Tänk Vilt 2023

Ledare

I år fyller Älgskadefondsföreningen hela 50 år!! Du kan i tidningen läsa lite om föreningens historik. Intressant och rolig läsning som visar på stora skillnader i föreningslivet då och nu.

Vi har medlemmar som varit med oss väldigt länge vilket vi självklart tycker är väldigt roligt och ger oss många trevliga samtal. Tänk er – 50 år i samma förening! Fantastiskt.

Årsmötet blir även i år digitalt då vi upplever att det är ett fåtal som vill komma och medverka på plats. På detta sätt kan fler vara med om intresse finns oberoende på var man befinner sig.

Under året och framåt kommer vi att synas mer med filmer vi skapat och kan sprida i olika kanaler. Informationsbehovet hos allmänheten är enormt och det känns bra att vi kan fortsätta utbilda kring vilt och trafik och viltolyckor även på nya sätt. Vi gör skillnad, det ser vi inte minst på den feedback vår informatör får när han är ute med vår viltsimulator. Prova den om ni får möjlighet!

I tidningen kan du bl. a. läsa om Janne som var med om en allvarlig älgolycka men klarade sig. Han vill gärna dela med sig av sin upplevelse och hoppas att det kan vara en tankeväckare för att rädda andra.

Vi har även ett reportage där utgången tyvärr slutade med en ung kvinnas död. Vi är tacksamma att familjen valt att dela detta med oss. Berättelsen om Johanna är tragisk och gripande men visar vad som tyvärr kan hända.

Om du som medlem varit med om en viltolycka och vill dela upplevelsen med andra får du gärna höra av dig till oss.

Även under 2022 hamnar antalet viltolyckor på en hög siffra. Hela 61 744 st på landets vägar enligt statistik från Nationella Viltolycksrådet (NVR). Till denna siffra ska läggas 1368 olyckor med ren. NVR har ändrat sättet att ta ut statistik på från och med 2015 och framåt vilket gör att den statistik som rapporterats bakåt inte stämmer med den som presenteras nu. Framåt kom-

mer vi att få en säkrare statistik eftersom den nu är baserad på eftersöksjägarnas rapporter.

Gå gärna in på www.viltolycka.se och kika, där kan man även se var olyckorna händer och söka på sina egna vägar.

Du som medlem är avgörande för att vi ska kunna arbeta vidare med vilt-och trafikfrågor! Dessa frågor behöver uppmärksammas mer. Djurens lidande, konsekvenserna för de som krockar med vilt, kostnader, skador och den hemska upplevelsen att köra på ett djur, allt detta kan vi minska med fler åtgärder längs våra vägar tillsammans med information och utbildning. 170 anmälda viltolyckor per dag i snitt är 170 för många. Samhällets kostnad för viltolyckor varje år är enorm. I en nyligen släppt rapport som SLU genomfört på uppdrag av Trafikverket uppskattades kostnaderna för 2019 på våra vägar till 12,5 miljarder (+/- 15 %).

Känner du någon som nyss tagit körkort eller håller på? Tipsa personen om att hon eller han får ett års gratis medlemskap hos oss! Tipsa även trafikskolan om detta och om att vi har informationsfilm och material de gärna får ta del av.

Följ oss gärna på våra sociala medier! Kika in på hemsidan ibland för att läsa nya reportage. TACK till er medlemmar för att ni är med oss. Vi hoppas ni kommer uppskatta årets tidning.

Var uppmärksam i trafiken och tänk vilt! Trafikvett är vårt ansvar, inte djurens.

Omslagsbild: RÅDJUR (Capreolus Capreolus)

Storlek: 95-130 cm lång. Mankhöjd 63-75 cm. Rådjuret är det minsta hjortdjuret i Sverige och väger 18-36 kg.

Utseende: Pälsen är sommartid rödbrun med något ljusare undersida. Vintertid är den mörkbrun ofta med tydligt vit bakdel (akterspegel). Kiden (ungarna) har brun till rödbrun kropp med talrika vita ränder och fläckar. Råbocken (hanen) har 20-25 cm långa uppåtriktade horn medan rågeten (honan) saknar horn.

Utbredning: Finns idag i stora delar av landet utom i fjällkedjan. Rådjuret finns i alla typer av skogsmiljöer med inslag av öppna områden som gläntor, ängar och odlingsbygd.

Fortplantning: Parningstiden infaller under juliaugusti. I maj-juni föds 1-3 kid.

Föda: Under sommaren livnär rådjuret sig främst av örter, gräs, späda blad och skott från buskar och små träd. Vintertid äter de mest kvistar från buskar och småträd samt gräs och sly som de kan skrapa fram under snön med klövarna. Under vintern lever rådjur ofta i små grupper för att lättare kunna hitta föda och få skydd mot rovdjur (främst räv). Rådjur varnar för rovdjur och människor med korta kraftiga, skällande läten. Varje år dödas ca 50 000 rådjur i trafiken.

Källa: Artfakta.se

Foto: Adobe Stock

Foto: Privat

Annika Mazetti Verksamhetsledare

Hundra procents ökning på tio år - Mälaröarna

Älgolycka förstörde elitsatsning

Älgskadefondsföreningen en vital 50-åring som siktar framåt

Långsiktigt förbättringsarbete på långa vägsträckor

Vargen ständigt aktuell

Nytänkande inom krocksäkerhet

Kallelse Årsmöte / Samverkan behövs för att få ner viltolycksstatistiken

Tennisprofilen om viltolyckan ”Jag trodde jag skulle dö”

Dalarnas viltvårdsförvaltning sänker antal viltolyckor

Tackar för sig efter 16 år

Biltokiga Johanna blev bara nitton år - dog när hon krockade med en älg

Rådjuret det mest påkörda viltet i Sverige

Ny etapp klar på Europaväg 20

Ansökan ekonomisk hjälp / Värva medlemmar få trisslott

Hur fungerar medlemskapet?

Älgskadefondsföreningen

Tänk Vilt 2023 ges ut av Älgskadefondsföreningen.

Ansökan om medlemskap görs via hemsidan eller direkt via kansliet i Åseda.

Älgskadefondsföreningen

postadress: Box 101, 364 21 ÅSEDA

besöksadress: Älghultsvägen 7, ÅSEDA

telefon: 0474-77 39 50

e-post: kansli@algen.se

hemsida: www.algen.se

www.facebook.com/algskadefondsforeningen

Ansvarig utgivare: Annika Mazetti

Grafisk form : Satu Korte-Johansson

Tryck: Lenanders Grafiska AB; Kalmar

Upplaga: 60 000 ex © Älgskadefondsföreningen

Hundra procents ökning på tio år

Några kilometer väster om Essingeleden ligger Mälaröarna, en ögrupp som hade eget riktnummer tills lång in på 1990talet. Där har man under de senaste tio åren sett en kraftig ökning av antalet viltolyckor och en fördubbling av antalet rådjursolyckor från 100 till 200 olyckor per år från 2010 till 2020, uppger Ebbe Carlsson, kontaktperson för Mälaröarnas jaktvårdskrets.

