Kulturen på Karlins tid
Museiområdet Utställningen av samlingarna i Weibullska gården var ett provisorium. Karlin arbetade energiskt för att få egen mark under fötterna och lyckades år 1890 förmå styrelsen att förvärva den s.k. Tollskå fastigheten öster om Akademiska Föreningen. I den ståtliga trevåningsbyggnaden, som en gång uppförts av Per Henrik Ling~ kunde Kulturhistoriska Föreningens samlingar äntligen komma under eget tak. Föreningens styrelse ansåg att detta var tillräckligt, men för Karlin var det minst lika betydelsefullt att den stora tomten förblev.c. ostyckad. Här såg han nämligen e~ möjlighet att skapa ett museum av alldeles nytt slag, ett friluftsmuseum . Karlin gick snabbt i författning med planeringen av det nya museiområdet och kunde vid ett besök i Stockholm efter jul 1891 visa en ritning för konungen. Den 7 september 1892 öppnades Kulturhistoriska museet, eller »Kulturen» som det kom att heta till en början, senare utan anföringstecken. Området skulle 1898 utvidgas utmed Adelgatan genom inköp av Lindforska gården - så benämnd efter den siste ägaren professor Anders Otto Lindfors - jämte de två studentkasernerna Locus peccatorum (syndernas hus, så benämnt efter ett mord som begicks här 1829) och Locus virtutum (dygdernas hus), uppfört omkring 1830. I de två sistnämnda inrymdes konstslöjdsateljen. År 1907 inköptes ytterligare ett par fastigheter i det s.k. stadskvarteret. År 1925 har detta område ytterligare utvidgats genom det s.k. Weibullska huset vid Adelgatan, ett högt trevåningshus, uppfört 1885 i tegel och uppkallat efter den förutvarande ägaren, professor Lauritz Weibull. Härintill ligger ett mindre gatuhus från 1800-talets mitt, där en arbetarbostad numera är inredd. En ny intendentsbostad uppfördes vid Tomegapsgatan 1962 (Eriksson-Wahlöö 1977). I våra dagar omfattar museet även en stor del av kvarteret mellan 107
