9789152600429

12 kvinnors kallelse

Kyrka och samhälle

i förändring 1900 – 1950

Su S anne Wigort S Yngve SS on och Mia Lövhei M [red.]

Verbum AB

Box 225 43, 104 22 Stockholm 08-743 65 00 verbum.se

Utgiven med stöd från Samfundet Pro Fide et Christianismo som förvaltare av kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse samt Vetenskapsrådet.

© 2025 Författarna och Verbum AB Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet

Omslag: Anna Larsson

Inlaga: Aina Larsson/Sättaren

Bildredaktör: Susanna Mälarstedt

Fotografier (omslag och inlaga): Se bildkällförteckning på sidan 260.

Bilderna på omslaget är kolorerade.

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: ADverts, Lettland 2025

ISBN 978-91-526-0042-9

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg hela boken i pappersinsamlingen, så blir den till nya pappersprodukter. Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.

Innehåll

Förord 7

Gränsgångare och brobyggare i kyrka och samhälle 11

Omvårdnad och fostran i familj och samhälle

Ebba Pauli

Arbetar för samhällsgemenskap och andligt liv 28

Anna Söderblom

Bygger broar mellan familjen, kyrkan och socialetiken 46

Elisabeth Beskow

Förmedlar tro och vägleder som barnboksförfattare 64

Utbildning inom folkskola och folkhögskola

Anna Sörensen

Förenar vetenskap och tro i kristendomsundervisning 78

Gertrud Aulén

Formar skolan genom bildning, andlighet och fostran 96

Emilia Fogelklou

Värnar om människan i skolans sammanhang 116

Organisation på nationella och internationella arenor

Gunni Hermelin och Ester Lutteman

Tar plats i allmänna kyrkomötet 136

Ester Lutteman

Predikar utanför kyrkomurarna 152

Siri Dahlquist

Banar som teolog väg för kvinnors prästkallelse 170

Anna Bohlin

Organiserar kvinnor inom Svenska kyrkan 186

Ingeborg Wikander

Bygger nätverk i den globala student- och missionsrörelsen 202

Signe Walder

Synliggör kvinnor i väckelse och mission 220

Förord

Ännu en bok om 1900-talets kvinnohistoria – behövs det verkligen?

Svaret är ja!

Med hundra års perspektiv framträder vissa saker tydligare än tidigare. För det första, kvinnor var inte bara föremål för samhällsförändringar under första halvan av förra seklet, utan de var i hög grad drivande i dessa. För det andra, det slentrianmässiga antagandet att modernitet och tro uppträdde som varandras motsatser håller inte. Hos de tolv kvinnorna vars insatser skildras i denna bok blir det tydligt att deras kristna tro var en stark drivkraft i strävandena att modernisera samhället.

Det är tänkvärt och inspirerande att se hur medvetenheten om sin religiösa kallelse gör dessa kvinnor till brobyggare mellan olika sammanhang. De åstadkommer förändring i kyrka och samhälle, de rör sig mellan olika samhällsklasser och de kombinerar ganska självklart vetenskap och tro i debatterna och initiativen som de arbetar med. Så läser vi om Anna Sörensen att hon sammanlänkade nya vetenskapliga rön om ungas utveckling och historisk bibelforskning med en aktiv kristen tro – och just genom detta sågs som en auktoritet. Och om Ester Lutteman sägs det att hennes tro ”förenar det vackraste och innerligaste i gammal fromhet med omutlig respekt för nutida vetenskapliga fakta och ett frimodigt, sunt och tacksamt bejakande av allt det bästa i det mänskliga livet”. Ett livsrecept som inte tappat i relevans trots tidens gång.

Samtidigt finns det en befriande mångfald. Sammanhang som en bedömer som ”inte kyrkligt på rätt sätt” finner en annan ”förskräckligt

kyrkligt”. Det kan bli för radikalt för de fromma och för fromt för de radikala. De uttryck för kallelsen som passar på ett håll fungerar inte på ett annat. Kontexten spelar roll. Det finns en klar insikt om att strategier behöver vara olika och flexibla allt efter sammanhangen. Den som vill vara normbrytande på ett område kanske behöver hylla traditionen på ett annat för att nå fram till målet. Att det finns en vacker synergi mellan kristendom och humanism förstås inte av alla. Då som nu.

Om det finns en gemensam nämnare i dessa tolv kvinnors livsverk så är det denna: Medvetenhet, ansvarstagande och andlig förankring ger motståndskraft. Bildning, andlig växt och ett aktivt samhällsmedborgarskap går hand i hand.

Det må så vara att Danmark favoriserade en mer idealistisk bildningstradition medan Sverige nog alltid har haft en större fallenhet för det pragmatiska. Men spännvidden bland bokens tolv kvinnor rymmer hela skalan. Alltifrån kvinnan som mannens inspiratör och goda genius, till den bibelvetenskapligt bildade lektorn som kämpar mot sina studenters närmast fundamentalistiska bibelsyn, till frammejslandet av olika argument för kvinnors tillträde till kyrklig tjänst och prästvigning. Och inte att förglömma att majoriteten av missionärerna som under den tidens villkor gav sig ut i världen var just kvinnor!

Att det på 1920-talet skrevs om en ”stor fara å färde”, nämligen ”faran för församlingslivets feminisering”, stämmer till eftertanke i dag, då utvecklingen mot jämställdhet och stöd för kvinnors och flickors rättigheter backar på många håll i världen, samtidigt som en mera aggressiv manlighet får förespråkare även på oväntade håll. När tidens tecken pekar mot utveckling i mer auktoritära riktningar blir de tolv kvinnornas verk ett nyttigt riktmärke.

