6.4.3 Vilken typ av fortbildning ordnas?

rerna verkar vara tidsbrist, då endast en fjärdedel upplever att de får tid och möjlighet att utveckla sin digitala kompetens och sitt digitala ledarskap. Detta avspeglas också i övriga svar där färre än hälften av rektorerna känner att de har tillräcklig kompetens att leda skolans strategiska arbete gällande digitalisering, att leda personalen i att utveckla sin egen och elevernas digitala kompetens och att följa med den digitala utvecklingen för att hållas up-to-date med nya möjligheter.

Tidsbristen kom också tydligt fram i de öppna svaren. Många rektorer framhåller vikten av att kontinuerligt uppdatera den egna digitala kompetensen och nyheterna på fältet, men att tiden inte räcker till. Samtidigt konstaterar de också att det inte är möjligt att hänga med på allt. Här lyfter rektorerna speciellt tilltron till det kollegiala, där den egna rollen blir något av en möjliggörare.

Jag behöver definitivt förkovra mig i allt som gäller det digitala, samtidigt som jag vet att tillsammans med min duktiga personal kommer vi långt. Gäller att delegera uppgifterna till de som för den digitala utvecklingen framåt på skolan.

Har stor enhet med ansvarslärare för olika delar av utvecklingsarbetet. Jag leder genom att sammanföra rätt personer med varandra och ge möjligheter för utvecklingsarbete.

Ansvaret för utvecklandet av den digitala kompetensen ligger inte enbart på rektorn. Det finns ICTteam på skolorna som har kontakt med utbildningstjänsternas ICTteam. Rektorn måste möjliggöra kompetensutvecklingen t.ex. genom att reservera tid för intern fortbildning, som sköts av någon annan och göra anskaffningar.

6.4.3 Vilken typ av fortbildning ordnas?

Fortbildning ordnas i första hand via öronmärkta statsunderstöd. Kristian Smedlund vid Utbildningsstyrelsen berättar att man särskilt efter att de nya läroplansgrunderna fastslogs har fokuserat på specifika tyngdpunktsområden som kopplar direkt till läroplanen, såsom programmering, makerkultur och ämnesövergripande arbetssätt. Statsunderstöd för fortbildning kan sökas av kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser, universitet och yrkeshögskolor, förutsatt att de har erfarenhet av personalutbildning inom fostran eller utbildning.

Camilla Forsberg, utbildningsschef vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia (CLL) beskriver hur fortbildning i anknytning till det digitala fanns redan då hon började vid CLL år 2012. Behovet och utbudet har ökat kontinuerligt. Tillsammans med kollegerna John Henriksson och Mia Skog beskriver hon hur fortbildningen utvecklats över tid.

Tidigare var det inte så vanligt att det digitala integrerades i alla fortbildningar, utan man kom på specifika ”digitala fortbildningar”. Det var mycket verktygsspecifikt. Man gick till exempel på en fortbildning kring Officepaketet, men det var inte kopplat till något kollegialt eller något ämne. Då den nya läroplanen kom blev det mer fokus på digital kompetens och programmering, och tutorlärarsatsningen gjorde att arbetet blev mer strukturerat. I dag har fokus mer eller mindre helt skiftat från verktyg till strukturer och det kollegiala.

Som vi såg ovan önskar lärare fortbildning som är anpassad för målgruppen och detta framhålls också som en framgångsfaktor av John Henriksson.

Det finns inte en onesizefitsallmall, utan det behöver vara skräddarsytt och kollegialt. Dels behöver det motsvara de behov som finns i en given skola eller kommun, dels är det viktigt att kunna dela erfarenheter och lära av varandra. Det digitala är inte heller något som man fixar enskilt i en kommun, det krävs strukturella diskussioner på djupet, och på ledarnivå.

Likaså låg längre fortbildningar på lärarnas önskelista, något som även Camilla Forsberg poängterar.

Med statsunderstöd kan man nu endast erbjuda längre fortbildningar, även om det ibland också kommer förfrågningar på exempelvis halvdagsutbildningar. Man börjar alltmer se fördelen med längre fortbildningar, speciellt för läraren som kan fokusera på en sak under en längre tid. Längre fortbildningar är svårare att passa in i schemat vilket innebär att vi når färre lärare, men förhoppningsvis får utbildningen ändå större effekt i klassrummet. Det är dock alltid positivt om flera från samma kommun eller kollegium deltar tillsammans.

