76 Svensk Byggtidning
FÖRTÄTNING
Två tredjedelar av gårdsytan på miljonprogramsgårdarna i undersökningen var grön medan två tredjedelar av gårdsytan på nittiotalsgårdarna var hårdgjord. På bilden miljonprogramsområdet Västerberga i Linköping. Bild: Eva Kristensson
FÖRTÄTNING
– på vems villkor? Säga vad man vill om miljonprogramsområdena, men de har vissa kvaliteter som varar länge. Renoverings- och ombyggnadsprojekt visar att stomkonstruktionerna i flertalet fall står pall och dessutom erbjuder funktionella planlösningar. En annan framträdande kvalitet är tillgången på generösa gröna omgivningar i form av bostadsgårdar och park- och naturmark. AV KJELL-ARNE LARSSON OM MILJONPROGRAMSOMRÅDEN förtätas kan en stor del
av miljökvaliteterna gå förlorade. Sett i ett större perspektiv är det inte flerbostadsbebyggelsen som lägger beslag på merparten av markarealen. Av den areal i Sverige som upptas av permanenta bostäder svarar småhus för 92,6 procent och flerbostadshus för endast 7,4 procent (SCB 2015), trots att runt hälften av antalet bostäder finns i flerbostadshusen (SCB 2019). – Är det då flerbostadshusområdenas grönområden som ska bebyggas, trots att invånarna där redan bor ”mera trångt”, frågar sig Eva Kristensson, tidigare forskare vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU i Alnarp.
Tillgänglig area År 2003 publicerade Eva Kristensson doktorsavhandlingen ”Rymlighetens betydelse. En undersökning av rymlighet i bostadsgårdens kontext”. Avhandlingen satte fingret på frågan om betydelsen av utrymmen
kring bostadshuset. En rymlig bostadsgård gav möjlighet för utemiljön att klä sig i alla dess roller. På det sättet var storleken på den tillgängliga arean en kvalitet i sig. Frågorna kring rymlighet i utemiljön är ännu mer aktuella idag än för tjugo år sedan. Detta för att vi nu lever i en tid av förtätning, som tillämpas både i städernas centrala delar och i mer perifera områden. Även nya stadsdelar i rena ytterområden planeras ibland med stenstadens kvartersstruktur och täthet som ideal. Som en följd av den globala uppvärmningen ska man också tänka på vegetationens temperaturreglerande effekt i stadsmiljön och även i detta sammanhang är grönytorna viktiga. Under 1970-talet utvecklades statliga riktlinjer om hur mycket grönyta som skulle finnas i bostadens nära grannskap, och som innebar 100 kvadratmeter för 100 kvadratmeter lägenhetsyta. Med ett allt mer decentraliserat beslutsfattande försvann med tiden detaljregleringarna. I och med PBL 1987 fanns inte längre någon norm för tillgänglig bostadsnära utemiljö. Enligt 8 kap 9 § i