Symbiosen av bildning och andlig förankring, som går som en röd tråd genom boken, är kanske ändå det som talar starkast i dag. Vi håller precis på att lämna bakom oss en tid av sekulär arrogans, tondövhet för existentiella och andliga dimensioner och en pseudo-neutralitet där vi har gjort det existentiellt-andliga till något privat och bara privat. Vi har skickat generationer ut i livet utan att ge dem tillgång till de skatter av existentiell erfarenhet och visdom som mänsklighetens stora

tros- och idétraditioner ruvar på. Vi har undervisat om andlighet och religion som något som ”de andra har”, de som inte är lika moderna och rationella som vi – och sedan överraskats av ökande psykisk ohälsa bland unga. Vi har proklamerat en livsåskådningsmässig neutralitet som har gjort många försvarslösa inför manipulation av olika slag. Vi har serverat ganska mycket existentiell svältkost. Det har lett till andlig torka och brist på såväl grundkunskap som avgrundskunskap om livet.

Lite omskakat och yrvaket kan vi nu konstatera att religion inte har försvunnit utan tvärtom tycks öka i kraft, både på gott och ont. Nog har norrmännen en god poäng när de talar om ett livssynsöppet samhälle i stället för ett sekulärt samhälle. Ett i sanning livssynsöppet samhälle bejakar det existentiellt-andliga, men inte okritiskt utan i ständig kritisk och själv-kritisk reflektion.

Det hör till människans egenart att vara en berättande varelse, en homo narrans. Det handlar inte bara om de djupaste existentiella erfarenheterna, de passionerade, smärtfyllda och meningsskapande berättelserna, utan också om lågt och högt hos dem som har gått före oss. Här har berättelserna om dessa tolv kvinnors verk en självklar plats.

Antje Jackelén, tidigare ärkebiskop för Svenska kyrkan, systematisk teolog och senior rådgivare vid Lunds universitet

Gränsgångare och brobyggare i kyrka och samhälle

Mia

Lövheim och Susanne Wigorts Yngvesson

De första decennierna av 1900-talet är en omvälvande tid i det svenska samhället. Nya rörelser och idéer om sociala förändringar väcker oro för en upplösning av befintliga samhällsordningar, liksom av moraliska och religiösa värden. En avgörande förändring rör gränser mellan offentliga och privata sfärer. En annan rör relationen mellan den svenska staten och den evangeliskt lutherska statskyrkan. Kvinnors position och inflytande utgör en central fråga för förändringar av tidigare gränser inom båda dessa områden. Allt detta skapar debatt i kyrka och samhälle. Men kvinnor är inte bara objekt för förändringsprocesserna. Under första delen av 1900-talet tar de en allt större roll som aktörer i debatter och reformer.

Det finns mycket kvinnohistorisk forskning som har belyst kvinnors politiska, sociala och kulturella engagemang under det moderna samhällets etablering i Sverige.1 Vad som dock endast sparsamt har lyfts fram är religiös tro som drivkraft för vad som sammantaget kan kallas modernisering av det svenska samhället. Ett syfte med denna bok är därför att synliggöra hur religiösa idéer och sammanhang spelade roll för sociala och kulturella förändringsprocesser under början av 1900-talet.

I denna bok presenteras tolv kvinnor som verkade i Svenska kyrkan, i ekumeniska kyrkliga sammanhang samt inom skola, kulturliv och social omsorg mellan åren 1900–1950, med fokus mellan 1920–1940. Några av dem är kända sedan tidigare, men flera är kvinnor vars historier inte har blivit nedtecknade i samhällets eller kyrkans officiella

historieskrivning.2 Några av dem är pionjärer, som de första kvinnorna på offentliga positioner i samhälle och kyrka eller i att etablera nya organisationer. Andra söker nya vägar för att verka inom de samman hang där de levde. Alla kvinnor kan ses som ”gränsgångare” i betydelsen att de samtidigt verkade inom religiösa och samhälleliga sammanhang, som till exempel kyrkliga reformrörelser och statligt tillsatta utredningar, statliga och privata skolor, missionssällskap och kvinnoorganisationer. De delade viljan att förverkliga idéer, utmana gränsdragningar eller hantera motstånd och utanförskap.3 Sammanhangen och positionerna skiljer sig åt, men alla drevs av en kallelse som inspirerade dem till förändring av kyrka och samhälle, där de också kom att verka som ” brobyggare” mellan olika sammanhang. Många tog aktiv del i att organisera kvinnor i nya rörelser, förbund, möten och konferenser som växte fram ur behovet av att mötas, diskutera och skapa stöd för eller mot pågående förändringar. Den kristna miljö inom vilken de levde innebar också för de flesta resurser för sådana förändringar i form av uppmuntran och motstånd, kunskaper och kontakter för utbildning, resor och organisering av verksamheter. För att belysa dessa aspekter relaterar boken som helhet till följande frågor:

• Vad ville kvinnorna förändra – vilka frågor driver de?

• Vilka resurser och verktyg hade de i eller från sin bakgrund och sitt sammanhang?

• Vilka mötesplatser, nätverk och organisationer deltog de i eller skapade de själva?

• Vilka strategier utvecklade de och vilka blev möjliga i de sammanhang där de verkade?

Samhällsreformer och debatter inom tre centrala områden

Bokens kapitel är indelade efter tre områden där förändringar av kvinnors tidigare roller i samhället och inom de kyrkliga organisatio-

nerna särskilt kommer till uttryck. Områdena har inga skarpa gränsdragningar sinsemellan, eftersom den enskilda kvinnan kunde verka genom ett flertal. Det som lyfts fram i varje kapitel är det som varit huvudfokus under tidsperioden för respektive kvinnas engagemang.

Områdena är omvårdnad och fostran i familj och samhälle, utbildning inom folkskola och folkhögskola, samt organisation på nationella och internationella arenor.

Kvinnors roll i hushållet: fostran och familj

Det tidiga 1900-talets ekonomiska, sociala och politiska förändringar innebär sammantaget att kvinnors roll successivt omlokaliseras från den privata sfären av familj och hem till det offentliga livet i samhället.

