta guld smeder och var äve n en av de produktiv aste . H a n blev gesäll 1712 , och va ndrade utomla nd s - hur lä nge vet ma n ej - före sin etablering som mäs ta re 1723. H a n dog 1743 och ä nk a n fick behå ll a verkstaden till 1745 , då hon gifte s ig med Loren s Stabeus. Sehl ha r tillverkat andra ka nnor av sa mma typ och storlek ; tv å ka nnor , nästan identi ska ·med vår , är kända . Ka nn an fyller en lucka i vår samling och är förtjänt av några rader i denna års bok . Den verkar vara cylindrisk, lik som de tidiga re 1600-ta lska nnorna , men är faktiskt svag t omvänt konisk , med en nedre diame ter av 55 och en övre av 60 mm . Tota la höjden är 125 mm . Kä rldelen skilje s frå n foten av ett ganska brett "säcke " som ornamenterats med geometriska stä mpl ar och foten är uppbyggd av ett konkavt uts vängt parti , so m övergår i en vid och kraftig vulst, vilande på en vinkelböjd fotk a nt. H a ndtaget bildas av kraftigt svä ngd pl åt och det verkar onaturligt stort , eftersom det formats för en hand , inte för att harmonisera med kä rldelen . Det upprull ade partiet nedtill , so m med en kn yck övergår i det svängd a ha ndtage t , är helt baroc km äss igt. Locket bild as av en vulst och en platt överdel med förgyllt centrum, och det hel a kröne s med ett tumgrepp i form av en blomknopp. I sin helhet ä r kannan ett tilltalande exempe l på den sv en ska, stram a barockstilen och pryder gott sin plat s i raden av våra drycke skannor. 135

Silverkanna , tillverkad av Ferdina nd Sehl i Stockholm 1733. H . 12 ,5 cm . KM 68.376.

De nordi ska dryckes ka nnorn a. av s ilver under 1600-talet och 1700-talets förra hälft var praktpjäser , ofta rikt ciselerade och förgyllda. Kulturen s s ilversamling innehå ller de a llra fle sta av kannan s typer och former , frå n de tidiga re 1600-talska nnorna från Augsburg , Niirnberg , H a mburg och D a nzig , till det se nare 1700-ta let s mjukt modellerade rokokokannor. D ä remell an ligger den sven ska barocken s karolin ska kannor , som många brukar betrakta so m höjdpunkten av ä ldre sven skt silversmide. Ka nnorna från 1600-ta lets förra hä lft har i regel hel slagen fot , vilken med vulst och hå lkä lar liknar en fyllig kolonnbas. Omkring mitten av å rhund radet ersättes denna fot med tre kulfötter , lödda på kannan s korpu s; vanligen ser man vid kul ans fäste en bladformad ö vergång . De tidigas te kulfötterna var formade so m granatäpplen och fästena so m treflikiga blad . Senare blev såväl kulor so m fästen friare utforma de. Vid sid an a v denna typ av dryckeskanna tillverkades ännu på sin a hå ll ka nnor med hel slage n fot, men de syn s ha varit mycket sä ll sy nta i förhållande till de gängse kannorn a med kulfötter, i 136

Tennkanna (" Rö rken " enligt Alb. Löfgren) , tillverkad av Anders Svensson Stockholm 1687. H. 18 ,8 c m. KM 5.091.

varje fall vad stora praktk a nnor beträ ffar. D äre mot har de förekommit ho s mindre drycke ska nnor. De ssa mindre ka nnor ka llas ofta miniatyrdrycke ska nnor , men ma n måste här skilj a på två ka tegorier. Den min sta ka nnan so m verkligen gör skä l för prefixet mini a tyr - mäter oftast enda st 3-4 cm i höjd och är i a llmä nhet utformad helt efter de stora ka nnorn a. Den ä r för liten att kunna a nvänd as so m dryc ke skärl , den är gjord till lyst, för tillverkaren ett bravurnummer och för ägaren något att vi sa upp för sin a gäster. Den andra typen är större , och äve n om den oftast är formad so m de stora kannorna har den tillräcklig rymd för att kunna brukas att drick a ur , dock knappast öl, men säkert vin eller brä nnvin. Dess höjd varierar mellan 8-10 c m . Kulturen s kann a är med sina 13 cm i höjd resliga re , men de ss rymd torde vara ungefär densamm a so m de små kulfot skannorna , i nuvarande må tt 12-15 centiliter. 137

I sitt stora verk Det svenska tenngjutarehantverkets historia (1:2 , 1933) nämner Albert Löfgren en rörken , som han tolkar som en " bägare med lock och handtag", och han avbildar en tennkanna från 1701 , som till det yttre liknar vår silverkanna. Kulturen äger en i Stockholm gjuten sådan rörken (uttrycket rörik förekommer i skråhandlingar från Lund), bild 2. Den är daterad 1687 och kan ha tillhört ett metallhantverksskrå, eftersom eri vas är Ingraverad inom en blomkrans. Den är något högre än vår silverkanna, men rymden är ungefär densamma. Men vad har den använts till? Vi kan utgå ifrån att öl och vin är uteslutna, i en tid då de gamla dryckeskannorna av silver eller de nymodiga sejdlarna av glas var i ropet. Kvar står brännvinet. Nattsupen hörde till en festkväll som en värdig avslutning. Det berättar bl.a. Barfod om i sina Märkvärdigheter rörande skånska adeln, där han nämner att Malte Ramel ("Rike-Ramel", t l 752) brukade medelst presenterandet av en " natt sup " eller "sängfösare" att få gästerna tidigt i säng. Och vi har belägg för att det stod "nattbrännvin" på nattduksborden hos gästerna på gårdar och slott. Det har också framkastats , att den typ av dryckeskannor , som vi här avhandlar, just har använts för nattbrännvin. En omtänksam värd kan ju inte låta en gäst , som av någon anledning skulle vakna på natten, sakna en lugnande och sömngivande klunk brännvin! Och givetvis måste drycken finnas upphälld i ett passande dryckeskärl, helst försett med lock för flugors och getingars skull. Det är högst troligt, att det är för sådan gästfrihet , som vår nyförvärvade silverkanna kommit till.

138

ANDERS W. MÅRTENSSON

Arkeologi på PK-bankens tomt i Lund

Medeltidsarkeologen befinner sig ofta i en svår valsituation då det gäller att fatta beslut om grävningsundersökningarnas storlek i de medeltida stadskärnorna. Vilka prioriteringsprinciper med hänsyn härtill skall ligga till grund för en adekvat bedömning? För detta ändamål krävs ingående förkunskaper om topografiska och stratigrafiska förhållanden. Vi som idag ansvarar för undersökningarna i Lund har förmånen att kunna utnyttja alla de erfarenheter som utvunnits sedan 1890-talet. Thulegrävningen utgör en av de viktigaste länkarna i lundaarkeologins historia. På dåvarande Thuletomten söder om Kattesund genomfördes 1961 för första gången i modern tid en noggrann undersökning på en större tomtyta i det centrala Lund. Därvid uppnåddes utmärkta resultat, som bl.a. belyser problemställningarna kring grundläggningen och den ursprungliga topografin. När det 1974 blev aktuellt, att PK-banken skulle låta uppföra en ny byggnad på tomten norr om Kattesund, aktualiserades frågan om hur stor del av denna, som skulle beröras av arkeologiska undersökningar. Resultaten från Thulegrävningen blev därvid vägledande. Beslutet blev att de under äldre medeltid avsatta kulturlagren med tillhörande anläggningar skulle undersökas , sedan en grävmaskin schaktat bort de övre två meterna över den 1200 m2 omfattande tomtytan. I juli 1974 igångsattes arbetet och det pågick sedan till och med september 1975. Tolv arkeologer och fyra byggnadsarbetare undersökte i genomsnitt 12 ID« kulturlager varje dag. Dessa uppgick sammanlagt till 3 360 m3 . Undersökningskostnaderna blev av förklarliga skäl höga för 139

I. Frå n stavkyrkans kyrkogå rd. Avgränsningen mot bebyggelsen i norr markeras av den bortre raden ki stor . I ba kgrunden en brunn a v en urholk ad eks ta m.

byggherren , so m detta till trots varit mycket förstående och tillmöte sgåe nde. H ärom vittna r inte min st ett betydande ekonomi skt stöd till den ut ställning av gräv nin gsres ultat och fynd , som öppn ades i november 1975 , två månader efter fä ltarbete ts genomförande , och till den publikation , so m skall vara fä rdig till PK-ba nk shu sets invigning årsskiftet 1976-1977. En a v undersöknin gens huvuduppgifter var a tt försöka kl arlägga beskaffenheten av den ma rk yta so m existerade när de första invånarn a bosatte sig dä r. Sammanställningen visar att det fann s två sänkor och två mindre höjder. Sänkan i den södra delen av tomten var en direkt fortsättning av den sänka, som upptäcktes på Thuletomten , gående i nord-sydlig riktnin g. Sänkan i nordö st utgjorde södra delen av en längre no rrut i kvarteret tidigare loka liserad pöl. De komp akta torv lager , so m påträffades däri , hade bildats red an under fö rhi stori sk tid . Den igentorv ade delen a v denn a pö l blev inte bebyggd omedelbart , vilket förmodligen kan förklaras med att den varit för fukti g. Det första hu se t by ggde s omedelbart söder därom . 140

Den höglänta delen i väster användes från början som begravningsplats; omkring 270 gravar låg nergrävda i moränleran, vilket har sin förklaring i att det inte hade avsatts några kulturlager inom denna del vid tidpunkten för gravläggningarna. Någon gång under 1050-talet raserades den äldsta bebyggelsen och området lades under vatten. Däri avsattes ett märkligt svämlager, som blivit ett värdefullt hjälpmedel vid den stratigrafiska tolkningen. Svämlagret låg nämligen som ett lock över de äldsta kulturlagren och bebyggelselämningarna. Efter det att området hade torrlagts, uppfördes en stavkyrka omkring 1060, som med stor sannolikhet kan hänföras till den första kända biskopen i Lund , Henrik. Den södra hälften av stavkyrkan och den södra hälften av dess kyrkogård kom i dagen 1961 på Thuletomten. Den norra hälften av kyrkan undersöktes 1974 i Kattesund i samband med omläggningen av avloppskulverten och större delen av den norra hälften av kyrkogården undersöktes på PK-bankens tomt. I anslutning till Kattesundsgrävningarna påbörjades en omfattande dendrokronologisk undersökning. Metoden, som är baserad på årsringsmätningar, utfördes på ett stort antal plankor och stolpar av ek. Framför allt gav mätningen av de många gravkistplankorna ett utmärkt statistiskt underlag för konstruerandet av en speciell årsringskurva. Denna blev i sin tur värdefull för bedömningen av den relativa kronologin av påträffat timmer. De dendrokronologiska dateringarna bekräftar i sina huvuddrag de stratigrafiska iakttagelserna på Thuletomten. Vissa intressanta antydningar till avvikelser har dock framkommit. Om man utgår från att årtalet 1060 är ett korrekt byggnadsår för stavkyrkan utvisar vissa av mätningarna att några av de äldsta gravarna skulle ha kommit i jorden före det hittills förmodade grundläggningsåret 1020. Ett annat resultat, som den dendrokronologiska undersökningen påvisat , är att stavkyrkan med tillhörande kyrkogård endast skulle ha varit i bruk till sekelskiftet 1100. Det hypotetiska antagandet att stavkyrkan skulle ha använts ända till dess att premonstratenserna byggt sin kyrka längre västerut omkring 1160, skulle därmed behöva korrigeras. 141

Utmärkande för gravarna på den äldsta gravplatsen i väster var förekomsten av olikartade kisttyper och konstruktionsdetaljer i motsats till den påtagliga uniformitet, som präglade stavkyrkans gravar. Denna iögonfallande likhet bland sistnämnda gravar kan vara resultatet av den kyrkliga institutionens övergripande inflytande i och med biskopssätets inrättande. En av de medverkande arkeologerna, Anders Andren , har gjort en preliminär sammanställning av uppmätningsritningarna . I samband därmed lokaliserades det äldsta huset till tomtens sydöstra del. Hustypen var vanlig i Danmark under vikingatiden. För första gången har typen kunnat identifieras i Lund. Huset på PK-bankens tomt har haft lerklinta flätverksväggar, vars konvexa form gett huset dess karakteristiska utseende. Visserligen saknades markanta spår av den västra delen, men det har ändå gått att rekonstruera fram en total längd av 21 meter. I husets mitt låg en välbevarad eldstad. Husets pro142

2 och 3. Rekonstruktionsmodell av det äldsta huset på PK-bankens tomt. Hu set är av den i Danmark under vikingatiden vanliga typ, so m benämns ''T relleborgshuset". Såväl rekon struktion som modell är gjorda av Thorvald Nils son.

portioner har sina direkta motsvarigheter i husen i vikingalägret Aggersborg på Jylland. Huset fick ingen lång livslängd utan förstördes vid en eldsvåda. Det ersattes med ett rektangulärt långhus innehållande rökugn. Ytterligare ett långhus hann att byggas på samma plats innan bebyggelsen raserades och området lades under vatten. Under tiden som stavkyrkan och dess kyrkogård var i bruk fanns det bebyggelse omedelbart norr därom. Denna tidigare så fuktiga del lyckades man att torrlägga med hjälp av skodda dräneringsrännor och risbäddar. Tyvärr var husresterna mycket fragmentariska. Med hjälp av golvhorisonter och vissa fyndkombinationer har det emellertid gått att avs löja att hantverkare haft sina verkstäder där. Avfall från kammakeri , metallhantverk och skinnberedning anger yrkeskategorierna. 143

Den vetenskapliga bearbetningen av det rikhaltiga materialet från PK-bankens tomt pågår för fullt. Arbete av denna art är mycket tid skrävande. Många värdefulla resultat har redan utvunnits men ytterligare en mängd kan förväntas. Denna kortfattade redogörel se har tillkommit endast för att ge årsbokens läsare en introduktion till förestående publikationer. Litteratur Anders Andren: Tidigmedeltida tomtindelning i Lund. Seminarieuppsats. Lund 1976. Thoma s Seip Bartho/in: Dendrokronologi en ny na turviden s ka p i a rkaeologien s tjaens te. Ale 1975 :2. Ragnar B/omqvisl o Anders W. Mår!ensson: Thulegrävningen 1961. Lund 1963.

144

BENGT BENGTSSON

Vantspännare - eller vad?

D å och då finner museimannen förem ål, vars funktion och mening han inte kan förklara. Detta gäller inte min st fynd från utgrävningar , där sådana ting del s påträffas ensamma, alltså utan de tillbehör, som skulle bilda en självkl ar kombination med föremålet ifråga , del s också ofta är skadade eller rentav fragmentariska. Båda de ssa fall illustrera s med fyndet av en träbit i Sigtuna (vid en grävning 1937), vilken kunde identifieras som en bit av en vävluna. Fyndet gav ett värdefullt belägg på en relativt avancerad vävteknik på 1300-talet. Ett föremål av hjorthorn so m tillhör fyndma ssan från grävningen på PK-bankens tomt vid Katte sund 1975 , har förbryllat oss på Kulturen . Bilderna I a och b ger en god föreställning om dess utseende . Ut slagsgiv ande för dess funktion är den svängda formen, den markerade vinkeln mellan den " nedre ", tjockare delen och det "övre ", konkavt svängd a partiet, samt det nedtill borrade hålet. Därtill kommer att det övre partiet är kluvet , med goda 8 mm mellan " klorn a". Vad är nu detta? Så mycket kan till en början sägas, att gissningar båtar föga , om inte prakti ska experiment ger belägg för eller emot. I detta fall har en gissning med efterföljande experiment givit re sultat. Våra seglande små båtar, t.ex . blekingsekorna, hade under 1800-ta let och ett gott stycke in i vårt se kel en s. k. spririgg . Den be stod av en mast, på vilken hi ssade s storsegel och ett trekantigt försegel, en "fock ". Masten hade två vanter och ofta ett förstag. Den nordi ska båten s ojämförlige skildrare i se nare tid, C. E . Smith , sjöofficer och så småningom kommendör , har vi sat hur bl.a . blekingse kan s vanter var fäs tade vid relingen medel st JO - Kul1urcn 1976

145

1 a och b. Fö re mål av hj orthorn , 1000-tale t , funnet vid gräv ningen för PKbanken i Lund 1975. L. 20 cm.

