ling skulle skingras. Men det blev samtidigt en bindande nödvändighet för oss såsom redan då den förnämsta representanten för det keramiska samlandet i Norden att uppbjuda våra yttersta krafter för samlingarnas komplettering ... Särskilt inom textilkonsten och keramiken, Kulturens båda skötebarn, är vårt studiematerial nära jämbördigt med de verkligt stora europeiska samlingarnas» (a.a. :227) . Karlin nämner även nya förvärv under en resa i Spanien 1925, inköp av franska fajanser på den Holstein-Ratlauska auktionen i Köpenhamn och av klassisk keramik i Berlin och Köpenhamn. Han skulle också komma att få mottaga föremålsdonationer, som generaldirektör Ole Olsens svenska fajans- och porslinssamling. Det blev i Herrehusets andra våning som Karlin ställde ut keramiken och där har den fått förbliva . I Handboken 1918 ägnar han nära hundra sidor åt att beskriva sina keramiksamlingar dit han också kunde räkna etnografiskt material (från Mexiko och Peru) likaväl som antika kärl av grekiskt, etruskiskt och romerskt ursprung. Kulturen täcker därmed ett föremålsfält som i Stockholm är fördelat på flera specialmuseer.
Museala aktiviteter En utåtriktad verksamhet hade redan funnits under landsmålsför~ eningatnas storhetstid i Lund på 18 80-talet. Den omfattade folklustspel med manliga studenter i alla roller och byggde inte så lite på 'bondkomik tack vare dialekterna och dräkterna. Dessa tillställninga~ anordnades i det vällovliga syftet att skaffa inkomster för fortsatt verksamhet, men inomhus. Karlin slog in på samma väg, . men skapade också nya traditioner. Det stora museiområdet mitt inne i Lunds centrum passade för utomhusaktiviteter året om samtidigt som de ditflyttade allmogebyggnaderna fungerade som naturliga kulisser.
Folk/ester I Huaröd hade Georg Karlin en gång själv deltagit i jullekar och folkdanser, men även tågat som stjärngosse och varit med om att bära maj i by (Karlin 1932 :4). Men stjärntågen på den skånska landsbygden hade upphört på 1870-talet (Celander 1950:480). Kar-
160
