Rum 13 Lusthuset i parken

»Lusthuset i parken». Panoramatapet över Ringsjöbygden målad av Christian Laurentius Gernandt omkring 1815-20 till ett lusthus på Ousbyholm.

»Planritning öfver Borggården, Trädgårdarne och Ladugården, vid Säteriet Ousbyholm. Uprättad den I I. April 1807 af Joh Neuman.» Allmänna Brandförsäkringsverket. Foto Livrustkammaren. - Längst västerut ses det åttkantiga lusthuset. (Motstående sida.)

l ~

\ I

Rum 13 Lusthuset i parken

Väl uppe på tredje våningen står vi som i ett öppet rundtempel och ser ut över ett grönskande, vänligt backlandskap med gods och gårdar, byar och kyrkor. Det är Ringsjöbygdens landskap, målat som panoramatapet till ett lusthus på Ousbyholm.

Gården, känd sedan 1400-talet som Ousby gård, och sedan 1600-talets mitt på sin nuvarande plats, blev vid 1 700-talets mitt restaurerad och delvis ombygd. Åker och äng togs då väl om hand genom nyodling, röjning och nya hägnader. En trädgård anlades, utformad som en enkel renässansanläggning, med fyra kvarter på båda sidor om en mittgång och mot markerna avslutad med en tvärgående kanal. Över kanalen ledde en bro till ett åttakantigt lusthus i två våningar. Sannolikt är det för detta lilla lusthus som tapeten målats någon gång vid 1800-talets början, då häradshövding Johan von Seth var ägare till Ousbyholm.

»Rotundarummet från Ousbyholm», en vä l fylld miljö i den ga mla Borga rhusutställningcn.

Och här är vi nu i ännu ett rum där huvuduppgiften måste vara att på bästa sätt låta väggarna få tala. Rummet fick en gång sin halvcirkelform just för att tapeten skulle komma till sin rät!, men om man ser bilden av »Rotundarummet från Osbyholm», den karlinska interiören, och talar med konservatorerna om hur tapeten har hanterats, är det svårt att tro att Karl in betraktade den som den klenod den är för oss idag.

Tapeten var vårdslöst och oskickligt uppsatt och måste på många stycken lossas för att spännas upp på nytt. Den var smutsig och mörk av gammal fernissa, och full av skador efter dörrar, nyckelhål och tavelspik. Efter sedvanlig rengöring och tålmodigt arbete med spackling och retuschering kunde konservatorerna återställa tapeten i god kondition. Att arbetet va r tacksamt framgår väl både när man är på plats i rummet och av bilderna här i årsboken.

Många timmars arbete krävs för att tvätta och lossa. sträcka och fästa tapeten, laga, spackla och retuschera målningen, och till sist lägga på en skyddande fernissa. Bi lden till höger visa r skillnaden mellan tvättade och otvättade partier.

Tapeterna är målade av Christian Laurentius Gernandt (1765-1825). Han var född i Vittskövle där fadern var förvaltare, utbildad i Tyskland och under 1800-talets första år verksam i Köpenhamn. Efter den stora branden när Köpenhamn bombades 1807 flyttade han till Malmö. Efter många motigheter fick han sitt burskap där 181 7. Vackra tapeter av hans hand har bevarats på flera skånska slott och herrgårdar, bl a på Vittskövle och Belteberga.

Kakelugnen i rummet från 1820-30-talen är sannolikt tillverkad av kakelungsmakare J P Ekholm i Malmö. Den kan förefalla malplacerad i ett lusthus, men försvarar sin plats med tanke på att Gernandt målat snarlika tapeter för bostadsrum där en kakelugn från början tillhört inredningen, t ex på Belteberga.

Ousbyholm i sitt landskap med Ringsjön i bakgrunden. T v lusthuset, den för länge sedan rivna tvåvåniga »åttakappan», där tapeten bör ha suttit.

I fältet närmast t h om kakelugnen ser vi huvudgården Ousbyholm, och här syns också det åttkantiga lusthuset. I flera av de omgivande fälten ses byar och gårdar med anknytning till godset. Två av scenerna tycks vara mera genre än topografiska motiv.

Till Kulturen kom tapeten 1906, då Ousbyholms jordbruksaktiebolag höll auktion på en del av godsets lösöre. I dag vet vi mera om tapeten och dess målare än den gången, bl a tack vare två helt färska undersökningar.*

Tapeten ger rummet innehåll nog, här är själva scenrummet huvudsaken. De två svenska stolarna av windsortyp med bevarad originalmålning inbjuder besökaren att låta fantasins gestalter slå sig ner. När lusthuset var nytt måste det varit en glädje för ägaren att se sina marker i det vackra landskapet, och

bjuda gäster denna överraskning efter promenaden i parken! Kanske blev lusthuset också ett älskat tillhåll för barnen - det fanns åtta i familjen. Illusionen av ett öppet rundtempel gör att man tänker på engelska parker, tex vid Sturefors och Finspång med sina utsiktsplatser. Carl Jonas Linnerhielm besökte Finspång 1795 och skriver om Auroras tempel: »Det utgör en öppen Rotonde, vars vita Colonner giva den angenämaste brytning mot det mångtoniga gröna som omgiver det. På en skön gräsbeväxt höjd står detta Tempel, som behärskar hela nejden.»

Rummets monter ägnas parkkultur och romantik. Figurerna från Den kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn, bl a två »norska bönder», är fria kopior efter de skulpturer av olika folktyper som i Nordmansdalen på Fredensborgs slott står i ring i parken.

Några koppar med slotts- och parkmotiv - det ena enligt påskrift från Vegeholm i Skåne - är däremot från tiden. Och flickan på tallriken har inte längre sällskap av en herde - i10n är ensam med naturen och sin bok.

Ett av dörröverstyckena till lusthustapeten .

.;' ' , . / · J /I

I . (

ltt