Adelgatan och St. Algatan. Här ligger en mycket stor bostadsfastighet, uppförd 1853-54 av domkyrkokamreren. Platsen var sank och grunden lades av stora mängder sten, framforslad av domkyrkans arrendebönder. Därför kallades huset i folkmun »Bondpinan». Efter förhandlingar med Lunds stad kunde Kulturen tillträda fastigheten den 1 oktober 1926. Sedan Karlin försett byggnaden med en ståtlig ingång och entrehall mitt på huset kom den att återfå sitt ursprungliga namn »Vita huset», som gav bättre associationer än »Bondpinan». På detta nya museiområde fanns utomordentliga utställningsutrymmen, inte bara i huvudbyggnaden utan också i det långsträckta stallet vid östra tomtgränsen, uppfört 1853. Däremellan fanns el?stor härlig trädgård. Här fick Karlin möjlighet att utvidga sitt friluftsmuseum sedan han kommit på den geniala iden att förena de båda museiområdena genom en liten tunnel under Adelgatan, »Kulturens undergång». Lokalerna togs i bruk i samband med en stor konst- och konstslöjdsutställning, som öppnades av kronprins Gustav Adolf sommaren 1929. ~ Efter Karlins tid har det södra museiområdet inte utvidgats, men däremot kompletterats med en äldre byggnad, Hylta smedja, en gåva av Skånes smedmästareförbund, och tre nybyggnader : medeltidshallen 1957, textilhallen 1961, båda ritade av arkitekten Klas Anshelm, samt restaurangen, uppförd 1989. Också det södra museiområdet har alltså »tätnat» samtidigt som byggnaderna i sig speglar nya tiders byggnadssätt.
Paviljongsystemet Själv kallar Karlin sitt museikoncept för »paviljongsystemet». Beteckningen leder tankarna till de stora världsutställningarna, där varje land hade sin egen paviljong, ibland uppförd i någon slags »nationell» stil. I Danmark kallades det även »Cottagesystemet», vilket mera direkt leder tanken till ett friluftsmuseum. Karlin presenterar det första gången i årsberättelsen som framlades till årsmötet den 7 juni 1890, tre månader efter det att köpet av fastigheten slutförts. Han ser nu en möjlighet att förverkliga planen på »ett rationellt skött folkmuseum» ordnat »efter paviljongsystem», d.v.s. »inflyttandet av gamla byggnader, som var för sig kunna bilda ram för likartade samlingar». 109
