7.3 Rekryteringen i tvåspråkiga kommuner

6.2.3 Danmark

ler examensdelar som tillåter en viss biblioteksspecialisering. Hittills har Careerias merkonomexamen inte marknadsförts som en biblioteksutbildning och är till och med inom biblioteksbranschen föga känd.

Universitetsutbildningen anklagas med jämna mellanrum för att misslyckas med att förbereda de studerande för yrkespraktiken, speciellt inom allmänna bibliotek. Diskussionen om glappet mellan teori och praktik är inte specifik för den finlandssvenska utbildningen utan har förts länge och på en internationell nivå.

I Finland utgjordes bibliotekariebehörigheten tidigare av en högskoleexamen och minst 60 studiepoäng i informationsvetenskap, vilket synliggör problematiken: universitetsutbildningen är inte en biblioteksutbildning per se, utan akademiska studier i ämnet informationsvetenskap.

De allmänna bibliotekens uppdrag kräver en bred kompetensbild som informationsvetenskapen har begränsade möjligheter att täcka in. Som utbildningen ser ut nu i Finland är den kanske mer lämpad för de vetenskapliga bibliotekens kompetensbehov.

I Åbo Akademi försöker informationsvetenskapen enligt personalen i ämnet balansera undervisningen så att teorin kopplas ihop med praktiska exempel ur yrkespraktiken. En rekommenderad två månader lång praktik ingår i studierna, liksom vissa kontakter med alumner och yrkesaktiva inom biblioteken.

En utbildningsnivå som saknas på svenska i Finland är yrkeshögskoleutbildning på biblioteksområdet. Yrkeshögskolornas uppgift är att erbjuda högskolestudier anpassade till arbetslivets krav. Det finns inte heller någon fortbildningsverksamhet på svenska, annat än enstaka kurser som ordnas oregelbundet.

7.2 Biblioteksanställda om kompetensbehov

För att ta reda på hur väl de som jobbar på allmänna bibliotek anser att den finlandssvenska utbildningen motsvarar yrkets krav, genomfördes en enkätundersökning inom ramen för denna rapport under maj–juni 2019. 70% av de svarande anser att utbildningen varit till viss eller stor nytta för dem i arbetslivet. Ofta menas här utbildningen som helhet. De flesta svarande har en högskoleutbildning, och många uppskattar att utbildningen lärt dem ett

akademiskt förhållningssätt. Vad gäller informationsvetenskapen pekas grundkurserna ut som mest användbara, vid sidan av att studierna gett en förståelse för biblioteksväsendet som helhet.

De svarande har fått ange vad de tycker saknas inom biblioteksutbildningen. Till de mest frekventa svaren hör bemötande och kundservice, pedagogiska färdigheter, läsfrämjande, litteraturkännedom, innehålls- och evenemangsproduktion, marknadsföring och digital kompetens. Det är också vanligt att man vill se mer undervisning om biblioteksarbetets administrativa sida, som ledarskap, ekonomi och juridik.

Förutom den svenska biblioteksutbildningen har utredningen också gått in på hur det är att jobba med svensk biblioteksverksamhet när man väl är utexaminerad. Här kan arbetssituationen variera stort beroende på vilken kommun man jobbar i.

Den ena polen utgörs av Österbotten, där svenskan har en stark och ibland dominerande ställning i vissa kommuner och därmed också i biblioteken i motsvarande grad. Här är svensk verksamhet synonymt med verksamhet överlag.

Den andra polen är huvudstadsregionens stora kommuner Esbo, Helsingfors och Vanda. I södra Finland förekommer problem med att hitta biblioteksutbildad svensk personal som uppfyller bibliotekens önskemål om till exempel pedagogisk kompetens.

De anställda i huvudstadsregionen ger samstämmig kritik mot att arbetsgivaren anställer för få svenskspråkiga, lägger för mycket ansvar på de få svenskspråkiga som finns i personalen, och generellt prioriterar svenska frågor för lågt. Också användarundersökningar i biblioteken stöder denna åsikt och ger den svenska biblioteksservicen i huvudstadsregionen ett jämförelsevis lågt betyg.