tillbaka i tiden jämförelserna i ett museum som Kulturen får och bör sträcka sig? För Karlin fanns det inga gränser. Intet mänskligt skulle vara museet främmande . Därför kunde han ställa ut egyptiska mumier och keramik från Peru likaväl som kinesiskt porslin. Inte sällan utsattes museibesökaren för kulturkrockar. Från min gymnasietid minns jag t.ex. att en egyptisk mumie placerats på en likbår från Simrishamn! De som har synat Kulturen i sömmarna, vare sig på offentligt uppdrag eller som ledamöter i styrelse eller arbetsutskott har ibland betraktat ett museum med så vida ambitioner som alltför konturlöst. Jag har även personligen lutat åt en stramare profilering. Vad som kom mig att ändra mening var den indiska marknad som anordnades för några år sedan. På museet fanns då inte bara lundabor utan mängder av främmande studenter och andra invandrare. Exotiska kulturer hade plötsligt en ny motivering. De egyptologiska samlingarna finns alltjämt i museet och den etnografiska avdelningen har t.o.m. utvidgats genom Benkt-Åke Benktssons stora samling av masker. Tiden har onekligen verkat för Karlins etnografiska samlingar, som utredningen MUS 65 ville utsovra. I studentstaden Lund möter oss i våra dagar människor från en stor del av världen. Fastän »sydsvenskt» till sin huvudkaraktär framträder Kulturen inte som lika provinsiellt och etnocentriskt som de flesta andra kulturhistoriska museer i vårt land. Eiotismen på Kulturen bör knappast byggas in i basutställningar, det vore att införa ett »musealt» moment i en dynamisk tid. Men de ~illfälliga arrangemangen med skiftande fokusering som passar en medialt fostrad generation förefaller vara ett riktigt sätt att i våra dagar förverkliga Karlins museikoncept.
Klädkulturen · Vid majfesten i Uppsala 1847 lät studenterna i Smålands nation sitt festtåg få formen av ett värendskt bröllopsfölje. Då karnevalståget två år senare fick s~n motsvarighet i Lund, uppfördes också här »ett smålandsbröllop med sin kronbrud», vilket väckte stor uppmärksamhet (Bringeus 1966 :67 f.). Studenterna i landsmålsföreningarna anknöt senare vid sina soareer till denna tradition. Behovet av en klädkammare för dessa fester utgjorde, som vi sett, det egentliga 138
