Förord
Det har känts som en stor utmaning att diskutera temat för årsboken år 2000. Inför millennieskiftet har också olika årsboksideer prövats. Efter hand har vi kommit fram till den väg vi är inne på nu. Redan föreliggande årsbok 1999 har att göra med vår uppgift som museum i en ny tid. Sedan ett antal år har vi fokuserat på material framtaget som underlag till nya basutställningar. Årsböckerna har därmed också kunnat fungera som fördjupningslitteratur till dessa. Med årets bok Perspektiv på traditionen är syftet dock vidare. Dess artiklar spänner över hela museets samlingar och ger underlag till en diskussion om hela vårt arbetssätt. Frågan om vad traditioner innebär för oss idag är här central. Genom historien har »det traditionella« ställts mot »det moderna« där det ena har förutsatt det andra. Synen på traditionens betydelse hör nära samman med uppfattningar om modernitet. Därför kan man också se denna årsbok som ett slags fortsättning på Aspekter på modernismen från 1997. Om grundtemat där var ideerna kring det moderna och framåtblickande, kan innehållet i år ge perspektiv på vårt tillbakablickande . Ska museerna vara ett tempel för minnen, eller ett redskap i samhällsbygget? Varje tid har sin tro. Eva Österberg formulerar sig i sin artikel på ett sätt som många kan ställa sig bakom: »genom att pendla på tidsaxeln får vi veta hur människor hanterat sina liv och sina val, vi får kritiska perspektiv på vår egen tid och en ödmjukhet inför framtiden som behövs för att stävja den aggressivitet inför det ännu ofödda som kännetecknar nuets imperialism«. Tidigare generationer värnade om vissa aspekter av den materiella kulturen. Idag är det att komma nära människan
6