Situationen på de sju huvudöarna är inte helt okomplicerad. Det finns mycket privatägd mark och hittills inget samförstånd kring hur man ska ta itu med problemet kring den ökande viltolycksstatistiken. Samtidigt byggs det alltmer på öarna och trafiken ökar vilket förvärrar situationen.

– Jag har fört noggrann statistik sedan 2010 och fördelningen av antalet viltolyckor är ganska jämn över öarna med en viss särskild ökningsfrekvens för vissa ställen. Exempelvis under förra året hade vi 27 viltolyckor runt Drottningholms slott så det är vissa stråk som är extra utsatta. De väldigt många privatägda ”småmarkerna” på öarna som ägs av människor som inte bor på plats gör också att det inte jagas så mycket som det skulle kunna ha gjorts. Det finns fem stora gårdar som har större marker och där jagas det mer frekvent, säger Ebbe Carlsson.

Problem med privatägda marker

Problemet med det flertal privatägda marker där inga bor är ett problem för Ebbe Carlsson och andra eftersöksjägare då de inte vet vilka det är som äger markområdena. De expansioner av bostadsområden som sker på Mälaröarna är inte större byggnationer av flerbostadshus, däremot av villor och ombyggnad av sommarhus till permanentboende vilket bidrar till folkökningen.

– Det är också gynnsamt för klövviltet här ute med jordbruksmark och trädgårdar till tusen. Bara hos mig själv som bor lite ute på landsbygden har jag sju rådjur som går omkring och betar. Vill man jaga rådjur finns det hur mycket som helst. Vi har för jaktvårdskretsens räkning pratat en hel del med Trafikverket om att få skylta upp och det har vi också fått på vissa ställen. Dessa ställen handlar främst om där det finns större vildsvinspopulationer vilket förekommer då djuren simmar mellan öarna. Vildsvinsolyckorna är dock ännu inte så mycket förekommande som rådjursolyckorna. Annat vilt som finns i området är dovhjort som hittills inte utgör någon större population, men ökar.

– Det är inte så kul att jaga nära de folktäta områdena då det lätt blir en del glåpord samtidigt som en del människor accepterar att ha rådjur i sina trädgårdar. Som det ser ut nu lär nog ökningen inte minst vad gäller rådjur att fortsätta, säger Ebbe Carlsson.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Viltolyckorna på Mälaröarna ökar och rådjursolyckorna har fördubblats sedan 2010.

Älgolycka förstörde elitsatsning

Erik Lieback från Länghem utanför Ulricehamn flyttade upp till värmländska Torsby för att gå på skidgymnasium. Han hade en utstakad karriär som längdskidåkare med bland annat första- platser i Ungdoms-SM. I februari 2018 förändrades dock allt då han på väg hem till Torsby körde på en älgkalv.

Det var efter en tävling i Sverigecupen i Ulricehamn som mötet med fjolårskalven skedde en mil innan Torsby.

– Det var ingen gigantisk älg men den var inte liten heller. Det var runt 23 på kvällen, kolmörkt och jag fick möte av en bil med husvagnssläp så jag var tvungen att blända av. Jag kommer inte ihåg själva krocken men att döma av bromsspåren i marken hann jag trycka på bromsen i alla fall och träffade älgen rakt på som flög in i bilen där jag, min lillebror Isak och en kompis satt. Älgen landade i baksätet och tydligen krockade jag samtidigt med husvagnen, säger Erik Lieback. Hans lillebror och kompisen fick sy några stygn var efter glassplitter.

Fick hjärnblödning

Själv fick Erik en smäll mot huvudet som resulterade i en hjärnblödning och han tappade medvetandet. Det enda han kommer ihåg är att de bar in honom i ambulansen.

– Trots det som hände får man ändå kalla det ett mirakel när bilen träffade rätt på älgen och när man sedan såg bilder på hur bilen såg ut efteråt. Vår tur var också att benen på älgen hamnade utanför bilen.

Efter olyckan låg Erik Lieback på sjukhus i två veckor men en sprängande huvudvärk fick han dras med under flera månader. Därefter har han repat sig bra fysiskt och har senare fortsatt att träna både längdskidåkning och på senare år även skidskytte. Han tror att det faktum att han var topptränad elitidrottare skyddade honom från värre skador än vad det kunde blivit annars.

– Det är ändå en rejäl smäll man tar när man går från 90 kilometer i timmen till noll på väldigt kort tid.

Det blev inte så mycket rehabilitering efteråt utan det handlade mest om att vänta och inte göra något dumt, till exempel fick jag inte träna på sex veckor efter olyckan. När jag väl fick grönt ljus att börja hårdträna var egentligen läkarordinationen att jag skulle åka längdskidor med hjälm men det gör man ju aldrig.

Orkade inte med träningen

Sommaren efter olyckan tränade Erik på som vanligt men tror att han gick över gränsen, vilket visade sig senare under året på ett träningsläger. Den sista dagen hamnade han jättelångt efter i ett testrace som hölls över 20 kilometer.

– Efter det träningslägret har jag egentligen inte genomfört ett enda bra lopp på flera år, utan jag gick in i väggen där. Jag tar min satsning inom elitidrotten ett år i taget och jag är betydligt bättre på träning än på tävling, men hur det kan länkas till älgkrocken vet jag inte. En sak är dock klar, innan olyckan hade jag knappt sett något vilt på vägen men efter den har jag fått bromsa för uppdykande älgar flera gånger, säger Erik Lieback.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Erik Lieback under en rullskidskyttetävling. Foton: INSTAGRAM

Erik Lieback på träningsläger på Trysilfjellet.

Älgskadefondsföreningen en vital

Iår fyller Älgskadefondsföreningen 50 år och utgör med ett ständigt ökande antal viltolyckor en allt större funktion i att hjälpa olycksdrabbade och informera om vilt och trafik. Under alla år har föreningen haft sitt säte i Åseda och med nära nog 70 000 medlemmar är föreningen idag en viktig aktör inom ett område som fortfarande är eftersatt.

Günther Richter från Asarum i Blekinge bildade föreningen tillsammans med några goda vänner och dess första konstituerande årsmöte hölls den 19 januari 1973. Endast ett fåtal personer hade samlats till det första årsmötet och valdes till att leda förhandlingarna gjorde Nils-Arvid Arvidsson, vars son Albert sedan länge också är engagerad i föreningen. Om honom läser du mer om längre ner i artikeln.

