Maj Fehrman Almanacksreformer på 1700-talet

Vill Bibel. Stockholm 1729. Thomanderska biblioteket, Kulturen. Timglas. Enkelt trästativ med fyra stavar. 1700-talet. KM 30.349. Psalmboken av år 1695. Stockholm 1739. Har tillhört biskop Wilh. Faxe. Kulturens bibliotek. Bonde-Practica eller Veyr-Bog. Haderslev 1786(?). Kulturens bibliotek. Miniatyralmanack från 1786 med fodral, klätt med grönt siden. Initialerna M: C:B: M. under kunglig krona. KM 15.228.

Protestantisk gudstjänst 1782

- en väggplatta.fi·ån kmkmakarbygden vid nedre Rhen.

Till färgbild VII I ett museum med stora samlingar finns det alltid gott om gåtor att grubbla över. Intresserade besökare och kollegor i facket från in- och utland kan ibland ge en lösning, ibland ge upphov till nya frågetecken. Framför en väggplatta av rödbränt lergods med rik figurdekor i relief, utställd i vår monter för engelsk keramik, stannade en kollega från London för några år sedan med kommentaren: Var den är gjord vet jag inte, men att den inte är engelsk, det vet jag.

Så föll den ur sitt historiska sammanhang, blev en anonym kuriositet. Tills en nyutgiven publikation om bondekrukmakeriet vid " N iederrhein" kom i våra händer och gav den en ny identitet. Och så kan den berätta en historia.

Väggplattan, som till formatet är 46x 35 cm, är gjord av rödbränt lergods, målad med den ljusa pipleran och med gröna accenter av kopparoxid , bild I. Plattan återger en kyrkointeriör under gudstjänst. Prästen förkunnar från predikstolen, med timglasen vid sin sida, församlingen deltar med uppslagna böcker. I kyrkbänken till höger ses en man och en kvinna, kanske är det kyrkans patronatsfamilj. Mannens hatt hänger på väggen. Till vänster ses flera församlingsbor, på väggen bakom dem är, ovanför hattarna, två kollekthåvar upphängda. Under predikstolen står nattvarden framdukad i ett för oss ovanligt arrangemang, med ett stort bröd, två dryckeskärl och på golvet vid sidan vinflaskor i kylbäcken. Scenen krönes av två lurblåsande änglar.

Några bilder i Scholten-Neess/Ji.ittners bok om Nieder-

rheinische Bauerntöpferei, som utkom 1971, ger besked om plattans härkomst och visar att den inte är en udda kuriositet. Bild 2 återger ett fat, liksom vår platta avsedd som väggprydnad, med en liknande kyrkointeriör. Predikstol och altarbord med nattvard står här på samma sätt i centrum, till höger ses en orgel med spelande organist, till vänster en sakristiedörr och på båda sidor församlingen (kören?) med uppslagna böcker. Själva det tekniska utförandet, ett reliefarbete som ter sig både primitivt och dristigt, med fritt framspringande partier, är också nära överensstämmande. Fatet är daterat 1762 och tillskrives den librandtska verkstaden i Sonsbeck. I det från Niederrhein avbildade materialet finns ytterligare två föremål som är besläktade med vårt, en vigvattenbehållare i form av en predikstol, tillverkad i det närbelägna lssum, och ett katolskt husaltare med de lurblåsande änglarna som krön, daterat till åren omkring 1750 och utan närmare ortsbestämning (i boken katalognr 317 och 1098). Speciellt närstående - genom det höga, fria reliefarbetet, den konstnärliga halten och ansiktsteckningen - ter sig ett praktfat framställande konungarnas tillbedjan, signerat av Hendrick Librandt Anno 1778, bild 3.

Av Hendrick Librandts hand är sex signerade fat kända, varav fyra daterade åren mellan ·1774 och 1779. Ingen bild platta är känd, och utifrån publicerat material är det endast de här avbildade faten som för oss har intresse som jämförelseobjekt.

Vår bildplatta står motiviskt nära fatet bild 2 från verkstaden, konstnärligt-tekniskt nära fatet bild 3 och jag finner det helt sannolikt att vår bildplatta utförts vid den librandtska verkstaden och varför inte av Hendrick själv. När Karlin 1927 förvärvade väggplattan på en Bukowskiauktion var den i relief daterad 1682. Plattan är restaurerad på stora partier, och siffran 6 befanns vara helt sekundär. Den har nu tagits bort, men vi avstår från att sätta till den ursprungliga siffran 7, trots att ingen tvekan råder om denna daterings riktighet.