Dessa förändringar skapade nya möjligheter för kvinnors engagemang, men också begränsningar. När industrialiseringens marknadsekonomi alltmer ersätter 1800-talets jordbruksbaserade system, innebär det att hushållets tidigare uppgifter omlokaliseras från lantbruket till städernas fabriker, butiker och kontor. Detta betyder nya möjligheter till lönearbete och egen försörjning för framförallt ogifta kvinnor inom hotell och kontor, konfektionsindustri och restauranger, utbildning och sjukvård.4 Samtidigt ledde förändringen också till att den gifta kvinnans roll i hushållet alltmer fokuseras på omvårdnad av barn, hem och make. I jordbrukssamhället hade såväl kvinnor som män en betydelsefull roll i att sköta flera olika uppgifter i hushållet. Även om kvinnor var formellt underställda sin make kunde de också företräda honom vid hans frånvaro.

Förändringarna under slutet av 1800- och början av 1900-talet innebar även politiska reformer av kvinnors myndighet, rätt till högre utbildning och tillträde till fler yrken. Vid sekelskiftet ökade antalet ogifta kvinnor i befolkningen. Detta väckte moraliska och ekonomiska frågor om dessas försörjning och roll i samhället. År 1864 fick ogifta kvinnor större möjlighet att självständigt hantera sin ekonomi. 1884 blev ogifta kvinnor myndiga vid 21 års ålder, medan gifta kvinnor fortsatt var underställda sina mäns målsmanskap, en lag som ändrades

1921. År 1919 gick lagförslaget om allmän rösträtt för kvinnor igenom och 1921 fick de rösta för första gången i riksdagsvalet.

Utbildning inom folkskola och folkhögskolor

En viktig reform som påverkade kvinnors situation under sekelskiftet var beslutet om allmän folkskola 1842. Det hade sin grund i viljan att höja befolkningens kunskapsnivå och i förlängningen sträva mot ökad demokratisering och jämlik utbildning för kvinnor och män. Folkskolan var öppen för både pojkar och flickor, men flickor fick en mer begränsad utbildning än pojkar, i exempelvis historia och geografi fram till 1894. Flickskolor var en parallell, privat utbildningsform, som expanderade kraftigt under de år då de flesta av bokens kvinnor växte upp: 1865–1885.5 De grundades ofta av kvinnor och rekryterade främst elever från ekonomiskt och kulturellt starka familjer eftersom de fick begränsade statliga bidrag och behövde finansieras genom terminsavgifter. Flickskolorna kan å ena sidan ses som ett uttryck för en traditionell föreställning om kvinnor och mäns olika konstitution och roller, då utbildningen ofta var inriktad på kvinnors förväntade roller inom äktenskapet. Å andra sidan var flickskolorna miljöer där kvinnors självständighet och rättigheter i det offentliga kunde utvecklas eftersom privata institutioner var kontrollerade i mindre grad än statliga.

Vid sidan om folkskolor startades även folkhögskolor, vilka gav ytterligare bildningsmöjligheter, särskilt för kvinnor och arbetare.

Bildning var ett ideal som låg i tiden sedan mitten av 1800-talet och hade spridits över Norden. Ursprungligen var bildningsidealet inspirerat av den danske prästen och politikern Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, men därefter utformat på skilda sätt i olika länder.6 Några saker var dock gemensamma: folkhögskolorna syftade till att förändra samhället genom att ge alla vuxna tillgång till bildning, medborgarskap och personlig utveckling genom frihet och frivillighet. I praktiken gällde det inte alla, men visionen var att ge möjligheter för var och en att få påverka och ta ansvar för samhällsförändringar. Folkhögskolan

som idé har sina rötter i liberalism, kristen humanism och idéer om ”etno-nationalism” som tog sig olika uttryck i Norden. I Sverige var betoningen av folk-högskola inledningsvis orienterad mot sociala och demokratiska frågor.7 Men även om kristendomsundervisning inte var obligatorisk, som i den vanliga grundskolan, präglades folkbildningen av kristna värden och idéer. Andra faktorer, relevanta för folkhögskolan, rörde elevunderlaget. Här finns det skillnader mellan kulturer i Norge och Danmark respektive i Sverige. De föregående föddes ur en kulturkamp gentemot en elitkultur. Så var det inte i Sverige där betoningen låg vid bildning med syfte att fördjupa och fostra till demokrati och medborgarskap.8 I Sverige betonades dessutom akademisk kunskap och praktisk nytta genom yrkes- och livskunskap, exempelvis lantmannaskolor, mer än en romantisk bildningsorientering som i Danmark.9

Under 1850-talet gavs kvinnor successivt rätt att undervisa i statliga skolformer, såsom att utbilda sig till folkskollärare från 1859. Sjuksköterskan och diakonissan Marie Cederschiöld initierade den första utbildningen för sjuksköterskor i Sverige vid Ersta Diakoni 1851. Rätten att inneha högre statliga tjänster dröjde ännu längre. Kvinnor fick bli läkare från 1903, rektor från 1918 och professor från 1926. När det gällde högre utbildning gavs kvinnor rätt att ta studentexamen vid högre läroverk under 1800-talets sista årtionden. Från 1870 fick kvinnor rätt att avlägga studentexamen och från 1873 rätt att studera vid universitet och avlägga akademisk examen, med undantag för juridik och teologi. Emilia Fogelklou blev den första kvinnliga teologie kandidaten i Sverige 1909.