Som med de flesta föreningar började verksamheten i liten skala och allt arbete den första tiden skedde på frivilligbasis och helt ideellt. Först kom intäkterna från medlemsavgifter, lotterier och försäljning av dekaler. En annan intäktskälla under ett flertal år var då ordförande i samband med årsmöten på hotell underhöll alla närvarande, även dem som inte var med på själva årsmötet. Man fick även draghjälp av dåtidens stora artister som Sonja Stjernqvist och Thore Skogman vilka skänkte LP-skivor som lottades ut.

Uppmärksammades i media

Allteftersom föreningen började uppmärksammas i media ökade tillströmningen av medlemmar och 1978 var det så många medlemmar att man var tvungen att ta hjälp externt för att bearbeta administrationen. Denna uppgift gick ursprungligen till Räknetjänst i Olofström.

Sedan 1989 sker all administration från kansliet i Åseda. För att föreningen inte ska klassas som ett försäkringsbolag behövdes det i stadgarna skrivas in att ekonomisk hjälp till medlemmarna utgår inom ramen för tillgängliga medel.

Problem har man ibland stött på under tidens gång, ett sådant exempel var då skattemyndigheten i början av 1980-talet inte ville se föreningen som ideell utan ville börja ta ut skatt på medlemsavgifterna. Ärendet togs upp i länsrätten och efter flera inlagor föll domen till föreningens fördel. Skattemyndigheten gav sig dock inte utan överklagade ärendet till kammarrätten. Med hjälp av en advokat från Skattebetalarnas förening vann slutligen Älgskadefondsföreningen målet.

Idag är föreningen med sina nära nog 70 000 medlemmar en av landets största oberoende trafiksäkerhetsföreningar och genom samarbete med bland annat Nationella Viltolycksrådet, Trafikverket, Polisen och trafikskolorna verkar föreningen för att bilda opinion kring viltolycksfrågor och deltar i projekt för att minska viltolyckor på de svenska vägarna.

Vi vill tipsa om 112-appen!

Med 112-appen får du snabb, relevant och pålitlig information vid händelser som inträffar i din närhet.

Du kan också automatiskt skicka din position till SOS Alarm, vilket gör det lättare för hjälpen att snabbt komma fram till rätt plats.

Nils-Arvid Arvidsson underhöll på årsmöten. Arkivfoto

Älgskadefondsföreningens styrelse från mitten av 80-talet. Arkivfoto

50-åring som siktar framåt

Har järnkoll

En person som har järnkoll på föreningens verksamhet

är Albert Arvidsson vars far Nils-Arvid Arvidsson ledde förhandlingarna vid föreningens bildande.

– Jag var bara tio år när föreningen bildades. Farsan och Günther Richter var ute och åkte som säljare tillsammans på vägarna för olika företag de var engagerade i. Farsan ville sedan ha in mig som revisor i föreningen på 1990-talet då jag hade börjat plugga ekonomi på högskolan och under många år hjälpte jag föreningen med den biten, säger Albert Arvidsson.

När han sedan blev tillfrågad att ta plats i styrelsen 2013 blev svaret ett ja förutsatt han fick vara med som styrelseledamot. Han har sett utvecklingen i föreningen som att den blivit alltmer utåtriktad.

– Nu har vi Boris Karlqvist som åker runt i landet och informerar, något han gör väldigt bra och är alltid påläst. Vart han än kommer har han alltid koll på hur mycket olyckor som har skett på olika ställen.

Albert Arvidsson nämner också tidigare informatörer som Gunilla C Johansson från Oskarshamn och Johnny Johansson från Braås som gjort mycket för föreningen. Den insats som informatörerna ihop med den utrustning de har med sig, är han övertygad om har manat en och annan fordonsägare till eftertanke.

Blivit kvar

Att föreningen i alla år blivit kvar i Åseda beskriven han som småländsk idoghet samtidigt som man försökt att hålla det så enkelt och okomplicerat som möjligt.

– Det är det man får höra av folk som råkat ut för viltolyckor att det är väldigt enkelt då man inte kopplas vidare till någon, utan har man bara kommit in med rätt underlag löser föreningen problemet. De känner trygghet i att prata med en människa på kansliet. De allra flesta medlemmar har aldrig behövt använda ersättningen men så finns det dem som behövt använda den flera gången. Har man otur så har man det helt enkelt.

För att föreningen fortsatt ska spela en betydande roll i framtiden tror Albert Arvidsson att det är viktigt att man fortsätter med den enkla strukturen, fortsätter vara ute och informera om vilt och trafik samtidigt som man är med i de sociala medier som utvecklas hela tiden.

– Det personliga mötet är mycket viktigt där du träffar folk, det ger ett annorlunda intryck som sticker ut. Det är speciellt att kunna möta människor och på ett enkelt informativt sätt förmedla vårt budskap, det kommer fortsatt vara mycket viktigt, säger Albert Arvidsson.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

TIPS TILL DIG SOM FÄRDAS PÅ VÄGARNA!

 Anpassa hastigheten efter väglag och sikt. Du passerar i genomsnitt ett djur var 23:e sekund som befinner sig mindre än 300 meter från bilen när du kör i 90 km/h.

 Håll avstånd till bilen framför ifall den behöver bromsa för något vilt.

 Sänk hastigheten om eftersöksjägare eller bil med varningsblinkers står vid vägkanten. Människor eller skadat djur kan fortfarande befinna sig på vägen.

Vykort från 2002. Älgskadefondsföreningens styrelse, Årsmöte i Borlänge 2002. Arkivfoto

Albert Arvidsson

Foto: Jonas Ljungdal

Långsiktigt förbättringsarbete på långa vägsträckor

Iår ska Trafikverket ta fram en strategi för att 100 mil väg E14 och E45 genom Gävleborg, Västernorrland och Jämtland ska få en hållbar utveckling på lång sikt. Att göra vägarna säkrare på lång sikt och på ett smart sätt är en del av projektet där också viltåtgärder med viltövergångar och stängsling finns med i planen.

De största och i närtid prioriterade åtgärderna är där trafikvolymerna är som störst, vilket för E14: s del innebär närmast Sundsvall och Östersund-Brunflo, uppger Jan Lindgren som är senior utredningsledare vid Trafikverket.

