Rum 6 Barocken

I den karlinska »gobelinsalen» var samtliga väggilr täckta med praktfulla gobelänger. Smärre föremål som ljusstakar och brädspel kunde den gången stå fritt i rummet.

Med detta rum var särskilda problem förknippade. Det var en gång matsal, då Karlin hade sin tjänstebostad i Borgarhuset. Med sin väggpanel i ekådrad oljemålning, fönsterraden med färgat blyinfattat glas och kasettaket med intarsiaimiterande målning var rummet i sig ett fint uttryck för 1890-talets inredningskonst. Skulle det nu visas som en matsal från Borgarhusets tillkomsttid och/eller som ett minnesrum över Karlin? Skulle rummet stå rent med sin fasta inredning och användas som studierum, för enskilda besökare och för mindre grupper? Var det å andra sidan riktigt att bryta tidssviten, och var det med tanke på samlingarnas rikedom och det ytterst begränsade

Interiören från Svenska Slöjdföreningens utställning i Köpenhamn 1888 har Karlin säkert sett på plats men också kunnat studera på denna bild ur SFensk konstslöjd samma år. Förebilderna till väggpanelen och taket finns på Gripsholm. Ett liknande tak, men med målad intarsia, satte Karlin upp i den egna matsalen.

utrymmet i huset alls försvarbart att avstå ett helt rum till studier? Svaret blev i första omgången en kompromiss. En del av rummet skulle reserveras för en utställning om Karlin och hans verk, och därmed skulle 1890-talsmiljön också få sin förklaring. För övrigt skulle barocken som stil presenteras, och här borde de fyra tredimensionella stillebenmontrarna från den rivna utställningen i rum 4 kunna återuppstå.

Men det visade sig snart att rummet definivt var för litet för dessa båda syften. Besökarna måste ju också få plats. Och lösningen blev den vi ser idag: en festlig fond av kabinettskåp mot den stora gobelängen där barockens smak för lösa möbler, textil prakt och exotiska material betonas, en pelarmonter som ljusaxel i rummets mitt där utsökta ting ur »stillebenmontrar-

Barockrummets nya uppställning innan avskärmningarna satts upp. Fondväggen med gobelängen Ester och Ahasverus och en generös giv ur Kulturens rika samling av kabinettskåp. T v porträtt av Karl X Gustaf och Hedvig Eleonora, målade i David von I<raffts atelje.

nan visas, en vägg med tittskåp, infällda i fönsternischerna, som berättar om de uttryck vi räknar som karakteristiska för barocken. Och slutligen en jordglob, en reseskildring och en monter med nautiska instrument som vittnar om hur kunskapen om vår jord ökade under denna tid, då upptäckten av nya världsdelar med okända kulturer djupt påverkade den europeiska kulturen.

Det nyrenoverade 1890-talet finns kvar i rummet, färdigt att ta fram, men dolt bak gobeläng och skärm och mörker.

Skärmen kom till för att dölja de fönster som måste täckas för ljusets skull - av hänsyn till gobelängen - och för tidsstämningens skull - de talade starkt om 1890-tal. Mellan tittskåpen finns bilder med text, den första av Skokloster, Carl Gustaf Wrangels på ett enastående sätt väl bevarade slott. Det har internationell status som ett av de förnämsta 1600-talsmonumenten, och lär vi känna dess byggherre får vi också kontakt

<Il Ett hörn i »Barocken» med en gobeläng som återger Esters och Ahasverus möte, från Flandern eller Nederländerna, 1 500-talets senare del. Framför står kabinettskåp, dryckeskärl svarvade i masur och två gueridoner, avsedda att bära stora ljusstakar.

Del av det nyrenoverade kabinettskåpet bakom vars dörrar 20 små lådor döljer sig med målad fågeldekor som imiterar stenintarsia. I minen en dörr med målad blomstervas och bakom denna ytterligare 8 svartlackerade lådor som alla är klädda med marmorerat papper. Tyskland, 1600-talets senare hälft. Om möbelkonserveringen berättas vidare under rum 8, s 94 ff. Susanne Barchali,1, konserveringstekniker med lacka rbeten som specialitet, tog sig an ett stort arbete med att sätta möbeln i skick. Målningarna var matta och höll på att lossna i små fjäll. Allt måste fästas, nerbrutna part ier regenereras, saknade partier byggas upp på nytt med kall kritgrund och ret uschering. Korroderade beslag rengjordes och fick ett tunn! ytskikt av incralack. Lådornas lösa papper fästes med veteklister.

I Peder Moos regi kompletterades det som saknades av dörra rnas och fotställets akantusrankor av en bildhuggare, och en förgyllare lade på nytt bladguld. Skåpet har en gång tillhört Christian Hammers samling.

med kulturutbytet mellan Europa och stormaktstidens Sverige. I en av föreläsningarna i vår serie om 1500- och 1600-talen berättade docent Arne Losman om hur Wrangel genom en effektiv nyhetsförmedling inte bara fick rapporter från den militära och politiska scenen utan också tog del av det som hände inom konst, litteratur, musik och vetenskap. Nyutkomna böcker fanns snart i hans bibliotek, så t ex den i rummet utställda reserapporten från Kina av holländaren Joan Nieuhof (men exemplaret tillhör Joh H Thomanders boksamling på Kulturen).

Uppslag ur Joan Nieuhof. Het Gezantschap der Neerlandtsche Oost-lndische Compagnie, aan den grooten Ta rtarischen Cham, 1665. Ur Joh Henrik Thomanders bibliotek på Kulturen.

Joan Nieuhof va r I :e hovmästare hos generalguvernören i Batavia och följde denne till Kina på en ambassad för Holländska Ostindiska Kompaniets rä kning. Under resan, som ägde rum 1655-57, beskrev och avtecknade Nieuhof landets »Städer; mindre orter, byar, tempel, gudstjänster, seder och bruk, dräkter, vetenskaper, naturtillgångar, djur, frukter, berg och liknande», allt enligt utgivaren av hans beskrivning. Den trycktes under åren 1665-93 i sammanlagt nio upplagor och utgavs på holländska, franska, tyska och latin. Hans skildring väckte ett oerhört intresse, liksom det samlingsverk av de i Kina verksamma jesuiternas brev och rapporter som utgavs i Amsterdam 1667, China i/lus/rata av Athanasius Kircher. I sitt eget förord säger Nieuhof att »lusten att utforska det okända ligger i den mänskliga naturen och driver oss till strapatser med risk för liv och lem . .. Nu har också Kina, den allra mest berömda, fruktbara, välsignade och yttersta delen av Asien öppnat sina portar för europeerna, och fått avslöja och uppenbara alla sina tankeväckande hemligheter ... ». Uppslaget ovan skildrar bl a en 40 m hög konstgjord klippa, »påträffad på ett oansenligt ställe, av ett slag som förr var allmänt förekommande men förstörts av tartarerna. Klippan är byggd av lera och bruk, med spiraltrappor och kammare, ett konststycke och ett svalkande sommarviste, ett världens åttonde underverk. I kejsarens lustgård i Peking lär än finare finnas, med träd och konstgjorda bäckar.» - Mötet med Kina fick en oerhört stor betydelse för Europas konst och kultur. Rocaillen - nden lilla klippan» som gett upphov till stilbeteckningen rokoko - och de franska ornamentstickarnas klippfantasier har sitt ursprung i dessa skildringar av Kina, för an ge ett exempel från inredningskonstens värld.