JONAS FRYKMAN
Barndomens moderna traditioner.
Sedernas återkomst och förbarnsligande Det sägs ofta att det moderna samhället har glömt traditionerna. Individualisering, kommersialism och allmän rotlöshet skall ha tagit över där en gång fasta mönster reglerade årets och livets gång. På museer och kulturvårdande institutioner vet man att detta inte är sant. Det sena 1900-talet upplever tvärt om en renässans för seder och ritualer. Folk firar jul, midsommar och bröllop med blicken riktad tillbaka på det gamla bondesamhället. I dagstidningar, veckoblad och etermedier finns ett ständigt återkommande reportage: Hur firade man påsk, pingst, Lucia och jul i det gamla bondesamhället? För att få ledning häri vänder sig folk just till museerna och till landets växande skara av folklivsexperter. Högtiderna håller på att likformas via medierna, samtidigt som de varieras genom att tas upp i festliga sammanhang av grupper och enskilda. Idag omsätter kyrkans och bondesamhällets festcykel årligen miljardbelopp i presenter, kläder, mat, ljus och annan rekvisita. Någonting har dock hänt med dessa högtider. Ännu lär det visserligen finnas folk som vet berätta om långfredagens tråkiga sysslolöshet, Lucias stilla fjät, juldagens fridfulla bokbläddrande ... Men det är ett utdöende släkte. De minns i så fall tiden då helgerna mer var till för de vuxna, fyllda med min-
175
