Kottar och kungligheter

Den vackra 20-talsstilen, art déco, har behållits i Juan-les-Pins. På “Café de la Plage” vid Promenade du Soleil kan man sitta länge med en kopp kaffe och titta på folk.

Bland kottar och kungligheter

För 150 år sedan var Juan-les-Pins bara obebyggd utflyktsmark för promenerande Antibes-bor.

Tills driftiga investerare såg möjligheten att göra om det till en ny mondän badort.

Resten är historia.

På 1800-talet var den plats där Juan-les-Pins i dag ligger ett obebyggt område dit Antibes-borna kunde åka på utflykt och promenera. I de stora pinjedungarna plockades kottar som användes till uppvärmning på vintern. Men år 1881 möttes några finansmän från Cannes som fått upp ögonen för möjligheterna att utveckla en ny badort mellan Golfe-Juan och Cap d’Antibes.

Tomter styckas av

För att driva projektet bildades bolaget Société foncière de Cannes et du Littoral. Bolaget köpte upp all mark man kunde komma över i området. Ett av de största markområdena var det så kalllade Château de la Pinède, omfattande 30 hektar. Det kostade tre francs per kvadratmeter, vilket ungefär motsvarar 1 300 euro per kvadratmeter i dagens penningvärde. Inte särskilt dyrt för tomtmark i Juan-les-Pins kan man

Första upplagan av “Tender is the night” . Boken skrevs av Scott Fitzgerald, 1934. tycka. 1882 räknas som året för Juanles-Pins grundande.

Vad ska platsen heta?

Den inköpta marken delades upp i tomter och försäljningen började. Namnfrågan väckte dock visst huvudbry. Den engelske prinsen Leopold, en av drottning Viktorias söner, var den mest prominente av aktieägarna i bolaget. Han var också hertig av Albany. Kanske var det i marknadsföringssyfte som man för att ge furstlig klang åt orten, först bestämde att döpa den till Albany-les-Bains.

Men ödet ville annorlunda. På vintern 1884 hade prinsen rest ner till sin Villa Nevada i Cannes och lämnat sin havande hustru i England. Som andra i släkten var han blödarsjuk och ville dra nytta av det bättre klimatet. Men han föll så olyckligt i sin villa att han dog av inre blödningar och fick aldrig se sin son födas. Efter hertigen av Albanys död tänkte styrelsen om i namnfrågan och bestämde sig i stället för att döpa den blivande orten till Juan-les-Pins.

Det amerikanska paret Gerald och Sara Murphy har fest på stranden, Plage de la Garoupe.

Tomtförsäljningen fortsatte och 1903 hade 92 tomter sålts och bebyggts. Några hotell tillkom, plus en järnvägsstation.

Det glada tjugotalet

Första världskriget innebar givetvis ett stort avbräck för turistorter som Juanles-Pins. Men efter krigsslutet förändrades livet. Folk ville roa sig och glömma krigets fasor. Borta var också de rika ryska furstarna med direktvagnarna till och från Sankt Petersburg. I stället kom en strid ström av amerikaner, med sitt lands oförstörda ekonomi och en gynnsam valutakurs i ryggen.

Juan-les-Pins blev på 1920-talet ett centrum för den moderna turismen på Rivieran. För att komma dit kunde man ta det nya lyxiga tåget Le train bleu som från 1922 trafikerade sträckan Calais till Menton. För kortare resor började bilismen utvecklas.

Den tidigare vinterturismen förändrades i och med de amerikanska besökarna, som ville sola och vara på stranden. I och med detta blev Rivieran också en sommardestination. Det amerikanska paret Gerald och Sara Murphy övertalade 1923 ägaren till Hôtel du Cap-Eden-Roc, på Cap d’Antibes, att hålla hotellet öppet också på sommaren. Det var där de umgicks och badade tillsammans med sina vänner.

I bekantskapskretsen ingick till exempel Ernest Hemingway, Pablo Picasso, Cole Porter och många andra. Senare skaffade de sig en egen villa på Cap d’Antibes, Villa America, idag riven.

