ning om bonadernas utomordentliga värde har ingen kunnat jäva. En nyligen företagen C 14-analys visar att de tillkommit inom tidsintervallet 800-1100, alltså den period inom vilken Norden kristnades. Bayeuxtapeten skildrar slaget vid Hastings, som ägde rum under samma tid. Den lokala hembygdsrörelse som uppstod i Kulturens spår i södra Sverige uppfattade inte Karlin som konkurrens. Den gav honom i stället anledning att mera koncentrera sig på andra uppgifter än allmogekulturen. Karlin stod t.ex. i ett mycket vänskapligt förhållande till skriftställaren Pehr Johnsson i Broby och var dennes rådgivare när det gällde att flytta stugor och att bygga ett museum. Bakom den överdimensionerade ryggåsstugan i hembygdsparken i Broby anar man Karlins »paviljongsystem» (se härom nedan s. 109 ff.), även om ritningarna är utförda av Pär Axel Olsson. Karlin sista insats utanför Lund var att ge råd vid planeringen av Degeberga Hembygdspark i Gärds härad. Han hedrades även med uppgiften att inviga hembygdsmuseet där sommaren 1936. I sin föreläsning »Hembygden och fosterlandet» påminner han om hur han själv en gång börjat sin egen museigärning just i Gärds härad.
Karlin och hans medarbetare Karlin_skulle inte utan rätt kunnat säga: »'Kulturen', det är jag.» Hans skrift till museets 50-årsjubileum 1932 handlar till allra största delen om honom själv. Pliktskyldigast gav han sin amanuens Ragnar 'Blomqvist i uppdrag att förteckna olika kategorier av medarbetare i slutet av boken. Några av dem är även avbildade. Deras insats har dock helt kommit i skuggan av hans egen. Redan från Kulturliistoriska föreningens grundande 18 82 hade Karlin medarbetare vid sin sida. Museiarbetet fördelades mellan honom och Nils Olseni (se ovan s. 38), men årsberättelserna under det första årtiondet redovisar också en rad andra frivilliga medarbetare, främst bland de s.k. »landsmålarna». Liksom på Nordiska museet var det en hederssak att arbeta för Kulturhistoriska föreningen. Efter hand fick Karlin mycket kvalificerade medarbetare. Men trots detta blev deras ställning vid museet mycket osjälvständig. 82