2. Yant spä nna re på bl ekingse ka. Ur C. E. Smith, Om bå tar och bå tseglin g 1873.

146

3 och 4. Det funna förem ålet använt som vantspännare.

en anordning, bestående av en krökt , grov pinne av eneträ, so m i sin nedre del hade in skurn a läge n för öglor , den ena frå n relingen , den andra uppifrå n vanten (eller staget). Genom öglornas pl acering på pinnens nedre del kunde vanten spä nnas genom att pinnen tvingades upp i vertikalläge och dä r säkrade s med en ring runt vant och pinne , bild 2. 147

Genom denna anordning kunde va n ter och förstaget - om ma n hade något sådant - lossas frå n relingar och stäv på några sekunder och riggen tagas ner på myc ket kort tid . Det gick ock så mycket snabbt a tt få upp riggen. Bild 3 visar hur det funn a föremå let för setts med öglor och hur anordningen ter sig då repen är slakade och nästa bild vi sar hur anordningen ter sig då repen sträckt s genom att " vant spänn aren s" spets fört s uppåt. Den lilla repringen , som är trädd runt " vantet " , för s ner över spännaren s spets, så att den inte faller tillbaka och slakar på repen . I det medeltida Lund torde det vi sserligen inte ha funnit s båtar , men ingenting emotsäger att båttillbehör tillverkats här och för övrigt kan det finn as användning för en " va nt spänn are " även på andra områden.

148

GÖSTA ARYASTSON

V. Vrams nymodiga prästgård

Skulle någo n vara så lågtä nkt att önska sig obekvämheter och bonden s usla hybblen .. . (Prosten Nibelius 1799)

Det är i mars 1703 och biskopen i Lund, Matthias Steuchius är bekymrad över den oreda, som förekom när prästgårdar skulle lämnas till nya innehavare. Detta var ekonomiska transaktioner då tillträdaren skulle lösa ut de byggnader i pengar , som företrädaren byggt. Nu hade biskopen av prästerskapet begärt upplysningar om den byggnadsordning man kunde följa i Skåne. I V. Vrams prästgård satt därför kyrkoherde Hvaling och funderade. Han tyckte sig veta att prästgå rden byggdes av herr Oluff. Efter Oluff kom Thomas, som dog i sista krigstiden. Han hade underhållit prästgården på egen bekostnad men den lades i ruiner, först av svenskar och sedan av danskarna. Så kom svärfadern 1680, stannade i sex år och sedan tillträdde herr Hvaling. Anno 1687 då jag emottog den, var den helt förfallen och har j ag på egen bekostnad , efter den praxis so m här i Skåne ä r uppbyggt en länga å nyo , och de andra trenne reparerat och skall (v ill Gud) vidare , där Gud behagar, förnnna mig livstiden , och Gud nådeligen bevarar präs tgården från eldsvåda , och vidare efterhand förbättra honom ...

Så undertecknade han sina rader och skickade skrivelsen vidare mot Esphults prästgård . Nästan alla skånska präster gjorde anteckningar och skickade mot Lund. Biskop Steuchius fann den danska byggnadsordning , som alltjämt rådde i Skåne märklig. Här byggde de själva sina gårdar, vilket inte förekom i gammalsvenska landskap där ansvaret låg hos bönderna. Hans företrädare biskop Hahn hade emellertid fastslagit , att den danska tiondeform som kallades helgonskyld skulle vara de skånska prästernas ersättning för byggnadsplikten. 149

Så klarnar bilden av 1700-talet. En präst var successor i byggnadssammanhang , " en spillkråka" , som ständigt bor i hus andra byggt. Vid 1700-talets början var V. V rams prästgård uppförd med korsvirke och lerväggar. Enligt en synehandling från 1725 var gården tätt sammanbyggd och utanför boningshusets farstu fanns ett gammalt bi slag med "snickare och bild huggararbete". I dagligstugan fanns tegelgolv och lerväggarna var beklädda med väv. En av väggarna var smyckad med panelverk, som omfattade två dörrar , som ledde till en inbyggd säng och i rummet stod ett slagbord . Från dagligstugan ledde dörrar till en utbyggd sängkammare åt kyrkogården, som också var försedd med ett fint bislag, vars tak bestod av ekebräder. En annan dörr ledde till barnkammaren, en tredje till köket, som var försett med spis och skorsten, fast "mörkt och obekvämt " . En del representativa rum hade furugolv i den förhärskande tegelgolvsmiljön. En gäststuga hade separat skorsten och spis, den stora salen hade fyra fönsterhål med blyinfattade glas och skolan intill brukade betraktas som prästens privata rum. Gäststugan och salen hade nyligen blivit målade med lövverk på lerväggen medan studerkammaren å andra sidan hade ett rödmålat loft. Men hela längan var bräcklig, lutade och var på drift åt söder. Därmed vet vi lite grann om den äldre prästgården i V. Vram . För att rätt förstå, hur radikalt ny Kulturens prästgård från V. Vram blev när den uppfördes av prosten Johan Bolmstedt 1754-57 så måste vi teckna ett något bredare perspektiv. Omkring 1700 var de skånska prästgårdarna byggda i skiftesverk eller korsvirke, anpassade till ett i dåtiden vedertaget begrepp "ortens byggnadsskick". På slätten var det kors virke med lera i facken och stolpar satta på stenar. Timmer köptes för dyra pengar i staden. Den goda tid var avlägsen då prästerna byggde med bättre timra. Nu var det brist på eketrä och därför sparade prästerna fotträn så länge det var möjligt. Det räckte inte , som en del gjorde , att beklaga timme1tillgången el ler bygga nya hus med förbrända bjälkar . Någon flyttade till annexförsamlingen under 1600-talets slut då det där fanns mer skog att nyttja. På en del håll byggdes nya längor med kyrkogårdsmuren som långvägg , bl.a. en länga i Löderup på 1690-talet, som fortfarande 150

I. V. Yrams präs tgård , flytt ad till Kulturen 1927.

kan studeras. G aml a hu s fick ofta en nådatid so m virkesreserver och blev med tiden hårt sönderskurna . Under denna tid av virke sbrist spreds korsv irkestekniken norrut. G årdarna var liksom i V. V ram tätt sammanbyggda. En fullt bebyggd prästgå rd krävde fyra längor och gårdsformen var av betydel se för arkitekturen och de ss uttryck sformer . Prästen försökte på olika vägar att markera s in särs tä llning i byn genom att sammanföra borgerliga id eer med den agrara byggn ad straditionen . Sådana element med ursprung i städernas renässansgårdar hade större betydel se so m prestigefyllda sy mboler än nyttofunktioner. Tegelmurade väggar kan beläggas på lantliga prästgårdar i nordvästra Skåne under 1600-talets slut , vanligen utanför salen och ute slutande mot gårdsplanen. På någon prästgård fanns taktegel mot gård splanen och halm på andra takfallet. På slätten fanns fotträn under väggar mot gårdsplanen. N är brädpanel börj ade introduceras under 1720-30-ta len som fasadbeklädnad 151

så var det i första hand mot gårdsplanen. Gårdsplanen var alltså ett viktigt inslag i prästgårdens miljö och huvudingången till bostaden var inte sällan utbyggd till ett bis lag, smyckat som i V. Vram, ibland riktiga trapptorn. Vad som betraktades som fint i byggnaderna vätte mot gårdsplanen och boningslängans framsida blev synlig först när man passerade gårdsporten. Baksidan kallades bakgård, vedgård eller norra gård och var fägård, eller vanligen köksgård. Dagligstugan utgjorde bostadens centrum och svarade emot invånarnas behov av mat- och arbetsställen samt sovplatser. Där stod det långa stugubordet med försäte och väggbänkar, där fanns de vackra karhyllorna med duvhus under och i hörnet gruvestenarna, skorstenen och bakugnen (Vä 1695). Det var en vinterstuga där alla trängdes under den kalla årstiden och stod i blickfånget för byggnadstekniska omsorger. De flesta fönstren vätte mot gårdsplanen åt söder och det förekom ibland endast ett skottfönster med trälucka åt andra hållet. Köket låg mot husets baksida och skulle inte störa den prestigefyllda gårdssidan. När det var som mest konsekvent låg hela köket i en flygelbyggnad på husets baksida . Salen förekom överallt på dessa äldre prästgårdar och var troligen en medeltida företeelse. Den låg i sin äldre form placerad invid gårdsplanen och var utformad som en loftsbyggnad med källare på bottenvåningen. Särskilt bland några prästgårdar i nordöstra Skåne var dessa källaresalar vackert byggda genom att källarehalsen , eller nedgången till det svala frukt- och vinförrådet var kringbyggt av ett stort "skänkskåp". Dessa äldre salar började omkring 1700 få en ny utformning genom att rummet uppfattades som en del av boningshuset, vilket inte tidigare varit nödvändigt , och de började så smått att skiljas från gårdsplanen. Det var den borgerliga franskinspirerade arkitekturen, som hade kommit med nya ideer om salen och trädgården. På husets baksida borde vara en trädgård med buxbomskvadrater och salen borde vändas åt denna fägring. Så spreds omkring sekelskiftet 1700 på rika prästgårdar benämningen trädgårdssal. Rummet försågs med murade spisar. De var mer bestående än dagligstugans sättugn, som försvann ur huset vid varje av- och tillträdessyn. De utbyggda köken mot gårdens baksida bö1jade 152

2. Hyby prästgård 1695 enligt lantmätarens uppfattning. Hyby akt 1. Malmöhus läns lantmäterikontor.

få konkurrens av utbyggda salar och sängkamrar, som fick bostadsplaner att likna både F och E. Bättre kan väl en brytningstid knappast illustreras. Det som värdesattes i de traditionella teknikerna med stolpkonstruktioner var att nya rum kunde kopplas samman med de gamla och överflödiga hus flyttas, när dessa inte föll efterträdaren i smaken, på samma sätt som en järnkakelugn. Det fanns emellertid gränser för hur långt bostaden kunde förändras utan att rubba helheten. På 1730- och 40-talen började synemännen efterlysa symmetri , när de vandrade runt de vildvuxna husen med hoddor , lutor och utbyggen längs väggarna. Men några radikala förändringar, som exempelvis en övergång till en ny sluten bostadsplan kunde inte genomföras utan tanke på helheten. Bredare bostäder krävde en ny teknologi, som ersättning för de svaga stolpbyggnadskonstruktionerna. Då har vi närmat oss Kulturens prästgård från V. Vram och en delvis ny situation. 1734 utfärdades en specialförordning som gällde de skånska prästgårdarna. En prästgård skulle innehålla en stuga om 4 väggrum, som blev den större stugan eller salen. Vidare en dagligstuga eller mindre stuga om 3 väggrum, sängkammare, studerkammare, en större och en mindre gästkammare, kök, spiskammare, visthus, källare och brygghus, förutom

153

5 ~!'\~ko.;..~ ~\,0,....-e

e\\ e,,..

ö. \

~-~• Spisk<1...-•· ~' a. re

3. Salsbyggnadsplanen i V. Vrams präs tgård , uppförd av prosten Johan Bolmstedt 1754-57 .

ladugårdshusen och andra uthus . Material och teknik borde ansluta till ortens byggnadsskick och förordningens tyngdpunkt utgjordes av en rad ekonomiska tillrättalägganden . En skånsk präst skulle underhåll a sina byggnader för 15 dlr smt om året eller 12 dlr smt på mindre än 3/4 hemman. Det kallades för årlig byggnadsskyldighet och hade i och för sig funnits tidigare. Det nya bestod i specificerade anvisningar om vilka underhåll sarbeten, som skulle täckas av den årliga byggnadsskyldigheten och vad som skulle hänföras till s. k. överbyggnadssummor , som varje präst skulle betala till s in företrädare. Det vi sade sig med tiden att överbyggnadssummorna skulle stiga till fantastiska belopp . Så uppförde s den nya bostaden i V . V ram och prästgå rden stod färdig 1757 . Den byggdes med " furubålar i knut " och sparrar, bjälkar, golv och loft bestod likaledes av furuträ . Den inreddes till förstuga, kök , spiskammare, en större och en mindre stuga, sängkammare , gästkammare, studerkammare och en avdelt kammare på loftet. Alltsamman s täcktes ganska väl av förordningen, åtminstone rummens benämningar. 154

De nya bostäderna under 1700-talets senare del avvek från föregångarna genom att de byggdes kortare och bredare. Därigenom blev manbyggnaden friliggande och bostadsrummen kunde göras större. Värmeförsörjningen tryggades av centrala eldstäder med skorstenar placerade i husets längdaxel. Trädgår. den värdesattes som en representativ miljö och ersatte 1600-talets kålgårdar. Så förlades alla de åtråvärda rummen till boningshusets gamla baksida, salen, sängkammaren, den större gästkammaren. Synen på V. Vrams prästgård 1778 berättar om en stor trädgård, som låg innanför ett enegärde, delat i 16 mindre kvarter till blomsterstånd och fruktträd. Men jorden hade varit dålig, så att de flesta kvarter hade efterhand blivit gräsbevuxna. Det var ovisst om fruktträden, 2 päron, 14 äpple, 16 plommon och 18 körsbärsträd skulle bestå. Salsbyggnadsplanen var ursprungligen ett franskt mode, som spreds på den gammalsvenska landsbygden sedan 1600-talets slut och fick under 1700-talet en utomordentligt stark ställning i borgerligt inspirerad arkitektur. Egentligen var salsbyggnadsplanen en herrgårdsplan och ideerna tolkades till svenska förhållanden av ledande arkitekter, Tessin d.ä., de la Valleerna och under 1700-talet Carl Hårleman och Carl Wijnbladh. Namnen slutar bland städernas murmästare , som företrädde ideerna i sin dagliga gärning, kanske hos Johan Nicolous Ruus i Ystad, som ritade salsbyggnadsplanen på V. Nöbbelövs prästgård under sjuttiotalet . Under 1700-talet hann salsbyggnadsplanen inte bli annat än en reflex av ett ökande ideutbud, som å andra sidan visade vägen till 1800-talet. Först då skulle salsbyggnadsplanen få fäste på de skånska prästgårdarna och senare bland bönder mot seklets slut. V. Vrams prästgård på Kulturen är emellertid intressant genom att ingen annan salsbyggnadsplan i så renodlad form kan beläggas tidigare på någon skånsk landsbygdsprästgård. Liknande planer kom senare att uppföras i nordvästra Skåne i Ausås 1768-74, Förslöv 1785-87 och Frillestad omkring 1810. De byggdes av furutimmer eller tegel. Nere på slätten kombinerades salsbyggnadsplanen med längans form i Lämmeströ , Burlöv , Löderup , Ö. Vemmerlöv,Gladsax. I V. Nöbbelöv byggdes sannolikt en mera ståtlig tegelbyggnad 1776-82 och på 1790-talet 155

~ h1\-t- -.+ St""1t• I<."-"'" ,,.. .,. \c.c>.>M . <>~

0cl Sp;5k. j~IA~((,

tc~l<

s+ ...1a.

1= ~.1tv

l10L

Rislo..'l

.sä... ~l( . .Sp•s1<..+

i::otl(a.s~ ..5·

-r\

k:.:lk

"' A=s

.Sp.•SI(.

Sav.,l( .

..SI;- '-'9 0.

l;:v."'.>""

~önt-.

ko>1to' S{-1490.

17 &'3

r!.l\M

)o.q t.:~

-.+ 0' ... J>o.jLil\ ,,.>

Öv~rtlöds

k.01<\cov

ko'<

5~ ...~"'

:fllr~t,,

"'Pr~ · kal1.<<.<.q •e t;L1 (oB-t ~

5t~V"V(

k~l(

rl1 . . .i.re 5 +''1°'

rol"Sh

s+.-..~

q~s~ k-. S<1u,k .

111.

1791

4. Bosta den s utveckling i Stiby. Den n ya bos tade n uppfördes 1788-9 1. Rekons truktion efter sy ne protokoll .

156

ko""'" ""'-.1 1.A. iS-

l tv

v ;si \<u S

M<.,Jr~

\( a.

