Kulturhistoriska föreningen

inte bara en klädkammare utan också en husgerådskammare och därifrån var steget till ett museum inte långt. Hur planen uppkom har Karlin själv berättat om i jubileumsboken 1932 och hans egen version verifieras av den redogörelse som en senare ordförande i landsmålsföreningarnas samfällda utskott publicerade (Gustafson 1894:24 f.).

Tillsammans med några kamrater, bland dem fil. kand. Nils 01seni hade Karlin ett par dagar varit ute och upptecknat dialekter i

Gärds härad. »Vi sutto som bäst och deklinerade och konjugerade ain, bain och stain - gau, stau och fau, när min fader trädde in i vårt lag med en jobspost, som djupt upprörde oss.

Det hade kommit en jude till Svensköp. Han gick från stuga till stuga och köpte upp eller bytte till sig gammalt silver, konstvävnader och husgeråd och höll på att köpa Ola Lundbergs samling ... Där fanns stolar och skåp, trätallrikar och fat - och först och främst gamla kläder, som vi så väl behövde att skruda oss i, när vi spelade landsmålskomedier.»

Nu gällde det att handla. Kyrkoherden och hans fru pung slogs på 200 kronor och med hjälp av de slantarna började de unga studenterna på midsommardagen sitt fälttåg. När kvällen kom hade de köpt 87 föremål och fått 15 till skänks. En liten utställning anordnades den 21 augusti i ett vindsrum i Huaröds prästgård, dit försam.,.... lingarnas invånare kallats genom kungörelse i kyrkorna. När Georg tio dagar senare återvände till Lund hade samlingen växt till 242 nummer. Hans plan var att flytta en gammal korsvirkesgård från

Flensma till Lund där föremålen skulle utställas (se ovan s. 16).

Kulturhistoriska föreningen bildas

I Lund skyndade Karlin att visa sina samlingar för kamraterna i Skånska Landsmålsföreningen. Det skedde vid ett sammanträde den 16 september, varefter föreningen för sin del beslöt att åt »Samfällda utskottet», ett slags samarbetsorgan mellan de olika landsmålsföreningarna i Lund, »överlämna att efter gottfinnande besluta angående bildande av en kulturhistorisk förening». Därmed kom ärendet att behandlas på en högre nivå, och beslutet visar indirekt att den tilltänkta föreningen inte enbart var avsedd att omfatta Skåne, utan de sydsvenska landskap varifrån studenterna i Lund rekryterades.

I »Föreningen för Smålands Minnen», som sammanträdde på Akademiska Föreningen den 5 oktober, utsparin sig enligt protokollet en diskussion om det var önskvärt att föreningen lämnade sitt »bistånd till insamling av fornsaker till ett av enskilda medlemmar i Skånska Landsmålsföreningen grundlagt museum för dylika. Såsom matskäl nämndes, att, då ett sådant museum för Småland redan funnes i Växjö, man ej borde undandraga detta sådana saker, som egentligen hörde dit».

Följande dag, den 6 oktober, stod ärendet på Samfällda Utskottets dagordning. Protokollet fördes av Nils Olseni:

Företogs till överläggning ett av undertecknad väckt förslag, att Lunds Landsmålsföreningar skulle tillsammans med De Skånska Landskapens. Historiska och Arkeologiska Förening stifta en kulturhistorisk förening i Lund, vilken skulle hava till syfte att samla och i nämnda stad förvara sådana föremål, som kunna tjäna till att belysa de sydsvenska landskapens kulturhistoriska förhållanden. Om detta förslag utspann sig en mycket livlig diskussion, som huvudsakligen berörde det förhållande, vari Landsmålsföreningarna skulle komma att stå till nämnda tillämnade förening, ävensom · . det förhållande, i vilket denna senare skulle komma till andra kulturhistoriska samlingar i södra Sverige. Undertecknad ansåg, att Landsmålsföreningarna ej böra ikläda sig någon ekonomisk risk för företaget, men att de borde lämna detsamma det moraliska understöd de kunde. Ombuden från småländska samt östra Smålands och Ölands föreningar uttalade sina farhågor för den skadliga konkurrens, som kunde komma att uppstå mellan de tillämnade samlingarna och de redan i Växjö och Kalmar befintliga. Docent Kock och kand. Oldin talade varmt för förslaget. Alla voro ense i att önska företaget önskvärd framgång.