Genomslaget för reformerna tar dock längre tid. Det är först i början av 1900-talet som fler än några få kvinnor per år tar studentexamen och läser vid universitet. Även om kvinnor successivt får tillträde till högre utbildning och nya yrkesområden söker sig många ändå till yrkesområden som kan profileras som en förlängning av kvinnors roller inom den privata sfären. Det är exempelvis undervisning av barn och unga, socialt engagemang eller filantropi, sjukvård, konsthantverk och sömnad eller matlagning. Kapitlen om Anna Sörensen,

Emilia Fogelklou och Gertrud Aulén visar hur kvinnor utvecklade sitt andliga engagemang inom olika former av utbildning. Även om antalet kvinnor som lärare ökade starkt under början av 1900-talet var deras löner och pension lägre än för manliga lärare.10

Organisation på nationella och internationella arenor i samhälle och kyrka

Under 1900-talets första årtionden växer många nya rörelser, organisationer och mötesplatser fram: rösträttsrörelsen, arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och andra rörelser för moral och sedlighet, nya frikyrkor och esoteriska rörelser samt kvinnorörelser. En av de mest inflytelserika kvinnorörelserna är Fredrika-Bremer-Förbundet som grundas 1884 och blir en av de första föreningarna för kvinnors rättigheter i Sverige.11 Krav och önskemål om kvinnors möjligheter att få ta aktiv del i det offentliga livet debatteras häftigt inom dagspressen samt vid offentliga föredrag och möten som ordnas av föreningar och organisationer, inte minst i Stockholm. I dessa debatter blir röster och positioner tydliga. Tilltron till idéers makt att förändra världen var stor, vilket visar sig i den betydelse som ges till debatter, men också genom bildningsinitiativ bland nya grupper av medborgare, såsom arbetare och kvinnor.12 Argument för att kvinnor har samma förutsättningar och ska ges samma möjligheter som män bryts mot argument om att kvinnor har andra fysiska, intellektuella och känslomässiga förutsättningar och därför inte kan tillåtas att ta plats i det offentliga livet, alternativt att erkännas en annan offentlig roll än männens för att fördela ansvarsuppgifter efter förmåga. Ytterligare en position, som bland annat företräds av den inflytelserika Ellen Key, handlar om att kvinnor ska ta plats i det offentliga men hålla fast vid särskilda värderingar och frågor som kopplas samman med deras roller i familj och hem.13 I samtidens debatter om moral, sedlighet och ”andliga nöd” förekommer således både argument om att förändringar i kvinnors roller är en orsak till sådana problem, samtidigt som de förväntas ha en särskild kallelse för att hantera dem i både kyrka och samhälle.

Förändringar inom Svenska kyrkan

I tidigare kvinnohistorisk forskning har religiösa idéer och sammanhang framförallt tillskrivits traditionella moraliska värderingar och motstånd mot kvinnors offentliga roller. Under sekelskiftet 1800–1900talet grundas dock flera rörelser, sällskap och stiftelser med syfte att diskutera relationen mellan kristen tro och samhälleliga förändringar.14

Denna utveckling har sin upprinnelse i idéhistoriska och teologiska sammanflätade idéströmningar under slutet av 1800- och början av 1900-talet, som inspirerade till reformer av kristendom och kyrka. Det rörde idéer om en universell grund för alla religioner, om att ersätta teologi med antropologi eller livstro, om religiös liberalism, om personlighetens utveckling och om liturgisk förnyelse inom Svenska kyrkan. Vad som debatterades i kyrkliga reformkretsar var exempelvis kritik mot en dogmatisk konservativ hållning till kristen tro, betydelsen av historiskt-kritiska forskningsperspektiv på bibeltexter, frågan om kyrkan som kulturarena, liturgisk förnyelse av en (manligt) prästfokuserad kyrka, statskyrkans villkor och dominans i jämförelse med frikyrkorna samt betydelsen av ökad individualisering som skapade nya frågor om tankefrihet, ansvar och moral. I föredrag, skrifter och debatter i kristna sammanhang förekommer frekventa referenser till sådana synsätt. Det visar hur moderna idéer om vetenskap, individualisering och jämställdhet spelade stor roll även inom den kristna tankesfären.15 I allt detta deltog vissa av de kvinnor som ingår i denna antologi och påverkade den inbördes debatten.

Diskussionerna som pågick skapade fraktioner inom Svenska kyrkan och den teologiska akademin som fick långtgående konsekvenser. Den så kallade liberalteologin växte fram under mitten av 1800-talet utifrån den historiskt-kritiska skolan. Anhängarna önskade en vetenskaplig analys av Bibelns anspråk och texter och sökte utforma en kyrka utan en dogmatisk överbyggnad, kontrollerad av kyrkan. Kyrkohistorikern Emanuel Linderholm var den mest namnkunnige företrädaren och han var aktiv i kretsen runt Sigtunastiftelsen som grundades 1915.16 Under denna tid fanns även andra nätverkande grupper som önskade

Eklund och Björkquist var centrala för grundandet av även denna. Vad man önskade var att fler skulle ta mer ansvar i kyrkan, vid sidan om prästerskapet genom praktiska likväl som liturgiska och ideologiska insatser för Svenska kyrkan och samhället. Att rörelsen bildades var ett tecken på en ökad demokratisering i samhället likväl som i kyrkan och ordet folkkyrka blev därför ett nyckelord. Dessa rörelser är exempel på kyrkoförändringar som gav ökade möjligheter även för kvinnor att verka och agera, vilket urvalet av denna bokens kvinnor visar i några av kapitlen, såsom det om Anna Bohlin.

