5.1.3 Språkkunnighet

inte är lika stort och varierande, lägger ofta fram betydligt mer kortfattade krav. Kanske återspeglar detta också att variationen i bibliotekens verksamhetsformer kan vara större i stora kommuner.

För att se på rekryteringen från motsatt håll kan man också fundera på vad biblioteken inte vill ha. De vill uppenbarligen inte anställa introverta och tystlåtna ensamvargar som klamrar sig fast i traditionell verksamhet, som är skeptiska till förändringar och behöver stark ledning för att få jobbet gjort.

På det stora hela blir intrycket av annonserna att arbetsgivarna önskar sig väldigt mycket av de biblioteksanställda. De sökande förväntas uppvisa en bred expertis och erfarenhet av de mest mångskiftande områden, ofta inom samma tjänst. Man ska besitta en mängd olika kompetenser, ibland sinsemellan motsägelsefulla.

Också tjänster där det bara krävs en yrkesinriktad utbildning kan vara förvånansvärt ambitiösa i sina krav på arbetstagaren. Vissa bibliotek har infört yrkestiteln ” specialbiblioteksfunktionär ” , där man i praktiken verkar ge en funktionär bibliotekarieuppgifter men låter lönen ligga halvvägs mellan funktionär och bibliotekarie. Titeln ” specialbibliotekarie ” förekommer också men tycks inte innebära något lönepåslag, snarare utökat ansvar utan ekonomisk kompensation.

För nyutexaminerade arbetssökande kompliceras kompetensfrågan av att många rekryterare vill att den sökande ska ha arbetserfarenhet, ofta till och med solid sådan. En stark praktikdel inom utbildningen skulle vara i de studerandes intresse ur den här synvinkeln.

5.1.3 Språkkunnighet

Språkkraven i annonserna varierar en hel del beroende på kommun.

Generellt kan man säga att mindre tvåspråkiga kommuner är rätt likartade sinsemellan och tenderar att fråga efter goda muntliga, och ibland skriftliga, kunskaper i båda inhemska språken. Om svenska är majoritetsspråket eller talas av en stor andel av befolkningen brukar inställning vara den här.

När det gäller kommuner där en procentuellt liten andel talar minoritetsspråket – till exempel de stora kommunerna i huvudstadsregionen eller mindre, nästan enspråkiga kommuner på landsbygden – varierar kutymen.

En variant är att inte alls nämna språkkunskaper. Tjänsten annonseras då enbart på finska (någon gång enbart på svenska), och det är underförstått att finska (eller svenska) är det huvudsakliga eller enda arbetsspråket.

Ca 33% av annonserna är sådana som inte alls nämner språk. En handfull av dessa väljer att efterlysa ”goda språkkunskaper ” , men definierar inte vilka språk det gäller. Ofta gäller annonserna jobb i mångkulturella miljöer och en gissning är att arbetsgivaren gärna ser kunskaper i andra språk än finska och svenska.

En annan variant är att kräva goda kunskaper i finska och engelska, och nöjaktiga i svenska. Landets största allmänna bibliotek, Helsingfors stadsbibliotek, använder sig ofta av de kriterierna. Uppfyllandet av rekryteringskraven kan det ändå vara si och så med, och det förekommer att man ser mellan fingrarna med svenskakunskaperna när man anställer (mer om detta i intervjuerna med bibliotekschefer).

I ca 62% av alla annonser vill rekryterarna uttryckligen se goda eller utmärkta kunskaper i finska. 47% kräver minst goda (mer sällan utmärkta) kunskaper i svenska och 21% i engelska.

Siffran för krav på goda kunskaper i svenska dras ner rejält av de stora rekryterarna Helsingfors, Esbo och Vanda. I Helsingfors är det sällsynt att man kräver mer än nöjaktiga kunskaper i svenska. I Esbo och Vanda nämns svenskan normalt inte alls i rekryteringsannonserna, utom då det gäller en specifikt svensk tjänst.

Av 201 lediganslagna tjänster kan 18, det vill säga 9%, betraktas som öronmärkta för svensk biblioteksservice. Arbetsuppgifterna handlar här i första hand om svensk biblioteksverksamhet av ett slag som kräver svenskakunskaper på modersmålsnivå och god kännedom om svensk kultur och litteratur. Hit räknas alltså inte tjänster där man ska kunna betjäna på både finska och svenska i lika stor utsträckning.

I fem fall annonseras den enspråkigt svenska tjänsten enbart på finska. Vad det beror på kan man bara spekulera i, men frågan är huruvida man når rätt målgrupp med en sådan annons.

Samma tendens som fick små kommuner att lägga rekryteringsribban lågt, för att säkert hitta någon man kan anställa, märks också när kommunerna i huvudstadsregionen ska rekrytera medarbetare för svenskspråkiga tjänster. Biblioteken tycks formulera sina krav så löst som möjligt för att locka fler svenska sökande.

Man kräver ibland – i kontrast till de finskspråkiga tjänsterna – färre eller inga biblioteksstudier, eller så är man mindre specifik om vilka personliga kompetenser man vill se. I vissa fall räcker en ”god svenska ” , inte en svenska på utmärkt nivå. Ändå kan det handla om en tjänst där man ska var insatt i svensk kultur och där man huvudsakligen jobbar på svenska i språkligt krävande situationer.

I det mest iögonfallande exemplet vill arbetsgivaren inte nämna ett enda krav på den sökande, varken utbildningsnivå, personliga egenskaper eller språkkrav. I stället nöjer rekryteraren sig med att beskriva arbetsuppgifterna, som är omfattande med stort ansvar för bibliotekets barn- och ungdomsverksamhet.

Vad beror personalbristen i huvudstadsregionen på? Som antytts ovan kan man jämföra den med diskussionen som förts genom årens lopp kring lärarbristen i samma region.

Det kan finnas en ovilja att flytta utanför huvudstadsregionen för att studera, även om Åbo geografiskt sett ligger närmare än Vasa och Jakobstad, där de enda utbildningarna i pedagogik och småbarnspedagogik tidigare fanns.

För många blir biblioteksstudierna, liksom till exempel de pedagogiska studierna för ämneslärarna, aktuella först i ett sent skede av studietiden. Då har man kanske redan stadgat sig på en ort och bildat familj.

Biblioteksarbete kan också sägas vara ett kvinnodominerat lågstatusyrke där prestationskraven stiger samtidigt som lönen ligger kvar på samma blygsamma nivå. Den omtalat låga lärarlönen är i medeltal nästan hälften högre än bibliotekarielönen. 28 Sådant spelar roll när man ska välja yrke och har huvudstadsregionens höga levnadskostnader att tänka på.

28 https://svenska.yle.fi/artikel/2018/02/24/sa-tjanar-kvinnor-och-man-i-olikabranscher-se-vilken-lonenivan-ar-i-ditt-yrke