Rum 9 Rokokokabinettet

»Rokokokabinettet». En svensk kakelugn från 1760-talet, här med en nattljusstake i värmenischen. Kakelugnen var det som en frysande svensk i utlandet p

~ den tiden saknade allra mest när han tänkte på sitt hemland. - De runda ugnarna sattes gärna i de mindre rummen, sovrum och kabinett.

Vi som arbetar med den karlinska skapelsen i dess olika delar är för det mesta fyllda av beundran och förundran inför hans kapacitet och intuition. Han överblickade stora fält, och ambitionerna var närmast gränslösa. Men ibland tar man sig för pannan. Handboken »för besök och självstudier» från l 918 är i stort ett imponerande vittnesbörd om hans verk. Kanske är det skamligt, men avgjort frestande, att någon gång lägga respekten åt sidan och citera hans prosakonst. Här heter det -i utdrag - om Barocken och regencen 1658-1735: »Skåpen växte till ofta omåttliga proportioner och erhöllo liksom övriga möbler en mot den mäktiga alongeperuken svarande kraftig, att icke säga överdriven profilering. Allt var grandiöst, tills Ludvig XIV lade sin lockperuk till vila.» Och om Rococco 1735-1771: »Den franska smak, som med Ludvig XIV blev världsbehärskande fortsatte att under 1700-talet regera världen ... När den myndigvordne Ludvig XV bröt de Fleuryska sedebojorna och inaugurerade en tid vars valspråk var viv la bagatelle, när det icke var något värre, följde det övriga Europa tätt i hälarna.» Kraftig form och rätlinjighet »fick vika för den svängda linjen, skönhetslinjen, såsom den benämndes, och dess urartning snirkeln. Kistorna flyttades på handkammaren, de gamla salskåpen fingo göra sällskap ... Väggar och sittmöbler kläddes med siden, sängarna behöllo väl ännu såsom ett minne från gångna tider ... en liten krona, från vilken ett hav av lätta sidenvävnader och spetsar böljade ned, halft döljande, halft framhävande de mjuka svällande dynorna så intimt förbundna med tidens livsnerv, det ohämmade älskogskravet. Favoriten bland möblerna ... var soffan, kanapeen, i vilken madame halvliggande mottog de uppvaktande kavaljerernas galanterier.» Reaktionen följde under Ludvig XVI:s stil 1771-1800: »Efter ruset följer ångern eller åtminstone en stilla ruelse ... Rococons frivola elegans hade emellertid gått för djupt i blodet för att utan kraftigare medel kunna drivas bort. Linjerna raknade visserligen, snirklarna rätade ut sig, kanapeer och sängar blevo mindre svällande, draperiernas veckfall jämnare, men den gamla andan levde ännu kvar.» Dock, när vi kommer fram till Direktaria/stil och

Konservatorerna Åsa Sandberg (t h) och Kari n Hermercn tvättar utsikter mot fra nska slou i rokokokabinellel.

empir e, 1800-1 835, då heter det: »Vad icke självrannsakan och ruelse förmådde, det förmådde det brutala våldet. När revolutionen slagit det gamla spelet i kras ... » blev allt åter »rent horisontalt och vertikalt. Möblernas dimensioner började åter tilltaga, soffan växte ut till en långbänk ... I fasettslipade speglar och kristaller speglade man sitt rena i revolutionen tvagna ansikte.»

Här lyssnar vi till en folkbildare i sitt esse!

Av Borgarhusets tidsinteriörer hörde detta och det följande rummet till dem som jag i den tidigare uppställningen hade verkligt svårt att förlika mig med. Mörka och överlastade rum som inte hade mycket beröring med det man ville förmedla om det svenska 1700-talets nya bostadsideal. Dessa rum fö ll det nu på min lott att ta ställning till.

Redan vid grovplaneringen inför öppnandet 1982 var vi överens om att behålla det lilla rummet som ett kabinett,

Fruntimmersbyrå med utdragbar skiva, här med en lockurna från Marieberg. Kvinnoporträtt, målat av Ulrica Pasch (1735-1796) på 1760-talet.

medan det stora rummet, tidigare »salong», skulle bli ett utställningsrum om frihetstid och rokoko.