– Vi börjar inte från noll med detta, vi har gjort tidigare studier för båda vägarna där vi jobbat tillsammans med berörda kommuner och regioner. Vi har ett underlag att börja med. Sedan gjorde jag och en kollega en utredning för ett par år sedan där vi tittade på vad det skulle kosta att kunna ha 100 kilometer i timmen som hastighetsgräns på dessa vägar. Vi tittade på detta schablonmässigt och vi kom då fram till vad det skulle kosta, säger Jan Lindgren.

Fåtal sträckor

Nästa steg är att undersöka ett fåtal sträckor som kan bli aktuella för åtgärder, när den nationella planen revideras, med så kallade mitträckessträckor. Från

Sundsvall kan detta vara aktuellt fram till Stöde där trafikvolymen ligger på över 4 000 fordon per dygn, varefter trafikvolymen minskar.

– Förbi Östersund är det livlig trafik om mer än 10 000 fordon per dygn och efter Åre/Duved minskar trafikvolymen igen. Vi har en plan att ändra hastigheten kortsiktigt för att rädda liv. Dock har denna plan blivit överklagad så den delen står still tills vidare. Vi måste ändå förhålla oss till detta beroende på hur det kommer att se ut i framtiden.

Andra lösningar

Förutom de relativt korta sträckor som i närtid är aktuella för två plus ett vägar tittar man också på andra lösningar för övriga sträckor. Där kan det bli aktuellt med en glesare variant där två plus ett vägar varvas med ett plus ett vägar. Det väsentliga handlar om att separera trafiken från varandra. Det kan också bli aktuellt med att räffla mittremsan på vägen utan att sätta upp vajerräcke så att fordonsförarna uppmärksammas på vad som gäller.

– I nuvarande planförslag som ligger hos regeringen har vi tagit fram förslag för en sträcka på åtta kilometer från Sundsvall till Blåberget och till Matfors. Sedan har vi också trakten kring Brunflo som kan bli aktuell beroende på hur stort anslag vi får. De viltåtgärder som vidtas initialt är mellan Brunflo och Svenstavik, säger Jan Lindgren.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Samarbeta med oss!

2021 startade vi ett samarbete med Kronobergs Bilaffär. Samarbetet innebär att deras kunder i samband med fordonsköp får med ett års medlemskap hos oss. En omtanke med stort värde för en liten summa.

Tillsammans kan vi sprida kunskap och information om viltolyckor.

Vi är intresserade av fler samarbeten. Är du intresserad eller har en bra idé kring samarbete, kontakta oss!

Kansliet tel 0474-77 39 50 eller mail kansli@algen.se

Jan Lindgren är senior utredningsledare på Trafikverket. Foto: Pressbild

Vargen ständigt aktuell

Vargen är ett av de anmälningspliktiga djurslagen vid viltkollision och är ett av de mest mytomspunna och omtvistade djuren i den svenska faunan. Under de senaste fem åren har 108 viltolyckor inrapporterats med varg.

Benny Gäfvert är rovdjursexpert och senior rådgivare stora rovdjur på Världsnaturfonden, (WWF) med mångårig erfarenhet inom området.

– De vargar som låg till grund för den skandinaviska vargen härstammar från ett fåtal individer som kommer från den finsk-ryska populationen. Det finns mycket fakta om den skandinaviska vargstammen då det är en av de mest forskade i världen. Det finns fortfarande ett släktträd på stort sett alla individer som finns. Nu börjar de dock bli såpass många att det börjar bli svårt att följa exakt antal individer, säger Benny Gäfvert.

Den senaste inventeringen som gjordes pekar på en population om cirka 450 individer i nuläget. När valpning pågår som bäst under april/maj innebär det att det i höst kan vara en bit över 500 vargar.

För WWF: s del är dock inte siffrorna på populationen det viktiga utan fokus ligger på hur samexistensen fungerar mellan människa och rovdjur samt att vargstammen är frisk och inte mår dåligt av genetisk degeneration som inavel.

Mest anpassningsbara

Någon geografisk vändkrets som med brunbjörnen, vilken ytterst sällan ses på sydliga breddgrader i Sverige, gäller inte för vargen vilken kan etablera sig var som helst i landet.

– Vargen är ett av de mest anpassningsbara däggdjur som finns och kan anpassa sig till en väldigt stor variation av livsmiljön, vilket gör att den kan utöka sina geografiska områden. Därför har den inga problem att rota sig i vare sig Norrbotten eller Skåne, bara det finns mat så kan den hitta sätt att fortleva på. Det handlar mer om att där det är mer tättbefolkat kan också problem uppstå såsom skador på tamdjur och att en del människor är rädda för rovdjur. Detta gör att vi kan behöva förvalta bort vargar genom skyddsjakt eller andra åtgärder.

Benny Gäfvert vänder sig dock mot den panik som kan uppstå då enskilda vargindivider visar sig i närheten av människor och nämner som ett exempel en vargobservation i år på en av landets campingar.

– När det rubriceras att en camping skulle behöva stänga, för att campinggäster skulle kunna bli uppätna av varg, blir det nästan lite komiskt. Jag förstår att man har respekt för och är rädd för varg, men att det blir sådana extrema ställningstaganden blir lite komiskt men samtidigt lite synd då det inte är bra varken för vargen som art eller oss människor. Det kan också ses från en annan synvinkel att människor som kommer i kontakt med vilt matar djuren, vilket inte är att rekommendera.

– Vargen som hunddjur är väldigt läraktig. Om de upplever att det är ofarligt att vara i byar och städer, i närheten av människor, kommer de inte att minska sin närvaro.

Försiktiga

När det gäller vargens trafikbeteende beskriver rovdjursexperten vargarna som försiktiga och som inte gärna planlöst rusar över vägar utan har en viss respekt för bullrande fordon. Medelstorleken för ett vargrevir är cirka 1000 km2.

– Det är såklart lite spekulation över det här men vargen är etablerad över en stor del av Mellansverige och delar av södra Sverige. I nuläget där landskapet genomkorsas av infrastruktur som vägar och järnvägar så är inte vargarna obekanta med hur man tar sig över vägen. Hunddjur som sådana är lite eftertänksamma och har en viss anpassningsförmåga till att förstå att det är farligt att springa upp framför en bil. Olyckor kan inträffa när de hittar annat vilt som ligger påkört.

Har man kört på en varg anser Benny Gäfvert att man ska iaktta samma försiktighet som när man kört på till exempel ett vildsvin.

