CATHARINA RAuovERE
Religion och ursprung. Tid och form i Karlins rel igi onsh isto riska utställning.
Kulturhistoriska museet hade i sin tidiga historia en särskild religionshistorisk utställning som byggdes upp av Georg Karlin själv. I Kulturhistoriska museet: en handbok för besök och självstudium (1918) kommenterar han både sina avsikter och de utställda föremålen. Handbokens avsnitt »Religionshistoria« har ett mycket påtagligt kulturvårdande inslag, men det finns inte desto mindre en uppenbar tvetydighet vad gäller de konkreta strategierna: Var hör de religiösa traditionerna rumsligt hemma? Det gällde att rädda sådant som kunde gå förlorat i en tid då modernitetens utmaningar och tekniska välsignelser fick människor att glömma sitt kulturarv. Å andra sidan är Karlin helt inne på linjen att föremålen helst bör finnas i sin urprungsmiljö och att museet därför bör göra allt för att hjälpa »kyrkorna själva bevara deras gamla minnesskatter«. Härmed framhöll Karlin den rådgivande funktionen för det museala arbetet i en tid då många kyrkliga konstföremål kom ut på antikvitetsmarknaden för försäljning. Läst idag ger vägledningen till Karlins religionshistoriska utställning perspektiv på hur religion och religionsforskning betraktades vid tiden för första världskrigets slut. Jag vill här jämföra Karlins framställning i handboken med några av tidens dominerande ideer om kultur, religion, tradition och historieskrivning.
129
