Under rätt många år hade jag nöjet att känna mig nästan som hemma där, skrev visor och småspex, hjälpte till att svärta Judas Iskariot på trettondedagskvällarna, bevittnade Heinz Hungerlands vilda runtolkningsförsök, slet tillsammans med Pär Axel och de andra amanuenserna på väldiga tegelblock från S:t Mikael och S:ta Minor och hade diverse muntra besvärligheter vid höstmarknaderna. Aldrig glömmer jag, när Karlin en natt låst in mig ihop med Carl XII :s gunghäst och andra kostbarheter för att göra ett par visor färdiga till morgonen . Givande inspirationsmedel fattades inte, men det blev enformigt ändå. Man var åtskilligt vigare än nu, och jag lyckades i mitt djärva försök att rymma först genom ett fönster och sedan över grinden vid Adelgatan. Till min ursäkt vill jag framhäva, att visorna likväl blevo klara och eftermiddagen därpå sjöngos från estraden av 'den svenske salongsskämtaren Johnsson' och andra framstående förmågor.
Kulturens Östarp I jubileumsboken uppger Karlin att han redan 1882 planerat att flytta Anders Pers gård i Flensma i Huaröds socken till Lund. »När 'Kulturen' äntligen 9 år därefter hade tomt och penningar till dess förflyttning, och när paviljongsystemet kunde förverkligas, fanns den icke mera. » »Den skånska klinegård .. . efter vilken jag trånat i 40 år» blev långt fram den felande länken i museikonceptet (Karlin 1932 :9, 204). Under mellantiden hade Bernhard Olsen hunnit flytta en dubbelgård från Näs i V. Göinge till sitt friluftsmuseum i Köpenhamn år 1900. I nekrologen över Bernhard Olsen 1922 tillstår Karlin att »det var med en känsla av saknad och i viss mån beklagande jag såg den gamla oersättliga dubbelgården fråq Näs i V. Göinge vandra över sundet till friluftsmuseet i Lyngby. Men då det icke fanns någon möjlighet att rädda den för Skåneland vare sig genom att bevara den på sin ursprungliga plats eller genom att flytta den till Kulturhistoriska museet, som därför varken ägde plats eller penningar, var det naturligtvis det bästa som skedde.» År 1912 ledde Karlins förutvarande amanuens Axel Nilsson nedtagningen och flyttningen av en gård från Ravlunda i Albo härad till Skansen. Det skedde naturligtvis inte utan Karlins vetskap, men även denna gård gick alltså hans näsa förbi . Även om det blivit allt trängre på det norra museiområdet i Lund hade Karlin planerat in en skånsk gård där och han hade dessutom fått grevinnan Wilhelmina von Hallwyls löfte om att hon skulle täcka kostnaderna. Den 3 oktober 1922 mottog grevinnan ett telegram med följande lydelse: 169