-t\ O• ~

_,..

u.A \l.\O. r(

Sä11.:ka. ... \u..dr~

S+<-<J<r kaU< ~«.~ f.

+ ko ... i:OY

.St ~n•

s +-"' j°'-

Lir?~·

J~ ... 5~4 ...... -

!-; \.\

\.A.-\41"C.

l o/-kf-

T~' •s t . . . M;"'dn

sl u. ~Cl.

5 p; ska iu

l,..o...1.0LW"{

d1 k.

5. Boningslä nga n i Ull s torp , byggd omkring 1810. Re konstruktion efter sy neha ndling 1824.

byggdes Sörby prästgå rd med denna plan i knuttimmer. Samtidigt kommer andra bostad sideer. På slätten byggdes nya bostäder i korsv irke, med spridda inslag av tegel efter de principer som illustreras av Stibyplanen och Ull storpsplanen , i skogsbygden av Vinslöv splanen. Alla har det gemensamt, att de inte påminner om sals byggnader, utan nyttjar längans form och värnar om en traditionell radgruppering , gärna med en långfarstu , som sträcker sig genom huset. Uppenbarligen var det ett effektivt sätt att skilja bostadsfunktioner och vardag från repre sentation . Långt senare, på 1790-talet, skulle dessa bostäder kritiseras. Efterträdaren tvingade s att betala förmak , salar, paviljonger och andra "herrskapslika inrättningar" - en inbillad härlighet. Prästerna hade ansvar för s ina efterkommande och överbyggnadssummorna bara växte. V. Vram s prästgård hade kostat 1961 dlr smt och hade ökat överbyggnadssumman med ca 2 500 % från 81 dlr smt. Prästerna i Bara härad föreslog en ny s tand ardpl an , som stod långt ifrån salsbyggnadsplanen på 1790-talet. Det var en billig bostad utan så högt ställda krav på social status men deras prost ville ändå väcka sa lsbyggnadsplanen till liv och tänkte på, att prästgårdar fick besök av resande med hög börd eller höga ämbeten. Många röster höjde s för att varna dem som byggde efter moden och sådana planer som i V. V ram, blev " nöje s bebyggelse ". De liknade officerarnas boställen i Skåne , vilka sedan 1730-talet hade blivit byggda som salsbyggnader - en farlig förebild för de skånska prästerna , ansåg prosten F ax e i Frillestad enligt ett brev till biskopen 1791. 157

( \.( ~ lla.. ~ l.A.

"'td ~f")

s 6.lll'j \,,..l

k_O.l.<(-

a. r e

{J+,..de,~ lct>M

w.o..rt 011er)

6. Boningslängan koll 1776.

Vinslöv , byggd 1751. Rekonstruktion efter syneproto-

Kanske hade prosten Johan Bolmstedt haft en framtidsvision när han lät uppföra sin nya bostad i V. Vram. Det var en gynnsam tid för byggnadsexperiment men räkningen skulle betalas av framtida präster i överbyggnadssummor. Den erfarenheten gjorde man senare under 1700-talet men på 1750-talet var tiderna goda och virkes priserna förmånliga. Dessutom fanns det ideer i samtiden, som stimulerade prästerna att bryta upp från det invanda bostadsmönstret. Skånska präster skulle betraktas som föregångsmän i den fysiokratiska byggnadsdebatt, som fördes under 1700-talets senare del. Matthias Rönbeck i Ystad byggde sig en stenhusprästgård, vilken placerade honom bland de patriotiska män, som visste att arkitekturen var regelbunden, att den yttre husprydnaden borde sökas i Italien , den inre bekvämligheten i Frankrike och hushållets nödvändigheter i Tyskland. De samtida ideerna förkastade den skånske bondens byggnadssätt, därmed åtskilliga av de äldre prästgårdarna. Greve Cronstedt anförde i ett tryckt tal 1741 att det var en olycka, att korsvirkeshusen "hade blivit påtänkta". Påståendet fick en märklig livskraft genom att upprepas, dels hos sådana ideologer som C. H. König, dels vid disputationer i Lund. Få saker var så eländiga i den svenska byggnadskulturen som dessa dragiga och obeständiga korsvirkeshus med lera och 158

e v - B<>.r~ \<.0.1.M "<Qrt

Sh.. .l•"- S~s.\-k~w \(().v>'·

kol"ll- -t+ YnirJS ~~<

~t'-'~C>..

s.i."''-

k"-"'"'"'

+01ksh..j"' Vis t4u S

1l a. 9l1~ tgrs~u

s+'-'9°'

\c~ k

sp; Jkil.V< l'IC

5~ ...du-

i(o." ... "~

\(O. tJ..AllA; -

\"-

5~6rn

1;;.stkru..

\(011~ 0 '(

is.\- ~r

S.i'...s-tk.

s+orr (. Hu.~o..

s'A.-...~l(:a'i'\tw.a. rl ·

"):;

-;;:; 0...

p ~

\J;s+h ... ~

+o\4:-

S.\-"''l°'

~Ks+tc

.sei~J>~'t\('1

+~'($*"°~"'

sk-'-'Cj c.

I{_

\<:C..\.U · 4.(o.V'<

7. Den av Baraprästerna föres lagna normalplanen (överst) samt prosten Nibelius förs lag. Rekonstruktion efter "Ödmjukaste memorial " inlämnat vid prästmötet 1799. Bara kontrakts prostarkiv F :3 LLA .

dessutom var de eldfängda. Efter en förordning 1757 om temporär skattefrihet för dem som byggde stenhus kom även timmerhu sen att kritiseras, men det varade inte så länge. Stenhu s ansågs f.ö. vara dubbelt så dyra att bygga so m ett korsvirkeshus och dessutom hälsovådliga. Knuttimrade prästgårdar uppfördes i massivt furutimmer under 1700-talets senare del i nord- och mellanskånska bygder och ersatte korsvirkes- och skifte sverksbyggnader. Här hade V. Vrams prästgård varit bland de första och beströks redan vid begynnelsen med Falu rödfärg, en tidens nytt ighet både som konserveringsmedel och skydd mot eld . Man kan således se V. Vrams prästgård som ett uttryck för tidens idedebatt, men frågan måste bli hur det var möjligt för präster att upptaga dessa ideer. D e samarbetsformer, som rådde mellan bönderna, såsom kli159

lNKOMSTER

T erti altionde + helgonskyld Präs tgården 30,8 %

55 ,8 %

UTGIFTER

Behållning

Kommini sterlö n

2,9 % Traktering vid tiondeuppbörd Rote ri ng

bränn vin sbrännings, salpeterskatt , bropenningar

8. Inkomster och utgifter på V. Vrams präs tgård enligt uppgifter år 1815 . Fllja:34 LDA.

160

negillen , sak nades mellan bönder och präs t. H a n lä mnade s ensa m med s ina byggnader genom a tt böndern a hade betalat sin helgon s kyld och präs terna fick kö pa a rbet skraften. Det fanns konta kter med borge rliga ha ntverkare red a n under 1600-ta let , murmästare byggde spisar och timm e rm ä n högg upp timret. Hantverk arna hä mtade s vanligen frå n stä derna eller godsen. Den fy s iokratiska idedeba tten under 1700-ta let s se na re hä lft drev emellertid upp tempot till ett a ktivt avs tå nd stagande frå n den agrara byggn ad straditionen , som rättfärdigade den urbana. V. Yram s prästgård visar, i a ll s in nymodighet , vilka vägar den ny a tiden skulle följa. V. V rams präs tgård var en av de första , so m införde folkstuga vid 1700-talets mitt men den fick inte pl ats i manb yggnaden. Detta rum för tjä nstefolket inreddes i en a ngrä nsande länga . Folk stugan och det nyupp sa tta sta ket , so m skulle skilja bonings hu set frå n lad ugården a ntyder en ny präs troll , som inneba r ett soc ialt avs tå nd stagande gentemot de t ga ml a liv smö nst ret , mot tj änstefolk och mot bondesid a n av präs ten . Prästgå rd a rna byggdes alltmer so m uttryck för skild a liv sformer mell a n bonde och präst. Det var dess utom in vävt i 1700-ta let s framväxande sa mhä ll sbild , att den rike skulle bygga på s itt eget sä tt och den fattige borde inte imitera den rike. Den fattiges hu s borde stå avs ide s så a tt det inte syntes. Det var inte lä ngre lika säkert , a tt ett visst bostad sbehov svarade mot rel ativt få a lterna tiva lö sninga r och prästern as valmöjligheter ökade under loppet av 1700-ta le t. D ä rmed kunde de o dla individuell a och temporära vä rden , so m inte a lltid ha rmonierade med präs terskapet s intressen . Pro sten Bo lm stedt i V . Vram byggde ett hu s, so m fra mförallt skulle sy nas oc h kan be traktas ä n id ag.

* Artikeln grundar sig på e tt komma nde av ha ndlingsarbete o m de skå nska prästgå rd a rn a under 1700-ta let. Ett stort anta l bevarade av - och tillträdessy ner utgör källmaterial. D essa sy ner förvaras i härad s rä ttern as och domkapitlets a rkiv på la nd sarki vet i Lund . 11 - Kulture n 1976

161

Tryckt a kä llor C. J . Cro 11sted1: Tal om ste nhusbygg nad . 174 1 E. M. Duker : T a nkeförsök om stenhu sbyggnads nytt a. 1760. A. Eskeröd: V. Y ra ms präs tgå rd. Kulturens å rsbok 1935. W . Karlsson: "Onkel A dams .. bi ldskå p av V. V ram s präs tgård. Kulturens å rsbok 1956. C . H. K<i11i~: Inl ed ning till mek an iken oc h byggn in gs kon s ten . 1752. H . Olsson : Sörby soc kens ga ml a priis tgå rd oc h dess föregångare. Skå nes he mbygdsförbu nd s års bok 1959. L. P. R1111dahl: Ta nk ar om e n hu s håll a res ege ns kaper oc h görom å l. 1759. C. M. Sandell: T a nkefö rsö k om ste nhu s byggnads nytt a. 1760. A. Schö11beck: Ta nke försök o m s ten hus byggnads nytta. 176 1.

162

AXEL TÖRJ E (t)

Kilian Stobaeus och Kiliansgatan i Lund

Frå n Kraft storg till Må rten storg går en krokig ga ta. Förr var den del ad i två gator. Den ena , övre delen bort till hörnet av M agle Sto ra Kyrkoga ta, hette Lilla Kungsgata n , den a ndra , den återstående delen , ka ll ade s Kille strä tet. " Kille ", i detta samma nhang detsamma som kä lla, anse r ha syftat på en da mm eller ett vattend rag som funnit s hä r en gång för längesen. Strä ten och grä nder fa nn s kv a r i Lund till 1877 . Under detta å r upp sa tte s na mnplå ta r med gatornas namn i varje gathörn (214 namnplå ta r blev då uppsatta) och i samba nd därmed försvann både gränder och strä ten , det blev gator a lltsa mma ns . Staden s byggn ad snä mnd hade nä mligen a v magi straten få tt till stå nd a tt föränd ra de sed a n ä ldre tid förek o mmande ä ndel seorden grä nd och strä te till det fö r a ll a ge me nsa mma ordet gata. På samm a gå ng blev fle ra av de gaml a ga tun a mnen ä nd rade eller ersatta med he lt nya, so m tydligen ansågs me ra passa nde nu när de t skull e bliva idel ga to r. Frå n något hå ll fra mhö ll s doc k att det va r orä tt och o riktigt a tt kassera gaml a kända na mn och att det var helt onödigt a tt slo pa grä nder oc h strä te n då de ssa benä mningar ba r e n å lde rdomlig präge l so m passade för smågato r i en ga mma l stad . N ågot beakta nd e va nn dessa sy npunkter inte . I sena re tid ha r emellertid be nä mningen grä nd tagits upp igen och kommit till a nvä ndnin g i stade ns ytterområden . Beträffa nde Killes trä tet så fa nn s detta na mn med bl and dem som bl ev fas tstä lld a I802 oc h so m nä mnes ä ven i sy ne proto koll frå n 18 17. Ännu 1859 (i Be rlings skrift om Lund ) fö rekommer Kill esträ te t me n åtfö ljt a v Kilia nsgata n inom pa rente s. På La ndqui sts ka rta ö ve r Lund 1866 ä r na mnet Kili ansgata n ut sa tt oc h I 2 å r sena re , då na mnplå ta rna va r uppsatta , sägs att gata ns 163

I . Gatuskylten. Foto 1974 .

tidigare nam n var Kille strätet. - Vid ett se na re tillfä lle fic k även Lilla Kungsgatan vika och Kiliansgatan övertog äve n den biten, a lldele s so m det ännu är. Vad " Kilians " egentligen syftar på ä r oklart. Det har gjorts gällande att det helt enkelt är en förvanskning eller en uppsnyggning av "Kille" . Dock vill ma n gä rn a tro att det är personna mnet Kilia n so m avses då detta na mn sedan länge haft hemortsrätt i Lund. Men något uttal a nde som bekräftar detta tycks inte finnas. Ungefär samtidigt so m na mnreformen ge nomfö rd es pågic k förberedelser till firandet av en minne sdag , nä mlige n hund raårsdagen av Carl von Linnes bortgång den 10 j a nu ar i 1878. Det var framför a llt i Uppsala detta skulle ske, men äve n Lund vi lle hedra Linnes minne och ha de därtill, so m det sk ulle visa sig , god a skä l. Till denna Linnefest utgav universitetets rektor, professor Gustaf Ljunggren, en inbjudningss krift vari han framhåller, att visst tillh ö r Linnes na mn , arbete och ära Uppsala , me n dä rför få r vi ej förglömma att Linne varit i Lund också. Hit kom ha n so m nyb liven stud e nt och fastä n ha ns tid här blev kort , ett kna ppt läså r, var den för honom av stor bet yde lse . H a n kom nä mligen at t få bo i den må nglärde läkare n (oc h snart därefter professo rn) Kilian Stobaeus ' hu s , kom i perso nlig förbindelse med sin värd , fick å tnjuta hans priv ata und erv isnin g oc h omfattas av hans stora välvilja. Själv ha r Linne sk rivit häro m: " D e nne Herre är j ag obligerad, så lä nge j ag lever, för de n kärlek ha n 164

2. Kili a nsga ta n mot norr , vid hö rne t av M aria Magle kyrkogata. Fo to 1930.

hade för mig , i det han älskade mig icke som discipel uta n mera so m sin so n." Vad Ljunggren skriver om Kilian Stobaeus, Linne s lärare och välgörare, var visserligen känt förut men kanske mindre beaktat. Nu blev det mera uppmärk sa mmat och nådde väl utom universitetet s ram också. - För övrigt är det välkänt att professor Ljunggren var livligt verksam i stadens kommunala angelägenheter, han var till och med ordförande i stad sfullmäktige. Det är därför inte otänkbart att detta haft sin betydelse när gatornas namn skulle fastställas och namnplå tarna uppsättas, även om namnet Kiliansga ta n förts fra m tidiga re . 165

