Anders Lundberg Det skrivna ordets makt. Ett medeltida perspektiv

ANDERS LUNDBERG

Det skrivna ordets makt. Ett medeltida perspektiv.

» .. . Ack, att det hade förunnats mig att tala, icke diktera detta, så att jag kunnat ge mig mera helt i talet än i skriften! Säkert hade det levande ordet varit mera kärkommet än det skrivna, tungan verksammare än tecknen.«

BERNHARD AV CLAIRVA UX UR BREV TILL ÄRKEBISKOP ESKIL AV LUND.

Att inte kunna antingen läsa eller skriva är så begränsande att det numera, i vår del av världen, betraktas som ett handikapp. Det anses som en självklarhet att alla redan efter några år i grundskolan besitter denna färdighet. Just att det för de flesta blivit en sådan självklarhet gör att man inte tänker så mycket på vad denna färdighet, den skriftliga traditionen, innebär och har inneburit för formandet av den kultur vi lever med idag. Inte heller reflekterar väl någon nämnvärt över när, eller i vilket sammanhang, skriftlig tradition blev en del av vår kulturprocess. Ett sätt att belysa en traditions uppkomst kan vara att betrakta den ur ett annat tidsperspektiv.

Med skriftlig tradition avses ett sätt att med hjälp av tecken eller symboler, på ett mer eller mindre beständigt underlag, bevara samt förmedla information, kunskap och värderingar över avstånd i tid och rum. Nära förknippat med skriften har

I I7

det utvecklats en föremålstradition, ting som använts i samband med skriftens utförande. Det är främst genom tingen som arkeologin kan spåra traditioner och andra kulturprocesser för tider som har få, ofullständiga, eller helt saknar, skriftliga källor. Genom tingens kronologi kan därigenom långa tidsperspektiv anläggas på olika företeelser.

Här får den skriftliga traditionen representeras av styli som är funna i Lund. En stylus kan sägas vara vår äldsta typ av »penna«, en slags griffel som användes för att skriva med i vax. Vaxet var applicerat inom en försänkt ram, oftast av trä, på en s.k. vaxtavla. Texten var lätt att radera ifall man skrev fel eller ville skriva något nytt. Skulle texten bevaras skrevs den över till pergament med en fjäderpenna doppad i bläck. Flera av de från medeltiden bevarade handskrifterna har utgått från anteckningar som förts med stylus och vaxtavla. Från och med rnoo-talets första halva börjar styli och även ett fåtal vaxtavlor uppträda i fyndmaterial från Lund. Med smärre variationer i utformningen finns de sedan med, åtminstone till slutet av medeltiden. Företrädesvis påträffas de i anslutning till samtida kyrkor, konvent och tomter med anknytning till kyrkliga ämbeten.

Det finns en stark och tydlig koppling mellan etablerandet av en formell kyrkoorganisation och etablerandet av en skriftlig tradition. Det var representanter för den katolska kyrkan som med en redan utvecklad centraleuropeisk skriftlig och administrativ tradition i bagaget fick möjlighet att påverka utvecklingen. Möjligheten gavs genom en ömsesidig samverkan med en kungamakt i konsolidering och en groende riksbildning. Skrivkonsten var det medel som behövdes för att kunna åstadkomma en fungerande administration. En administration som var nödvändig för upprättandet av ärkebiskopssäte och kungarike. Kombinationen av kyrka och kungamakt med exklusiv tillgång till skrivkonsten som ett av instrumenten började nu omforma rådande traditioner på ett sätt som helt

rr8

Styli. Medeltida jordfynd från Lund. Fr. v. KM 16.650, KM 25.579a, KM 15.252, KM 34.502, KM 53-435, liggande: KM 25.575.

