
3 minute read
Världskultureri
by Kulturen
Kulturen kallade han det för »Habitatio pastoris», eftersom det »förmodligen» varit pastorsboställe till S :t Nicolaus. Benämningen måste Karlin ha hämtat från Vedels kanskiss över Lund från 1580-talet (Blomqvist 1946 :65), men lokaliseringen stämmer dåligt.
Den ena associationen gav emellertid den andra. »Habitatio pastoris» på Kulturen fick till en början inrymma de religionshistoriska samlingarna, vilka i sin tur omfattade såväl medeltida skulpturer som egyptiska mumier, indiska buddhabilder och israelitiska torahrullar. Huvudutrymmet skulle dock kunna betecknas som en kyrksal. Sådana fanns vid denna tid inte bara i Statens historiska museum utan även i flera »länsmuseer», t.ex. i Växjö. I sin vägledning 1918 presenterar Karlin de religionshistoriska samlingarna i ett tidstypiskt evolutionistiskt perspektiv.
Inte minst viktigt var det att härbergera de många föremålsfynden från lundagrävningarna. I handboken 1918 redovisar Karlin första gången arkeologiska' fynd på sitt museum. De förvarades då i Kalendehuset och Herrehuset men överflyttades senare till en särskild Lundasamling i Lindforska huset. Här skulle de bli till dess medeltidshallen uppfördes 1957 där ett särskilt museum för de medeltida stadsfynden inrättades. Hit överflyttades »Kulturpelaren» och samlingarna har årligen vuxit. Som medeltidsmuseum intar Kulturen idag en rangplats i Europa . .
Världs kulturen
Också de geografiska gränserna sprängdes på Kulturen. Det sydsvenska museet förvandlades till ett världsmuseum i miniatyr. Därigenom skulle Kulturen skilja sig i hög grad från Nordiska museet, där man konsekvent begränsat de egna samlingarna till Skandinavien. Hur gick det till när det sydsvenska museet förvandlades till ett världsmuseum? ·
Karlin har delvis givit ett svar i sina kommentarer till museiutredningen 1933:
Det skulle icke heller dröja längre än till Weibulls avgång ur styrelsen /1888/, förrän ett öppet uttalande av de tendenser, som redan föresvävade
Affisch från utställningen »Keramik 1000-1600» på Kulturen 1976-1977.

mig vid museets grundande att söka skapa en universell kulturhistorisk bildningsanstalt, gjordes av föreningen och särskilt av dess konsthistoriskt inriktade ordförande Gustaf Ljunggren. Redan hans vän den fine konstsamlaren d :r Schweder klandrade mig i all vänlighet för att jag rakt mot hans intentioner gjorde museet till ett såsom han uttryckte sig 'bonnamuseum'. Jag försvarade mig med att den snabbt försvinnande allmogekulturen måste först och medan ännu tid var tillvaratagas. - Det andra, för vilket jag var lika intresserad, skulle nog komma i sinom tid.
Karlin ville från början bruka museet som bildningsanstalt. Det är genom jämförelse man upptäcker kulturella skillnader. När han berikade sin dräktsamling med folkdräkter både från Norge och från
Dalarna låg detta utanför det sydsvenska museikonceptet, men det kunde försvaras med behovet av jämförelsematerial. I detta fall var det kontrasterna som kom till synes. När han skaffade exempel på lapskt dräktsilver till sitt museum var det i stället likheten med det skånska han ville framhäva. Att Danmark tidigt infogades i Karlins inköpsräjong lät sig motiveras på liknande sätt som Bernhard Olsens intresse för de gamla danska provinsernas kultur. Karlin blev dock aldrig lika expansiv.
Han försökte inte heller i konkurrens med Hazelius att göra Kulturen till ett riksmuseum. Kulturens b.elägenhet i Sveriges sydligaste provins gjorde däremot kontakterna med Tyskland och kontinenten motiverade . .,..,. Den akademiska bildningen i vårt land var ännu långt in på 1900-talet tyskorienterad. Men därtill kom att det var inom det tyskspråkiga området som konstindustrimuseerna i slutet av 1800-talet växte upp som svampar ur jorden. Om man bortser från de

0 religionshistoriska och etnografiska samlingarna var det främst de konstindustriella som var föremål för Karlins intresse under hans museistudier och inköpsresor. Han köpte t.ex. aldrig folkkonst från kontinenten. Detta berodde inte på inkonsekvens utan på en grundprincip i Karlins museikoncept, nämligen att det är viktigt att de större museerna profilerar sig så att de på något område ligger före andra museer. De områden han själv prioriterade var inredningstextilier och keramik.
En berättigad fråga är dock hur långt ut i världen och hur långt
Överst: tallrik ifamille verte med taoistiska symboler för långt liv (KM 33.642), inköpt 1928. Underst: fat i kinesisk imari (KM 19.198), inköpt 1909. Kangxi (1662-1722).
