7.1 Vad var positivt?

Många lärare upplever att distansundervisningen lett till att de och kollegorna gjort ett stort digisprång, och att det digitala som ett resultat blivit ett mer naturligt inslag i skolans vardag.

Digiskuttet som många lärare tvingades göra. Man ser att digitala redskap används i mycket större utsträckning nu.

Jag lärde mig nya arbetsmetoder och blev mera självsäker på det digitala.

Digiklivet! Vilket engagemang bland eleverna. Iver att prova något nytt. Tyckte det var roligt med det personliga chattandet med eleverna. Roligt att prova på något nytt. Tillsammans med kollegan inspirerade vi varandra att hitta nya lösningar och uppgifter. Gav oss en kick samtidigt som det tog en massa tid!

Lärarna upplever också att distansperioden i många fall gjort det möjligt för elever som annars inte kommer till sin rätt i skolmiljön att ta plats.

Många introverta elever kom fram och verkligen kunde/ville visa vad de kunde.

Elever som känner sig olyckliga och utsatta i skolan var så lyckliga och pratsamma på distans.

Man såg vissa elever lysa som annars flyger under radarn.

Distansperioden har också gett lärarna utrymme till personlig utveckling på olika sätt då de behövt ställa om för att få undervisningen att fungera.

Man var tvungen att vara kreativ med uppgifterna och materialet för att variera undervisningen.

Jag gillade att behöva tänka om, t.ex. hur gör man förhör och prov som det är svårt att fuska i och som ger en rättvis bedömning. Det var mycket givande och utvecklande som pedagog!

Att stöda o hjälpa elever i klass 1 individuellt avståndet att kunna peka o visa, att eleverna kunde redovisa sina arbeten och böcker, det blev låånga jobbdagar innan man klarade det digitala och tekniska men sen blev jag ju jätteduktig ( = bästa fortbildningen var det).

Distansundervisningen tvingade på mig många digitala verktyg som jag många gånger tänkt att kunde vara till nytta, men inte ansett mig ha tid eller ork att förverkliga.

Många upplever också att de fått en ny typ av kontakt med eleverna trots att de inte träffat dem fysiskt, och en lärare upplever att hen blivit ”elevernas personliga tränare” under distansperioden.

Att verkligen komma närmare eleverna som individer och få en helt ny uppfattning om hur de resonerar, hur de lär sig, vad de funderar på och överlag lära känna dem på ett annat sätt än vi normalt gör. En närmare, mer personlig kontakt.

Nu vet jag precis hur eleverna jobbar med uppgifter och på vilken nivå deras skrivande är.

Att se nya sidor av eleverna. En till synes aktiv elev fick ingenting inlämnat och var mycket slarvig, medan en svag och ofokuserad elev presterade på toppnivå. Man såg sidor hos eleverna som inte kommer fram i skolan.

Man får en bättre bild av varje elevs kunnande eftersom man bättre ser hur alla klarar av uppgifterna än i man gör i klass där man kanske inte har möjlighet att kolla allas enskilda uppgifter så noga.

Lärarna poängterar vidare att distansundervisningen gett eleverna många nya erfarenheter som de kommer att ha nytta av framöver.

För elevernas del tycker jag det var en fin erfarenhet där de växte massor och fick många färdigheter de inte annars skulle ha fått. Mest positivt nog!

Många lyfter också att det kollegiala stödet och kämparandan bland både lärare och elever varit en fin upplevelse som gjort distansperioden roligare och lättare att hantera.

Kämparandan inom kollegiet och bland eleverna. Det kändes att vi alla drog åt samma håll för att få undervisningen att fungera. Vi ville verkligen hjälpa varandra att få en bra skolvardag på distans. Det kändes fint. Alla jobbade mot gemensamt mål. Det gör vi väl nu också, men tillvaron i skolan är så spretig när det händer så mycket utöver undervisningen.

Eleverna blev mycket bättre på att stöda varann och samarbeta!

Kollegerna stöttade varandra väldigt mycket och delade med sig av material och idéer. Vår Whatsupgrupp gick het med frågor och hjälp.

Distansperioden har också gett upphov till en ökad kontakt – och kanske även förståelse – mellan hem och skola.

Man fick också lite insyn i hemmet o större förståelse varför hen har det som hen har det. Får ej det stöd i hemmet som hen behöver.... Likaså fick föräldrarna en inblick hur lärarjobbet är – hur vi måste tänka o göra för att få det att funka för att inte tala om allt roligt som sades ur barnamun under vår skolvardag.

Slutligen har distansperioden gjort gott för en del lärares eget välmående.

Att kunna arbeta hemifrån, i egen takt. Inga arbetsresor, jag hade också mer tid för min egen motion. Jag sov bättre!

Många av aspekterna ovan återfinns också bland rektorernas svar på frågan om vilka positiva saker distansperioden fört med sig. Därtill lyfter rektorerna att distansperioden gjort att lärare i alla ämnen tvingats jobba digitalt, vilket varit bra och utvecklande för både lärare och elever. Dessutom berättar rektorerna om en kontinuerlig utveckling där alla försökt sitt bästa, lärt sig och utvecklat sin undervisning vartefter. I många skolor och kommuner hade man redan arbetat aktivt med digitala verktyg och lärplattformar före distanstiden, och detta innebär att lärarna och eleverna varit väl förberedda.

Vi hade basen och verktygen för att kunna möjliggöra distansen, och största delen av personalen hade tagit till sig den fortbildning och de instruktioner som erbjudits innan och erbjöds under distansperioden.

Likaså berättar en del rektorer om hur man kommit snabbt igång trots att lärare och elever saknat tidigare erfarenhet.