Henriksson beskriver vidare hur fortbildningarna ofta går i cykler:

Till först ordnades fortbildningar för dem som redan kommit långt, för dem som ville komma. Sedan blev det aktuellt med mer allmänna fortbildningar på samma tema för dem som inte kommit så långt. Och de är nog många, ännu i dag. Samtidigt behöver vi nu igen rikta oss till dem som kommit långt för att hjälpa dem börja skapa strukturer.

Även i detta sammanhang lyfts jämlikheten fram som en utmaning – hur ska fortbildningen nå alla som behöver den? Mia Skog påpekar att det finns ett stort behov på fältet, men hur väl det möts hänger ofta ihop med hur man ser på fortbildning och kollegialt lärande i kommunen och i skolan. Hon efterlyser fortbildningsplaner för alla lärare, för att förtydliga behoven och vilka fortbildningsinsatser som är relevanta för envar. Idag vilar alltför mycket av ansvaret för den egna fortbildningen

på lärarna själva. En ansträngd ekonomisk situation i kommunen kan enligt Forsberg också vara ett hinder för jämlikheten, eftersom det ofta hindrar lärare från att delta i fortbildning. Samtidigt framhåller hon att det finns ett ständigt behov för fortbildning och kompetensutveckling och att det aldrig borde få prioriteras bort.

Att eleverna inte har jämlika möjligheter att utveckla sin digitala kompetens blir särskilt problematiskt vid stadieövergångarna. Exempelvis är sannolikheten stor för att den grupp som läraren tar emot har väldigt olika erfarenheter av att arbeta med digital kompetens, vilket gör det svårt för läraren att hitta en nivå som passar alla. Samtidigt visar kartläggningen att digital kompetens och digitala verktyg förekommer oftare i elevernas vardag i årskurs 1–6 än i årskurs 7–9. Det kan innebära att en stor del av de elever som lärarna möter på årskurs 7 redan gjort en hel del. Om läraren själv inte har samma kunnande och färdigheter väcks frågan hur elevens progression kan säkras.

Henriksson poängterar att motsvarande gäller i övergången från småbarnspedagogiken till förskolan och årskurs 1.

Inom småbarnspedagogiken fokuserar man allt mer på det produktiva, i form av teater, filmer och böcker. Textskrivandet är inte en naturlig del på den nivån, utan då barnen gör något digitalt blir det automatiskt frågan om annan typ av produktion i form av till exempel foton och filmer. Småbarnspedagogikens skutt kommer troligen att sätta en enorm press på lärare i de första klasserna om några år. Om eleverna som då ska få ”börja skriva på dator” redan har gjort filmer i flera år.

Som ett steg i att överbrygga gapet mellan stadierna har man vid CLL introducerat en utbildning med fokus på ökad jämlikhet. Inom denna så kallade DigiEko-utbildning49 stöder man utvecklingen av digitala ekosystem i kommuner i Svenskfinland, med målsättningen att stödja ”elevens lärande genom hela lärstigen och att valda tjänster och verktyg fungerar tillsammans för att både underlätta lärarens digitala vardag och främja mångsida arbetsmetoder genom en kommunal och kollegial samsyn”.

Vad gäller framtida behov lyfter man vid CLL fram exempelvis områden som artificiell intelligens och lärandeanalytik, kollegialt lärande, digitala verktyg som stöd för bedömning och frågor kring demokrati i ett digitaliserat samhället. Förutom lärarfortbildning ser man också ett behov av utbildning kring det digitala för skolledare. Man för även diskussioner med IT-avdelningen vid Åbo Akademi om möjligheterna att erbjuda lärare 15 sp digital kompetens, för att öka förståelsen för digitaliseringen i form av en både samhällelig och teknologisk utveckling. Skog poängterar att även denna utbildning behöver kopplas till lärarnas vardag för att ge ett mervärde, exempelvis genom att ha en didaktiker mellan ämnet och de lärare som ska gå kurserna.

49 DigiEko. https://www.abo.fi/centret-for-livslangt-larande/pedagogik-och-lararfortbildning/digieko/