Kvinnors kallelse i samhälle och kyrka

Genom att frågor väcktes av bland annat liberalteologin och lekmannarörelserna utmanades en traditionell bibelsyn och vedertagna dogmer. De aktualiserade också frågor om mäns och kvinnors roller i kyrka och samhälle. I början av 1900-talet får kvinnor en tydligare plats i Svenska kyrkans sammanhang och teologiska debatt, om än oftast räknat i ental snarare än flertal. Teologen Maria Södling har dock visat att diskussioner om kvinnors rättigheter inte var en stor fråga inom 1920-talets kyrkliga press och skrifter.19 Den bild av kvinnan

18 kyrklig förnyelse. Ett av dessa nätverk arbetade för en kyrklig väckelse inom Svenska kyrkan, senare benämnd som ungkyrkorörelsen, och hade Sigtunastiftelsen som sin plattform. Nathan Söderblom, Manfred Björkquist och J.A. Eklund var tre profiler för denna rörelse.17 Teologiskt sett skilde de tre sig i vissa frågor från varandra, men visionen om förnyelse var gemensam. Ungkyrkorörelsen var dock inte endast en inre väckelserörelse utan såg som sin uppgift att väcka hela Sverige utifrån en romantisk nationalism. ”Sveriges folk – ett Guds folk”, löd parollen för rörelsens kulturtidskrift och idéorgan Vår Lösen, grundad 1909. Senare kom Siri Dahlquist att arbeta som tidskriftens redaktionssekreterare tillsammans med bland andra Manfred Björkquist. Ett tredje exempel på en fraktion som skapades inom Svenska kyrkan som några av denna antologis kvinnor relaterade till var lekmannarörelsen.18

som framförallt kommer fram var som hustru och moder, mer än som modern yrkeskvinna.

Kvinnors möjlighet att ha högre positioner i kyrkan, såsom prästämbetet, debatteras från 1920-talet med utgångspunkt i andra förändringar av kvinnors möjligheter till utbildning och yrkesliv, men möjligheten att vigas till präst i Svenska kyrkan öppnas först 1958. Debatter och ställningstaganden som olika kvinnor gör i relation till denna process tas upp i kapitlen om Ester Lutteman, Gunni Hermelin, Anna Bohlin och Siri Dahlquist. I kapitlen visas även hur kvinnor finner andra och nya vägar än prästämbetet till förändring där begreppet kallelse i den lutherska teologin har en central betydelse för kvinnornas nya roller i kyrka och samhälle.20 Den lutherska läran om kallelsen rymmer en rad spänningar i rollfördelningar mellan män och kvinnor, mellan föräldrar och barn, mellan överhet och undersåtar. Detta reglerades i hustavlan som definierar uppgifter för de tre stånden: det andliga, det världsliga och hushållet. I det andliga ståndet var alla jämlika inför Gud. I det världsliga ståndet och i hushållsståndet fördelades roller och ansvar där var och en hade ansvar för olika uppgifter. Detta kunde i praktiken ta sig uttryck i rollfördelning mellan män och kvinnor, i samhället likväl som i hemmet.21 Luthers lära om kallelsen som bredare än prästämbetet eller klosterlivet öppnade dock möjligheten för kvinnor att se vardagslivet som ett sätt att tjäna Gud, inom det allmänna prästadömet. Läran om det allmänna prästadömet vände sig till alla döpta med uppmaningen och kallelsen att tjäna sin nästa, och i detta vägleda andra till tro på evangeliet. Detta öppnade vägar för kvinnor att utvidga kunskaperna i hemmet till nya yrken, såsom lärarinna och sjuksköterska, eller inom missionen. De nya reformer som växte fram gjorde att kvinnor utmanades att omtolka den lutherska kallelseläran till att inkludera uppgifter även utanför hemmet, via sociala och politiska förändringar .22

Metodologiska och teoretiska perspektiv

Denna bok gör inte anspråk på en generell beskrivning av hur kvinnor utifrån en kristen eller andlig drivkraft bidrog till förändringar av kyrka och samhälle under början av 1900-talet. De tolv kvinnor som presenteras utgör snarare exempel på villkor och frågor som många kvinnor under denna tid stod inför, liksom olika sätt att engagera sig i sin samtids förändringsprocesser. Material som använts är kvinnornas publikationer i böcker och tidskrifter, referat av debatter i dagspress och kyrklig press, dagböcker, brev, protokoll och årsberättelser etcetera.

Metodologiskt är boken inspirerad av kollektivbiografi genom att synliggöra gemensamma villkor och möjligheter i 1900-talets förändringar av samhälle och kyrka gällande kvinnors situation.23 Fokus är främst inriktat på hur bokens individuella kvinnor navigerar kring dessa villkor och möjligheter för att förverkliga idéer och värderingar. I boken görs inte anspråk på en kollektivbiografi i betydelsen av en systematisk presentation av en viss population utifrån gemensamma biografiska variabler, till exempel uppväxt, utbildning, yrke, sociala villkor och ideologisk position i ett visst verkningsområde. Däremot finns det gemensamma beröringspunkter vad gäller uppväxt och verksamhet mellan bokens tolv kvinnor. Många av dem kommer från familjer som hade ekonomiska, sociala och religiösa resurser, såsom syskonen Ebba Pauli och Gunni Hermelin. De befann sig även i nätverk som gav dem tillgång till utbildning, resor och sociala sammanhang som möjliggjorde deras engagemang. Några av kvinnorna verkar som prästfruar eller biskopinnor. Flera lever ogifta, men har nära relationer till andra kvinnor och män inom kretsar för kyrkligt och samhälleligt engagemang. Flera av dem har varit elever vid Anna Sandströms skola, en privat flickskola i Stockholm mellan 1883–1939. De kristna student- och gymnasiströrelsernas möten, bland annat med sommarmöten för kvinnor, är också en viktig gemensam mötesplats, liksom samarbetskommittéer mellan religiösa organisationer såsom Svenska kvinnors samarbetskommitté. Andra sammanhang är Sigtunastiftelsen och Birkagården, som grundas för att bereda plats för frivilligt arbete

grundat i kristen tro, folkbildning och gränsöverskridande möten mellan samhälle, kultur och kyrka. Även Centralförbundet för socialt arbete, grundat 1903, var en länk mellan till exempel Emilia Fogelklou, Ebba Pauli och Anna Sörensen.24

Bokens kapitel är författade av forskare med bakgrund i teologi, religionsvetenskap och historia. En gemensam teoretisk utgångspunkt är en förståelse av genus som en socialt och historiskt grundad föreställning om skillnader mellan könen, vilket tar sig uttryck på olika nivåer: kulturella symboler, normativa begrepp, sociala institutioner och subjektiv identitet.25 Genus innefattar även maktrelationer, vilket har visats bland annat genom Yvonne Hirdmans begrepp ”genusordning”. Begreppet visar hur föreställningar om manligt och kvinnligt kön bygger på principer om isärhållande och hierarki. Det blir i sammanhanget viktigt att egenskaper, roller och värden som tillskrivs män och kvinnor inte får blandas och att män och manlighet är överordnat kvinnor och kvinnlighet.26 De förändringar som sker under början av 1900-talet utmanar denna princip för både män och kvinnor.

