Bengt Bengtsson Vad som sig

Vad som sig ...

Många av Kulturens medlemmar har säkert läst om den utredning, som 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) gjort om vår förening och vårt museum. Kulturens styrelse har lämnat sitt svar, vilket i korthet innebär att förening och museum icke får förlora sin egenart och att ett nytt, mer konstruktivt förslag till tryggandet av ekonomin måste utarbetas.

Vi står alltså och stampar, vad förhållandet till myndigheterna beträffar. Under 1976 kan vi troligen vänta ett förslag i frågan och vi kan också möjli8en hoppas på att statsverkspropositionen 1977 klarlägger statens framtida åtaganden. Under tiden har vi ingenting annat ·att göra än att arbeta efter de riktlinjer, som traditionellt ger Kulturen dess speciella karaktär.

En rundvandring genom museet inför nyåret 1976 uppvisar många nyheter. I Vita huset har öppnats den nyordnade " Kulturens matsedel", en förbindelsegång med 15 montrar, som ger smakprov på vad man kan avnjuta under besöket och talar om var på området utställningarna befinner sig, ett såvitt jag vet nytt grepp inom svenskt museiväsen. I översta våningen har föreläsningssalen blivit renoverad och fått nytt parkettgolv och detsamma har hänt med våningens mittparti utåt Tegnersplatsen där också en elegant och praktisk monterinredning, avsedd för tillfälliga utställningar, kunnat installeras. Efter hand hoppas vi ge hela övre våningen samma behandling.

Kulturens stora samling musikinstrument, som under 1974 hade inventerats, resulterade i en ny basutställning i Vita husets mellanvåning, där två rum upplåtits. En hel del av instrumenten har fått behövlig konservering och kan nu studeras i sitt kompletta och välputsade skick. En förhoppning för framtiden är att

göra en del av dem spelbara, så att kulturhistoriskt genuina toner kan ljuda på Kulturen. Men sådant kostar pengar .. .

I den långa längan på södra området, som Karlin döpte till "Allmogehallen", har den planerade nyordningen fortsatt och där kan nu besökarna - inte minst skolklasserna! - studera lantbrukets utveckling. Till de populäraste inslagen i dessa utställningsrum hör en modell av en vattenkvarn, vars maskineri kan studeras i rörelse genom att kvarndammen fylles med "äkta" vatten, som driver det stora vattenhjulet. En ångmaskin, tillverkad på Holmbergs mekaniska verkstad i Lund, har drivit den maskinella delen av bränneriet i Södra Sandby, och den representerar alltså även en av det skånska lantbrukets viktigaste " binäringar'', brännvinsbränneriet. Även den kan sättas igång (med elektrisk hjälp) och dånet ackompanjeras av ungdomars hörbara förtjusning.

Genom Lunds husmödrars aldrig svikande välvilja har den utställning, vilken under 1974 ambulerade i Riksutställningars utställningsbuss, Dagligt bröd och överflöd, kunnat permanentas i byggnadens övre våning, där vi under 1976 skall fortsätta renoveringsarbetet, bl.a. med att åter iståndsätta den rörliga modellen " Byastämman", som monterats ned och flyttats från Vita huset.

På norra området har en trivial, men miljö- och trivselmässigt viktig fråga lösts genom att vi anlagt en särskild sopstation med direkthämtning av s.k. containers från Adelgatan. Förut måste de väldiga sopbilarna köra på norra områdets trädgårdsgångar för sin hämtning; nu sker det " i all diskretion''.

Kulturen har sedan hösten 1968 varit platsen för en lekskola, grundad av bl.a. unga föräldrar bland Kulturens personal, men i princip hela tiden öppen för alla. En verksamhet har växt fram som enligt vår mening passar utmärkt här på Kulturen. " Kulturen utgör med sitt trafikskyddade grönområde i stadens centrum, en nyplanerad lekplats invid får- och gethagen och med sina hus och samlingar en enastående miljö för en lekskola. De barn som dagligen får vistas här har ett upplevelsematerial av unikt slag till sitt förfogande." Så står det i vår programförklaring. Den föräldraförening, som sedan starten stått för verksamheten (föreningen är Kulturens hyresgäst ), har

I. Barn på Kulturen. En skolklass får se hur en av de första självbindarna fungerar.

hösten 1975 fått flytta in i större och modernt inredda lokaler, sedan man under många terminer fått nöja sig med ett provisorium i otillräckliga utrymmen. På norra området finns ett gårdshus, som genom åren inrymt studentbostäder men dessa har inte kunnat motsvara tidens växande krav på bekvämligheter. Byggnadens tre våningar är nu helt inredda till lekskola med Sylvia Jonsson och Janne Ahlin som arkitekter. Inredningen svarar helt upp till de av myndigheterna fastställda kraven på en inrättning av detta slag.

