EVA ÖSTER BERG
Historiens nytta. Om vårt behov av förr.
Vid olika kafebord i Paris på 1960- och 1970-talen kunde det sitta två mycket kända filosofer. Den ene var skelögd och nästan sakrosankt bland sina elever. Han dinerade ofta tillsammans med en dam, även hon filosof. Den andre syntes inte sällan med ett mera brokigt följe av vänner. Intressant nog stod de två tänkarna för olika hållningar i en fråga som egentligen är livsviktig för oss alla. Frågan om människans frihet, om individens möjligheter att själv påverka sitt eget och andras liv, att skapa själv. Eller tvärtom hennes bundenhet av ekonomiska eller politiska system, av lagar och andra normer. Fri fågel eller fågel i bur? Människan är död, menade Michel Foucault - han i det brokiga följet enligt öppningsscenariot - i ett av sina många kontroversiella men tankeväckande resonemang. Naturligtvis avsåg han inte att människan i någon materiell, biologisk mening skulle vara död. Hans tanke var att vi har svårt att nå någon »verklig« person eftersom jag-et, det individuella, hämmas av samtalsordningar och andra ordningar som styr vårt tänkande, talande och handlande. Även om nya ideer uppstår, kommer de att formuleras inom ramen för de traditioner för tänkande och handlande som redan dominerar i en viss tid. Individen sitter fast i ett segt spindelnät av ekonomiska, politiska, religiösa, rättsliga, sociala eller andra låsningar. Det är
