ANITA MARCUS
Tingen från Ravensbruck.
I Ravensbriick norr om Berlin inrättades 1939 nazisternas enda koncentrationsläger för enbart kvinnor. Fångarna kom från hela Europa av många olika anledningar: politiska motståndskämpar från Polen, Frankrike, Belgien, Danmark, Norge, judar, zigenare, homosexuella, Jehovas vittnen och kriminella. Men hit fördes också kvinnor som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och som behövdes som gratis arbetskraft till de industrier som byggdes upp i och kring lägret. Största delen av produktionen bestod av traditionellt kvinnoarbete som vävning, sömnad, stickning och skotillverkning. När andra världskrigets slut närmade sig i april 1945 anlände de första flyktingarna från koncentrationslägren till sydsverige med de s.k. vita bussarna. De svenska myndigheterna var rädda för smittsamma infektioner och ville därför bränna inte bara deras kläder utan också de få saker de hade med sig. Lundabon Zygmunt Lak0<;inski insåg emellertid det historiska värdet av att spara det kvinnorna tagit med. Det skulle kunna vittna om nazisternas fasansfulla brott. Genom kontakter med de fångar som anlände till Lund lyckades han rädda en del undan lågorna. Lako<;inskis förutseende skapade en unik samling av vardagsnära ting. Så småningom hamnade den på Kulturen, där den under 1 998 visats i en utställning, där efter också utlånad till minnesmuseet i Ravensbriick.
209