Sonsbeck och Issum var på 1700-talet två av huvudorterna i en blomstrande krukmakarbygd som utbredde sig mellan Rhen och Maas, i trakten söder om Kleve. I det bergiga landskapet med åsar och kullar fanns god tillgång på tjänlig lera och rikligt med bränsle i skogarna. Här levde krukmakarna mitt

I. Väggplatta, lergods, inte riör av protestantisk kyrka. Hendrick Librandt e ller hans verkstad, Sonsbeck, Niederrhein. 1782. 46x 35 cm. KM 33.323. Deta lj se targbild VI I! Altarets karaktär av ett ordinärt, lättnyttat bord leder tanken till en reformert kyrkointeriör, eftersom nattvarden enligt Calvin och hans efte1följare inte har någon karaktär av sakrament utan firas som en gemensam minnes måltid. Insk1iften på predikstolen " Psalm 150 v 2" syftar på Psaltaren, " loven Gud i hans helgedom .... · ·

2. Fat, lergods, kyrkointeriör under gudstjänst. I sk1ivfältet 1istat 1762. Färger: vitgult, svavelgult, grönt och mangan. Diam 47 cm. Librandtska verkstaden , Sonsbeck. Museum för Niederrheinische Volkskunde, Kevelaer.

i bygemenskapen, och drev ofta ett litet åkerbruk vid sidan av verkstaden. I vissa fall arbetade bönderna om vintern med krukmakeri som binäring. Även om avsättningsområdet sträckte sig utanför bygden, och mycket kunde säljas till dem som vallfärdade till den berömda madonnan i Kevelaer, var det dock den bofasta befolkningens behov och smak som präglade tillverkningen.

Bakgrunden till den plötsliga uppblomstringen av krukmakeriet vid nedre Rhen är ej helt klarlagd, men från 1600-talets mitt och tvåhundra år fram i tiden frodas här en lergodstillverkning

3. Fat, lergods, Konungarnas tillbedjan. Inristat "Latt ons den here laven I Hendrick Librandt Anno 1778". Diam 50,5 cm. Kölnisches Stadtmuseum.

som räknas till det förnämsta Tyskland har inom folkkonstens område. Rötterna får sökas i Italiens krukmakarkonst och i Beauvaistrakten norr om Paris, där ett praktfullt lergods med relief- och sgrafittodekor under 1500-talets mitt framställdes för en anspråksfull kundkrets.

Från Sonsbeck har ett omfattande arkivmaterial bevarats, och det är det äldsta i Niederrhein. Omkring 1650 var krukmakarna

här det största av sju gillen, och 1784 gick det en krukmakare på var sextonde invånare i Sonsbeck !

Det äldsta daterade föremålet däremot är från Issum, ett prydnadsfat från 1664, ett överlägset konstnärligt arbete i sgrafittoteknik med en smed i sin verkstad som motiv.

Hendrick Librandt antas, på grund av sitt namn, ha invandrat till trakten, okänt varifrån. Han gifte sig i Sonsbeck 1757. Ett av de nio barnen fick 1767 namnet Wilhelm och fortsatte faderns verkstad. Arbeten med hög relief har man tidigare framför allt ansett stamma från lssum, men i Sonsbeck gjordes de alltså också vid den librandtska verkstaden.

De stora skåde- eller prydnadsfaten utgör i det bevarade materialet från Niederrhein huvudparten av tillverkningen. Väggplattor är mera sällsynta, men väggflisor att mura in kring eldstaden har också framställts i mängd och även de har bidragit till att försköna böndernas och borgarnas bostäder. Motiven är religiösa men också hämtade från bönders och hantverkares vardag, från det " höviska" livet och från träsnittens aktualiteter och moraliteter. Keramiken är här uttryck för en rik och frodig folkkonst och kan ses som en parallell till hinterglasmåleriet i södra och sydöstra Tyskland.

De religiösa motiven - Kristi liv och passion, berättelser ur Gamla testamentet osv. - är alltså ofta företrädda på faten. Små husaltare framställdes också av lergods, ofta med Mariabilden i centrum. Plattan med sin kyrkointeriör med predikande präst markerar en icke-katolsk hållning och tillhör en sällsynt motivkrets, som har sin förklaring i förhållandet att området var ett gränsland mellan katolsk och protestantisk trosbekännelse. Redan vid 1500-talets mitt var den reformerta läran den officiella i Issum, men först 1685 fick dess anhängare en egen liten församlingskyrka. Det är dess interiör som fatet på bild 2 enligt traditionen skall återge, och man har som belägg anfört predikstolens likhet med den autentiska. Men även i Sonsbeck fanns en kyrka, evangelisk, byggd 1650, och kanske är det i stället den som avbildas. Motivet med en predikande präst finns på ytterligare några fat, som emellertid är utförda i sgrafittoteknik och saknar rumsmiljö och församling.

Det vore frestande att söka en lösning på frågan om bild-

4. Krukmakarorter i Niederrhein • Dfuseldorf

1

plattan verkligen återgår på en av kyrkorna i lssum eller Sonsbeck. Från vår horisont får det räcka med att konstatera att interiören väl synes överensstämma med programmet i det lilla häfte Kirchen-Gebäw, som 1649, ett år innan kyrkan i Sonsbeck invigdes, utkom i Augsburg som en första vägledning i evangelisk-luthersk kyrkobyggnadskonst. Den ger förslag till en liturgiskt riktig plan och föreslår att predikstol, altare och orgelläktare samlas till en enda skådevägg i öster för att församlingen ska få bästa möjlighet att se och höra, att följa gudstjänsten. Och predikstolen är här placerad rakt över altaret.

Väggplattan är i sig själv en kuriös och kulturhistoriskt talande klenod. I en svensk keramiksamling har den ett speciellt intresse genom att representera Niederrhein, ett av Europas