– En skadad varg med rörelseförmågan kvar som inte kan ta sig undan och därmed känna sig trängd skulle också kunna vara aggressiv och försöka försvara sig, vilket kan göra den farlig på samma sätt som en påkört vildsvin, säger Benny Gäfvert.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Benny Gäfvert är rovdjursexpert stora rovdjur på Världsnaturfonden. Foto: Privat

Nytänkande inom krocksäkerhet

Statens väg- och transportinstitut (VTI) har i samarbete med Chalmers tekniska högskola tagit fram två utvärderingsmodeller, som motsvarar en kvinna och en man. De två prototyperna benämns SET50F och SET50 M och symboliserar ett nytänkande inom krocktestverksamheten

Leder arbetet gör Astrid Linder, professor vid VTI, som forskat inom området med en grupp europeiska forskare sedan slutet av 1990-talet. Vid en trafikolycka är det större risk för kvinnor än män att skada sig i trafiken och forskningen visar på att det främst gäller nackskador.

– Mycket tid har gått åt till att hitta finansiering till den här forskningen då den inte är högprioriterad. Jag kan se en mognad på området också när dödsolyckorna minskar. Man kommer till nästa steg att i större utsträckning ta hand om de olyckor som ger allvarliga personskador. I ingen del inom krocktestning finns idag någon representation av den kvinnliga delen av befolkningen. Mannen är och har alltid varit norm inom detta område där det i regelverket står att ”du ska använda en modell av en genomsnittlig man”, säger Astrid Linder.

Sätesutvärderingsverktyg

Det nya är nu att forskarna med dockorna SET50F och SET50M även utgår från en genomsnittlig kvinna. Man har valt att kalla de fysiska modellerna för ”Sätes-

utvärderingsverktyg” för att de inte ska förväxlas med kommersiella dockor som man kan använda i krocktester.

– Våra modeller är speciellt framtagna för att utvärdera sätet vid en lågfartskollision, som till exempel om man bromsar för vilt och eventuellt blir påkörd bakifrån. Vid denna typ av kollisioner är det också en hög risk för invalidisering.

Vid påkörning bakifrån, uppger Astrid Linder vidare att den huvudsakliga rörelseriktningen en människa har är framåt-bakåt. Dock har man tänkt vid framtagandet av SET-dockorna att det kunde vara bra att ha en viss vridrörelse vilket är det sättet ryggraden fungerar, något man fått fram genom en annan kotkonstruktion än på tidigare modeller.

Internationell uppmärksamhet

SET-projektet har varit en del av EU-projektet VIRTUAL och består av 15 partners i Europa. Framtagandet av de två prototyperna och nytänkandet kring krocktestmodeller har rönt internationell uppmärksamhet. I mitten av november 2022 åkte därför professorn till Lissabon i Portugal för att presentera forskningsresultaten under den internationella trafikkonferensen TRA 2022, vilken är Europas största inom trafikforskning.

– Projektet har varit känt internationellt ända sedan vi startade upp på 1990-talet, därefter har det uppmärksammats då och då mellan de tider då vi sökt nya pengar för att kunna fortsätta och nu har vi kommit så här långt, säger Astrid Linder.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Kallelse till årsmöte 2023 med Älgskadefondsföreningen

Lördagen den 22 april kl. 10.00 Digitalt via Teams

Sedvanliga årsmöteshandlingar kommer att finnas tillgängliga att ladda ned från Älgskadefondsföreningens hemsida www.algen.se från och med den 27 mars. Du kan också få handlingarna via post om du kontaktar Älgskadefondsföreningens kansli.

Anmäl ditt deltagande till oss senast måndagen den 17 april. Skicka din anmälan till kansli@algen.se

I anmälan anger du vem/vilka anmälan avser inklusive medlemsnummer och e-post. Vill du delta digitalt så meddela oss vid anmälan.

Väl mött på årsmötet 2023! Med reservation för ändringar.

Samverkan behövs för att få ner olycksstatistiken

Trafikvolymen och med den olyckorna är tillbaka på samma nivå som innan pandemin visar statistik från Transportstyrelsen. En väg att få ner antalet olyckor ser trafiksäkerhetsforskaren och statistikern Khabat Amin på myndigheten är att olika myndigheter samverkar med varandra.

Totalt omkom 220 personer i trafiken år 2022 och 1 968 personer blev svårt skadade. Av 220 omkomna skedde tre i samband med viltolyckor.

– Vi ser allvarligt på att antalet döda och skadade är uppe på samma nivå som innan. Det som vi gör nu är att återrapportera till regeringen inom det som är vårt uppdrag, det vill säga lagar och regler, tillstånd och tillsyn samt registerhållning. Inom dessa områden återrapporterar vi och kommer med förslag till förändring som ska syfta till färre antal skadade och dödade i trafikolyckor, säger Khabat Amin. Han ser tre områden där man arbetar med trafiksäkerhet vilket man brukar kalla för MTO (människa, teknik och organisation).

Med människan avses trafikanterna både som oskyddade och i fordon. Med tekniken menar man fordonen som succesivt blir säkrare via ständigt förbättrad teknik och för o som i organisation står myndigheterna som jobbar med trafiksäkerhet.

Dessa måste tillsammans agera och samarbeta för att få ner olycksstatistiken.

Ska inte gå att koppla ur

Transportstyrelsen ser en problematik i att modern teknik som av föraren uppfattas som jobbig ofta kopplas ur. Exempel på detta är teknik att hålla bilen i filen utan att överträda linjer.

– Det är ett problem att tekniken går att koppla ur och det borde i framtiden inte vara möjligt att koppla ur dessa system. Vi och andra aktörer har lämnat förslag på att bortkopplingsbara system ska påverka fordonets säkerhetsbedömning enligt standarden Euro Ncap. Att blint förlita sig på tekniska lösningar är dock inte en lösning i sig, men däremot att tekniken ska strävas mot att vara hundraprocentig.

En dellösning som forskaren ser är att bilister på sikt bör uppdateras kontinuerligt när det implementeras ny teknik. Detta kan ske via informationskampanjer och utbildningar.

– Det handlar om att alla ska kunna hänga med i den tekniska utvecklingen samt förändringar i lagar och regler. För att detta ska kunna fungera krävs bättre kontakt mellan trafikanterna och de myndigheter och organisationer som arbetar med trafiksäkerhet, säger Khabat Amin.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Foto: Liza Simonsson

Tennisprofilen om viltolyckan:

När Janne Gunnarsson, 60 år, krockade med en älg blev hans bil skrot och han själv fick tre frakturer i huvudet. Sammanlagt fem blödningar i hans hjärna gjorde det ovisst om han skulle överleva.

– Jag hann inte reagera när älgen kom ut. Det är inte ens bromsspår på vägen, säger Janne Gunnarsson.

Väg 126 går mellan småländska Växjö och Olofström i Blekinge. Asfaltsvägen skär genom skogslandskapet. Hastigheten är 90 km/h trots att skogen ligger nära vägbanan. Det finns inget viltstängsel.

