Rum 15 Fransk empire - Napoleons stil

»Napoleons tid och stil>>. Fransk panoramatapet, med motivet »Fransmännen i Egypten» som återger slaget vid Mataria den 20 mars år 1800 »då 80 000 turkar besegrades på Heliopolis slätter».

Här är det återigen är en tapet som är rummets huvudsak. Det var en kollega till Karlin vid S:t Annen-Museum i Li.ibeck som 1930 erbjöd Kulturen att köpa den, eftersom han inte hade plats att visa hela tapeten på sitt eget museum. Den hade tillvaratagits i Wismar, som vid 1800-talets början tillhörde Sverige - ett skäl att erbjuda den till Karlin, som också fick hälsningen att »det skulle glädja oss mycket att veta tapeten vara i Edra händer».

I detta rum, som den gången hade rubriken »Bieder Meyer 1835-50», hängde en stor tapet med motiv från Stockhom,

Napokontapctcn före konserveringen.

målad 1843 av Bengt Nordenberg. Nordenberg, som på 80- och 90-talen brevväxlade med Karlin, ondgjorde sig över att man inredde svenska hem med utländska panoramatapeter. Här fick nu hans tapet lämna plats åt en fransman och flytta till hörnrummet, rum 16, och här satt den ännu, illa skadad av tidens tand, när vår ombyggnad startade. Den togs då ner för konservering för att i framtiden kunna visas i en tapet- eller Nordenberg-utställning.

En komplett uppsättning av pappersgobelängen »Fransmännen i Egypten» består av 32 våder, sammansatta av små tapetark, vardera 41X53 cm. Kulturens tapet består av fjorton våder. Huvudmotivet återger fransmännens seger över turkarna i slaget vid Mataria den 20 mars år 1800. I en av scenerna - en av dem som inte finns med på Kulturens utsnitt - kan man på en obelisk i förgrunden läsa inskriptionen: »Den 20 mars år 1800 besegrades 80 000 turkar på Heliopolis slätter av I 0 000 fransmän under den tappre Klebers kommando.» På obelisken

står också signaturen till den konstnär som tecknat förlagan, Jean Julien Deltil.

De tryckta panoramatapeterna förknippas fr a med Joseph Dufour i Paris. 1806 visade han på en utställning i Paris sill första verk, Vildarna i Söderhavet, ett motiv som hämtats ur kapten Cooks resor. Succen blev total, säkerligen på grund av den popularitet som de berömda rotundorna på Montmartre med sina målade panoramabilder redan vunnit kring sekelskiftet. Från 1808 till 1827 utkom från hans verkstad i Paris mer än femtio sviter, var och en bestående av mellan 1500 och 2000 små träsnitt. Just denna tapet kommer inte från Dufour utan från en samtida tillverkare i Paris.

Tapeter av detta slag var inte ovanliga i Karl Johanstidens Sverige. Fosterlandsvännen Bengt Nordenberg kunde ha skäl att förarga sig! Ett hundratal har bevarats i slott, herresäten och borgarhem, och ett fyrtiotal av de panoramatapeter som är kända är också representerade här i landet. Så finns tex »Fransmännen i Egypten» i ett förmak från 1840 på Spellinge herrgård i Östergötland.*

Securitas fick uppgiften att installera brandlarm, det första på Kulturen, samt stöld- och inbrottslarm. De elektriska installationerna, också till ljussättningen, ansvarade lundafirman Nihlens Elektriska för. Här ses Anders Persson i färd med att montera ljusskenorna i »Napoleonrummet».

Konservatorerna berättar att de små tapetarken var klistrade på papp och samlade till tre separata fält. Ytan var ojämn, bucklig och dragen vid kanterna, och vid ytterkanten hade tapeten släppt från pappunderlaget och börjat gå sönder. De tre fälten monterades nu på var sin duk som gjordes så bred att den kunde vikas in runt en spännram. Ramarna kan nu lätt tas ner vid behov, och för att de inte skulle hänga som »tavlor» på väggen flyttades denna fram, samtidigt som dörrkarmen breddades.

Tapeterna är tryckta med limfärg eller i vart fall med färg med vattenlösligt bindemedel, det framgår bl a av flera fula vattenskador. Genom att - under ett oändligt antal timmar! sudda med radergummin av olika hårdhetsgrad har konservatorerna fått bort mycket av smutsen från ytan och kunnat dämpa konturerna av fuktfläckarna. Tusentals små hål med rostmärken efter pappspiken har fyllts med rispapper och retuscherats. Där den karakteristiska mörkgröna färgen brutits ner, sannolikt av för mycket ljus, och en brungrön ton stack fram, har man likaså retuscherat. Vissa partier av den inramande bården saknades och fick kompletteras med nytt material.

Tapeten väcker nu allmän beundran också bland fackfolk för att den är så ovanligt välbevarad och i så gott skick.

Detta rum är ingen miljö, utan ett utställningsrum. Tapetens ämne -N apoleonkrigen - har föranlett oss att plocka fram några föremål där Napoleon själv är återgiven. Några tallrikar från Belgien som förhärligar honom, några kannor från England som förlöjligar honom, bilder som spreds i en tid då tidningarna ännu inte var illustrerade! Och en målning med motivet »Napoleon stigande upp ur sin grav», signerad av svensken Pehr Lindberg 1842, dvs två år efter det att Napoleons stoft förts till Invaliddomen (se Kulturens årsbok 1988 s 113 ff). En av Kulturens medlemmar som sett vår bild skickade en hälsning med lästips: Frank Hellers Herr Collin contra Napoleon. På ett hotellrum på Korsika möter Filip Collin den sällsamma bilden, en reproduktion efter en tavla av Horace Vernet, med texten Han kommer igen! Vernet (1789-1863) var historiemålare och litograf, känd som Napoleontidens skildrare - tack för tipset!