I frågan om kvinnors möjligheter och begränsningar till förändring finns i boken ett gemensamt fokus på kvinnors aktörskap mer än deras strukturella underordning.27 Aktörsperspektivet kommer till uttryck dels genom att sätta individer i fokus, dels genom att beskriva tänkande, agerande och organisation som sker inom och utom ramar av rådande strukturer i kyrka och samhälle. Genom de tolv kvinnorna i boken illustreras och fördjupas en förståelse av hur kvinnor navigerar i och förändrar sin situation genom olika strategier. Dessa kan beskrivas som ett spektrum mellan en ytterpunkt av aktiv och kritisk brytning mot traditionella kvinnoroller inom kyrka och samhälle och en annan ytterpunkt av motstånd mot förändringar som söker bevara roller och värderingar. De flesta av bokens kvinnor finner strategier i mitten av spektrumet. De engagerar sig i pragmatisk och medveten förändring inom kyrka och samhälle eller omtolkar kristna idéer och värderingar för att åstadkomma förändringar av strukturer. Sådana ”mellanstrategier” visar också på komplexiteten i den modernitet som

formas i Sverige under början av 1900-talet – vilket uttrycks genom dessa kvinnor som gränsgångare och brobyggare.

Kort presentation av bokens kapitel

Omvårdnad och fostran i familj och samhälle

Pär Alexandersson visar i kapitlet Ebba Pauli: Arbetar för samhällsgemenskap och andligt liv hur Paulis insatser bidrog till att reformera samhällets stödinsatser genom en ny fattigvårdslag och den första samlade barnavårdslagen. Pauli var också med om att starta en ny form av frivilligt socialt arbete på Birkagården i Stockholm, som erbjöd insatser i ett bostadsområde med personlig utveckling för de boende. Ebba Pauli var kristen, men skeptisk till kyrkliga former och sammanslutningar. Hon betonade varje människas ”lyssnande inåt” mot en personlig Gudsrelation som kunde leda vidare utåt, till socialt ansvarstagande och samhällsgemenskap med den enskilda människan som Guds ”medarbetare”.

Fredrik Santell presenterar i sitt kapitel Anna Söderblom: Bygger broar mellan familjen, kyrkan och socialetiken, Söderbloms engagemang i Diakonistyrelsens sociala utskott och som främjare av utbildningen för hemsystrar. Dessa engagemang och incitament görs mot bakgrund av hennes livsval och livsomständigheter, särskilt som ärkebiskop Nathan Söderbloms hustru och änka. Genom sitt arbete blir hon en brobyggare där samarbetsalliansen hon har haft med maken fortsätter även efter hans död. Genom denna förverkligas hennes engagemang inom ekumenisk socialetik i Tyskland och Sverige. Santell visar hur hon själv identifierar sig som maka, mor och ärkebiskopinna, identifikationer som relateras till samtidens diskussion om hem- och familjeliv.

Ulrika Lagerlöf Nilsson presenterar i kapitlet Elisabeth Beskow: Förmedlar tro och vägleder som barnboksförfattare en författarinna som var verksam under pseudonymen Runa under åren 1895–1928. Beskow hade en lågmäld profil och var inte offentligt aktiv som talare eller opinionsbildare. Genom sina böcker lät hon dock många röster höras

och genom dem tar hon upp allehanda livsfrågor. Det övergripande temat är kärlek, främst mellan Gud och människa. Lagerlöf Nilsson gör en genomgång av ett urval av barnböcker i syfte att söka efter de medel Beskow använder i förmedlingen av det kristna budskapet till barnen, samt identifierar aktörer och moraliska och etiska dilemman i böckerna. Lagerlöf visar också hur böckerna blev mottagna av recensenter.

Utbildning inom folkskola och folkhögskola

Mia Lövheim beskriver i kapitlet Anna Sörensen: Förenar vetenskap och tro i kristendomsundervisning, Sörensens arbete för en reformerad kristendomsundervisning under början av 1900-talet. Hennes roll som lärare och rektor speglar även utvecklingen av reformer inom skolväsendet som möjliggjorde kvinnors ökade deltagande i samhällets offentliga sfär. Lövheim diskuterar hur Anna Sörensens engagemang bidrog till att utveckla samtida idéer om individens tanke- och samvetsfrihet i förhållande till kristendom, liksom till ökad social jämlikhet och öppenhet. Kyrkans roll i relation till andra sociala och religiösa aktörer i samhället är ytterligare en fråga som analyseras. Kapitlets utgångspunkt är Sörensens publikationer om kristendomsundervisningen, framför allt mellan 1918 och 1928.