Kili a n Stobaeus födde s i Vin slöv 1690. Föräldrarna var kronobefallningsma nnen i Göinge härad Nil s Stobaeus och dennes hu stru Brita Sofia, dotter till ty skfödde a potek aren på a poteket Enhörningen i Göteborg Kilia n Treutiger. Enligt e n gammal berä ttel se skulle Nil s Stobaeus nä r so nen föddes ha hä lsat honom med ett glatt " V ä lkommen Doktor Kili a n" . Den lycklige fadern ville tydligen hed ra si n svärfar på samma gång so m ha n s pådde den nyfödde en fra mtid som lä ka re. Ha ns s pådom blev mer än väluppfylld. Vid börja n a v vå rt sekel hade en a nn a n Lunda professor få ngats a v Kilia n Stobaeu s' märkliga personlighet. Det var medicinaren Carl M . Furst so m 1907 utgav Kilia n Stobaeus' brevväxling och i sa mba nd därmed lä mn ar en innehå ll srik redogö rel se för denne s levn ad slopp . Inledningsv is skr iver Furst att de fle sta kä nner Stobaeu s end ast såso m Linne s lära re - red an detta skulle kunna vara nog för att ha ns na mn bevarade s å t eftervärlden men ju mer ma n lär känna honom de sto större re spekt och vördnad får man för denn a veten ska psman , so m hy ste en så stark och ä kta kä nsla för naturen , som var en så hä ngiven ungdomen s lärare , en läka reuppfo strare , en hi storiker , en samla re som förstod a tt a nv ä nda sa mlingarna för undervi sni ng och forskning. Allt dett a va r så mycket mera beund rans vä rt som Stobaeu s va r en skröplig ma n som allt sedan ba rndomen pl ågats och a lltjämt pl ågade s a v sjukdom så a tt ha n kn a ppast fick ro varken dag eller na tt. Linne har dra sti skt berä tta t häro m. I samba nd med det n yväc kt a intresset för Kilia n Stobaeus tillkom den by st av honom , so m avtäc kte s und e r julmånaden 1906 och stå r på Unive rsitet spl atse n , gö md bland magnoliorn a och för det me sta glömd om ä n årlige n blom sterh ö ljd. Kilian Stobaeu s är ett stort na mn i Lund s universitets hi storia och ha ns byst väl värd s in plats . H a n ä r emellertid ä n närma re knuten till sj ä lv a pla tse n där by ste n står ä n vad ma n va nligen tä nke r på . H är fanns i ä ldre tid de n botaniska trädgården. T yvä rr var den länge försummad och mot svarade inte a lltid sitt na mn. Stobaeus lär emellertid ha varit den förste so m hö ll botaniska demon strationer hä r. Detta sked de under å ren 1722 och 1723 då Stobaeus svarade för profess uren i medicin under von Döbeln s sj ukdom . Bota niken hö rde då till läroä mnet medicin . 166

3. Kilia nsgatans övre del mot väster, med domkyrkan i bakgrunden. Foto 1923.

År 1952 , närmare 50 å r efter avtäckningen av Kilian Stobaeus' byst, utkom lärdom s hi s torikern Yngve Löwegren s stora arbete " N aturaliekabinett i Sverige under 1700-talet". Stobaeus och han s samlingar intar där en bemärkt plats. Samlingarna bestod av nat uralier , föremål hämtade från naturens alla tre riken , och de ss utom å tsk illigt so m sa mmanfattades under benä mningen kuriosa. Alltsammans var re sultatet av Stobaeus' sa mlarenit och förvarades i han s privata hu s. År 1735 donerade s sa mlingarna till universitetet. De hade d å efter tidens må tt s tock mycket stort värde. Löwegren s fra mstä llning lämnar en ingåe nde redogörelse för samlingarn as innehå ll och deras öden genom å ren. Åtskilligt hade gått förlorat, men likväl fanns så mycket kv ar att det kunde ingå i den ut s tällning som Kulturen anordnade i sa mba nd med Lunds univer sitets 300-årsjubileum 1968 . Nu fem 167

å r sen are har ut stä llningen efterföljts av det i Lindforska hu set återupp stå ndn a " Mu seum Stobaea num ". Detta mu seum , å terstoden a v de sa mlin ga r som en gå ng för mer ä n 200 å r sed an va r så berö md a att utl änninga r kom till Lund fö r a tt taga dem i be aktande , ä r nu än me ra värdefullt , frä mst ur mu se ihi stori sk sy npunkt. Men vi å tergår till na mnet Kilia n oc h und rar: va rifrån ko m dett a ho s o ss så ov anliga na mn ? Att det a nv änd es i T yskl a nd framgå r av a tt den nä mnde a poteka ren , Kilian Sto baeu s' morfar , bar det. I ty ska upp slags verk heter det oc kså a tt Kilia n är e tt ma nligt förn a mn , ä ven a nvä nt som eftern a mn sa mt dess utom och må hä nd a de t ursprungliga - ett hel gonn a mn. Detta sen are av såg en irl änd sk vandrande bi skop som predikade kri stendom i det ga ml a Fra nken i södra T ys kl and , på slutet av 600-ta let , men ha n blev illa lön ad och fick lid a ma rtyrdö den . H ans förkunnel se va r dock ej förgä ve s . Efter ett antal å r inrä ttade s här ett biskopsdöme med säte i Wtirzburg och med de n nu heligförkl arade Kilia n som sk ydd s helgon. Stiftets för ste bi skop lä t under stora högtidligheter fö ra Kilian s kva rlevor till Wtirzburg. I Neumtin sterkyrkan därstädes (i dess krypta ) a nse s frankernas apo stel Kilia n vara begravd. Förutom sin kyrkliga a nknytning var Kilian ä ven vinodl arn as skydd spatron . H ans dag , den 8juli , fi rade s med va llfa rt och folkfe st. Så sker ä n i dag, ty Amtliche s Bayeri sche s Rei sebtiro i Wtirzburg meddel ar: " Am Kilia nstag wird a lljährlic h noch eine W a llfa hrt durchgeftihrt. " Frå n Kilia nsdagen i Wurzburg till Kilia nsgata n i Lund är e tt långt steg. De båda har ej heller mycket mer gemen samt än namnet. Men frå n Kili ansgata n ä r inte må nga steg till Kulturen och Lindforska hu set dä r Kili an Stobaeu s' samlin gar ä r a tt beskå da. Även de är vä rd a en va ll fä rd.

168

Littera tur och noter E. W. Berling: Lund . Öfwersigt af Staden s hi storia och öfriga mä rkwärd ighe te r, 1859. - Lund. Korta a nteckningar o m stad en oc h dess o mgifnin g, 1879. Carl M. Fiir.1·1: Kili an Stobae us d .ä. oc h ha ns brefwäx lin g. 1907. Gustaf I.Jun ggren: lnbjudningss krift till den minn esfest öfver Ca rl von Linne som det Caro lin ska unive rs it etet firar . . . den 10 j a nu a ri 1878 . Yn gve Löwegren: N atu ra lie kabinett i Sverige und e r 1700-ta let , 1952. Byggnadsnämnden d. 12 f ebmari 1877: Stads inge njöre n , so m erhå llit uppd rag a tt låta å hu sen hä rstädes vid va rje ga th örn a nbringa na mnpl å tar med gatornas na mn , inl ä mnade anbud å ans kaffande oc h upp sä tta nd e av d ylika pl å tar--- den 26 nov. : Gatupl åta r . rä kning å 342 kr 40 ö re för 2 14 s t gatupl åtar frå n D a niel Elmq vist (f. 1835. d . 1904 , bodde på nr 198, Må rten sga ta n). Lunds Weckoblad nr 140 och 144 , 1882: Ett oc h a nnat om staden Lund. Anteckningar av e n gamm a l Lundabo. Ha ndl a r o m ga ml a ga tor oc h gatun a mn - me n va rken Kille s trä tet eller Kilia nsga ta n nämnes. In gers: Lundagå rd nr 13, dec. 1949: H ä rifrå n ä r det inte långt till Kiliansga tan . Detta ga tuna mn ä r en vid mitten av 1800-ta le t tillkommen me nings lös förfining av det äldre namne t Killesträtet, so m inneh åll e r killa. skå ns fo rm för käll a. Erlandsson: i Gaml a Lund nr 10: Som äldre ka rt or visa r ä r na mn e t förvan s kat a v Killes trätet. Denn a käll ga ta har möjlige n fått na mn efter e n ga ns ka stor damm , som a ngives ha lega t vid nu varande Wi ese lgre ns minn es ös tra grä ns .

169

Redogörelse för Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige verksamhet år 1975

A. LEDAMÖTER, STYRELSE OCH REVISORER H edersledam ö ter

Fil.dr Sven T . Kjell berg , Lund Docent Ragnar Blomqvist , Lund Fru Ka rin Norden stedt , Genarp

Den 31 december uppgick totala antalet medlemm a r till 26 .395. Antalet å rsbetalande var 26.089 (varav 14.37 1 utanför Skåne). Årsmöte hö lls den 16 juni i nä rvaro av ca 200 föreningsmedlemmar under ordföra ndeskap av la nd s hövding Nil s Hörjel. Vid å rsmötet bevilj ades s tyrel sen ansvarsfrihet för förvaltningen för å r 1974. Föreningen omvalde intill å rsmötet 1978 de i tur a vgåe nde styrel se ledamö terna kyrkoherde C urt Wallin , docent Gad Ra using och advokat Anders Winblad sa mt till suppleant greve GustafTrolle-Bonde. Till revisorer omvaldes bankdirektör Stig Lundeborg och aukt. revisorn Göran Bengtsson . Direktör F rans Möller och kamrer Ma lte Ericsson omvaldes till revisorssuppleanter. Styrelse n har under å ret utgjort s av land shövding Nil s Hö1jel , ordförande och Kungl. Maj :ts ombud, direkt ö r Hol ger C rafoord , v.ordförande , typograf Gunnar Albrektsson, ombud för Lunds kommun , järna rbetare Sven -Erik Axelsson, ombud för Malmöhu s läns la nd stin g, disponent Ca rl-Eric Borge nstierna , boktrycka re Per-Hå kan Ohl sson , chefredaktör Christer Olofson , ombud för Kri stians tad s läns land sting, doce nt Gad Ra using, ba nkdirektör Ca rl Göran Regnell , o mbud för Lunds kommun , professor Sigfrid Svensson, chefredaktör C hri s ter Wahlgren , kyrkoherde Curt Wallin , fru Ingeborg Westerström , advoka t Anders Winbl a nd samt självskriven leda mot intendent Bengt Bengtsson , se krete rare. Suppleanter i styrel se n ha r varit lantbruk are Anders Hugo Anderson, ombud för Lunds kommun , professo r Nils-Arvid Bringeus , lagma n Anders Bruze lius, a manuen s Cecilia Nel son , ombud för Ma lmöhus läns land stin g, kommunalrådet Ull a Sandell, Kungl , Maj: ts ombud , skolin spektör H a rry Schultz , o mbud för Kri sti a nstad s lä ns la nd sting , ombudsman Uno Svensson, o mbud för Lunds kommun och greve Gus tafTrolle - Bonde . Av Kungl. Maj: t ut sedd revi so r ha r varit länsassesso r Axel Isaksso n och av Lunds kommun ka mrer Einar Ekberg med kont0ti st Albert J önsso n so m suppel ant. Styrelsen ha r sa mma nträtt 2 1/1 , 2 1/4 , 16/6, 8/9 och 8/12. Det av styrel se n till satta a rbetsutskottet , beståe nde av hrr Crafoord (ordf.), Sven sso n (v.ordf.), Borgen stierna, Rau sing , Winbl ad och Bengtsso n har sa mmanträtt 20/1 , 16/4, 16/6, 8/9, 24/9 och 1/12 .

171

B. PERSONAL Intendent Stadsantikvarie Museilektor Antikvarier

Amanuenser

Konservator Konservatorsbiträde f extilkonservator Fotograf Kanslichef Skattmästare Biljettkassö rskor Kon tors skri vare Regi strator Kontorsbiträden Ru stmästare Uppsyningsman Snickare Städerskor

Postbud Övrig personal

fil.dr Bengt Bengtsson (1961) fil.lie . Anders W. Mårtensson (1957) fil.lie. Ingemar Jeppsson (1962) fröken Märta Lindström (1950) fil.k and . Gunill a Eriksson (1960) fil.lie . Nils Nilsson (1962) fil.lie . Christina Lindvall-Nordin (1967) fil.kand . Claes Wahlöö ( 1968) fil.k and . Jan Gerber (1971) fil.kand. Barbro Åstrand (1971) fil.kand . Maj Fehrman (1959) fil.k and . Britta Hamma r (vik . 1973) fil.k and . Bert Axel Westerström (1974) antikvarie Fred R . Allik (1955) herr Sten Peterson (1974) fru Ingela Kristiansson (1967) herr Lars Westrup (1973) överste Åke Rehnberg (1965) herr Sune Hellborg (1960) fru Elisabeth Andersson (1969) fru Nora Johan sson (1953) fru Astrid Sörensson (1954) fru Eva Må rtensson (1963) fru Anna-Stina Melin (1963) herr Kurt Andersson (1969) herr Sune Jensen (1967) herr Lars Johan sson (1959) herr Herman Hansson (1968) herr Stig Wihlborg (1965) fru Anna Andersson (1968) fru Berit Jensen (1971) fru Carla Johansson (1959) fru Ulla Jönsson (1974) herr Arvid Månsson (1970) herrCarlGösta Bryve (1964) fru Barbro Holmberg (fr. 1/10 1975) herr Jonas Jonsson (1968) fru Svea Kahnberg (1974) fru Gerosina Pereira (1974) herr Abraham Rozenbaum (1972) herr Erik Svensson (1974)

Fil.kand . Eva Kjerström-Sjölin har tjänstgjort vid keramiska avdelningen , fil.kand. Catharina Löfgren har tjänstgjort på undervisningsavdelningen under fem månader

172

och fil.stud. Ka rin Jön sso n har tjäns tgjort på te xtil avdelninge n en må nad. Fröken Britt-M arie Ehnberg har som praktika nt tjän stgj ort på kon serveri ngsavde lninge n. Antikvarie Wilhelm J önsson ha r utfört kon se rveringsarbete n . Förskollära re fil.kand. Elisabet Gustafson ha r fr .o. m. 6/ 10 bedrivit experi mentverksa mhet för barn i förskoleåldern. Kulturen s hökeri har skötts av fru Ellen Be rgma n och fröken Eva Bre nne r. Vapenfri tj äns teplikt har utfört s av fil.lie . Ste n Hemmingsson (till 6/5) , fil.stud . Lars Vambo rg (till 18/9), konstnär Ma rtin Wid e hag (3/3-6/12) , teol.kand. Göran Callmer (från 22/9) och musikdirektör Jan-Åke Nil sson (frå n 22/9). Tillsyningsma n för föreningens mö ll a vid Bosjökloster ha r varit kyrkova ktm äs tare Folke Linds tedt. Med anslag frå n Statens Huma ni stiska Forskningsråd ha r på arkeologis ka avde lninge n fil.k a nd . Ma ri a C inthio va rit anställd.

Föremå lsavdelnin garnas arb ete Inom a vdelninga rna för näringsliv och samfärdsel har a rb.e tet i första ha nd varit inriktat på färdigställ a nd et av jordbruksa vdelningen som öppn ades vid å rs möte t den 16juni . I samba nd härmed kunde mu seet so m gåva förvärva två radsån ings maski ner från 1900-talets början , repre se ntera nde var sin hu vudtyp inom den na gren av jordbrukets mek a nise ring . Bland and ra nyförvä rv kan hä r nä mn as ett par intressanta årderdelar frå n Glad sax oc h en räfsa frå n Torsås. I öv rigt ha r a rbetet gå tt vidare med förbered ande arbete n till en ny avdelning so m avser visa byorganisation oc h bebyggelse i Sydsverige . Till fiske a vdelningen har gjorts en rad komplett era nde nyförv ä rv , i förs ta hand e n uppsä ttning laxga rn av ham pa so m brukats vid fi ske t med den motorbå t frå n 1920-talet som inkö ptes för ett pa r å r sedan frå n Sölvesborgs trakte n . Vidare har ge no m fil.kand . Gunnar La rssons efterfo rskningar red skapsbestå ndet från Barsebäc k utökats med några torsktlundre- och sill garn . En krabbe, dvs . e tt ank are av trä , ha r inkö pts frå n e n priva tsa ml are . En helt ny a vdelning har hös ten 1975 fogat s till de i Allmogeh allen sedan gammalt befintliga genom öppnandet av ut ställninge n " Bondens hu shåll " . D enna bas uts tällning ha r möjliggjorts eko no miskt ge nom bid rag frå n Lund s Hus modersfö re nin g oc h utgör en bea rbet ning a v två tid igare utställninga r på sa mm a tema, nä mligen del s som ma rut ställninge n " Så lagade ma n s kå nsk ma t" frå n 1972 , del s vandringsut ställ ninge n " Dagligt bröd oc h överfl öd" so m visades i Rik sut s tällninga rs buss und er å ret 1974. " Bonden s hushå ll " täcker ett länge kä nt behov a v öve rsi ktlig redovisning av det äldre sj älvhus hållet, i första hand för mu see ts undervi sning på o lik a nivåe r. Vid Kulturen s g/a.rnvdelning har å tgärder vidtagits för a tt förhindra den s. k. glassjuka n , e n i och fö r sig naturlig process hos glas med hög sodahalt , men som under vi ssa betingelser lede r till att glasföre målen lå ngsamt fö rintas. En ke mi st a v facke t, fil.lie. Sten He mmingsso n, so m fullgj ort va pe nfri vä rnplikt vid Kulturen , ha r analysera t dels "' klimate t" i glas ut ställninge ns mo nt ra r, del s de speciellt känsliga venetianska glas en och Kungsholm sglase n och upprättat en pl an för skyddsåtgärder. Vid Ke ra mikavdelningen ha r - utom arbetet med de på annat s täll e redovi sade

173

utställningarna - en ny basutställning för den sve nsk a fajansen fortgå tt. Den pedagogiska verksamheten på avdelningen har också va1it livlig . I Studiefrämjandets regi ha r tre s tudiecirkl a r med sa mlingen a v europeiskt pors lin so m underl ag a rrangerats , varav. en dagkurs med lärare i porslin små lning frå n södra Sverige so m deltagare. För sko lornas teckningse lever, folkbildningsförbundens cirklar och enskilda föreningar har särskilda visningar a v a ll a de tillfälliga ut ställninga rn a ägt rum . I sa marbete med Studiefrämjandet har dessutom en välbesökt serie - " 5 kväll ar kring Gustavsberg" ordnats med inbjudna gästföreläsare . En kontakt , so m känn s stimulerande , har inlett s med Kursverksa mheten s ke ramikgrupper, so m nu regelbundet besöker Kulturen för a tt få inblicka r i keramikens hi s toria och hä mta inspiration i teknik , form och dekor från skilda tider och kulturer. Nyförv ärven ligger helt inom svenskt 18- och 1900-ta l. Ett större förvärv av intressant Rörstrandsmate1ial kan särsk ilt noteras.

