Scandic Trans
– med tre decennier i backspegeln Med tre decennier i backspegeln firar Scandic Trans 30-årsjubileum i år. Av de fem enskilda åkare som gick samman och grundade företaget 1990 finns två kvar, tillsammans med ett 30-tal nya aktieägare som samtidigt är aktiva trafikanter i bolaget. Hörnstenarna i företagets verksamhet är fortsättningsvis de samma som för 30 år sedan – att med en välfungerande fordonsflotta se till att godset når sin destination i samma skick som då det lastades - On Time In Full. Samhället har dock förändrats mycket, vilket också blir tydligt när man tar del av historierna från start up-tiden och åren därpå. Här bjuder vi på några guldkorn ur minnenas arkiv.
Jag kommer ihåg när jag kom från Moskva och skulle vidare till Flen i Sverige i samband med att VM-finalen i ishockey spelades våren 1995. Alla bilar som köade vid terminalen på Skatudden i Helsingfors tutade unisont varje gång det blev mål, och ingen kan väl glömma slutresultatet på 4-1 Jan Gullans
På den tiden när vi ringde med NMT gick det inte att ha någon kontakt hem medan man var i Ryssland – där fungerande inte telefonerna. Förutom på ett ställe på omfartsvägen utanför Novgorod, där vi av en slump upptäckte att vi kunde ringa hem – via Danmark. Hur det var möjligt förblev dock ett mysterium, men alla visste om det. Johan Rosenqvist Jag var och helghandlade på Prisma när jag första gången fick syn på svenska tårtor i frysdisken där. Vem har kört hit de där, undrade jag förstås. Vi kontaktade den svenska försäljaren och nästa fredage var det vi som lastade dem för transport till Finland. Göran Sandås
4
Vi gjorde det verkligt bra som startade upp Åbo-terminalen – det var det bästa som hänt företaget. Vi fick det bästa läget och alla vet var den är. De första skrivmaskinerna till kontoret köpte vi i Raisio och jag minns ännu när jag skulle byta flagga efter Självständighetsflaggningen. Jag lyckades hissa Scandic-flaggan fel så att örnen hamnade upp och ner – men nog flög den ändå. Veijo Kitula
