Här har diskussionen på senare år inte handlat så mycket om utbildningens innehåll, utan mer om de slopade behörighetskraven och att biblioteksutbildningen är trängd på grund av ekonomiska faktorer. På så vis liknar den finska debatten frågeställningarna i Norge: får vem som helst jobba på bibliotek? Är biblioteksutbildningen inte relevant längre? I samtliga länder är biblioteksutbildningen på universitetsnivå en utbildning i informationsvetenskap. Att skaffa sig kompetenser utöver detta är den studerandes eget ansvar. Friheten i studieprogrammen varierar, och därmed möjligheten att plocka in andra ämnen i examen. Med tanke på den nordiska bibliotekslagstiftningens starka betoning av samlingarna är det värt att notera att samlingarnas innehållsliga aspekter inte syns särskilt mycket i utbildningarna. Detta uppvägs förhoppningsvis av att man också läser annat än informationsvetenskap inom ramen för de akademiska utbildningarna. Insikter i nästan vilket akademiskt ämne som helst kan vara till viss nytta för den som sköter samlingar i ett allmänt bibliotek. Möjligheter att specialisera sig på allmänna bibliotek är det relativt tunnsått med i de nordiska biblioteksutbildningarna. Samtidigt finns det till exempel i Norge och Danmark utbildningslinjer eller fortbildning för dem som vill arbeta med skolbibliotek eller biblioteksverksamhet för barn och unga. Sådana studier skulle säkert vara välkomna också i Finland. Det som Åbo Akademi erbjuder via Öppna Universitetet, enskilda påbyggnadskurser på distans som är öppna för vem som helst utan förkunskapskrav, verkar mer flexibelt än vad som är fallet i de övriga länderna. Det normala är att distanskurser i informationsvetenskap eller andra kompetensområden för bibliotekarier är delar av ett fastslaget studieprogram och/eller kräver ansökan och vissa förkunskaper. Påbyggnadsutbildningen som erbjuds vid de olika högskolorna verkar oftast bestå av hel- eller deltidsstudier. Det är inte alltid möjligt att förvärvsarbeta på heltid samtidigt som man utbildar sig. Att som de öppna universiteten i Finland erbjuda öppna högskolestudier utan krav på tidigare examen möjliggör att personer med mycket varierande utbildningsbakgrund kan skaffa sig biblioteksbehörighet vid sidan av yrkeslivet. På sätt och vis är det vad debatten i Sverige efterlyser när man vill att personer med behövlig kompetens, som språkkunskaper, ska kunna få sin bibliotekariebehörighet via fortbildning.
120
