142
RUM I 6- I 9
Rum 16-19 Historismens epok och Jugend,
perioden 1850-1900 Så är vi framme vid vandringens sista etapp, hörnrummet med vindsvåningen in över Helsingborg-Halmstadhuset . I Vägvisare genom Kulturhistoriska museet från 1932 presenteras här biedemeier, »den något braskande småborgerlighetens stil», och de »missuppfattade» stilarna som kallas nyrokoko och nygotik. Men helt negativt är inte omdömet: »Interiöret ger oss en bild av dessa våra far- och morföräldrars trots allt trevna hem ». Därefter följer» 1800-talets sista möbelarkitektoniska utvecklingsskede, med sin ... eklektiska renässans, den s k snickarerenässansen med en matsalsmöbel i ek och en salongsmöbel i svart päronträ med tillhörande kelimdraperier, brysselmattor, mackartbuketter, plyschöverdrag och all den andra härligheten, som ännu för 30-40 år sedan tjusade våra sinnen». Så lät det 1932 . De små vindsbåsen med sina inte riörer med stympade kakelugnar fanns ännu kvar under 1960-talet, men allt stod framme fritt i rummen och våningen kunde endast beses efter särskild begäran. Snart stängdes den för gott, och rummen förvandlades till magasin för det arvegods som i funktionalismens tider och länge därefter var mera omodernt än något annat. Karlin kom i sin utställning alltså fram till den tid då Borgarhuset byggdes och han med sitt museum, med dess verksamhet och slöjdskola själv deltog i den internationella »opponentrörelse» som bröt med konstakademierna och den traditionella konsten. I vägvisaren från 1932 skriver han härom: »Det sista avsnittet är ägnat nydaningstiden kring sekelskiftet med sin jugendstil och all sin övriga mot de föregående årtiondenas eklekticism revolterande rörelse. Här märkas särskilt några alster av konstslöjdanstalten, alltså Kulturens eget deltagande i denna kamp för den frigörelse, som på sin fana skrev: Tiden sin konst, konsten sin frihet .» Antikvarie Eva Kjerström Sjölin, som tog sig an detta avsnitt, skriver här om förutsättningarna och arbetet. »En helt fri yta stod ledig att disponeras för perioden
