5.2 Rekryterare berättar Att tala om Svenskfinland som en enhetlig region är ofta missvisande. Också när det gäller bibliotekens verksamhet finns det som vi sett flera ”finlandssvenska verkligheter” på en glidande skala av tvåspråkighet. Vardagen kan se mycket olika ut i ett stort och ett litet bibliotek, eller ett österbottniskt och ett helsingforsiskt. I följande kapitel har därför fyra bibliotekschefer från olika delar av Svenskfinland fått ge sin syn på rekrytering, kompetensbehov och utbildningens inverkan. Intervjuerna speglar mycket varierande förutsättningar för biblioteken på de olika orterna. Kommunens storlek och läge, avståndet till biblioteksutbildningen, den svenska befolkningens procentuella andel, kommunala sparkrav och organisationsmodeller: det är mycket som påverkar bibliotekens strategier kring rekrytering och språkkrav. Chefer från vart och ett av de undersökta områdena har medverkat med kommentarer: Österbotten (Vasa), Åboland (Kimitoön), Nyland (Borgå) och huvudstadsregionen (Helsingfors). I de tre förstnämnda kommunerna är finska och svenska båda viktiga språk som hela personalen förutsätts kunna. Skillnaden verkar mest vara hur självklar svenskans ställning är i regionen. Den som söker jobb i biblioteken i Vasa kan knappast undgå att veta att många bibliotekskunder är enspråkigt svenska, medan den fungerande tvåspråkigheten kan komma som en överraskning för nyanställda som sökt sig till Borgå. Helsingfors är det stora undantaget bland de städer som representeras i intervjuerna. Här är svenskan avgjort ett minoritetsspråk. Att svenskan ska finnas med på ett hörn förefaller självklart för staden, men hur stort hörnet ska vara och om hörnet fungerar praktiken är en fråga som kan debatteras. Svensk personal beskrivs som mer eller mindre svår att få tag på i tre av fyra städer. I Helsingfors innebär det att man emellanåt väljer att bortse från språkkraven i stadsdelar där andelen svenskatalande är liten. I Borgå och Kimitoön uppmuntrar man personal med svag svenska att lära sig språket bättre. Medan Vasa de senaste åren har kämpat med sparkrav, har biblioteken i de andra kommunerna lyckats få resurser från beslutsfattarna. Den nya bibliotekslagen både hjälper och stjälper. Att behörighetskraven slopades kan göra det svårare att motivera varför biblioteken behöver personal med hög
82
