POLITIK
Den glada partigruppen som störst efter jordskredssegern sommaren 2017. Då var allt möjligt! Sedan kom den politiska vardagen. Nu har ett 40-tal ledamöter hoppat av “LREM” inklusive några kända partiprofiler. Borgmästarvalet i Paris gick inte heller Macrons väg. Men han styr fortsatt ohotad.
Hur mår han? Presidenten! En segerviss och nyvald parlamentsgrupp för nybildade ”LREM” poserar framför nationalförsamlingen i Paris. Det var sommaren 2017. Men i dag, knappt två år kvar till nästa presidentval, hopar sig orosmoln över president Emmanuel Macron. Inte minst avhopp!
C
oronapandemin, massdöden, massarbetslösheten, ilskna borgmästare som känner sig överkörda, en regering som pumpar in miljarder euro i stödåtgärder till ”partiellt arbetslösa” medan skattebasen bara krymper. Det har blivit tufft. Lägg därtill fransmännens allt större ovilja att gå och rösta. I de senaste kommunalvalen valde nästan 60 procent att stanna hemma. Att reformera Frankrike är ingen tebjudning, precis. Mix av höger/vänster Det var 2016 som Emmanuel Macron uppfann sitt centerliberala mittenparti som blev La République en Marche - LREM och vände upp och ner på det
16
partipolitiska landskapet. Väljarbasen blev en mix av vänster- och högerflyktingar från respektive moderparti. Inte minst från socialdemokraterna och de högerborgerliga Republikanerna. I början förenades/förfördes väljarna av det kittlande nya, visionära och oprövade. Här fanns inte utrymme för några stridsyxor. Det blev storslam i parlamentsvalet, LREM fick egen majoritet och med det en regering som i stort sett kunde göra vad den ville. Partigrundaren och nyvalda presidenten kickstartade landet som ett sprillans nytt höghastighetståg. Socialistpartiet PS, och de konservativa Republikanerna LR var slagna till spillror. Macron förknippades med den nya framtiden. Men politik är som bekant inte något statiskt utan har sitt eget liv. Allt fler sympatisörer/väljare upptäckte till sin besvikelse att de bara var delar av ett ”gräsrotsparti” som styrdes uppifrån. Som storstadsfenomen fungerade LREM bra. Men det var samtidigt ett parti som närmast helt saknade partimaskineri utanför tätorterna. Och famlade! Kommu-
RIVIERANYTT - November/December 2020
nalvalen under coronan tidigare i år blev en stor besvikelse för LREM. Maratonkrig i gult Lägg därtill det lågintensiva men ständigt närvarande maratonkriget mot gatans parlament i gult. Flera tongivande profiler runt Macron har avgått i protest för att de inte känner sig hemma i partiet längre. Det mest svidande är nog hans andreman, 31-årige Pierre Person, som tackade för sig 21 september. En annan är hans presstaleskvinna Aurore Bergé som nyligen lämnade partiet med orden: ”Det olustiga sitter djupt. Vi vet inte längre vem vi är eller vad vi står för”. Allt fler av de till en början entusiastiska parlamentsledamöterna för LREM, de var 308 av 577, har börjat tycka att Macron med sina närmaste drivit partiet alltmer åt höger. I dagsläget har ett 40-tal av dem hoppat av i protest och blivit frifräsare i nationalförsamlingen. Eller gått in i det liberala MoDems partigrupp. Men MoDem är en trogen allierad till LREM. Så majoritetsmässigt har