Janne har kört vägen hundratals gånger under fyrtio års tid. Han kommer från Olofström och än i dag bor hans mamma kvar där. Det var skymning, klockan närmade sig sex. Janne har tidigare ägt riktigt snabba bilar och gillade att köra fort.

– Jag kände mig van vid vägen. Jag körde ofta lite för fort. Jag hade precis avslutat ett samtal med en släkting. Det minns jag. Sen small det. Jag såg inget djur.

Älgen, som var uppåt fyra hundra kilo tung, låg massakrerad på vägen när första bilist kom till platsen. Janne hade voltat av vägbanan, enligt räddningstjänstens händelserapport. Han satt fastklämd i den demolerade bilen. Samtidigt som Jannes airbag löste ut larmade bilen automatiskt SOS Alarm.

Ögat hängde

Inspelningsfunktionen i bilen sattes igång men

Janne var medvetslös och lyckades inte prata in något. Räddningstjänsten fick larmet men hade ingen övrig

information att gå på. Det var oklart om det var något allvarligt.

Mannen som fick Janne Gunnarsson talbar trodde inte på ett lyckligt slut. Taket var intryckt och Janne blödde från huvudet, ögat hängde delvis utanför hålan.

– Han som var först på plats har berättat att jag verkade för svårt skadad för att överleva. När jag kom med ambulans till sjukhuset i Växjö och de röntgade mitt huvud blev de också bekymrade. Jag hade blödningar i hjärnan. De skickade mig vidare till Lund för operation. Min familj var med mig och satt och grät. De visste inte om jag skulle klara det, säger Janne Gunnarsson.

Men läkaren i Lund ville inte operera. Det kunde bli allvarliga men om operationen inte lyckades fullt ut. Han valde att avvakta i hopp om att blödningarna skulle gå tillbaka. Han fick rätt.

– Jag är väldigt tacksam att det inte blev någon operation. I dag är jag till nittio procent tillbaka. Jag blir fortfarande trött och kan bara jobba halvtid. Men det går stadigt åt rätt håll, säger Janne Gunnarsson ett halvår efter olyckan.

Besöker olycksplatsen

Älgskadefondsföreningen tar med honom till platsen för olyckan. Janne har kört på vägen några gånger sedan olyckan men har inte uppfattat var olycksplatsen är eftersom han inte minns händelsen.

– Någonstans innan Hynnenäs är allt jag vet, säger han när vi närmar oss.

Med hjälp av koordinater från räddningstjänsten hittas olycksplatsen till slut. På ena sidan av vägen ser det ut som att någon plogat marken. Nytt gräs sticker fram

Janne Gunnarsson besöker olycksplatsen tillsammans med Älgskadefondsföreningen. En känslosam stund på olycksplatsen. Foton: Johan Nordström

“Trodde jag skulle dö”

här och där.

– Det måste vara här, säger han ståendes i diket.

Bilar och lastbilar passerar Janne i hög fart. Det finns inget mitträcke och vägrenen är bara några decimeter. Janne hade tur som inte körde in i en mötande bil eller lastbil. Han tittar sig omkring.

– Vilken tur att jag körde ned just här. Kolla den bjässen. Hade jag kraschat in i den vet jag inte vad som hade hänt, säger han och pekar på en flera ton tung sten. Han kraschade några meter bredvid.

– Jag har kört här så många gånger och aldrig sett ett vilt. Skogen ligger tätt inpå, det är bara ett par meter. Är det skymning och någon hoppar ut. Då har du bara en sekund på dig, säger han.

Rolex överlevde

I bagageutrymmet hade Janne hunden Rolex i en bur. Det är en Char pei på åtta år. Janne och hans mamma har delad vårdnad. Som genom ett mirakel överlevde den utan några allvarliga skador.

När vi är på väg hem från platsen slår det Janne hur nära han var att förlora sitt liv. Eller att han blivit allvarligt handikappad. Då hade han inte fortsätta att vara nära sina barn och sin fru.

Då kommer tårarna.

– Det väcker mer känslor än vad jag trodde att vara tillbaka, säger han och torkar tårarna med handens baksida.

Det fanns risk att han skulle få svårt med talet eller drabbas av minnessvårigheter. När han vaknade till liv så testade läkaren hur det stod till med minnet och

frågade vilka det var i rummet.

– ”Det är mina vänner”, svarade jag. I själva verket var det mina tre barn och min fru. Jag var fortfarande lite borta i skallen.

Efter ett tag fick han åka tillbaka till Växjö och sedan även påbörja sin rehabilitering. Två timmar per dag blev det hjärngympa. Han fick träna på att säga nummer och upprepa dem baklänges. En månad senare tvingades han köra upp igen. Handledaren försökte störa honom genom att prata mycket, för att se hur det var med hans koncentrationsförmåga.

– Det har gått bra med allting. Jag är glad att jag lever och inte har fått några tydliga men. Min familj har varit fantastisk. Likaså läkarna. Jag hade tur som hade en modern bil som larmade automatiskt till räddningstjänsten. Det tog mindre än femton minuter så var de på plats.

I dag kör han mer försiktigt.

– Jag kör gärna tio km under hastighetsbegränsningen. Vad är meningen med att komma fram fem minuter tidigare, om det innebär att man ska ta risker?

FAKTA

Janne Gunnarsson var en del av det svenska tennisundret tillsammans med bland andra Mats Wilander och Stefan Edberg. På 80-talet nådde Sverige exceptionella framgångar både som lag och individuellt.

Janne Gunnarsson var som bäst 25:a på världsrankingen, det var år 1985. Sedan dess har han jobbat som tennistränare och sålt sin expertkunskap inom tennis och idrott till både SVT och Sveriges Radio. Han bor i Växjö i Småland.

Janne spelar match i Wimbledon. Bild: Privat

Text: Johan Nordström

Jannes bil efter älgolyckan. Bild: Privat

Janne på sjukhus. Bild: Privat

Rolex klarade sig utan allvarliga skador. Bild: Privat

Dalarnas viltvårdsförvaltning sänker antal viltolyckor

Det sker ungefär 65 000 viltolyckor per år på våra vägar runt om i Sverige, där merparten är kollisioner med rådjur. Under några år har det bedrivits en strategisk förvaltning av rådjursstammen med fokus på att minska viltolyckorna i tätortsnära miljöer i Falun. Det har målmedvetet utförts såväl stödutfodring som särskild anpassad jakt samt riktad information till närboende om viltförvaltningen. Insatserna har gett goda resultat och viltolyckorna har minskat med ca 80 % från 2017 till 2022 och den goda trenden håller i sig även de första månaderna på 2023.