Susanne Wigorts Yngvesson beskriver i kapitlet Gertrud Aulén: Formar skolan genom bildning, andlighet och fostran, på vilka sätt Aulén formades av och själv formade centrala värden vid Sigtunastiftelsens folkhögskola. Hennes pedagogiska grundsyn utgick från tron på bildningens möjligheter att frigöra varje människas kapacitet och potential. Den andliga fördjupningen var lika relevant som ansvaret för samhället och relationen till medmänniskorna. Syftet med Sigtunastiftelsens folkhögskola var bildning och fostran på luthersk kristen grund och det var som hon såg det inte ett snävt begrepp, utan en möjlighet till äkta frihet. Kristen humanism och en andlig realitet, ett kristet sanningsanspråk, var centralt i hennes livssyn och pedagogiska gärning, men inget hon tvingade på andra.

Cecilia Nahnfeldt fokuserar på lärarinnans betydelse och kallelse

i kapitlet Emilia Fogelklou: Värnar om människan i skolans sammanhang. Främst handlar det om åren 1899–1920, då Fogelklou rörde sig inom skolvärlden såsom pedagogiskt progressiva samskolor, folkbildning och vid lärarinneseminarium. Hon var en unik röst med sin tvekan inför institutionalisering och sitt värnande om människan i alla sammanhang. I allt Fogelklou skrev, hade hon trons perspektiv och hon förespråkade inlevelsens roll för att förstå människans plats i världen. Nahnfeldt relaterar i sin analys till begreppet livshållning för att diskutera växelverkan mellan normerade föreställningar om lärarinnans uppgift och en lärarinnas situerade kropp.

Organisation på nationella och internationella arenor

Cecilia Wejryds kapitel Gunni Hermelin och Ester Lutteman: Tar plats i allmänna kyrkomötet beskriver de två första kvinnorna i Svenska kyrkans Allmänna kyrkomöte från 1938. I kapitlet undersöks hur de agerade med fokus på tre frågekomplex: inrättande av en kyrklig tjänst för kvinnor (1938 och 1941), debatten om den nya kyrkohandboken (1938 och 1941) samt förändring av hanteringen av skilsmässor (1941 och 1946). Lutteman framträdde som hög utbildad, teologiskt kompetent och välförankrad i Svenska kyrkan i mötet med en nationell och internationell modern kvinnovärld. Hermelin valde en annan strategi, som tolk mellan den moderna kvinnovärlden och kyrkans män med utgångspunkt i moderskapet och kallelsen från Gud.

Maria Södlings kapitel Ester Lutteman: Predikar utanför kyrkomurarna handlar om Luttemans kallelse till präst 1919. Södling beskriver Luttemans prästkallelse och engagemang som resande folkbildare, förkunnare och författare. Det görs genom Luttemans teologiska och kvinnopolitiska utveckling från en självklar till en alltmer kritisk hållning till Svenska kyrkan. När kyrkomötet 1957 beslutade att säga nej till kvinnliga präster beslutade Lutteman att lämna Svenska kyrkan. Södling diskuterar även reaktionerna efter beslutet som visar att kvinnliga präster inte bara var en angelägenhet för den officiella

kyrkan, utan också för kvinnorörelsen och vanliga kvinnor som gjorde anspråk på att själva tolka kristen tro i en modern tid.

Boel Hössjer Sundman fortsätter temat om kallelsen till präst i kapitlet Siri Dahlquist: Banar som teolog väg för kvinnors prästkallelse.

Dahlquist var en av de första kvinnliga teologie studerande i Sverige under 1910-talet. Hössjer Sundman beskriver hur Dahlquist skapar nya arenor för att uttrycka sin kallelse utanför prästämbetet genom tidskrifter för barn, ungdomar och studenter. Andra arenor var populära sommarmöten för kvinnor där Dahlquist hade en aktiv roll som ledare, inspiratör och organisatör. I ett särskilt nummer av tidskriften Idun:

Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet, om kvinnligt prästämbete, diskuterar hon frågan och sin egen personliga kallelse.

Martin Nykvist skiftar fokus till organiseringen av lekfolket i kapitlet

Anna Bohlin: Organiserar kvinnor inom Svenska kyrkan. Anna Bohlin var biskopinna och använde sin position för att främja kvinnors engagemang i kyrkan, bland annat genom att grunda Härnösands stifts kyrkliga kvinnoförbund, vilket blev en modell för liknande verksamheter i Sverige. Bohlin undvek medvetet att diskutera kvinnors tillträde till prästämbetet, men förespråkade ett kvinnligt förtroendeämbete och arbetade aktivt för att stärka kvinnors roll i kyrkliga och sociala sammanhang.

Malin Gregersen skildrar i kapitlet Ingeborg Wikander: Bygger nätverk i den globala student­ och missionsrörelsen hur Wikander som 25-årig resesekreterare för Svenska kvinnors missionsförening reste med båt jorden runt 1907. Hon besökte svenskt missionsarbete i Indien, var delegat på Kristliga studentvärldsförbundets konferens i Tokyo och deltog på en nationell missionskonferens i Shanghai. I kapitlet utforskas Wikanders upplevelser och personliga möten under resan med människor av annan bakgrund och livsåskådning än henne själv. Gregersen diskuterar vilken betydelse dessa hade för Wikander i rollen som resesekreterare och under hennes kommande professionella liv.

Gunilla Gunner skriver i det sista kapitlet Signe Walder: Synliggör kvinnor i väckelse och mission om hur Walder efter ett engagemang som missionär i Kongo inledde sitt författarskap med syftet att lyfta fram

kvinnor i svensk och internationell väckelse- och missionshistoria. Via ett stort kontaktnät samlade hon in uppgifter om kvinnliga missionärer i olika samfund och i de missionsorganisationer som startas av kvinnor, för att synliggöra deras insatser. Skildringarna publicerades i ett par böcker och i Vita Bandets tidskrift. År 1936 beslutade Svenska missionsförbundet att utse en kvinnokommitté vilken kom till mycket tack vare Signe Walders arbete med att betona kvinnors betydelse för mission, såväl i Sverige som i andra länder.

