Conny Johansson Herven I skuggan av korset

CONNY JOHANSSON HERVEN

I skuggan av korset.

Lund var under en lång period ett centrum inom den katolska kyrkan. Staden blev biskopssäte för stiftsorganisationen under 1060-talet och ärkebiskopsstolen upprättades år r 104. Under loppet av medeltiden kom allt fler kyrkliga institutioner att etableras inom staden, som vid medeltidens slut inrymde inte mindre än 27 kyrkor. Idag återstår endast två kyrkor från den katolska tiden, Sankt Peters klosterkyrka och Domkyrkan. Vandrar man i dagens Lund är det få saker som minner om denna tid. Domkyrkans två torn syns alltjämt i stadssiluetten och några bronsplaketter av konstnären Torsten Treutiger förkunnar var de olika kyrkliga institutionerna legat. I stadssjälen, invånarens och besökarens känslomässiga uppfattning av staden, finns dock ett otydligt minne av staden som en ålderdomlig sådan. Den historiska traditionen gör sig alltjämt påmind i innerstadens oregelbundna gatumiljö. Kyrkans makt och betydelse var stor under katolicismens tidevarv och domkyrkans placering nära torget var ingen tillfällighet, utan tillsammans med rådhus utgör denna treenighet ett ständigt återkommande drag i medeltida stadsplaner.

Om få ting påminner om stadens katolska tradition, så finns inget kvar av den inre traditionen. Med inre traditioner avses våra värderingar, synsätt och tro. De normer och den världsbild med vilka vi definierar vårt gemensamma kollektiv,

123

vår kulturella identitet, vilket överlämnas som ett kulturarv. I dagens sekulariserade Sverige utgör inte längre den kristna tron den normgivande definitionen på det sociala arv och rättesnöre som förmedlas från generation till generation. Däremot utgör fortfarande kristna värderingar en mycket stor del av vår inre tradition. Detta märks särskilt i mötet mellan olika kulturer, vilket sker allt oftare i dagens krympande värld. Ordet tradition förekommer ofta i debatter, exempelvis vid planer att uppföra en moske eller om prästvigning skall vara förbehållet endast ena könet. Författaren Jan Guillou lät tillkännage i en Tv-intervju att anledningen till hans nya romanfigur Arn Magnusson blev en korsfarare berodde på att han ansåg att tjugohundratalets stora konflikt kommer att vara mötet mellan den kristna och den muslimska världen. Guillou hyste en önskan att skildra mötet så som det blev en konflikt för närmare tusen år sedan. Han lät således en Kristi stridsman i det Heliga Landet bli ett grepp för att skildra ett möte mellan olika inre traditioner. Kanske är dessa den starkaste formen av traditioner, men som endast blir medvetet och därmed påtaglig, i händelse av konflikt. Att det som överlämnats inte längre kan överlämnas eller inte längre accepteras. Kanske uppstår behovet av inre traditioner i mötet mellan det gamla och det nya.

Föremål är intimt sammanflätade med traditioner, då arvet är förmedlat i ting. Inre traditioner ger föremålet en klart symbolisk innebörd, där korset är den yttersta yttringen för kristendomen. Korset blir själva tecknet på bärarens tro. I den svarta jorden på Björkö, det historiska Birka, har en gjutform påträffats som ger ett nästan övertydligt exempel på mötet mellan nya och gamla inre traditioner. Gjutformen är nämligen så utformad att både en torshammare och ett kors kan tillverkas i formen. Asatron möter kristendomen i samma föremål. En liknande gjutform från Trendgården, samtidigt på Nordjylland, visar att detta möte inte var en enskild hant-

124

Kors av bärnsten, ca 3 cm stort. Har burits i runt halsen eller möjligen varit fastsytt på klädedräkten. KM 66.166:2194.

verkares affärsmässiga sinnelag för rationalisering, utan speglar två parallella kulturer, eller mera sannolikt, en blandkultur. En smältdegel för kontinentens och nordens olika läror.

För Lunds vidkommande saknas en lika tydlig koppling mellan hednisk och kristen tro. De tydligaste materiella spåren är de gravgåvor som påträffats i några av alla de gravar som undersökts arkeologiskt under årens lopp och som påvisar en äldre reminiscens av ett hedniskt gravskick. I övrigt saknas föremål med klart hednisk innebörd i Kulturens digra lundaar-

125

keologiska samlingar. Möjligen står förklaringen att finna i Lunds uppkomst, där mötet mellan det nya och gamla skett i och med övergången mellan det förhistoriska Uppåkra och Lunds grundläggning. Den stora järnåldersboplats som låg på höjden, där Uppåkra kyrka idag är belägen, kan ha varit en föregångare till Lund. En hemvist för de gamla gudarna och ett maktcentrum för regionens invånare. Uppåkra har åter blivit föremål för nya undersökningar och mycket återstår att säga om platsens relation till Lund, men en viktig faktor kan vara att Lund planlades som ett försök -i förbindelse med kristendomen - för att bryta en månghundraårig religiös och politisk tradition. De gamla inre traditionerna skulle dö ute på höjden söder om Lund i och med de nya inre traditioner som skulle födas i stadens uppkomst.

Om hedniska föremål saknas i samlingarna, finns det däremot flera krucifix. Av de jordfunna exemplaren är det särskilt ett som tilldrar sig intresset. Det är inte något praktfullt processionskrucifix, utan snarare dess motsats. Ett litet och i det närmaste oansenligt kors. Valet av material kan te sig märkligt med tanke på dess grovkorniga utformande, det är nämligen av bärnsten. Korset har burits i ett halsband, eller möjligen varit fastsytt på klädedräkten. Särskilt fängslande är dess enkla utformning som ger det en högst personlig karaktär. Ett stycke värdefullt material som med föga hantverksmässig färdighet täljts till ett enkelt kors, kanske av bäraren själv? Ett litet föremål som ändå rymmer en människas hela världsbild och övertygelse. Måhända det var bärarens käraste och viktigaste ägodel?

Korset på bilden får symbolisera det »nya« katolska Lund i motsats till en hednisk förhistoria. Fascinerande är att det omedelbart signalerar våra egna västerländska kristna värderingar, men med ett helt väsensskild innebörd än vad dess ursprungliga bärare ansåg. Trots igenkännandet, så har föremålets ursprungliga innehåll transformerats genom tiden. Sam-

126

ma sinnebild, men betraktat utifrån olika inre traditioner, den katolska människan för 800 år sedan och dagens »upplysta« och reformerade människa. Vi randas kanske en liknade tid som då norden blev medlem i den katolska världsordningen. Ett nytt möte med världskulturer, där våra inre traditioner förändras.

Ameen, Lennart. Stadens gator och kvarter. 1985. Andren, Anders. Lund. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, rapport, Medeltidsstaden 26. 1980. Guillou, Jan. Vägen till Jerusalem. 1998. Viking ag Hvidekrist. Norden og Europa 800-1200. Nordisk Ministerråd. Köpenhamn 1992. Stenholm, Leifh. Dräkttillbehör och smycken. I Uppgrävt för/lutet för PK banken i Lund. Archaeologica Lundensia v11. 1976. Larsson, Lars & Hårdh, Birgitta. Uppåkra - ett hövdings - eller kungasäte. Fornvännen 1997/3 -4. 1998.

Husaltare med buddhabild från Thailand. Bemålat och förgyllt trä respektive brons. Skänkt till Kulturen av Georg Karl in 1917. KM 26.232 -33.

128