Textilavdelningen Arbetet ha r fo11gå tt med förem å ls vå rd och kata logi sering och en a lltmer omfattande service till allmänheten, i sy nnerhet information om folkdräkter. I sa ma rbete med Hemmets Journal har broderade bonader i priva tägo inventerats, med tanke på den utställning , som skall komma till stå nd 1976. Utställningsverksamheten har varit ringa men olika montage med omväxlande folkdräktsplagg och modedräkter har visats i te x tilha llens entre. Den tekni ska utru stningen har utöka ts med ett nytt, välbehövligt stereomikros kop. I samband med en gåva av en stor samling textiltekni sk litteratur har också skänkts analyserade textilprover frå n 1930-ta let till 1970. Vid are mä rk s allmogetextilier och folkdräkter från Skå ne (främs t frå n Torna, Bara, Harjagers, Luggude och Vemmenhögs härader) , en kollektion modekl äder av sve ns ka och utländ ska designers från 1965-75 , ba rnkl äder frå n 1960-talet , me st konfektion. Samlingen har också berikats med olika uniformer, bl.a. för sta tion sinspektor och Sophias yster. Andra nyförvärv är prover på skols löjd frå n 1910-15 , en damastduk frå n de berömda sys trarna Svensson i Löderup , en liten vävs tol frå n Indonesie n och ett par större samlingar av dockor och lek saker , varav det me sta frå n 1800-talets s lut.

De lundaarkeolog iska unders öknin garna har omfattat övervakning av grund- och ledningsg räv ninga r sa mt uppmätning och fotografering av äldre bebyggelse , so m beviljats rivningslov av byggnadsnämnden . Undersökningarna ha r berört sa mmanl agt 21 projekt. Den a rkeologiska undersökningen på PK-banken s tomt har varit den ut an j ämfö rel se viktigaste. En ko11fattad redogörelse i å rsboke n redov isar en del av de vä rdefull a res ulta te n. Bearbet ninge n av fynden frå n stad shall s tomten har fortsatt pl anenligt tac k va re friko s tiga a nslag frå n Statens hum ani sti ska forskningsråd. Lund aa rkivet ha r tillfört s 395 bl ad originaluppmätningar, 2.426 fotografier och 354 bilder i färg. Stadsantikvarien ha r biträtt staden s fas tighet skontor vid res taureringsa rbeten och har samarbetat med stad sarkitektkontoret i miljö- och pl aneringsfrågor. I kon se 1ve1ingsa ns talten har a rbetet fortsatt med det rikha ltiga fyndmaterialet

174

från utgräv ninga rna i Katte sund oc h på PK-ba nken s tomt. En del av ma terialet kunde sedan vi sas vid en se para tut ställning. Vid bearbetningen a v det ovannämnda materi alet har sto r hj älp givits av överingenjörG. Kl ose och in spektör B. Wernberg frå n Tekniska Röntgence ntralen. Välkomn a bidrag i form av a nalysarbete n har också i å r lämn ats av lab. led a re F. Kri s ten se n och sektion sled are I. Andresen från Da nske Statens Prl')vea nstalt , fil.lie. E. Bladh och doc . B. Erlandsson från Lunds universitet. I övrigt har arbetet varit koncentrerat till konse rv e ring och a nalyseri ng av läder. Liksom under flera tidigare år ha r Garveriforskningsa nstalten i Köpenha mn med stor välvilja ställt sina re surser gratis till vårt förfogande. La b.föres tå ndare civ .ing. E. Lövendahl , lab. mäs tare E. Ha nsen och fil.lie. A. Larson ha r med sin a insa tser givit den lundaarkeologiska forskningen ovä rderlig hjälp. Kon servering sa nstalten s eget undersökningslabora torium ha r fortsatt sitt arbete under ledning av a namuen s B. Westerström . Ett givande sama rbete med flera utl änd ska konse rveringsanstalter har inletts , och må nga goda råd har e rhållits frå n Röm-Germ . Zentralmuseums konserveringsanstalt genom Dipl.c hem . D . Ankner /Mainz/. Likaså har vårt tradition e ll a samarbete med danska kon se rvato rer fortsatt. Vä rdefull hj älp har också erhållits genom verkmäs tare L. Andersso n frå n Åke rlund & Ra using, ing. K .-Å . Petersso n från Alfa Laval oc h Nordi ska Värme Sana. Ett särs kilt tac k riktas till N aphtac himie , Frank1ike, och till Ma taki AB , so m genom ing . M . J e nsen med donationer har s tö tt vår verksamhet. Värdefull hjälp till konserveringsa nstalten har likso m tidigare lämn ats av Åkerlund & Ra using AB , Ins titute t för Färgfoto AB oc h Tetra Pa k AB . En rad utl ä nd ska kon servatorer ha r besökt vårt laboratorium , och må nga elever ha r genom PRYO-ve rk samheten praktise ra t på konserveringsans talten .

Utställningar I Vita hu se t har ut ställningen " Det kan va ra J acob Erland se n " kvarstått under å ret. Under vå ren och so mma ren visades i mell a nvåninge n del a r av mu see ts samling av fornamerik a nsk ke ra mik och i öve rsta våningen ut ställdes under sa mma tid " Sydsve nsk t le rgods". Gus tavs bergs ut ställninge n var a rbetsk räva nde me n gav sto r behållning, inte bara publikmäss igt. Efter in ve ntering i skå ns ka mu seer och upprop till allmänheten ge no m pressen kunde vi visa e tt sto 11 och delvi s obekant ma te ri al oc h dessutom berä tta om förem å len s "sociala liv " i milj öe r av skild a slag. De berättelser och fotografier som a llmä nhe ten inför oc h und e r ut stä llninge n lä mn a t oss har ett s tort värde och bevaras i vå rt arki v å t framtiden. Ett bestående och glädja nde re sulta t ä r också all a de gåvor mu seet få tt mott aga. Genom ge nerösa bidrag av olika slag ha r Gustavsbergs Fabriker AB gjort det möjligt för oss a tt förverkliga plane rna och dessutom kunn a e rbjud a de s kå nska museerna "Gustavsberg i vå ra hem " so m va ndringsuts tällning under 1976. Utställningskommi sarie var fil. kand. Eva KjerströmSjölin. I He rre hu se ts mell anvå ning tömdes montrarna på sve ns k faja ns. som fick ge plats å t en uts tällning av folkligt lergods från Polen , öppnade den 11 september och avsedd att s tå kvar in i mars 1976 . I Lindforska hu set, där a vdelningen för vetenskaps- oc h lä rdo mshi sto ria håller

175

tiU , har under året ordnats fyra utställningar förutom " Museum Stobaeanum " so m står kvar sedan avdelningen öppnades 1973 . Den av fil.k and . Bengt Jacobsson och Folklivsarkivet i Lund producerade ut ställningen " Nils Må nsso n Mandelgren - Fältforskare , resenär" öppnades I november 1974 men stod kvar under januari må nad 1975 . Den 31 januari öppnades en av avdelningens hittills mest välbesöka utställningar, "Kontinentaldrift " , so m visade jordens utveckling och teorierna kring kontinenternas rörelse. Utställningen producerades ursprungligen av Geologiska institutionen vid Uppsala universitet men inköptes av Lunds universitet , vars personal vid Geologiska institutionen omarbetade och utökade materialet. Ut ställningen sa ttes upp under ledning av professor Roland Gorbatschev och fil.kand. Kennert Rös hoff. I samband med utställningen visades dagligen en TV-film i Sveriges Rad ios TRU se rie . Den 4 mars öppnades " Skå ne 1525 ", en ut ställning om bondeupproren i Skå ne 1525. Utställningen ville ge en kulturell och hi s tori sk ba kgrund till händel serna i jämförel se med utvecklingen i Europa. Utställningen var producerad av fil.lie . Rik ard Holmberg och AB Hyrrokin . Uts tällningen kompletterades med ett bild- och ljudband , so m visades dagligen . Den 22 november öppnades " Fynden från PK-ba nken s tomt ". De för denna grävning a ns tälld a arkeologerna gjorde under ledning av antikvarie C laes Wa hlöö en utställning som visade de intressanta resultaten av grävningar på tomten för den nya PK-banken , kv. S:t Clemens. Utställningen kvarstå r över nyåre t.

Söndags visningar Vårens "Söndagar kl 14 på Kulturen " inleddes av mu sei lektor Ingemar Jeppsson so m den 12/1 visade Folkkonst på Kulturen . Antikvarie Nils Nil sso n visade Vagnhallen den 19/ 1 och stadsantikva rie Anders W . Mårtensson berättade om Grävningarna i Ka tte s und den 21/1. Direktris Gertrud Ingers höll föredrag om Gästgivaredött ra rna i Everlöv den 2/2 och fil.k a nd . Ingrid Lund demon strerade ut ställningen Basfiol och flöjt under medverka n av s pelmännen Sonja Ljunghill och Gunnel Olofsson. Konsulent Sally Johan sson höll föredrag om Svenska spetsar och fru Anna-Greta Edma n och henne s elever demonstrerade knyppling den 16/2 . Ka pten Bengt Ohrelius berättade om sina upplevel ser Med fyrmastarbark till Australien den 23/2 och Drä kt var rubriken på a ma nuen s Britta Ha mma rs förevisning i textilhallen den 2/3. Professor Rol and Gorbatschev och fil.kand. Kennert Röshoff vi sade den 9/3 uts tällningen Kontinenta ldrift och intendent Bengt Bengtsso n ledde en rundvandring på museet den 16/3. Ålderstrappan , dräktmode vid 1600-ta lets mitt , berättade antikva rie Christina Lindvall-Nordin om den 23/3 och ut ställningen Skåne 1525 visades den 6/4 av fil.lie . Rik ard Holmberg . Antikvarie Barbro Åstrand visade Hantverk och hantverk sliv den 13/4 och antikvarie C laes Wahlöö höll föredrag om mu see ts medeltid ssa mlingar den 20/4. Hur det går till a tt Sjunga maj i by visade Tomabygdens folkdanslag den 27/4 och Masker och fornamerikansk kera mik demonstrerade antikvarie Gunilla Eriksson den 4/5 . Antikvarie Nil s Nilsson ledde en rundvandring på mu see t den 11 /5 och den 25/5 stod Folkmusik på programmet. Hös ten s sö nd aga r inleddes med rundvandring på mu see t under intendent Bengt

176

Bengtssons ledning den 12/10. En blockflöjtsensemble fram trädde i Bosebo kyrka den 19/10 och antikv arie C hristin a Lindvall-Nordin förevisade textilhallen den 26/10. Utställningen Gustavsberg i vå ra hem visades av antikvarie Gunilla Eriksson den 2/11 och antikvarie Nils Nilsson demonstrerade den nyöppnade basutställningen D agligt bröd och överflöd den 9/10. Musikmatine i Vita huse t gavs den 16/10 under medverkan av lnga-Li ll Sannfrid, sopran och Jan-Åke Nilsson , piano. Thomanderska hu set visades den 23 /11 av fil.kand . Maj Fehrman och Jul stöket ägde rum den 30/11. Agronom Henryk Zienkiewicz berättade om Lin och linberedning den 7/12 och den 14/12 hette det: Välkomna alla barn! med många aktiviteter på Nya Lekloftet. Såväl vårens som hö sten s program arrangerade Kulturen i samarbete med Studiefrämjandet.

Undervisning I likhet med föregående år har ett givande samarbete mellan mu see t och olika utbildningsenheter i Sydsverige ägt rum. Särskilt bör nämnas en rad studiedagar och fortbildningskurser för blivande och red an verksamma lärare . Kulturen har kunnat erbjuda besökande skolklasse r och stud iegrupper ett vidgat ämne salternativ so m i sin differentiering är omfattande. Särskilda undervi sa re har utbildats av museilektorn för att handha den direkta undervisningen. Under 1975 har 728 sådana års kurs- och intressea npassade visningar hållits för skolkl asse r och studiegrupper, därav för Lunds skolor 180 schemalagda studiebesök, dvs. för sa mtliga elever i å rskurserna 4-9. Planerna på en fortsatt försöksverksamhet med ambule ra nde utställningar för skolorna i Skåne och Blekinge i sa marbe te med respektive länss kolnäm nder har på grund av finansieringsproblem skj utit s på framtiden. Det vore dock angeläget att snarast på nytt kunna ta upp denna utställnings- och undervisningsform, som gett så många positiva erfarenheter. Universitetsundervisning har under åre t hållits för konsthistoriker och etnologer med museets tjänstemän som föreläsare. För hi storiestuderande har hållits kurser i kulturhistori a. En YRK-kurs i mu seiteknik har under höstterminen av universitetet anordnats på mu see t med museilektorn som kursföreståndare . Bearbetningen av mu seets samlingar för seminarieuppsatse r inom " mu seiämnena" har flitigt utnyttjats av studenterna, varvid mu seets tjänstemän stått till förfogande so m handled are. I sa marbete med framför allt olika bildningsförbund har mu see ts tjänstemän varit flitigt engagerade som studiecirkelledare och föredragshållare runt om i landet samt publicerat artiklar i en rad facktidskrifter.

Evenemang Trettondagen firades för 83:e året i följd med vespergudstjänst i Bosebo kyrka , stjärngossetåg och Staffanssång. Under skolornas vårvinterlov 15/2-23/2 arrangerades i samarbete med Fritidsförvaltningen " Kul på Kulturen " . Skollediga barn och ungdomar kunde då ta del i en rad olika aktiviteter under sakkunnig ledning ; trycka bilder , göra textil a collage , 12 - Kulturen 1976

177

virka och väva med trasor , knyppla , rita , måla och modellera. På programmet fanns massor av tävlingar för olika åldrar, film och dockteater. Folkmusikens Dag arrangerades - numera traditionsenligt - den 25/5 i samarbete med Lunds spelmansgille, Lunds musiknämnd och Rik skonserter. Ett hundratal spelmän från Sydsverige hade infunnit sig, när allspelet under riksspelman Nils Löfgren tog sin början . Sedan följde spel i grupper i och utanför Kulturens byggnader, folkdansuppvisningar av barnlag från Torna och Lunds studenters folkd anslag , allmän dans på lövad bana och så småningom avslutning i Bosebo kyrka med spelmansmusik och dik !läsning. I slutet av juni gav teatersällskapet Proteus föreställningar av Kleists lustspel Det sönderslagna kruset och i början av juli gav Teater 23 Människans åldrar, ett spel om gamla skånska danser. Sista söndagen i augusti framträdde Sinkadusteatern med en pjäs om 1800-talet, kallad Lars Larsson. Lunds stifts kvinnoråd arrangerade för sjätte året i följd musikand akter i Bosebo kyrka under torsdagskvällarna i juli månad . Lunds Husmodersförening och museets julstök blev liksom tidigare år en stor och lyckad publikframgång . Succen möjliggjordes tack vare många frivilliga och entusiastiska krafter.

C. SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV Samlingarna har ökats med 967 nummer, varav 871 genom gåvor. Accessionen omfattar nr 67.416-68.382. Biblioteket har ökats med 924 nummer, varav 239 genom gåvor. Accessionen omfattar nr 28.279-29 .202. Excerpering av tidskriftsartiklar har utförts i sedvanlig ordning. Arkivet har .under året ökats med 128 nummer. Porträttarkivet har ökats med 115 fotografier.

D. BESÖK Museet i Lund har under året haft 117.321 besökare (mot !03.907 år 1974), varav 6.638 studenter, 23.277 skolbarn och 9.034 medlemmar av föreningen. Hökeriet har under öppethållandet maj-september haft 14.012 besökare. Anläggningarna i Lund och Östarp uppvisar tillsammans en besökssiffra av 173 .311.

E.ÖSTARP Östarpshallen öppnades den I maj med utställningen Skånskt brännvin. Malmöhus läns hemslöjd utställde och försålde hemslöjd. Hallen besöktes fram till den I oktober av 18 .931 personer. Gamlegården har hållits öppen för besökare I maj-31 september. Under medverkan av Malmöhus läns hushållningssällskap har anlagts ett demonstrationsfält med bl.a. bovete , rovor , hampa att odlas enligt det cirkulationsbruk som var vanligt i Skåne vid mitten av 1800-talet. Antalet besökare på gården utgjorde 23.047 . Östarpsdagen söndagen den JO augusti besöktes av omkring 3.000 personer den intensiva värmen till trots. Friluftsgudstjänst av kyrkoherde Paul Steimer under

178

medverkan av Lunds spelmansgille inledde dagen. På G amlegården visades lin- och näs selberedning och vid Röddeån växtfärgades garn. Bärn stensslipare, koppars lagare , krukmakare, spånkorgmakare och tunnbind are visade si n yrkesskicklighet. Besökaren fick lära sig hur man förr gjorde födel sedagspresenter, födelsedagskran sar och gratulationspåsa r. Hur det går till att slå kave lfrans, väva band och virka hjärtevärmare med slynggaffel visade också. Tävlingsutställningen Vem har gjort den finaste spettkakan? lockade många deltagare . Publiken röstade fram vinnarna och fick också tillfälle att följa ett spettkaksbak . Torns ponnyklubb bjöd på ryttarlekar med bl.a. slå katten ur tunnan , spelmännen konserterade och Östarpsexpressen - ponnyåkning för barn - rullade . Hur födelsedagsfirande gick till förr visade Östarpsborna i dalgången mellan Tingvallen och möllan . Fru Charlotte Weibull introducerade den illustrerade kulturhistorian och Tornabygden s barn- och folkdan slag lekte och dan sade. För Gamlegården s till sy n har svarat lantbruka re Iv an Andersso n och hans fru Ull a Andersson. Vid uts tällningshallen ha r fru Alma Andersson , fru Ester Nilsson och fru Anna-Greta Ängeby fungerat so m biljettkassörskor. Jakttillsyningsman har varit frisörmästare Inge Dahlbom .

F. KULTURENS TOPPELADUGÅRD, NORDENSTEDTSKA STIFTELSEN Stiftelsens förvaltning har ombesörjts av Kulturens kansli och Skandinaviska Enskilda Banken i Malmö. Skogsbruket har förvaltats av Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhu s län.

G. FÖRENINGENS EKONOMI Sammandrag av 1975 års räkenskaper INTÄKTER

Av föreningen genom egen ve rksamh et anskaffade medel

Medlemsavgifter ............... . 663.255:144.357:85 Inträdesavgifter .......... . .... . . 261.897: 16 Försäljningsintäkter ............ . 25.218: 10 Ersättning för tj änster .... .. . .. . . Hyresinkomster ........ .. ... . ... ..... . .. .... . G åvo r från företag och enskilda' .......... . .. . . Bidrag från Kulturen s donationsfonder ..... . .. . Diverse intäkter ....... . .. ........ . . . .... . .. . .

1.094.728: 11 83.862:50 41.644:45 95.080:74 114 .925:09

' Boliden AB . .. ....... . .................... . ...... . .. .... . Cardo AB för treårsperioden 1973/75 kr 9.000:-, därav lyft .. . Euroc för treårspe1ioden 1974/76 kr 15 .000:-, därav lyft ..... . Förenade Superfosfat AB för treårsperioden 1974/76 kr 1.500:därav lyft . . ....... ... ........................ ..... ...... .

1.430.240:89

550 :3.000:0:0:-

179

Allmänna anslag från staten . .. .... ......... .... . .. . . . ... .. . . .. . . 456 .000 :Lunds kommun .... . ...... . .. . . .... ... .. . . . 989.000:landsting M-l än ....... . .... . . .. . . .... .. .. . . 175 .000:landsting L-län .. . . ... . . . ....... . .... . .... . . 40 .000:landsting K-l än .. .. ............ . ......... . . 5.000:landsting N-län .. . ........ . . ... ..... ... ... . 700:kommuner2 • • • • • • • • • • • •• •• • • • • • • • • • • • • ••• •• 5.275:-----Minskning av eget kapital .. . . .... . . .......... .

1.670.975:102.949:03 3.204 . 164:92

KOSTNADER

Samlingar, bibliotek , arkiv 3 Inventarier . . .. . ....... . .... .. .. . . .. ........ . Löner .. ................ . . .. .. . .. ......... . . . Pensioner m.m . .. .... .. .. . .... .. .. . .. ... .. . . . Vakthållning ... .................... . . .. ..... . Övriga främmande tjänster ... . . .... . .... .. ... .

Il .175:07 32.373:02 1.553 .199 :28 492 .678: 48 54.797:88.994:13

Kockums Mekaniska Verkstad s AB för treårsperioden 1973/75 kr 3.000:-, därav lyft ......... . .......... .. . ............. . Skånska Brand·- Hermes .................................. . . Skånska Hypoteksföreningen för treå rsperioden 1973/75 kr 6.000:-, därav lyft ............... . .. -. . ........... ... . . . Scan , Föreningen Skånska Andelsslakterier ... .. . ... . ... . .. . . Sydsvenska Kraft AB för treårsperioden 1974/76 kr 6.900:-, därav lyft ...... .. .. .... .. . .. .. .... . . ... . .. .. . . Gustaf VI Adolfs fond .. . ... .. .... .. . ... ... . ... .... .. .. . .. . Ellen Johansso ns död sbo 2

Kommuner: Bara, Bjuv , Burlöv , Höör, Klippan , Kävlinge , Lomma, Perstorp , Sjöbo, Staffanstorp , Svalöv , Svedala, Vellinge , Åstorp, Örkelljunga , Ö. Göinge tills ammans kronor Mecenat-konto : Saldo från år 1974 influtet år 1975 .. ... ... . ... . . ... . . ........... .. ... ... . . .. .

43 .548:09 2.045.877:76 143.791:13

1.000:10.000:2.000 :2.500:2.300:10.000:10.294:45 41 .644:45

5.275:-

49.270:22 46.054 :05 95.324:27 under år 1975 verkställda inköp ...... .. ...... . .... . ... . . ... ___7_1_.6_1_5_:1_9 Saldo till å r 1976 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 .709:08

180

Rekl am ..... .... .. ...... .. .... . ............ . Re sor, representation ..... . ..... .. .. ......... . Försäkringar ............ . ...... ... .... . ..... . Fastighetsunderhåll ............ . ............. . Förbrukningsma terial , bränsle , el , vatten ... .. . . Porto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 .510:05 Telefon och övrigt .... . . . .. .. .. . . .. .. . .... .. . _ _ _3_1_.6_5_0_ :3_3 Kostnader för varor för försäljning Årsbok . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181.686:55 Almanacka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62.267:Övrigt .... .... . ...... .. . .... . ... . ......... ___6_4_.9_2_7_:3_3 Utlägg för uthyrnings verksa mheten ........ . .. . Räntor ........ . ........................ . ... . Förskotterade medel för lå neamortering ....... . Mervärdeskatt ... . .. .. . . .... . .... . .... . .... . . Skatter ........... .. ... .. .. ... . .. ..... ... . . . .

76.394:01 43.918:02 43.076 :54.399 :34 150 .891 :43 117 . 160:38

308.880:88 50.740:68 76.418 :82 12. 500: 34.0 12 :38 2.556:3.204.164:92

Balan sräkning TILLGÅNGAR

31/12 1974

31/12 1975

2.095 .500:Fastigheterna i Lund och Östarp 2.095.500:3:Samlingar, bibliotek , arkiv , inventarier . .... . .. . 3:103 .966: 18 107.416:40 Kortfristiga fordringar ....................... . 99 .041 :74 301. 106: 35 Kassa, bank, pos tgiro . . ............. . . . .... . . ---------.,-,----.,--2.504.025:75 2.298 .510 :92 SKULDER

Lå ngfrist iga skulder

807 . 11 6:60 189 .594: 60 890.555:58 231.586:35 385. 172:62 2.504.025:75

794.6 16:60 193.238: 14 979.686:22 48 .746:37 282.223:59 2.298.5 10 :92

Räntor och utdelning å aktier (därav från Kulturfonden 5.220:85) Albert Jön ssons donation ...... .. .. ... . ... . .. . .............. .

75.162:94 684.583:20 759 .746: 14

Kulturens donationsfonder: INTÄKTER

181

KOSTNADER

Bidrag till föreningen 95.080:74 Notari a ta vgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.324:Ned s krivning av aktier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 :Uttag å Mecen a t-fonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25.56 1:64 Uttag å H arry Ka rls so ns ha nt verksfo nd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.33 1:59 Ka pita l-konto ................................... .. ... . ... .. . ___ 63_3_._24_0_: _17 759.746:14

3 1/12 1974

T ILL.GÅNGAR

Obligationer ... .. . ......... .. .... . .... . .. ... Ak tier ... ..... . ......... . .... . .... . . : ...... Lå n . .. . .... . ... . .... .. . . . .. . . . . .. . . .. . . . .. Bank ..... .... . ... . . . .. ... . . .... .. .. .. .. . ..

Fondernas kapitalbehållning Thoma nderska fonden ............ .. . Anna Karlins premiefond ... . .... . . . O le O lsens Keram. legat ... . .... .. . . Beathe och Sven Bengtssons fond ... . Skånska Brands fond ...... . .... . .. . Kulturens Jubelfond .... . ..... ... . . . Skåneboke ns fo nd . .. .. .. .. ... . .. . . . In geborg H olcks fo nd .. .... ... .... . . Anna Lithström s fond ............. . Bror W. O lofs sons fond ... . ... .. ... . Albert Ekmans fond ....... .. . . .. . . . J . T . Berggrens fond ... .... . . . . .. . . . Jubileumsinsa mlingen 1957 ... . . .... . E . Cederbo rgs fond . . .... ... . ... . . . . Bosjöklosters möll a . . . . . . . . ..... .. . . Assarsso ns fond ...... ... ...... . ... . Mecenaters fond .................. . Harry Karl ssons hantverk sfo nd . ... . . Albert Jönsso ns fond . ..... . .. .. . .. .

Lund i januari 1976

Styrelsen 1

kursvä rd e 3 1/1 2 1975 kr 1.381.28 1:-

182

. . . .

3 1/ 12 1975

9 .600:29.602:1.087.706:56 ' 472.533 :8 1 72.530:32 219 .637:09 436.410:3 1 585.451 :66 - -1.140. - -115:79 - - - -1.773.355 - - -:96 -

Di sponi bcll be lopp

Ej di s pon ibel! be lopp

21.314:90 0:21.3 14:90 1.000:2.263:03 1. 263 :03 44.122:80 6.984:48 5 1.107:28 20.000:35.75 1:0 1 15.751 :0 1 10. 000:19.092:76 9.092:76 8.695:6.763:54 15.458:54 49.496 :93 68 .696:23 19. 199:30 17.0 19:53 14.048:65 31.068 : 18 12.123:62 9.262:26 2 1.385:88 32.726 :70 20. 173:58 52.900:28 50.000:57. 11 0:65 7. 110:65 50.000:69.6 19:66 19.6 19:66 0:287.097: 13 287 .097: 13 0:3.370:90 3.370:90 9 .600:7 14:64 10 .3 14:64 254 .294:20 43 .290:40 297 .584 :60 23 .709:08 23 .709:08 0:20.928:0 1 20 .928:0 1 0:0:684.583:20 684.583:20 --------------~ 1.773 .355:96 529.693:98 1.243.661 :98

MECENATKONTOTSDONATORER Britta Abrahamsson, Göteborg Eric Agrell, Ängelholm Sven Ahlberg, Osby Gunnar Ahlbom , Göteborg V. Ekström-Ahlby, Norsborg Kerstin Ahldin, Lund Erik Ahlstrand, Stockholm Emil Ahrent, Lund Anna von Ajkay , Huddinge H ardy Alandh , Stockholm Bengt Alexandersson, Göteborg Kerstin Alexanderson, Bromma Nil s Alex andersson, Malmö Margareta Allerdahl, Stockholm Hans E. Alm, Ljungby Svea Almkvist, Stockholm Björn•Almquist, Eslöv Anna Almqvist, Lund Robert Almqvist , Saltsjö-Boo Peter Althin, Stockholm Nils Alwall , Lund Lars Anderbjörk , Höör Aldo Andersson, Vinslöv Alf Andersson, Hovås Anna-Lisa Andersson , Malmö Bengt Andersson, Lund Ebba Andersson , Stockholm Evy Andersson, Södra Sandby Greta Andersson , Malmö Gunnar W. Andersson , Halmstad Gärd Andersson , Källerud Harald Anderson, Hägersten J. H arald Andersson , Visland a Inez och Anders Hugo Anderson , Lund Inga och Sture Andersson , Helsingborg Ingrid Andersson , Västra Frölunda Johan Andersson , Hörby Kaleb Andersson, Stockholm Rune Andersson, Bara Sten Andersson , Mörarp Tage Andersson , H anden Margit Andre , Malmö Linda Andrekson , Göteborg Olle Andren, Tomelilla Sven Ankar, Helsingborg Antik 75, He lsi ngborg Ulla och Oscar Appelberg, Kolsva Bertil Araskog, Höllviksnäs Hilda Araskog , Stockholm C. A1fwidson , Lund Marta Arnberg, N äs um Inga Ask, Malmö Sture Aspegren , Karl skron a Gert Aurell. Bromma

Klas Aurell, Malmö Maj ken Aven , Stockholm Hans Ax, Liatorp Ivar Bac kman , Kristinehamn Hans Bagger, Bås tad Katharina Bardon , Farsta Astrid Becker, Landskrona Lena Beck vid, Södra Sandby Karin Beets , Lund Myrtle Behm, Malmö Albin Bengtsson, Oskarshamn Anders Bengtsso n , Borås Gert Bengtsson , Grimslöv Gösta Bengtsson, Täby Sten Bengtsson, Fjälkinge Bo Bengtzelius, Hovås Gerhard Bennet , Mörarp Erik Berg , Stockholm Ernst Berg , Lund Ove Bergh , Everöd Tryggve Bergek, Säffle Ragnar Bergelin , Lund Gunnar Bergendal , Lund Hans Bergling, Jönköping Erik Berglund , Lund Henry Berglund , Malmö Hillie Berglund , Karlstad Sven Berglund , Malm ö Arne Bergman, Malmö Fritiof Bergsten , Götene Gösta Berle , Göteborg Brita Berlin , Malmö Inga Bernander, Väröbacka Magnus Biander. Edsbruk Irene och Wilhelm Bildtsen, Arlöv Solvig Bildtse n , Fjälkinge Sven Bildtsen , Olofström Gulli Bjarne , Lund Iris Bjergel , Lund Bengt Bjurliden , Solna Erik Bjäringer, Stockholm Lena Björck , Växjö Stina Björk , Oskarshamn Aina Björklund , Göteborg Elsa Björklund , Lund Hans Björkman , Stockholm Bertil Blixt, Helsingborg Ivar Blomberg, Södertälje Nils Blomgren , Malmö Gunvor Blomquist, Malmö Algot Blomqvist, Töreboda Anna Blomsterberg, Stockholm Magnus Boberg, Karlstad Erik Bodman , Malm ö