Eftersom ombuden från den småländska föreningen inte hade mandat att deltaga i bildandet av den tillämnade föreningen bordlades ärendet. Den 9 oktober sammanträdde »Föreningen för Smålands Minnen» på nytt. Diskussionen vid detta sammanträde är av stort intresse för kännedomen om Föreningens tillkomst och har aldrig tidigare bringats till allmän kännedom:

Ordföranden tillkännagav, att föreningen nu blivit sammankallad för att besluta om den i paragraf 6 föregående protokoll berörda frågan om bildande här i Lund av en kulturhistorisk förening och lämnade därpå ordet åt den tillstädesvarande upphovsmannen till och bäraren av denna ide ordföranden i Landsmålsföreningarnas samfällda utskott, kand. N. Olseni, som såsom inledning till diskussionen gav en tydlig utredning av vad som vore i fråga. Han hade tänkt sig, att initiativet till den ifrågasatta kulturhistoriska föreningen borde tagas av Skånska fornminnesföreningen och de här vid

Professor Martin Weibull. Foto: Lina Jonn, Akademiska Föreningens arkiv, Lund.

universitetet befintliga landsmålsforeningarna. Denna förenings uppgift skulle vara att till ett museum sammanföra och såmedelst bereda tillfälle till studium av allehanda föremål av kulturhistoriskt intresse från Skåne, Halland och Blekinge, vidare de bygder, som representeras av Föreningen for Smålands Minnen samt Ölands och Östra Smålands landsmålsforening samt dessutom möjligen Östergötland och Västergötland. Talaren ville nu blott -föreslå for föreningen, att den gåve sina deputerade i landsmålsforeningarnas samfällda utskott uppdrag och fullmakt att å deras vägnar underteckna inbjudningen till bildande av den ifrågasatta föreningen.

Den diskussion, som härefter började, var ganska vidlyftig och livlig, men rörde icke så mycket huruvida man borde på föreslagna sätt giva ett moraliskt stöd åt den nya föreningen vid dess bildande, varemot ingen tycktes hava något egentligt att invända, som fastmer, om man efter dess bildande borde lämna bidrag till densamma från Småland. Såsom skäl däremot framhölls å ena sidan tillvaron av ett sådant museum i Växjö, som man icke på så sätt borde bereda en störande rivalitet, varemot å andra sidan betonades att mången student, vilkens vägar kanske aldrig bure åt Växjö, vars museum han således i alla fall kanske icke hade kommit att rikta, med lätthet kunde fora med sig saker till det museum, han lärt känna i universitetsstaden, och att således kanske icke just det bleve händelsen, att Växjö museum bleve lidande, utan att, då tvenne museer funnes i stället for ett, flera av Smålands fornsaker bleve räddade och förvarade. Även betonades vikten av kompara-

tiva studier av folkdräkter, husgerådssaker o.d., vartill tillfälle kunde beredas, om sådana sammanfördes till ett ställe, från olika landskap. Sedan diskussionen slutats, beslöt föreningen enhälligt att giva sina deputerade i samfällda utskottet bemyndigande att underteckna inbjudningen till bildande av en kulturhistorisk förening, biträda vid val av styrelse i densamma samt slutligen medverka vid utarbetandet av dess stadgar.

Vid följande möte med allmänna utskottet, den 11 oktober, då smålänningarna ·fått fullmakt, utsågs tre ledamöter som tillsammans med lika många personer från De Skånska Landskapens Historiska och Arkeologiska Förening skulle förbereda frågan. Utskottet utsåg för sin del Nils Olseni, docent Axel Kock och kandidat Oldin.

Det var välbetänkt att förankra föreningstanken i De Skånska Landskapens Historiska och Arkeologiska Förening. Denna hade som ovan visats under växlande namn varit verksam sedan 1865 men utan att arbeta för ett folkmuseum med bondstugor och.allmogeföremål. Martin Weibull, som var sekreterare, kunde dädör inte annat än välkomna de båda studenternas planer då de - enligt Karlin redan den 3 september - kom för att framföra dem. Enligt.-:. Weibulls egna uppgifter - som vi _ måste bygga på då protokollen inte kunnat åtedinnas - framlades planerna på föreningens årsmöte den 23 september, varvid han själv jämte professor C.Th. Odhner och adjunkten C. Schweder utsågs att förbereda ärendet (Weibull 1894:XII). Tack vare Weibull, som även var ordförande i Akademiska Föreningen, kunde Karlin redan den 21 oktober visa sin utställning för allmänheten i ett par små rum i AF :s nyuppförda hus.

Vid ett par gemensamma sammanträden den 18 och 25 oktober deltog även »Studerande Karlin». Kommittens förslag framlades i Allmänna utskottet den 14 november. Det innebar en tillstyrkan att Landsmålsföreningarna och De Skånska Landskapens Historiska och Arkeologiska Förening gemensamt bildade en kulturhistorisk förening. Sistnämnda förening borde utse fyra ledamöter och Lunds Landsmålsföreningars Samfällda Utskott lika många. De valda ledamöterna skulle i sin tur utse en nionde styrelseledamot jämte tre suppleanter. I det utarbetade stadgeförslaget heter det att föreningen hade till syfte att i Lund »Samla och därstädes förvara sådana föremål, som tjäna till belysning av Södra Sveriges folkliv och odlingshistoria».

Styrelsen skulle ha rätt att göra byten med andra samlingar och