Den särskilda viltvårdsförvaltningen i Falun har blivit ett begrepp ”Falumodellen - för effektiv viltförvaltning” och de eldsjälar som står bakom insatsen är organiserade i Falu Viltförvaltning. Genom ett tätt samarbete med Falu kommuns tjänstemän och politiker har en viltvårdsplan för kommunen skapats. Den ligger till grund för att långsiktigt ta hänsyn till helheten med hur människan påverkar viltet och hur viltet påverkar människan i kommunen. Älgskadefondsföreningen har tidigare uppmärksammat Falumodellen och hoppas att flera kommuner anammar modellen.

Genom viltvårdsplanen kan kommunen mer målinriktat arbeta med viltvård på kommunens mark, med hjälp av erfarenhet och lokalkunskap om natur och djur. Syftet med planen är att minska olägenheter av vilt i samhället, som bland annat viltolyckor i trafiken och betesskador i trädgårdar. Här samspelar många intressenter såsom Trafikverket, Polisen, försäkringsbolag samt naturskydds- och jägarorganisationer.

Här ställs tydliga krav på arrendatorer, skyddsjägare och kommunens egen verksamhet att hela tiden följa upp och förbättra. Viltvårdsplanen är en del av en

skogsbrukscertifiering som kommunen har och en viktig byggsten för att få viltvårdsförvaltningen att fungera så bra som den visat sig göra.

Efter att viltvårdsplanen beslutats politiskt av kommunen kunde det praktiska arbetet inledas för att minska antalet viltolyckor i tätorten Falun. Informationsblad delades ut till boende där viltolyckor på närliggande vägnätet var vanliga. I informationen ingår att förmedla kunskap om bland annat att utfodring av vilt på fel ställen kan ge svåra trafikolyckor då viltet rör sig över vägen mellan sovplatser och foderplatser.

Genom att skapa foderplatser på väl avvägda platser, där viltet väljer att ha sina hemvister, kan passager över vägarna minimeras och därigenom minskar riskerna för viltolyckor markant. För att säkerställa att fodertillgången är tillräcklig hela vintern så har Länsförsäkringar i Dalarna täckt kostnader för viltfoder och saltstenar som fylls på av de engagerade i Falu Viltförvaltning. Här hjälper även vissa närboende som till, då de tidigare har matat rådjuren på sin egen tomtmark, men nu kan stötta upp för utfodring på en mer lämplig plats i stället.

Det bedrivs även en viss riktad jakt nära tät bebyggelse runt Falun, för att begränsa antalet rådjur i vissa särskilt utsatta områden nära riksvägar som har mycket trafik.

För att få vara delaktig i tätortsnära jakt behöver särskilda villkor om kunskap och personliga egenskaper uppfyllas, där hög jaktetik och bred samt mångårig jakterfarenhet krävs för att delta i jakten. Även här har försäkringsbolaget bidragit med reflexvästar och skyltar som upplyser om att viltvårdande jakt bedrivs i området. Att vara beredd att svara på närboendes frågor är en viktig del i engagemanget kring den tätortsnära jakten och ett stort fokus läggs på att ha en god kommunikation för att förklara varför jakten bedrivs.

Text: Jenny Norén, Dalarnas Försäkringsbolag

Jenny Norén, Chef Skadeförebygg Dalarnas Försäkringsbolag

Foto: Dalarnas Försäkringsbolag

Påfyllning av foderplats. Foto: Anders Wiklund Jungfrurondellen.

Foto: Anders Wiklund

Tackar för sig efter 16 år

Det var år 2007 som Lennart Carlsson tog över rollen som ekonomiförvaltare efter Ingrid Hugosson som då blev Älgskadefondsföreningens ordförande. I samband med årsmötet 2023 tackar Lennart för sig men helt tänker han inte släppa kontakten med föreningen.

Det är inga nostalgiska känslor som infinner sig inför att lämna uppdraget.

– När man har bestämt sig är det bara så, och inget speciellt, utan det är bara att göra det. Jag tycker att vid 75 års ålder så fortsätter jag att dra ner på mina åtaganden allteftersom, säger Lennart Carlsson.

Nå ut till alla

Han ser en viktig del i att föreningen även visar upp sig lokalt utöver alla nedslag som görs på större mässor och evenemang för att nå ut till alla. Ekonomiförvaltaren ser föreningens verksamhet med att hjälpa folk som krockat med vilt som ett koncept som hållit och håller över tiden, vilket inte minst bevisas av att före-

ningen i år firar 50 år. Den låga medlemsavgiften är också en viktig faktor som Lennart Carlsson tror spelar in i sammanhanget samtidigt som avgifter ökar mer i andra föreningar.

Engagemang saknas dock inte när han nu stiger av uppdraget i styrelsen, utan han uppger att en del hedersuppdrag som revisor i olika föreningar och i det lokala pastoratet kommer han att fortsätta med. Hans fru Lisbeth äger en skogsfastighet så där finns det mycket att arbeta med. När det gäller Älgskadefondsföreningen känner Lennart Carlsson att han vill kunna rycka in vid behov.

– Jag kan tänka mig att ställa upp som resursperson när det behövs på lokala nedslag där vi visar upp föreningen, det kan vara roligt att göra ibland. När man hållit på så många år som jag har gjort måste man kunna njuta av tillvaron och göra det man vill, men inte minst också kunna njuta av mitt otium*, (reds anm. lugnt och hedersamt privatliv efter välförrättat livsverk), säger Lennart Carlsson.

Nationella viltolycksrådets webbplats är en plattform för information om viltolyckor.

Webbplatsen är även ett verktyg för landets eftersöksjägare som är anslutna till NVR.

Där återrapporterar eftersöksjägarna genomförda eftersök.

Det är också den plats där du som besökare kan se hur många viltolyckor som sker och var de inträffar. Aktuell viltolycksstatistik uppdateras och presenteras regelbundet.

Älgskadefondsföreningen är en samverkanspart i NVR (Nationella Viltolycksrådet).

Läs mer på www.viltolycka.se

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Lennart Carlsson, (till vänster) och Nils-Göran Strömberg i Emmaboda under Runes vårfest i Emmaboda 2022. Foto: Carl-Magnus Wennerholm

Lennart Carlsson har varit Älgskadefondsföreningens ekonomiförvaltare sedan 2007. Foto: Jonas Ljungdahl

Biltokiga Johanna blev bara nitton år - dog när hon krockade med en älg

Hon älskade bilen som hon hade fått av sin pappa. Johanna Karlsson körde gärna många mil bara för att gå på Donken med några kompisar. Men en natt förra sommaren var hon med om en allvarlig viltolycka.

