Dramatisk start på något stort

Året var 1989. Pälsbranschen var i kris och Ostrobotnia Päls hade bestämt sig för att sälja sitt transportbolag. Några av trafikanterna hade gemensamt beslutat att ge ett anbud. Plötsligt omkullkastades dock alla planer när en av åkarna ensam köpte upp deras gemensamma arbetsplats.

Landet stod inför en lågkonjunktur utan like, men varken detta faktum eller företagsköpet som gick i stöpet stod i vägen för de handlingskraftiga trafikanter som nu istället bestämde sig för att grunda eget.

– Den 3 augusti 1990 bildades Scandic Trans och när vi kort därefter blev erbjudna att köpa Sand Trans med hela dess fordonspark och utrymmen, öppnade sig nya möjligheter, minns Kurt Löfqvist.

Han blev Scandic Trans förste VD och som kontorschef anställdes den tidigare kollegan Veijo Kitula, som förlorade sin arbetsplats i Åbo i samband med ägarbytet på den tidigare gemensamma arbetsplatsen. – Vi fick även med oss Kerstin Berg från Ostrobotnia Päls, fortsätter Löfqvist. Kerstin skötte allt som gällde bokföring och ekonomi.

Köpet av Sand Trans blev avgörande för uppstartskedet. – Tack vare bilarna vi övertog av Sand Trans öppnade sig den svenska marknaden för oss. Sedermera blev beslutet om att investera i fem frysbilar också mycket viktigt – Scandic Trans har idag specialiserat sig på just livsmedelstransporter, fortsätter Göran Sandås, en av de ursprungliga grundarna av Scandic Trans.

”Laman” till trots och de två devalveringar som gjordes på raken var optimismen stor i det nybildade företaget. Den första egna exporten gick till KWH i Danmark och tack vare frakterna för NTC i Nykarleby och det förskott man fick på dem, gick verksamheten runt den första tiden. – Scandic Trans skrev ganska tidigt avtal med färjerederier och bränslebolag, vilket också var en viktig förutsättning, påpekar Kerstin Berg.

Hon minns tiden som intensiv men rolig. – Ofta satt jag sent på kvällen och fakturerade, och semester hade jag aldrig mer än ett par veckor i följd.

Tack vare kontakten till speditörerna i Sverige kom man vartefter in på nya marknader och det var även under lågkonjunkturen som Rysslandstrafiken kom igång. – Vi satt på mitt kontor med min ”speditörsbibel”, ringde runt och antecknade på rutigt papper – vi började från noll, minns Sandås.

Även Veijo Kitula ler vid minnet av de första åren. – När vi fick höra att Gigantti skulle etablera sig i Finland, ringde jag dem och bad att få ge offert. Det lyckades, och kedjan öppnade sedan allt fler affärer i landet. Även Electrolux var en viktig och stor kund åt oss.

Från en fordonspark på tio bilar har antalet under de tre decennier som nu gått niofaldigats och fler aktieägare har tillkommit vartefter. Precis som vid starten utgörs företagets grundstenar ännu idag av aktiva trafikanter med fokus på en välfungerande frakt och nöjda kunder.

Ett gäng Scandic Trans-veteraner samlas för att prata gemensamma minnen. Överst från vänster Veijo Kitula, Jan Gullans, Kenneth Sandås, Kurt Löfqvist och Johan Rosenqvist. Nedre raden från vänster Göran Sandås och Kerstin Berg.