Scott och Zelda Fitzgerald

Andra vänner till paret Murphy var Scott och Zelda Fitzgerald. Paret hade flyttat till Juan-les-Pins i början av tjugotalet. De hyrde ett hus, då kallat Saint-Louis som idag, efter betydande utbyggnader, är hotell Belles-Rives. Man kan ta en drink i hotellets pianobar som givetvis heter Fitzgerald. Utsikten är oslagbar.

Scott Fitzgerald är idag kanske mest berömd för sin bok The Great Gatsby - Den store Gatsby men han själv såg boken Tender is the night - Natten är ljuv som sitt främsta verk. Boken, som kom ut 1934, utspelar sig i Juan-les-Pins och på övriga Rivieran under tjugotalet. I boken beskrivs hur huvudpersonerna, som har drag av båda paren Murphy och Fitzgerald, tillbringar sina dagar i vad vi kanske skulle kalla sysslolöshet. Men så uppfattade de inte själva det.

Solkräm och vattenskidor

Frank Jay Gould var en amerikansk arvtagare som också flyttade till Frankrike i början av tjugotalet. Han kom till Juanles-Pins och blev så betagen i orten att han beslöt sig för att investera där. Han köpte villan La Vigie, där även Pablo Picasso bodde en tid. Dessutom tog han över kasinot i Juan-les-Pins och ryckte upp verksamheten.

Turistaffisch för Juan-les-Pins från 1937 av den berömde målaren Robert Falcucci.

I närheten av La Vigie lät Frank Gould också bygga Hôtel Provençal i så kallad Art Déco stil. Hotellet var när det invigdes i maj 1927 ett av de mest eleganta på Rivieran med 290 rum och all lyx som tänkas kunde. Hotellet blev de rika och glamorösas samlingspunkt. Tyvärr stängdes det 1976 och har stått tomt sedan dess. Nu pågår dock en ombyggnad till lägenheter av det lyxigare slaget, åtminstone sägs det vara planen.

Utvecklingen av Juan-les-Pins för sommarturism fick också andra effekter.

Boulevard de la Plage. Klockade hattar och pyjamas look var inne på 20-talet.

Florence Gould, Frank Jay Goulds hustru, började åka vattenskidor, en tidigare okänd aktivitet i Europa. Och Jean Patou, den franske modeskaparen och parfymören, skapade en av världens första solkrämer i Juan-les-Pins.

Jazzfestival

Frank Jay Gould ägde området kring pinjelunden La Pinède som också kalllas Pinède Gould. Jazzen var på topp när nöjeslivet i Juan-les-Pins drog i gång igen efter andra världskriget och var en av jazzens hot spots. Så småningom kom man på idén att anordna en jazzfestival, som hölls första gången i Pinède Gould 1960. Första året var festivalen en hyllning den amerikanske jazzmusikern Sidney Bechet, som emigrerat till Frankrike 1950. Han vistades ofta i Juan-les-Pins och hade dött året innan. Festivalen, som nu heter Jazz à Juan hålls vanligen varje år i juli, tyvärr med undantag av covid-året 2020. Somliga anser att detta är världens främsta jazzfestival, så vi ser fram mot nästa års festival som enligt planerna ska hållas mellan 9-25 juli 2021. Utvecklingen av Juan-les-Pins har de senaste åren fortsatt med ökad bebyggelse och befolkning. Men trots detta har staden bibehållit något av sin tidigare karaktär, inklusive de många pinjeträden.

Kopplingen till kungahuset

Jo, det finns en koppling till svenska kungahuset också. Hertigen av Albanys son, som föddes efter faderns död 1884, döptes till Charles Edward. När sonen så småningom flyttade till Tyskland med sin mor, som var tysk furstinna, kallades han på tyskt vis Karl Eduard. Karl Eduard fick en dotter, Sibylla, som i sin tur fick en son, Carl Gustaf, som idag är kung av Sverige. Hertigen av Albany är alltså vår nuvarande kungs morfarsfar.

Nils Lindholm

nilspetter.lindholm@gmail.com