Kulturen kallade han det för »Habitatio pastoris», eftersom det »förmodligen» varit pastorsboställe till S :t Nicolaus. Benämningen måste Karlin ha hämtat från Vedels kanskiss över Lund från 1580-talet (Blomqvist 1946 :65), men lokaliseringen stämmer dåligt. Den ena associationen gav emellertid den andra. »Habitatio pastoris» på Kulturen fick till en början inrymma de religionshistoriska samlingarna, vilka i sin tur omfattade såväl medeltida skulpturer som egyptiska mumier, indiska buddhabilder och israelitiska torahrullar. Huvudutrymmet skulle dock kunna betecknas som en kyrksal. Sådana fanns vid denna tid inte bara i Statens historiska museum utan även i flera »länsmuseer», t.ex. i Växjö. I sin vägledning 1918 presenterar Karlin de religionshistoriska samlingarna i ett tidstypiskt evolutionistiskt perspektiv. Inte minst viktigt var det att härbergera de många föremålsfynden från lundagrävningarna. I handboken 1918 redovisar Karlin första gången arkeologiska' fynd på sitt museum. De förvarades då i Kalendehuset och Herrehuset men överflyttades senare till en särskild Lundasamling i Lindforska huset. Här skulle de bli till dess medeltidshallen uppfördes 1957 där ett särskilt museum för de medeltida stadsfynden inrättades. Hit överflyttades »Kulturpelaren» och samlingarna har årligen vuxit. Som medeltidsmuseum intar Kulturen idag en rangplats i Europa . .
Världs kulturen Också de geografiska gränserna sprängdes på Kulturen. Det sydsvenska museet förvandlades till ett världsmuseum i miniatyr. Därigenom skulle Kulturen skilja sig i hög grad från Nordiska museet, där man konsekvent begränsat de egna samlingarna till Skandinavien. Hur gick det till när det sydsvenska museet förvandlades till ett världsmuseum? · Karlin har delvis givit ett svar i sina kommentarer till museiutredningen 1933: Det skulle icke heller dröja längre än till Weibulls avgång ur styrelsen /1888/, förrän ett öppet uttalande av de tendenser, som redan föresvävade
Affisch från utställningen »Keramik 1000-1600» på Kulturen 1976-1977.
134
