Kanske likväl Bernhard Olsen i det långa loppet drog det längsta strået eftersom han inom kort fick helt andra arealer för sitt frilandsmuseum ute i Kongens Lyngby. Här blev det möjligt att få luft mellan gårdarna och att skapa en åtminstone illusorisk närmiljö, något som aldrig blev möjligt för Karlin i Lund, men väl senare på Östarp. Kulturen fick från början den pittoreska prägel, som museet alltjämt har. Karlin höll fast vid sitt paviljongsystem. I museihandboken 1918 talar han om sitt bemödande »att låta form och innehåll så långt möjligt är täcka varandra, så att ändamålet klart speglar sig i såväl de yttre som de inre anordningarna - pavi/jongsystemet.» Karlin kunde naturligtvis inte förutse vilka möjligheter framtiden skulle erbjuda hans museum. När »Bondpinan» införlivades med museet var det alltför frestande för Karlin att falla tillbaka i »kasernsystemet», d.v.s. att inrätta ett traditionellt museum med glasmontrar. Karlin skulle själv få erfara att museet utsattes för stölder och detta kan också ha medverkat till kompromissen. I »Bondpinan» fick Karlin också utrymme för en föreläsningssal, varigenom Bosebo kyrka bättre svarade mot paviljongsystemets ide, d.v.s. den kunde återgå till att bli kyrka. Iden om det rena paviljongsystemet förfuskades alltså successivt. Karlin beklagade själv att han förvanskat Tollska huset exteriört. Invändigt skulle det aldrig visa den högborgerliga kulturen utan bli en »kasern» för silver och fajans . Kulturen blev både ett friluftsmuseum och ett konventionellt kulturhistoriskt museum.
De fyra ståndens kultur När Kulturhistoriska föreningen tillkom hade bara 16 år förflutit sedan fyrståndsriksdagen avskaffats. Men det var ändå tillräckligt länge för att man skulle börja se ståndssamhället i ett historiskt perspektiv. I uppropet · till Skånes godsägare i maj 1891 heter det att de planerade . byggnaderna jämte de 20 000 föremålen i museet skulle »bidraga att kraftigt framhäva minnet av de gamla historiska stånden, deras liv och de av dem representerade särskilda kulturintressena». Man kan säga att Karlin ville bygga in en social struktur i sitt museum. Att belysa den framväxande urbana arbetarklassens kultur eller 1800-talets stora folkrörelser var däremot ännu inte aktuellt. 112