Det som skett i kabinettet är fr a att vi lättat på de tunga inslagen. Bröstpanelen, som delvis är originalmaterial från 1700-talet, var målad i en mörkgrön färg. Lasse Sandberg gjorde en avtäckning av färgskikten (som kan ses bakom stånduret), och vi återgick till en tidigare, ljusare färg. De tre »prospekten» på väggarna, målade i olja på väv som limmats direkt på putsen, rengjordes på samma sätt som tapeten i rum 7. Även här »klarnade» motiven när den gamla fernissan avlägsnats. Bilderna var insatta i en tobaksbrun fond, som möjligen överensstämde med färgen i det malmöhem varifrån väggfälten en gång hämtats av Karlin, men som aldrig kan ha setts i ett hem från I 700-talets mitt. Här valde vi bland tänkbara alternativ en limfärg i en kulör som skulle stämma i tid och göra originalmålningarna rättvisa.

Kakelugnen tillhör rummets ursprungliga inredning, och när vi tänkte på en nygestaltning var det naturligt - av många

»Frukosten», Fra rn;ois Bouchers rnålning från 1744, inbegriper nästan allt av tidens trevnad, den bekvä rna bostaden, ett otvunget fa rniljeli v. Boucher och hans konst, direkt och förmedlad i gravyrer, fi ck en rnycket stor betydelse fö r den svenska inredningskulturen. Louvren, Pa ris. Clichc des Musces Nationeaux, Pa ris.

skäl - att låta den bli utgångspunkt och huvudsak. I en tid där umgänget fick ersätta representationen blev kakelugnen en naturlig samlingspunkt.

Söker man en hembild där otvungen samvaro tecknats i

Samma andas barn i svensk tappning, lavering av Jean Eric Rehn. Bellingasamlingen.

rokokons formspråk går tanken lätt till Francois Boucher, t ex till hans »Frukosten», och denna målning föresvävade mig som en möjlig förebild till en scen i rokokokabinettet. Av olika skäl - och inte bara för utrymmes-, tids- och kostnadsaspekternas skull - avstod vi från tablån. Föremålen är sig själva nog, de står som symboler för den nya tidens hemtrevnad - kakelugnen med sin magasinerade värme, de bekväma stolarna, spelbordet med sina runda hörn där platsen för ljusstakarna markerats. Porträttet, som är målat av Ulrica Pasch, och den nätta »fruntimmersbyrån» med sin utdragbara skrivskiva, kan båda illustrera att kvinnan och det kvinnliga nu fick ökat inflytande. Väggens slottsbilder ger oss utsikter mot Frankrike - den svenska rokokons viktigaste källa. Och i den lilla montern med fiol och figurgrupp, representanter för musiken i hemmet och för en ny inställning till familjen, finns rummets rubriktext, några citat efter Sten Lindroths inledning till utställningskatalogen 1700-tal Tanke och form i rokokon. Det har sagts att kärleken - som känsla eller passion mellan två jämnbördiga varelser - är en uppfinning eller upptäckt av 1 700-talet. Därav

Även om denna lilla scen i porslin inte är »från tiden», dvs från 1700-talets mitt utan är tillverkad betydligt senare, uttrycker den väl rokokotidens nya inställning till familjen. Meissen, troligen 1800-talets senare hälft. Kakelugnsmodellen är från 1700-talets senare hälft.

följer en ny inställning både till barnet och till det borgerliga familjebegreppet - tidigare var familjen främst en ekonomisk produktionsenhet. »Den borgerliga hem- och familjekänslan växte fram och blommade i en miljö där nästan allting förändrades. Privatbostaden och dess tillbehör genomgick alltsedan 1700-talets början en revolution, som inte stod någon andlig förnyelse efteu> Aristokratin gick före - borgarna följde efter. »Allt spann lätthet och trevnad.»