Det har kostat pengar, men självklart har dessa till 100 % kommit utifrån och vi är stor tack skyldiga till "Lekande barns fond", Folke Ljungdahls stiftelse, Kronprinsessan Margaretas minnesfond , Allmänna arvsfonden, Stiftelsen Karin och Ernst Bångs minne, Lars Hiertas minne och Lians Lundaavdelning. Ännu finns god plats för donationer, eftersom man inte haft råd

2. Barn på Kulturen. Det nyinredda '" Lekloftet" -i tre våningar' - har alla möjligheter till stimulerande och kunskapsgivande verksamhet.

med en fullgod, lös inredning. Den yttre planeringen, med byggplats och barnens egna trädgårdsrabatter, har också fått anstå til Is vidare.

En intressant experimentverksamhet gällande barn i museer har inletts vid slutet av året (oktober). En förskollärare med extra meriter på museiområdet har tagit hand om och aktiverat barngrupper, främst från kommunens lekskolor och därvid utnyttjat de särskiJda fördelar, som museet kan erbjuda. Att lära barnen förstå och uppleva människan i relation till sin historiska miljö, att lära hur tingen kommit till och hur de använts, det har varit huvudtemat.

Medel för detta arbete har ställts till förfogande av Sociala centralnämnden i Lund och vi hoppas på fortsättning av en

3. Barn på Kulturen. Förskolläraren Elisabeth G ustafson visar gamla köksredskap i Blekingestugan.

verksamhet som hittills är unik för Sverige och som vi tror har framtiden för sig!

Utställningen av folklig keramik från Polen var ett utslag av det kulturella samarbete med polska museer, som inleddes 1974 i och med målarinnan Eweliria Peksowas utställning. Nu var det Etnografiska nationalmuseet i Warszawa, som sände en representativ samling lergods och dessutom medföljde en museikollega och specialist, dr Pjotr Zacki, som ordnade utställningen. Den kommer under 1976 att visas i andra svenska museer. Nu skall Kulturen - som vi och de polska museerna hoppas! -göra en återvisit med sydsvensk folkkonst.

Utöver dessa företag på lång sikt har vi i år haft några tungt vägande tillfälliga utställningar. Framför allt fick vi en god pub-

'""! .. \ m, r . t ... ..... j !I " J • • ( ,l I

4. Polskt på Kulturen. En monter i Herrehusets utställning av Polsk allmogekeramik.

likmagnet i den originellt ordnade Gustavsbergsutställningen, som inte bara redovisade den 150-åriga fabrikens former och mönster genom tiderna utan framför allt servisgodsets användning i bokstavlig mening" från slott och koja". Utdrag ur intervjuer med ägarna beledsagade de utställda föremålen och gav en god belysning av ett viktigt inslag i hemmens inredning och utsmyckning.

Den stora grävningen i Lunds centrum för PK-bankens bygge vid St. Södergatan-Kattesund gav rika resultat, vilka i sinom tid kommer att redovisas i en särskild publikation. Den utställning, som kunde öppnas kort tid efter grävningsarbetenas avslutning, bekräftade att det här rör sig om mycket märkliga, ibland sensationella fynd och värdefulla vetenskapliga resultat. Vi är tacksamma mot PK-banken och Nya Asfalt AB , vilka bekostade utställningen.

När Kulturens grundare Georg Karlin år 1924 förvärvade gården Östarp nr I, ville han inte endast bevara byggnaderna och ägorna för framtiden. Han ville också med de resurser som gården hade, bedriva jordbruk och djurskötsel efter gamla metoder. Vad jordbruket beträffar, befann man sig ännu i "hästål. dern'' men det skulle inte dröja länge, förrän hästen ersattes av traktorn. Karlin drömde om ett bevarat självhushåll, där de produkter, som jorden och kreaturen gav, skulle ge tillräckliga inkomster för att Östarp skulle "löna sig".

Så blev det inte; det hela fick läggas om till en rationellare drift och de djur av gammal sydsvensk ras, som Karlin med möda anskaffat, fick säljas, i den mån de inte redan naturligen avlidit. Sedan dess har lantbruket skötts efter moderna metoder och varken vi eller arrendatorn har ansett det möjligt att återuppväcka de karlinska planerna. Men inför skiftet av arrendator våren 1975 bö1jade vi tänka om. Det kunde vara värt ett visst ekonomiskt offer att på Östarp kunna uppföda husdjur av gamla raser och att i viss utsträckning visa hur gamla sädesslag och rotfrukter odlades och tedde sig. Vår nye arrendator var med på noterna och redan detta första sommarhalvår har visat, att Karlins gamla tanke går att förverkliga till en väsentlig del.

