PETER CARELLI
Laddade fornsaker.
I Lund, som har en exceptionell arkeologisk tradition, har diverse föremål från stenåldern tagits tillvara vid grävningsarbeten allt sedan 1800-talets slut. Redan år 1923 uppmärksammade Georg Karlin, Kulturens grundare, detta för den medeltida staden Lunds vidkommande märkliga fyndmaterial: »Redan det ej oansenliga antal stenåldersfynd som grävts upp ur Lunds jord [---] tala om, att denna plats, så länge som Skåne över huvud taget varit befolkat, också följt med i den allmänna kulturutvecklingen« . Enligt Karlin hade alltså bebyggelsen i Lund rötter långt tillbaka i stenåldern. Sedan Karlins dagar har ett stort antal arkeologiska utgrävningar ägt rum inom det medeltida stadsområdet. Någon egentlig stenåldersboplats på platsen har dock inte konstaterats. Därför är det desto mer intressant att stenåldersföremål allt som ofatst påträffas i Lunds medeltida kulturlager. Inom arkeologin finns dessvärre en vana att bortförklara det som dateringsmässigt inte >passar in< . Med detta betraktelsesätt har stenåldersföremålen förklarats som slumpmässiga ströfynd som hamnat där de hamnat då depåer, boplatser och gravar från stenåldern grävts sönder. Följaktligen har dessa fynd ansetts som ointressanta och informationslösa. Detta synsätt ifrågasattes dock då arkeologiska undersökningar under åren 1990-93 resulterade i fyra nya stenåldersfynd - en flintdolk,
155
