5.2.1 Vasa: ”Finskan och svenskan är jämnstarka ”

5.2 Rekryterare berättar

Att tala om Svenskfinland som en enhetlig region är ofta missvisande. Också när det gäller bibliotekens verksamhet finns det som vi sett flera ”finlandssvenska verkligheter ” på en glidande skala av tvåspråkighet.

Vardagen kan se mycket olika ut i ett stort och ett litet bibliotek, eller ett österbottniskt och ett helsingforsiskt.

I följande kapitel har därför fyra bibliotekschefer från olika delar av Svenskfinland fått ge sin syn på rekrytering, kompetensbehov och utbildningens inverkan. Intervjuerna speglar mycket varierande förutsättningar för biblioteken på de olika orterna.

Kommunens storlek och läge, avståndet till biblioteksutbildningen, den svenska befolkningens procentuella andel, kommunala sparkrav och organisationsmodeller: det är mycket som påverkar bibliotekens strategier kring rekrytering och språkkrav.

Chefer från vart och ett av de undersökta områdena har medverkat med kommentarer: Österbotten (Vasa), Åboland (Kimitoön), Nyland (Borgå) och huvudstadsregionen (Helsingfors).

I de tre förstnämnda kommunerna är finska och svenska båda viktiga språk som hela personalen förutsätts kunna. Skillnaden verkar mest vara hur självklar svenskans ställning är i regionen. Den som söker jobb i biblioteken i Vasa kan knappast undgå att veta att många bibliotekskunder är enspråkigt svenska, medan den fungerande tvåspråkigheten kan komma som en överraskning för nyanställda som sökt sig till Borgå.

Helsingfors är det stora undantaget bland de städer som representeras i intervjuerna. Här är svenskan avgjort ett minoritetsspråk. Att svenskan ska finnas med på ett hörn förefaller självklart för staden, men hur stort hörnet ska vara och om hörnet fungerar praktiken är en fråga som kan debatteras.

Svensk personal beskrivs som mer eller mindre svår att få tag på i tre av fyra städer. I Helsingfors innebär det att man emellanåt väljer att bortse från språkkraven i stadsdelar där andelen svenskatalande är liten. I Borgå och Kimitoön uppmuntrar man personal med svag svenska att lära sig språket bättre.

Medan Vasa de senaste åren har kämpat med sparkrav, har biblioteken i de andra kommunerna lyckats få resurser från beslutsfattarna. Den nya bibliotekslagen både hjälper och stjälper. Att behörighetskraven slopades kan göra det svårare att motivera varför biblioteken behöver personal med hög

utbildning. Å andra sidan bidrar den omfattande listan över bibliotekens uppgifter till att övertyga dem som fördelar anslagen.

Även om en friare rekrytering numera finns inskriven i lagen kan det finnas annat som sätter käppar i hjulet för bibliotek som vill anställa personal som saknar biblioteksbehörighet. I Helsingfors medförde en kommunal organisationsreform att biblioteket administrativt blev av med de anställda som hade uppgifter utanför bibliotekets kärnområde. Sådana upplevelser sänker beredskapen att alltför vidlyftigt tänka utanför boxen.

5.2.1 Vasa: ”Finskan och svenskan är jämnstarka”

Följande är ett sammandrag av intervjusvar från Marita Ahola, kultur- och biblioteksdirektör för Vasa stad.

Nyrekryteringar hör just nu inte till vardagen i Vasa stadsbibliotek. Stadens ekonomiska läge är dystert, och biblioteksverksamheten får spara precis som de andra enheterna. Personal som går i pension ersätts inte och vakanser har lagts på is.

De gånger man kan rekrytera ny personal handlar det om att hitta personer med lämplig arbetserfarenhet och utbildning för tjänsten – inte nödvändigtvis biblioteksutbildning – och potential att utveckla verksamheten.

Efter lagändringen 2017 har rekryteringskraven blivit mer flexibla i Vasa. När det gäller de ” normala ” biblioteksjobben räknas biblioteksutbildning som merit, men är inte ett krav.

De flesta arbetssökande och anställda i Vasa har biblioteksstudier bakom sig, men när det gäller mer specifika uppdrag, som regionala utvecklingsuppdrag, kan kraven vara andra.

Stadsbiblioteket har anställt personal med varierande kompetenser, däribland personer som i tillägg till pedagogiskt och tekniskt kunnande också är konstnärer. En optimistisk förhoppning är att de olika kompetenserna ska bidra till att skapa nya arbetssätt i biblioteket.

Några problem med att rekrytera svensk personal har biblioteket inte. Trots att Vasa har finsk befolkningsmajoritet (närmare 70%) är staden omgiven av nästan enspråkigt svenska kommuner.

Bibliotekets krav på kunskaper i finska och svenska varierar enligt uppgiften: vissa i personalen klarar sig med mindre omfattande kunskaper, medan andra måste vara fullständigt tvåspråkiga.