Alltså kan vi nu visa upp ett svart färsingasto, ett antal rödbrokiga kor, en besättning av svartplättade svin, och därtill får, gäss, höns och annat, som hörde till en sydsvensk gård, innan man bö1jade "rationalisera". Att Östarpsbesökarna redan hunnit uppskatta denna nya giv, det har bl.a. de växande publiksiffrorna hunnit ge besked om. Och när den nu påbörjade blygsamma försöksodlingen av bovete, råg, blåpotatis, rovor, hampa, lin m.m. hunnit finna sin rätta form, är vi övertygade om att vi även på Östarps magra sandjordar kan visa något av gångna tiders lantbruk, som kan ge de vid "påsagödsel" vanda nutidsmänniskorna något att tänka på. Vi tror på denna nya version av Georg J :son Karlins gamla tanke, och vi tackar här jordbrukskonsulent Nils G. Nilsson, som givit oss ovärderlig hjälp.

Kulturen har under 1975 erhållit flera värdefulla donationer. Här skall först nämnas 10 000 kronor ur Konung Gustav VI Adolfs fond, erhållna som bidrag till reparation på Östarps gårdsbyggnader. Vidare har Berit Wallenbergs fond givit oss

5. Konung Carl XVI G ustaf ser på Kulturen under rundvandringen den 6 maj.

50 000 kronor till tryckning av en katalog över den utställning av medeltida keramik , som planerats för 1976 i samarbete med Lunds universitets historiska museum och Statens historiska museum.

En minnesgodhet och välvilja, som tagit sig uttryck i testamentariska förordnanden, har under året i flera fall kommit Kulturen tillgodo. Fröken Ellen Johansson i Röstånga hade till minne av sin broder Ernst donerat JO 000 kronor (utan angivna villkor) och nu vittnar det nylagda parkettgolvet i Vita husets översta våning om hennes givmildhet. Albert Jönsson, avliden vid 93 års ålder i Malmö, hade förordnat att hans kvarlåtenskap,

(i runt tal 685 000 kronor) skulle tillfalla Kulturen och där bilda " Albert Jacob Jönssons och hans föräldrars minnesfond". Dess avkastning skall komma Kulturens vetenskapliga versamhet tillgodo.

Makarna " Esther och Gustav Sjöstrands minnesfond" har genom fru Sjöstrands frånfälle hösten 1975 tillfallit Kulturen. Hon var syster till konstnären Gösta Adrian-N ilsson och utom fonden på ca 250000 kronor har ett tjugotal värdefulla arbeten av den i Lund födde målaren tillfallit museet. Tillsammans med tidigare gåvor från konstnären bildar de nu donerade tavlorna en ytterst värdefull GAN-samling, som kommer att ställas ut 1976.

Vi har haft många förnäma besök under året, bl.a. av två kungliga gäster. När Lunds kommun skulle få officiellt besök av H M Konungen ombads Kulturen att fungera som kommunens officiella representationslokal, vilket vi med glädje accepterade. Konung Carl XVI Gustaf kom alltså den 6 maj och tillbragte ett par timmar på Kulturen. Vi kunde notera, att det bernadotteska intresset för arkeologi och kulturhistoria inte har dött med sin främste företrädare Gustav VI Adolf.

En dag i december gästades vi av drottning Ingrid, en gång prinsessa av Sverige, som incognito kom hit och gick en grundlig rundvandring i L'ulturen. Under sitt besök i museet överlämnade hon sin moder kronprinsessan Margaretas två skånska dräkter, den ena en Luggudedräkt, som hon brukade bära på Sofiero, den andra en dräkt från Bara. En sådan gåva gläder!

I juni fick vi besök av en statlig utredning -Regional kulturminnesvårct. och museiverksamhet - som hade att sätta sig in i speciella problem rörande skånskt museiväsen och skånsk kulturminnesvård. Nu kanske det bör betonas att problemen i Skåne, med två landsantikvarier, ett hembygdsförbund och inget länsmuseum, inte passar in i den statliga mall, som uppritats för landet i dess helhet.

Bevarande och nybildning var temat för ett symposium, förlagt till Kulturen och organiserat av f. överantikvarien Sverker Jansson vid Riksantikvarieämbetet. Det hade förut ägt rum i Stockholm och Göteborg och kom nu till Lund, där det stora intresset föranledde en dubblering.

I vackert sommarväder kom riksdagens kulturutskott till Skå-