II9

kom att ändra mentaliteten, till exempel gällande jordägande. Från att tidigare ha varit tvungen att avgöra äganderätt till jord genom mer eller mindre subjektiva vittnesmål, från personer som kanske dessutom bara vagt mindes tidigare vittnesmål i saken, kunde nu äganderätten styrkas genom skriftliga dokument. Dokument som dessutom, till skillnad från det flyktigt talade ordet, kunde bevaras och visas upp för framtiden. Rimligen uppstod en förskjutning av maktbalansen till fördel för de som behärskade skrivkonsten, då framförallt kyrkan. Precis som vittnesmål kan vara falska, så kan skriftliga dokument förfalskas och manipuleras av de som har kunskapen. Ett tidigt exempel på detta utgör det äldsta i original bevarade dokument som rör Skånes historia. Det är kung Erik Emunes donationsbrev, daterat den 6 januari 1135, av jordagods till domkyrkan i Lund. Genom illfundiga formuleringar i brevet, som sannolikt upprättats av kyrkans skrivare, »råkar« han avsäga sig alla tidigare gällande kungliga rättigheter till kyrkans gods. Donationsbrevet är ett tidigt exempel på hur pennan är mäktigare än svärdet. Idag är vi mer medvetna om vikten av att läsa det finstilta först.

Den skriftliga traditionen manifesterades också av kyrkan genom inrättandet av våra första skolor och bibliotek. I Lund kan en domskola beläggas redan 1085 och 1438 påbörjades undervisningen i en högskola, »Studium Generale«, knuten till Franciskanerkonventet. Främsta syftet var att utbilda personer till kyrkliga tjänster och ämbeten. Under loppet av medeltiden stärkte både kyrkan och kungamakten sin ställning gentemot befolkningen genom att ensidigt behärska det skrivna ordet. Den »Heliga skriften«, mässböcker, kanonisk lag, avlatsbrev, jordeböcker, landskapslagarna, etc., är exempel på skriftliga alster som påverkade och formade mentaliteten. Vår äldsta berättande historieskrivning, som har haft stort inflytande på skapandet av våra inre traditioner ända fram i nutid, tillkommer under vår äldre medeltid. Sven Aggesen, Snor-

120

Detalj ur inbunden handskrift på papper. Kalendarium från Dominikanerorden 1400-talets mitt. KM 9.161.

re, Saxo och den okände författaren till Roskildekrönikan samtliga hade de anknytning till kyrkan eller sin tids ledande samhällsskikt och deras framställningar av sin samtid är färgad därefter.

Under en lång tid framöver skulle den skriftliga traditionen förbli exklusivt förbehållen samhällets övre skikt. Att den ändå haft ett stort inflytande på de bredare folklagren hänger samman med att den fungerat som ett instrument för bland annat präster och lagmän. Även om läskunnigheten började sprida sig mer allmänt från och med 1600-talet, så dröjde det till införandet av folkskolan på 1840-talet, innan läs- och skrivkunnighet blev en möjlighet för alla. Och därefter så småningom en demokratisk rättighet och självklarhet.

121

För att återanknyta till utgångspunkten för tidsperspektivet - styli; idag är åter användandet av styli högaktuellt. Vaxtavlorna har dock ersatts av små handhållna datorer, på vilka man skriver direkt på skärmen med en stylus av plast. Vill man förmedla det skrivna över rum finns knappast längre några begränsningar. I samma stund man skrivit färdigt kan texten vara spridd över större delen av världen med hjälp av Internet. På sikt kommer förmodligen den digitala informationsteknologin att fullständigt förändra formen för den skriftliga traditionen, men med bibehållet innehåll och funktion. I egenskap av informationsspridare och kunskapsförmedlare kommer den nya formen helt visst vara överlägsen den gamla. Utifrån perspektivet på den skriftliga traditionens etablerande och användande under medeltiden kan man emellertid projicera ett par reflektioner på den skriftliga traditionens stundande nya form; I vems eller vilkas tjänst kommer den att vara och vem eller vilka har kunskapen att behärska tekniken till fullo? Kommer »skrivandet« åter att bli förbehållet ett exklusivt fåtal?

KÄLLOR

Andersson, I. Skånes historia till Saxo och Skånelagen. Stockholm 1947· Blomqvist, R. Lunds historia. 1 Medeltiden. Lund 195!. Bringeus, N-A. Människan som kulturvarelse. En introduktion till etnologin. Stockholm 1986. Hagerman, M. Spåren av kungens män. Om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Stockholm 1996. Mårtensson, A.W. Styli och vaxtavlor. Bok och skrift. Kulturens årsbok 1961 . Lund 1962.

122