känner till. Om man tar SAMR modellen som en analogi och betraktar skolan utgående från den så är vi ännu i de lägsta stegen. Lärarens roll är långt fort farande densamma som under tiden papper och penna. Digitaliseringen har ännu inte inneburit att lärarens/skolans roll skulle ha ändrat drastiskt. Ledningsstrategierna kan variera, men många lyfter vikten av en ”bottom-upapproach”, där medarbetarna själva är med och bestämmer i stället för att instruktionerna kommer uppifrån i hierarkin.
6.5.2 Statligt stöd Förutom det stöd som en lärare kan få av sin rektor och bildningsdirektören eller kommunen, kan stödet även komma från myndigheter. Exempelvis erbjuder Utbildningsstyrelsen olika typer av stöd, där den mest konkreta formen är möjligheten att ansöka om statsunderstöd för utvecklingsprojekt. Därtill utlyser man varje år medel för lärarfortbildning, men dessa har traditionellt i första hand sökts av fortbildningsorganisationer. Trots möjligheten att söka projektfinansiering och ta del av statsfinansierad fortbildning, ger detta inte nödvändigtvis alla kommuner likvärdiga möjligheter. Helena Emaus, bildningsdirektör i Vörå lyfter bland annat utmaningarna att som liten kommun söka projektfinansiering. Vi har sökt medel under åren för t.ex. digital utrustning och fått en del finansie ring. Det besvärliga är att man som liten kommun har svårt att söka projekt pengar, i bemärkelsen att lägga ner tid på att skapa bra ansökningar som kan ge medel. Om man vill få till stånd en jämlik utveckling, borde man vika pengar för detta i budgetmedlen i stället för att de ska delas ut som projektbidrag. Det nuvarande sättet leder till ojämlikhet mellan kommunerna, där en del har och andra inte. Det hade varit önskvärt att stödet kunde bakas in och utdelat lik värdigt, till exempel per elev, i kommunens reguljära budget som en del av den kontinuerliga utvecklingen. Ojämlikheten kommer också fram i diskussionen kring läroplanstexten, då bland annat Taru Hakulinen och Annika Linder Airava i Grankulla efterlyser tydligare skrivningar eller kanske till och med ett eget ämne för digital kompetens. De upplever att för allmänna formuleringar inte konkretiseras i skolans verksamhet, samtidigt som allas ansvar ofta blir ingens ansvar. Då lärarna gör olika mycket blir undervisningen inte likvärdig för alla elever. Otydliga målsättningar gör det också utmanande att ta fram digitala strategier i kommunerna, med resultatet att de kan se olika ut från kommun till kommun.
84
DIGITAL KOMPETENS I SVENSKFINLAND