183

Sven Bohlin , Södertälje Eric Boj s, Kalmar Ellen Bolmgren , Klippan Vilhelm Boman , Ystad Martha Bonde , Dublin Nell y Boren , Falköping Åke Bottinga, Stockholm Gunnel Brag, Södra Sandby Fritz Brander, Frändefors Lennart Bratt , Malmö Gustaf Brattström , Lund Arla Breithel, Malmö Emil Brindmar , Ängelholm Elna Bringström, Arlöv Per Broqvist, Nykö ping Erik Briick, Lund H . Bryhage n, Sösdala Gu staf Bryve , Lund Inga Brä utigam , Mölndal Eina r Bååth , Vellinge J . P. Bäc kman , Lidingö Gösta Bäc kström , Bromm a Adolf Börjesson , Kull avik Julius Börjesso n , Trelleborg Kri stin a Calissendorff, Stockholm Nils Ca rbonnier , Karlskoga Greta Carleman, Sala Per. 0 . W . Carlfenfelt , Malmö Anton S. Ca rl sson, Tyringe Arne Carlsson, Vå lberg Gösta Carlsson, Ljungby Lars Carl sson , Täby Maud Ca rl sso n , Lund B. Gösta Ca rshult , Mariestad Ruth Cas tenfors, Danderyd Erik GustafCavallin, Lund Rune Cavallin, Huddinge C harlie Cederholm, Vällingby Christen Christensson, Partille Alice Christofferson, Borås Edith Christoffersson, Lund Vera Cimbritz , Hel singborg Ull a C lasre us, Stockholm Sigrid Clausen, Arlöv Ebba Cro nstedt , Ängelholm Kjell D ahl in . Stockholm Marga ret a D ahl in , Sollentuna Ca rl D ahl man, Stockholm Sven D ahl strand , Kri sti anstad Allan D anielsso n, Södra Sandby E. Daniel son , Ystad J an Daniel so n, Charlottenberg Stefan Degerstedt, Skellefteå G . Djurberg , Degerfors H. Drakenberg , Malmö G ö the Edbäck , Göteborg Gösta Eddert , Lund

184

S. E. Edestig , Solna Åke W. Edfeldt. Danderyd Georg Edlund , Stockholm Harry Egler , Stockholm E. Ehrenborg , Lidingö Rut Eitrem, Trelleborg John Ek , Göteborg Evald Ekberg , Stockholm Inger Ekberg, Enebyberg Hugo Ekdahl , Hel singborg Gustaf Ekerup , Växjö Gunnar Ekholm , Helsingborg Helge Ekholm , Stockholm Bengt Eklundh , Lessebo Gunnar Eklund , Löns boda G . H . Ek man , Göteborg Kerstin och Olle Ekman , Höör Hedvig Ekstrand , Västerås 0 . Ekström , Helsingborg Johan Ellburg , Stockholm Rut Elliot, Stockholm Bertil Elvin , Lund P . H . Enckell , Lund Elis Engberg , Lund Greta Engbl ad , Göteborg Staffan Engström , Stockholm Marie Erasmie, Lund Inge Erich so n, Malmö -Ragnar Ericsson , Hovås Knut Eriksson, Joh anneshov Stig Erik sson , Köpinge bro Sven Erik Eriksson , Huddinge Arvid Ernstson , Malmö Börje Fahlman , Helsingborg Sven Falk , Kungsbacka Erik J. W . Falkman , Ma lmö Hjördi s Fl agerup , Väners borg Lennart Fleisc her, Tyre sö Sven Floren , Stockholm Estrid Fors berg, Stockholm Sven Forsman, Rosersberg Karl -Bertil Fransson , Landskrona Rigmor Franzen , Urshult Signe Fredlund , Malm ö Sigfrid Fregert , Lund Helmut Frei , Hel singborg Bertil Freidenfelt , Hel singborg Gotthard Frennberg, Trollhättan J an Friberg, Karl s krona Olle Fridberg, Bara Margret Fries , Linköping Gösta Fritzell , Lund Anna-Karin Furhoff, Stockholm Erik Föjer, Malmö Astrid Gartner, Tierp Eva Geete , Leksa nd Inge mar Gennebäck , Norrköping

Eleonor J :son Gillbjörn, Lund Margit Gisle , Våxtorp Linnea Gradler, Malmö Thure Grafström, Bromma Ebba Granlund, Halmstad Gösta von Greyerz, Eskilstuna Sven Grönberg , Kvänum ErikGrönquist , Lund Gumlösa kyrkliga arbetsförening, · Vin slöv Bertil Gustafsson, Växjö Gösta Gustafsson, Sjöbo Mari anne Gustafsson , Borås Uno Gu stafsso n, Göteborg Hedd a Gustavsson, Svalöv PehrGyllenhammar, Göteborg Monika Carlheim-Gyllensköld, Bromma Anna-Maj Göransson, Hjo Birger Göransson , Lund VernerGöth , Lund Dagny Haage, Stockholm Ingrid H ager, Klässbol Gunnar H agman , Borås Gunilla H agström , Dalby Mait H all , Lund Björn H allberg, Enskede Greta Hallen , Göteborg Sofia Hall in , Lund Alf Hammar, Lidingö Lars-Erik H am marlund , Torsby Baldvin H ansen , Markaryd A. H anson , Enskede Anton H ansson , Ryd sgård Arne Hansso n, Dösjebro Einar H ansson , Löberöd Gösta Hansso n, Påa rp H ans-E rik Ha nsson , Vadstena Hertha Ha nsson, Löddeköpinge Hugo H ansson , Lund Malte Hansson , Åkarp Mä rta H ansso n, Järfälla Ove Hansson, Malmö Berta och Ingeborg H a rberg , Kni slinge M . H artelius, Stockholm Maj H av land , Kri sti anstad Gunnel Hedenlo , Oskarshamn Gunnar Heden skog, Katrineholm Svante Hedin , Lidingö Björn H . Hedlund , Stockholm Elise Heidenberg, Lund Siegfried Hein , Enskede Gösta Hellberg , Torshäll a Johan Hellborg, Kävlinge Bernt A. Heli gren , Norsborg Bror Heligren , Upplands Väsby Anna-Greta Helmerso n, Mö lndal G. Henningsson , Malmö

Jan Hernesta m, Hel si ngborg Carl Hemmark , Malaga G. Y . Hildebrand , Pa rtille Ruth Hjelm , Stockholm Margit Hjelte , Lidingö Thure Hoff, Kristianstad N. B. Hofvensta m, Järbo Gulli Holm , Ludvika Karin Holmberg, Hörby Signe Holmberg, Eslöv Styrbjörn Holmgre n, N acka G. Holmström , Göteborg Yngve Hol st, Helsingborg Walter Hovstadiu s, Väs terås Erik Hultman , Ronneby Gösta Hyle , Heemstede C. E. H åkansso n, Stockholm Gunnar H åkansso n, Sölvesborg Harry H åka nsson , Lund Hugo H åkansson, Kristianstad Karin H åkansso n, Lund Ull aberit H åkansson, Bjerred Carin H äge rst rand , Helsi ngborg Boris H ägg, Hel singborg Eva Högberg, Eslöv Hans Högberg, Bromma Inger Högberg , Göteborg Stina Högs tröm, J ärnforse n Birger lngel sten , Kristi ans tad Inger lnge man , Hel singbo rg Stig Isbe rg , Ystad Sten lverstam, Spånga Tage Jacobsson, Floda Per J akobsso n, Malmö Bengt Jansson , Mölnlycke Evelyn Jansson, Mal mö Edvin Jarlert , Malmö J örge n Jense n , Smygehamn Olof Jeppsso n, Skanör Ingrid och Hans J erenäs, Lund Astrid och Sven Joachimsson, Vänersborg Sven Joge, Kungsä ngen Arne.Johansson, Göteborg Anita Hessel-Jo hansson, Västra Frölunda Astrid Johansso n, Vårgårda Bengt Johansson , Kri sitanstad Bot vid Johansson , Strängnäs Greta J o hansson. Halm stad Kerstin Johansso n. Onsala K .-G. Johansson , Karlshamn Olle Joh ansso n , Hel singbo rg Thorsten Johansson , Göteborg H . C. Johannesson, Brob y Ragnar Jon ason, Stockholm Gösta John sson , Örkelljunga

185

Holger Johnsson, Ma lmö Åke Johnsson, Helsingborg Bertil Jon sso n, Täby Herbert Jon ss on , Uppsala Rigmor Jons son , Rockneby Siri Jonsso n, Svedala Bengt Julin , Stockholm Kari n Stensland, Stockholm Tage Jälltoft, Malmö Bollan Järpe , Ulricehamn Anni Jön sso n , Lund Arvid Jön sso n, O sby Ebba Jönsso n, Lund EbbeJönsso n, Lund Inge borg Jön sson, Malm ö Joh an Jön sson , Löderup Maj a Jön sso n, Lund N . J ö nsso n, Lands krona Åke Jöns so n, Ängelholm Alfred Kaing , Askim Henry Karlbom , Uppsa la B. Ka rlen , Skillinge Georg Karl sson , Umeå Gunborg och Gunn a r Karlsson, Sve_nljunga Göte Ka rl sso n, Kl ädes holm Harry Ka rl sson , Ka rl shamn Lenn art Karl sso n , Ha lms tad Nil s Ka rl sson, Glimåkra Per Ka rl sso n, Påryd Ragnar Kempe , Örnsköldsvik Ebba Kempff, Lund Åke Kem stedt , Huddinge Gustaf Kihlma n , Göteborg Einar Kihl s tröm , Lund Allan Kill ander , Löberöd S. Kinch , Uppsala E . Kindblom , Huddinge Inga Kjellberg , Trellebo rg Eva Ryd-Kjellen , Bromma Ka rin Kjellgren , Sölvesborg Bengt Kjellman , Skövde Birgitta Kl ars tröm , Ka rlstad Tomas Klein , Göteborg Barbro Klefbäc k , Göteborg Anna Klemedtso n, Brä kne-Hob y L. Klingsell , Vällingby G. Klose , Ma lmö A. Knutson , Väs tra Frölunda Ull a Kockum , Ma lmö Bo Kollberg, J ä rl åsa Bengt Olof Krafft , Modena C harles K rafft, Växjö Ha rald K ra ntz , Ekeby J. Mad se n-Kri s terson, Svedala Konrad Kris tiansson, H ammenhög Va nja Kroon , Malmö

186

Bertil Kullen stein , Jönköping Kerstin Kvi st, Veberöd Anders Olof K ylin , Lund Eric Kå rholm , Lund Bo Källqvis t, Saltsjö-Boo Bö1je Kä llqvis t , Sollentuna Lillemor och C urt Kä ll strö m, Båstad Stig Lage rk rantz , Stockholm Carl Lamberth , Stockholm La rs Erik Lamm , Stockholm Torkel Landberg , Älvsjö Enar La ndgren , Nora Bertha Langlet, H äge rs ten Gurli Lanzoff, Hörby All an Larsson , Älvsjö Arne H . W. Larsson , Enskede Erik La rsson , Svängsta Hillevi Larsso n , Ängelholm Hugo Larsso n, Stockholm Knut La rsson , Kåll ered H. W. de Leeuw, Malmö Ma rtin Lehman, Stockholm Marianne Lewa n , Löddeköpinge Nil s Lewan , Lund Björn Lignell , Solna S. Ingvar Lilj a, Saltsjö-Duvnäs Ebba Lilliecreutz , Stockholm S. Lind , Vä llingb y Sven G . Lind , Södertälje Ha ns Lindberg, Solna Per Lindberg, Lund Vera Lind bom , J o ha nnes hov C. V. Bark Lindgren , Örsundsbro Birgit Lindell , Löddeköpinge Mä rta Linder, Göteborg Gösta Lindner. Lidingö Sven Lindquis t, Kris ti a ns tad Ol a Lindqvi st. Göteborg Mirj a m B. Lindroth , Solna Uno Linds koug, Mal mö Lenna rt Lind stedt , Lidingö Anna-Greta Lindström, Malmö Martti Lind strö m , Bjä rred Knut Linse, Ma lm ö E. Ljungqui st , Göteborg Birgitta Lorent zo n, Pa rtille Karin Lo ren z , Stockholm Erik G. Lundahl, Helsingborg K . E. Lundberg, F a rsta Sten Lundberg, Stockholm Uno Lundberg, Stockholm Thore Lundell, D als Långed H e rbert Lundgren, Malm ö Maj Lund gre n , Marie fred Sven Lundgren , Strängnäs Torsten Lundius , Lund Ragnar Lundquis t , Gävle

Karin Lundqvist , Solna Bengt Lundström, Göteborg Margit Lunds trö m , Landskrona T. Lustig, Lidköping Stina ochTorkel F. Låftman , Stockholm Sixten Löfgren , Maries tad Lennart Löthman , Skövde lrmgard Altmann-Magnusson , Ka rl skron a Nil s Magnusso n, Smedstorp Eva Malmberg, Vadstena Gunvor Malmberg, Bjuv Ull a Malmgren , Växjö Stig Ma lmros, Stockholm Arthur Malmste n, Käv linge Ka rin Ma nnerfelt , Sigtuna Sören Marklund , Skellefteå Lenn art Way -Matthiesen , Stocksund Bror Ma ttsson , Solna Evy Ma tt sson , Lund Hilding Mauritzson, Lund Elisabeth Mel ander , Kalmar Monica Mel ander , Visby Örlogs kapten S. Mellin , Lidingö Ca rl Meurk , Stockholm Gudrun Moberger, Lund Tyra Modig , Malmö S. C hr. Moltved , Holte Rol a nd Morin , Vi sla nda Ha rry Moss berg, Bromma Gunnar Myllenberg, Hel si ngborg Ella Månsson , Arlöv A. Må rtensson, Malmö Björn Må rten so n, Joha nneshov Torgil och Ma rgareta Möller, Lund GunvorNejstgaa rd, Kungälv Arne Nel son , Solna Aili Pienanen Nil sson , Eslöv Alfred Nilsson , Lund Arthur Nil sson , Åka rp Astrid och Gunnar Nilsson, Lund B. Nilsson , D alhe m Berth Nil sso n, Åhus Gustav Nil sso n, Kri sti a nstad Gösta Nilsson , Linköping Helmer Nilsson, Staffanstorp Ingrid Nil sson, Spå nga Irm a Nil sson , Höö r Lilly Nil sso n, Klippa n Malte Nil sso n , Götebo rg N. M . Nil sso n, Malmö Oscar Nil sso n, Vinslöv Solveig Nilsson, Eslöv Sture Nilsso n , Tyringe Tors ten Nilsso n, H öga näs Henning Nord , Lund

Nil s Nordberg, Göteborg Sven Nordberg, Helsingborg Ivan Nordin , Ornsköldsvik Wilhelm Norden stedt , Genarp Thure Nord strand , Viken lngegerd Nord s tröm , Stockholm Maria nne Nord s tröm , Bj ärred Inga No rdzell , Malmö EinarNorelius , Bjursås Gunnar Norling , Norrköping Ann a Nyblom , Lund Sture Nydell , Täby Arne Nyholm , Lidköping Kerstin Nyren , Lund Gudmund N aes lund , Bromma Albert Olin, H öö r Carl Olofsson, Göteborg Einar Ol ofsso n , Staffanstorp Fredrik Olsgren , Uppsala Bengt Ohlson , Sollentuna Inga Ohlsson, Solna Ka rin Ohlsson, Pers torp Lewi Ohl sson , Ängelholm Torsten A. Ohlsson,Göteborg Eric Olso n, Köping Inga Olso n, Borås Anders Olsson , Lund Bertil Ol sson, Malmö Birgit Ol sson, Säffle Boel Ol sson , Lund Gerd Ol sson , Kris ti anstad Gusty Olsson , Löde rup Jimm y Ol sso n, Malm ö Julius Olsson , Kävlinge Karin Ol sson, Simlå ngsdalen Kerstin Olsson , Malmö Lars Ol sson , Hel singborg Robe rt Ol sson , Mj ölb y Sonja Olsson , H örby T hea Ol sson , Träslövs läge Sve n Olvegå rd , Väs terås Lars Omsen, Kri stinehamn Sverker Oredsson , Lund Otto Ornstein , Stockholm Ha rry O sterm an, Finspå ng Eric Ottosson , Klippan Thure B. Ottosso n, Ockelbo Bertil Palme r , Fa rsta E. Palmaer, Lund Oscar Pa lmers, Lerum Yngve Palmström , Lund Erik Pa ul se n, Vimmerby Anne Ma rie Pa ul sson, Stockholm Margareta Pe hrnow . Dal by Rich ard Pello, Väners borg A nn a Persso n, Lund Bosse Pe rsso n , Lödd eköpinge

