THOMAS JOHNSON
Kallad av säckpipan.
Det musikinstrument som bäst ger uttryck åt den melankoliska själfullheten och som alltid finns närvarande i den irländska traditionella musiken är den irländska säckpipan. På iriska kallas den »an piobaire uilleann«, vilket betyder »armbågessäckpipan«. Jag själv hörsammade »the call of the pipes« för drygt tjugo år sedan, då jag skaffade den säckpipa jag spelar på idag. När jag l 980 flyttade till Lund kände jag inte till att Kulturen hade en irländsk säckpipa i sin samling av musikinstrument. Detta upptäckte jag 1990 när jag läste Per-Ulf Allmos bok »Säckpipan i Norden« , som kartlägger och redogör för säckpipans historia i de nordiska länderna. Jag blev mycket förvånad eftersom den irländska säckpipan är ett mycket ovanligt instrument på Irland och ännu mer sällsynt utanför den gröna ön. Nyligen fick jag också tillfälle att se den irländska säckpipa som nu funnits på Kulturen i 95 år. Kulturens säckpipa köptes i Glasgow år l 903 för 45 kronor. Man vet inte vem som köpte den eller varför, bara att den skänktes till Kulturen. Som alltid när man träffar på gamla musikinstrument undrar man över dess historia och vad den varit med om. Av bilder att döma hade det verkat troligt att säckpipan kunde vara ett sällsynt exemplar från 1700-talets senare hälft. Men denna säckpipa hade något mystiskt över sig. Trä-
