Testteori och utvecklingsperspektivet

Vid testning av barn kan det emellertid vara svårt att verkligen upprätthålla en standardiserad situation som samtidigt är välfungerande för det enskilda barnet, och där testsvaret dessutom ska kunna bedömas med hjälp av kriterier som både är på förhand givna och anpassade för barnets utvecklingsnivå.

Barn och ungdomar befinner sig i ständig och dynamisk utveckling. Ju yngre barn vi talar om, desto mera uttalad är denna dynamik. Detta har omedelbara implikationer för hur man kan tillämpa gängse testteoretiska begrepp, som bygger på ett antagande om att man mäter något som är relativt stabilt. Man behöver komplettera med något man kan kalla en testteori om förändring; en begreppslig analys av vad utveckling innebär och vad ett utvecklingsperspektiv har för mättekniska konsekvenser.*

Vi förutsätter att ett test består av uppgifter som är inriktade på att mäta en viss egenskap. Om alla testuppgifter bidrar till att mäta en och samma sak och inte någonting annat har testet god homogenitet. Homogeniteten speglar både att vi mäter något som är relativt avgränsat och att vi har god mätsäkerhet, eller reliabilitet. God mätsäkerhet innebär att vi kan lita på att vi skulle få samma resultat om vi gjorde mätningen vid ett annat tillfälle. Men vi behöver också veta vad det är vi mäter; att det reliabla måttet verkligen mäter den egenskap vi är intresserade av. Det är här begreppet validitet kommer in. Det är förstås avgörande att vi vet att testmetoden är valid, att vi mäter den egenskap vi tror. Senare i kapitlet återkommer vi till hur man går tillväga för att fastställa ett tests reliabiltet och validitet (s. 46 ff).

Användning av test vilar dessutom på antagandet att egenskapen som sådan har någorlunda stabilitet över tid och situationer. Ett barn som är

* De testteoretiska begrepp som man behöver vara mest förtrogen med då man ska tolka testresultaten i en psykologisk utredning finns i kapitel 8. För en grundläggande presentation av testteori rekommenderas Anastasi & Urbina (1997), Urbina (2014) eller Mårdberg & Carlstedt (2019). Dessa grundböcker passar såväl blivande som redan yrkesverksamma psykologer, som önskar uppdatera sina kunskaper. Jerome Sattler (2006; 2016; 2018) har genom åren och tillsammans med medarbetare skrivit ett flertal bra handböcker specifikt om test för barn och unga, med reservation för att de är utformade för nordamerikanska förhållanden.

34

statt i snabb utveckling befinner sig bildligt talat i ständig rörelse. Självklart blir det problematiskt att vid en given tidpunkt bedöma ett barns karakteristika om dessa hela tiden förändras. Finns det ingen stabilitet alls kan vi inte heller utifrån testresultatet säga någonting om hur barnet fungerar i andra situationer eller en annan dag. Ju yngre barn vi talar om, desto svårare är det att hitta exempel på egenskaper och färdigheter som är stabila ens i ett kortare tidsperspektiv.

För att kunna mäta utveckling behöver vi också skaffa oss kunskap om hur olika egenskaper samspelar med varandra vid en viss tidpunkt, och om detta samspel ser likartat ut över tid. Låt oss säga att vi är intresserade av ett förskolebarns kognitiva utveckling. Vi kan då vilja undersöka vid vilken ålder det är möjligt och meningsfullt att tala om en specifikt språklig respektive visuospatial kognitiv förmåga, och hur de hänger ihop med barnets arbetsminne. Om vi har bra metoder för att mäta dessa funktioner, kan vi följa utvecklingen av dem och se hur de gradvis differentieras men också hur de ömsesidigt påverkar varandra. I mättekniska termer talar vi då om kontinuitet i korrelationsmönster eller faktorstruktur. Finns en sådan kontinuitet, finns det också förutsättningar att ge de ingående testvariablerna en tillfredsställande och stabil begreppslig förankring. Det betyder att vi kan vara trygga med att testen har tillfredsställande validitet, och utveckling kan då rimligen mätas i termer av ökat antal poäng på de ingående variablerna. Det motsatta förhållandet kan dock vara fallet. Även i ett kort tidsperspektiv råder då instabilitet i mätvärden och i hur de korrelerar med varandra. I sådana fall skulle man utifrån en ensidig psykometrisk bedömning tala om dåliga mätkvaliteter. I själva verket kan det vara en spegling av en ålderstypisk utvecklingsprocess som vi inte ännu förstår, eller i vart fall inte har mätmetoder för att fånga på ett rättvisande sätt.

Det ovan sagda innebär att det medför stora praktiska problem att på ett tillfredsställande sätt utpröva och normera ett test för barn. För att pröva stabiliteten i enskilda variabler och i korrelationsmönster, behöver testmaterialet prövas med ett ansenligt antal barn inom alla åldersintervall som man har för avsikt att täcka. Att inkludera ett utvecklingsperspektiv på ett tillfredsställande sätt kräver naturligtvis också utvecklingspsykologiska överväganden i utformandet av testmaterialet. Det ska vara inbjudande och intressant för barn i den eller de åldrar som testet är av-

35