187

Curt Persso n, Halmstad Ernst Persson, Västra Frölunda Gunvor Persson , Lund Hilda Persso n , Klagstorp Hugo Persso n, Landskrona Hulda Persson, Malmö Karl Persso n, Kri stianstad Nils Persson , Linköping Stig F. B. Persson , Malmö Ull a- Britt Persso n, Lund S. Petersen, Täby Ulla Smith-Petersen, Lund Tora Toree-Petersson , Nybro Ingrid Pettersson, Billesholm Ulla-Britt Pettersso n , Bill dal Lennart Ploman , Lund Karin von Porat , Stockholm H. Quilisch, Mörrum Gunnar Qvist , Göteborg Cecilia Ramberg, Smålandsstenar Fredrik Ramberg , Smålandsstenar Emil Ranefjord , H örby Leon Rappaport , Hägers ten Kristen Rasmu sse n, Bjuv Gad Rausing , Lund H. Reh , Helsingborg Eric Reimers, Malmö W . Reychm an , Höör Ingeborg Riebe , Höör Thorsten Rigen , Malmö Signe Ri sberg , Älvängen Ingrid Rogberg , Bromma Karin Rogiu s , Malmö Christian Rose nqvi st , Bromma Greta Roslund , Malmö Erik Rossing, Lund Ulla Rosvall , Malmö Stina Roth , Hel singborg Gunnar Rudolphi , Ljusdal Helge Rydberg , Gråbo R. G . Rydberg , Höganäs Gunnar Ryden , Malmö Sune Ryden , Mölle Linnea Ryd in , Malmö Elsi Ryd sjö , D alby Gustaf Rå vik , Hel si ngborg Märta Sahlin, Hel singborg Otto Sallner, Kalmar Rolf Samuelson, Kungälv Albin Sandberg, Bjärnum Ingvar Sandberg, Akarp Inga Sandeborg , Stockholm Erik Sandfeldt , J ärfälla Kerstin Sandgren, Lund Stig Sandström, Väs terås Sven Sarvik, Mariestad Georg Schackne , Stockholm

188

Astrid von Scheele, Göteborg Jea nette Schlyter, Lund Kurt Schnock, Norrkö ping Hans-Gö ran Schough, Angered Leo Siegl, Göteborg Silfverstolpeska släktföreni ngen , Lidingö Gunni Sjeldrup , Bandhagen Staffan Sjunnesson , Horred Bjömer Sjöberg, Kri sti anstad Maria Sjöberg, Lund Märtha Sjöblom, Trollhättan Elsa Sjögren, Malmö Åke Sjöholm, Arlöv Carl Sjölin , Hel singborg lne z Sjöstedt , Göteborg Gunnar Sjöström, Åkarp A. Sjövall, Bräkne-Hoby Skandinaviska Enskilda Banken , Malmö Lars -Gösta Skogh , Linköping Sune Skoglund, Växjö E. Skugge , Bromma Josepha Skärblom , Norrtälje Christian Slågrup, Solna Lennart Slättne, Kri stianstad Elisabeth Sonderegger, Helsingborg Ruth Sors, Vretstorp Erik Stackelberg, Järna Gunnar Stahre , Västerhaninge Gösta Vult von Steijem, Kal mar Sven Sten, Norrsundet I'. Stenberg, Torsås Ragnar Stenborg, Stockholm BoT . Stenström , 'Svenshögen Gert Stern, Lund Elsa Stolpe , Klässbol Gertrud Stoltz , Falkenberg Lilly Stoltz , Helsi ngborg Bengt Strutz, Halmstad Christian Ström, Göteborg Bertil Strömberg, Uddevall a L. Bertil Strömberg, Borås Inga Stålfelt, Stockholm Stig-Olav Stålkulas ste rb hus, Vällingby Tord Sundelin, Lomma Jan-Öjvind Swahn , Lund Werna Svanberg, Västra Frölunda Uno Sva nbom , Göteborg Aina och Arvid Sveningson, Halmstad Eric Svenn , Stenhamra Svenska Byggnadsarbe tarn as Förening, Malmö Bengt Svensson, Klippan C . Gösta Svensson, Karl stad Einar Svensson , Sölvesborg G. Einar Svensson, Eksjö

Erik Svensson, Helsingborg Karin och C. E. Svensson , Lund Nils Svensson, Kristianstad Oscar S. Svensson , Hässleholm Sigfrid Svensson, Lund Evi Swietlicka, Lund Bengt Sydoff, Kävlinge Greta von Sydow , Lund Ingeborg von Sydow , Lund Gunnar Sällström, Karl skrona Greta Söderbaum, Tällberg Johan Söderberg, Drottningholm N . Söderquist , Enebyberg Henry Sönnerkvist, Kävlinge Yngve Sörman , Johanneshov Inga-Maj Sörquist , Torslanda Kerstin Taflin , Malmö Carl-Johan Tham, Västra Frölund a W. Tham , Djursholm Eva Thorrell, Malmö Anna Thoren, Arlöv Karin Thoren, Ronneby Hans Thornstedt , Bromma Lars G. Thulin, Göteborg Sven Gösta Thulin, Linköping Wilm a Thunberg , Helsingborg I. Thureson, Västerås John Thörnqvist , Ängelholm Lennart Toftered , Halmstad Karin Toren , Asarum Lave Tufvesson , Bro by Bo Turesson , Mora Typografen AB, Solna Elsie Tyreman , Ljungskile Börje Tyreskog, Enskede Åke Tärntoft, Lund Eva Törngren , Stockholm Gustav Törnqvist , Ljungby Gunnar Udden , Örebro B. Uhnoo, G ävle John Ulne, Lidingö Annelies Unruh, Lund Ebba Wachtmei ster, Lund Gustaf Wac htmei ster , Kni slinge Karl F . Wahlberg, Hisings Backa Erik Wahlquist , Stockholm Märta Walde, Nättraby Ella Wallden , Lund Bodil Walles, Bara Hervid V allin , Helsi ngborg Tore Wallin, Landskrona Greta Vanberg, Svalöv Harriet Varfeldt , Lund Knud Varfeldt , Lund Anita Wedel , Mölndal Herbert Wehlou . Malmö

Hans Weibull , Saltsiö-Duvnäs Lars Weibull , Habo Christer Wejderot , Malmö Elisabeth Wenchert, Malmö Märta och Id a Wendler, Ha lmstad Lars Hugo Wennberg, Hel singbo rg Marth a Vennersten, Djursholm Florian Weikert, Lund H. Wentz, Lund Tage We ss man , Göteborg Conny Westberg , Katrineholm . Berit och Jan-Anders Weste rstad , Hörby Karl Westin, Lidingö Saraa-Brita West man, Göteborg Sven Wetterhall , Lund Sven Wetterhall , Stockholm Harald Wiberg , Västervik Lennart Wiberg , Stockholm Ragne Wiberg, Stockholm Claes-Erik Wickström, Västerås Gerhard Widlund , Jönköping Eva Marie Widmark , Staffanstorp Torsten och Maja-Lina Wieslander, Lund Eva Vifot, Lund K. E. Wiklund , Finspång Berth Wikström , Ljungbyholm Kjell-Axel Wilen , Stockholm Erik Winbo , Herrljunga Gösta Winqvist, Eksjö L.G. Winstorp , Malmö Hild a Wiren , Malmö Yngve Wittm ark, Stockholm Mikae l Wokander, Lund Bertil Vollmer, Veberöd H ans Wollmer, Skanör Greta Wulff, Lund Nil s af Zellen , Täby Ulla Zerv6s, Göteborg Gustaf Zickerman, Vällingby Folke Ågren, Holmsjö Ture Ågren, Helsi ngborg P . G. Åkerblom, Stockholm Alice Åkerman, Skillingaryd Georg Åkerman , Stockholm Margit Åkerman, Lund Rudolf Åkerman , Lund Ingrid Åkesson , Lund Oscar Åkesson, Lund Sven Åkesson, Fågelmara Augu st Åman, Saltsjöbaden Lars Ödman, Stockholm B. Öhman, Stockholm Ingeborg Östberg, Lund

189

1975 ÅRS DONATORER Förteckning över dem som skänkt förem ål till museet, biblioteket och arkivet. Carl-Axel Acking, Lund Annie·Ahnfeldt, Lomma Ethel Lund-Alexandersson, Växjö Allhems förlag , Malmö Aleksy Altmejd , Lund Helge Andersson , Lund Marianne och Bengt Andersson, Lund Nanna Anderssons dödsbo, Laholm Antik & Auktion, Simrishamn Birgit Aren, Lund Per Gunnar Arne, Kalmar Ruth Arnes dödsbo, Kalmar Bengt Bengtsson, Lund Agneta Beckman, Linköping Hans Bengtsson , Hörby Anna-Lisa Detlow-Berg Ejnar Berg, Stockholm Margareta Berger, Stockholm Ulrich Berglin , Lund Ellen Bergman, Lund Ingrid Bj ö rck , Lund Gun van den Bom , Lund Erik Boström , Lund Elsa Brown, Lund Ann a-Greta Buregren , Malmö Torsten Böckman, Lund Sven G. Carlsson , Vetlanda Sigrid Carstam, Malmö Elsa Cedergren, Malmö Charlie Cederholm, Vällingby Lennart Christensen , Lund Dahlgren & Co, Malmö Domus, Lund AB Dumex , Helsingborg Folke Ekelund , Eslöv Torste n Ekelund , Eslöv Kerstin Ekman , H öör Tyra Ekman , Lund Börje Ekström, Karl stad Henry Elgström, Lund Margi t Emgård, Lund Gunilla och Torkel Eriksson , Lund Sture Falk, Lund Birgit Fogelklou , Kri stianstad Sven Forsberg, Lund Föreningen Gamla Norrbygä rdepojkar, Borås Gidlunds förlag , Malung Greta Gottorp , Malmö Linnea Gradler, Malmö G. Grant O ' Brien , Edinburgh

190

BörjeGrenstam , Malmö G. Grönvall , Boden lngridGrönwall, Lund Gustavsbergs muse um , Gustavsberg Rag nhild Gustavsson, Malmö Göta-porslin, Malmö Handel sföre ningen , Lund Anna Hansson, Malmö Lennart H ansson, Lund Hörby Bruk , Hörby Made leine Gartz-Hanqvist, Stockholm Inga Haraldson, Lund Mari a H artelius, Stockholm Sune Hellborg, Lund Augusta Helmer, Malmö Hembygdsfö rl age t, Vetlanda Bengt Waldemar Hillgrund , Malmö C harles Hjorth , Lund ·Lennart Holm berg, Lund Ma rga Holmberg , Lund Irma Hol st, Lund Hans lngemanson, Lund Gertrud Ingers, Lund Ingemar Ingers, Lund HM Änkedrottning Ingrid av Danmark Hilding Jakobsson , Lund Japanska ambassaden , Stockholm Egon Jarnshult, Staffanstorp Sune Jen se n, Lund Sture Johannes so n, Löddeköpinge Anders Johannsen, Lund Gerda Johan-Johansson, Lund Elisabet Jönsson, Lund Märta och Henry Jön sso n, Simrishamn Herta Jön sson , Södra Sandby Harry Karl sson , Lund Inga Kermback , Malmö Greta och Sven T. Kjellberg , Lund Kockums Mekaniska Verkstads AB , Malmö Hjördis Kristenson, Lund Kursverk samheten , Lund Bodil Lachmann , Ystad Lantbruks högskolan , Alnarp, Åkarp Gunnar Larsson , Lund Anna Lech , Trelleborg Tony Lewenhaupt, Hel si ngborg Ronnie Liljegren, Dalby Turid Lindahl, Cambridge Britta Lindberg, Lund Gustaf Lindgren , Stockholm

Ulla och Mauritz Lindström, Marburg Märta Lindström , Lund Eva Ljunggren , Lund Herta Ljungs tröm , N yköping K. E. Lundberg, Farsta Lunds kommuns hälsovårds nämnd , Lund Lunds st udentk års kreditkassa, Lund Augu sta Lundström , Ludvik a Yngve Löwegren , Lund Birgit Lundwall , Lund Truls Melin , Malmö Ann-Marie Må nsson , Åstorp Bothilda Må nsso n , Lund Alva r Nea nder , Lund Eberhard Nil sson, Torsås Eskil Nilsso n, Norrah amm ar Lage Nilsson , Viken Nil s Nil sso n, Lund Svante Nilsso n, Kågeröd Henning Nord , Lund D agmar Norde ns kjöld , Lund Christina Lindvall-Nordin, Höör Tilly Novenius, Nyn äs ha mn Anna Nyblom , Lund Karl Olausson, Sölvesborg Anna Ol sson, Lund Henry Olsson, Lund Inez Ol sson, Lund 0. E . Olsso ns målerifirma, Lund Ewelina Peksowa, Zakopane Birger Perssons dödsbo, Beddingest rand Gunnar Persso n, Lund Hann a Persso n, Lund Lotte Persso n , Lund Rut Persso n, Möra rp John Pe rup , Stockholm Gertrud Serner-Petren, Stockholm Sonja Pettersson , Lund Svante Philip , Sollentuna Peter Pluntk y, Stockholm Kjell Prytz , Lund Augusta Pålsson, Lund , enl.test. Sven Olof På lsso n , Lund Anna Regnell , Göteborg Åke Rehnberg , Lund Ellen Ro sen , Lund Henry Rose n, Lund Lena och Erik von Rose n, Lund Inga Rose nqvi s t, Malmö Lenn a rt Rylander , Lund

Märta Råberg, Katrineh olm Bengt Sahlström, Lund Sancte Örjens Gille , Stockholm Sandströms glasmästeri , Lund Werner von Schwerin , Eslöv Jacob Seela , Åbo Eva Sjölin , Malmö Skå nekommittens sekreteriat av Europeiska byggnadsvårdsåret , Lund Tage Stigen , Bj ärred Ha rri e t Strandh , Kåge röd Sten Sundberg, Lund Svenska Sockerfabriks AB, Malmö Clara Svensson, Lomma enl.test. Dagmar och K . E. Svensson, Malmö Mary Svensson, Lund Sigfrid Svensson , Lund Ka rin Söderman , No ra C urt Salomon-Sörensen , Helsingborg Ast1id Sörensson, Lund Gunnar Joh ansson-Thor , Eslöv Margit Thunberg, Lidingö Ma rga ret a Thånell , Lund Ja n Tullsten , Vax holm Tumathorps S:t Knuts Gille , Tommarp Hallvard Tveiten , Eslöv Joac him von Wac he nfeldt , Viken H a ns Wac htmeister , Johannishus Eberhard Wagner , Torsås Gull Vago, Lund Gustav Wa hlden , Lund C hri s ter Wahlgren , Malm ö Birgitta Wengert, Lund Gunnar Werk ström s dödsbo, Lund Ester Westerberg , Bara Hara ld Wi gs trö m, Voll sjö Kl ara Wijk ander , Lund Bengt Willert , Falsterbo Anders Winblad , Lund Stellan Winther, Bj är red Erik Wå hlin , Uppsala Värml and s muse um , Karl s tad E. Zach1isson, Borås J an Zibrandtsen , D ragör Raine r Zietz , H a nnove r Zoologiska ins titutionen , Lund Georg Ågre n, Helsi ngborg Be ngt Åke rblom , Boxholm Åmålsortens he mbygdsfö rening, Åmål Ba rbro och Folke Astrand, Bjärred Ma nfred Åxman, Trelleborg

191