Noter

1 Se till exempel Englund, Boel & Linné, Agneta (red.), Att forma en ny tid. Kvinnor som samhällspedagoger runt 1900. En kollektivbiografi, Stockholmia, Stockholm, 2020; Englund, Boel & Kåreland, Lena, Rätten till ordet. En kollektivbiografi över skrivande Stockholmskvinnor 1880–1920, Carlsson, Stockholm, 2008; Florin, Christina & Kvarnström, Lars, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800–1950, Atlas, Stockholm, 2011; Österberg, Eva & Carlsson Wetterberg, Christina (red.), Rummet vidgas. Kvinnor på väg ut i offentligheten 1880–1940, Atlantis, Stockholm, 2002.

2 Se även Lundstedt, Göran (red.), 12 kvinnor – i 1900­talets svenska kyrkohistoria , Artos & Norma, Skellefteå, 2010.

3 Österberg & Wetterberg 2002, s. 27.

4 Göransson, Anita, ”Kön, handling och auktoritet”, i Göransson, Anita (red.), Sekelskiften och kön. Strukturella och kulturella övergångar 1800, 1900, 2000, Prisma, Stockholm, 2000, s. 101–110.

5 Backman Prytz, Sara, ”Utbildning och genus”, i Larsson, Esbjörn & Westberg, Johannes (red.), Utbildningshistoria – en introduktion, tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2019, s. 429–450.

6 Runesdotter, Caroline, I otakt med tiden? Folkhögskolorna i ett föränderligt fält, Gothenburg Studies in Educational Sciences 296, Göteborgs universitet, Göteborg, 2010, s. 51–64.

7 Pastuhov, Annika, Lövgren, Johan & Nordvall, Henrik, Forskning om nordisk folkhögskola: en översikt 1998–2018. Mimers småskrifter 1401–6192, Linköpings universitet, Linköping, 2019, s. 63.

8 Simon, Erica, ”og solen står med bonden op”: De nordiske folkhøjskolers idéhistorie, Askov Højskoles Forlag, Köpenhamn, 1989, s. 98, 102, 105.

9 Mustel, Kerstin, ”Folkhögskolans idélinjer”, www.lararnashistoria.se, 2010, hämtad 24 februari 2025; Pastuhov, Annika et al., 2019, s. 62.

10 Se Florin, Christina, Kampen om katedern. Feminiserings­ och professionaliseringprocessen inom den svenska folkskolan 1860–1906, Umeå universitet, Umeå, 1987, s. 82.

11 Manns, Ulla, Den sanna frigörelsen: Fredrika­Bremer­förbundet 1884–1921, Stockholms universitet, Eslöv, 1997.

12 Sanner, Inga, ”Sekelskiftets Stockholm”, i Olsson, Susanne (red.), Sällskapet. Tro och vetande i 1900­talets Sverige, Molin & Sorgenfrei förlag, Stockholm, 2013, s. 17–31.

13 Ambjörnsson, Ronny, Ellen Key. En Europeisk intellektuell, Bonniers, Stockholm, 2012.

14 Sanner, Inga, 2013.

15 Sanner, Inga, 2013, s. 30–31.

16 Se exempelvis Hammar, K. G., Liberalteologi och kyrkopolitik: Kretsen kring Kristendomen och vår tid 1906­ omkr. 1920, Gleerup, Lund, 1972.

17 Se exempelvis Sundeen, Johan, Andelivets agitator: J A Eklund, kristendomen och kulturen, Artos, Skellefteå, 2008, s. 193–250; Grönqvist, Vivi-Ann, Manfred Björkquist: visionär och kyrkoledare, Artos & Norma, Skellefteå, 2020.

18 Nykvist, Martin, Alla mäns prästadöme: homosocialitet, maskulinitet och religion hos Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmannaförbund 1918–1978, Nordic Academic Press, Lund, 2019.

19 Södling, Maria, Oreda i skapelsen: kvinnligt och manligt i Svenska kyrkan under 1920­ och 1930­talen, Uppsala universitet, Uppsala, 2010.

20 Hammar, Inger, Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860–1900, Carlsson, Stockholm, 1999, s. 25–40. Se även Nahnfeldt, Cecilia, Luthersk kallelse: handlingskraft och barmhärtighet, Verbum, Stockholm, 2016.

21 Se exempelvis Nahnfeldt, Cecilia, 2016.

22 Se även Englund et al., 2020, s. 93–109.

23 Se Englund et al., 2020, s. 254, Englund, Boel & Lena Kåreland, 2008, s. 235.

24 Centralförbundet för socialt arbete, ”Kvinnorna i CSA”, hämtad 24 februari 2025.

25 Scott, Joan, Gender and the politics of history, Columbia University Press, New York, 1999, s. 42.

26 Hirdmann, Yvonne, Genus. Om det stabilas föränderliga former, Liber, Malmö, 2001.

27 Jämför med Österberg & Wetterberg, 2002, s. 16.

Början av 1900-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället. Allt var i rörelse: idéerna, strukturerna och kvinnornas möjlig­heter till inflytande.

12 kvinnors kallelse berättar om tolv kvinnor som utifrån sin livssyn på­verkade och förändrade både kyrka och samhälle under den här betydelsefulla perioden. Vissa är välkända, andra lyfts här fram för första gången.

ebba pauli * anna söderblom * elisabeth beskow anna sörensen * gertrud aulén * emilia fogelklou ester lutteman * gunni hermelin * siri dahlquist anna bohlin * ingeborg wikander * signe walder

Boken riktar sig till studenter inom teologi och humaniora – och till alla som intresserar sig för kvinno historia. Den är skriven av forskare inom teologi, religionsvetenskap och historia: pär alexandersson , malin gregersen , gunilla gunner , boel hössjer sundman , ulrika lagerlöf nilsson , mia lövheim , cecilia nahnfeldt , martin nykvist , fredrik santell , maria södling , cecilia wejryd och susanne wigorts yngvesson .