inte är lika stort och varierande, lägger ofta fram betydligt mer kortfattade krav. Kanske återspeglar detta också att variationen i bibliotekens verksamhetsformer kan vara större i stora kommuner. För att se på rekryteringen från motsatt håll kan man också fundera på vad biblioteken inte vill ha. De vill uppenbarligen inte anställa introverta och tystlåtna ensamvargar som klamrar sig fast i traditionell verksamhet, som är skeptiska till förändringar och behöver stark ledning för att få jobbet gjort. På det stora hela blir intrycket av annonserna att arbetsgivarna önskar sig väldigt mycket av de biblioteksanställda. De sökande förväntas uppvisa en bred expertis och erfarenhet av de mest mångskiftande områden, ofta inom samma tjänst. Man ska besitta en mängd olika kompetenser, ibland sinsemellan motsägelsefulla. Också tjänster där det bara krävs en yrkesinriktad utbildning kan vara förvånansvärt ambitiösa i sina krav på arbetstagaren. Vissa bibliotek har infört yrkestiteln ”specialbiblioteksfunktionär”, där man i praktiken verkar ge en funktionär bibliotekarieuppgifter men låter lönen ligga halvvägs mellan funktionär och bibliotekarie. Titeln ”specialbibliotekarie” förekommer också men tycks inte innebära något lönepåslag, snarare utökat ansvar utan ekonomisk kompensation. För nyutexaminerade arbetssökande kompliceras kompetensfrågan av att många rekryterare vill att den sökande ska ha arbetserfarenhet, ofta till och med solid sådan. En stark praktikdel inom utbildningen skulle vara i de studerandes intresse ur den här synvinkeln.
78
