Förord
Att testa barn och ungdomar har en ganska lång historik. Dess föregångare, Att testa barn (Smedler, 1993), kom till för att det vid den tiden saknades en lärobok som kombinerade en kritisk granskning av barntest med mer praktiska resonemang kring testanvändning. Boken kom snabbt till användning inom olika utbildningar, framför allt på psykologprogrammet, och intresset för den kvarstod långt efter att den var slutsåld. Så småningom blev det därför hög tid för en ny utgåva. Samtidigt hade efterfrågan på psykologutredningar ökat kraftigt och därmed intresset för testmetoder, såväl i psykologkåren som bland studenter. Det fanns också behov av att bredda perspektivet till att inkludera testning och utredning av tonåringar, och att inom samma bokpärmar även behandla utlåtandeskrivning och återgivning, samt testning av barn med annan språklig och kulturell bakgrund. Detta blev vägledande för den första utgåvan av Att testa barn och ungdomar (2009), med oss båda som författare. Vårt samarbete byggde, och bygger alltjämt, på att vi har en samsyn kring test och psykologiskt utredningsarbete i stort. Psykologiska test är ett av psykologens arbetsredskap, varken mer eller mindre. Ganska ofta ser vi skäl att varna för en alltför entusiastisk testanvändning. Om test blir till gagn eller förfång beror på psykologens kunnande inom det område som testet avser att mäta, och på hens samlade yrkesskicklighet. Man blir inte kunnig i utvecklingspsykologi för att man lärt sig administrera en utvecklingsskala eller ett sandlådematerial, lika lite som man blir bevandrad i barnneuropsykologi enbart av att hantera ett neuropsyko 11
978-91-27-82384-6.indd 11
2021-03-19 10:45:37