- Det känns overkligt att hon inte finns längre, säger hennes storasyster Josefin Öhman.

Johanna Karlsson från Älvsbyn i Norrbotten upplevde sin första sommar som vuxen. En månad tidigare hade hon tagit studenten från Ekonomiprogrammet på gymnasiet. Hon såg fram emot att få jobba. Hennes syster minns ett samtal de hade.

– Jag frågade om hon ville plugga vidare men hade ingen lust med mer studier. Hon klarade av det hon skulle, men var skoltrött. Hon ville vara i stallet och var väldigt nöjd med att hon fått anställning som ridlärare, säger Josefin.

I samma vecka som olyckan skedde hade hon köpt en häst. Det var förälskelse vid första ögonblicket.

– Hon var en hästtjej, säger hennes mamma Linda Karlsson.

Spontan tjej

De båda beskriver Johannas bortgång som overklig. Hennes mamma Linda kan fortfarande vänta på att dörren ska slås upp och Johanna ska stövla in. Hon var sådan som person, dök upp spontant och ville hitta på saker. Hon hade många vänner och ville gärna ha människor omkring sig.

– Hon kunde ringa och säga att vi skulle hem till mamma och äta taco. Det lät som att hon och mamma planerat det. Men när jag frågade “vet mamma om det?” så visade det sig att det var något hon bestämt på

egen hand. “Klart mamma är på”, sa hon. Hon gjorde vad som föll henne in, säger hennes syster.

Johanna hade en lägenhet i Älvsbyn och där var det ofta öppet hus. Den som ville komma var välkommen. Ofta hängde det folk hemma hos Johanna även om hon inte var där. Ibland dök Johanna upp hos sin syster och gjorde inget speciellt i några timmar.

– Hon hade mycket energi, lite rastlös, påhittig, spontan. Hon satt här i soffan och pillade med telefonen, säger systern.

Körde ofta

Johanna Karlsson var förtjust i sin bil. Det var en Skoda Octavia, årsmodell 2020. Hon hade fått den av sin pappa, dessutom ingick ett bensinkort som hennes pappa också betalade. Han ville skämma bort henne, Johanna tackade och tog emot. Resorna var många och långa.

– Bilen var fyrhjulsdriven och sportutrustad. Bra stereo och fräsch. Hon hade den bästa bilen av alla i kompiskretsen. Hon bodde praktiskt taget i den, säger hennes mamma Linda.

– Hon älskade att vara ute på vägen. Hon kunde åka till Donken i Luleå, det var enkel resa sju mil, bara för att äta något litet. Hon åkte gärna iväg spontant, bara hon fick med någon kompis, säger storasyster Josefin. En väg som hon ofta åkte på var väg 555 som går mellan Piteå och Älvsbyn. Där fanns det mesta hon brydde sig om: mamma och pappa i Björnberg, storasyster i Tvärån och stallet i Sikfors.

Inre blödningar

Natten när olyckan hände hade hon varit på festivalen Piteå dansar och ler. Hon hade tagit bilen dit och höll sig nykter. Hon skulle upp och jobba i stallet dagen efter och ville hem tidigt. Det gjorde inte så mycket.

Dagen efter skulle hennes favoritband Bolaget spela och då var de ett stort gäng som skulle tillbaka till festivalen. För Johanna var torsdagen bara uppvärmning, på fredagen var den riktiga festen.

Vid tolvtiden bestämde hon sig för att åka hem. Solen hade glidit under horisonten halvannan timme tidigare och det var skymningsljus. Det var knappt en timmes körning för att komma hem till Älvsbyn. På vägen skulle hon förbi sin mamma och hämta upp sina hundar. Hon körde på väg 555.

Olyckan skedde mellan Sikfors och Tvärån där hastighetsbegränsningen är 80 km/h. Johanna hade precis kommit ur en lång kurva och var på rakan som leder fram till Tvärån. Där klev en fullvuxen älg upp på vägbanan. Det tunga djuret slungades mot framrutan och Johanna fick livshotande skador. Hon dog av inre blödningar.

Hennes mamma berättar att polisen kom till familjen på natten. När de berättade vad som hade hänt blev de chockade.

– Vi fick åka med till lasarettet och se henne. Hon hade ett sår i pannan men några andra synliga skador var det inte. En av hennes lösnaglar hade lossnat, säger mamma Linda.

– Att gå in där och se henne död är det värst jag gjort, säger Josefin.

Påverkade många

På platsen där Johanna krockade hade hennes syster varit nära att göra samma sak några år tidigare. Josefin var höggravid och hade sin tvååring i bilen. En älg var på väg upp på vägbanan och Josefin tvingades att tvärnita.

– Jag hade tur för älg bytte riktning och sprang

längs vägen istället för på den. Jag blev jätterädd och ringde min mamma efteråt och grät. Jag hade respekt för älgar efter det, men efter det som hänt min syster har det blivit ännu mer, säger hon i dag.

Olyckan har påverkat många i Älvsbyn och dagen efter var det närmare trettio vänner till Johanna som dök upp hemma hos hennes mamma och pappa. Det hölls en minnesstund i kyrkan i Älvsbyn samtidigt som hennes stammispub valde att stänga för att hedra henne.

Mamma Linda sa till ungdomarna att de borde åka på festivalen i Piteå och gå på konserten med Bolaget. Det hade Johanna velat. Efteråt har Linda fått berätta för sig att bandet tillägnade Johanna en låt.

– Hon var full av livsglädje och energi. Hon hann påverka många innan hon gick bort, säger hennes mamma.

Hennes syster åker förbi olycksplatsen varje dag när hon lämnar barnen på förskola och dagis.

– Det är overkligt att hon är borta, säger Josefin.

FAKTA

Johanna Karlsson, 19 år, dog efter att ha krockat med en älg. Hon körde väg 555 mellan Piteå och Älvsbyn, en 80-väg som till största delen omges av skog. Hon var på väg hem från en festival mitt i natten. Eftersom det var sommar var det fortfarande ljust.

Johanna var uppvuxen i byn Björnberg utanför

Älvsbyn som är belägen vid Pite älv i södra Norrbottens län. Hon pluggade ekonomi på gymnasiet och hade precis börjat en anställning som ridlärare när olyckan inträffade.

Text: Johan Nordström Bilder: Privata

Olycksplatsen Minnesplatsen

Studenten Johanna

Rådjuret det mest påkörda viltet i Sverige

Rådjuret är det vanligaste och minsta hjortdjuret i landet och är spritt över hela Sverige. Det faktum att det finns överallt i landet och att djuren rör sig i stora grupper innebär också att det är det mest påkörda viltslaget år efter år.

Ett normalstort rådjur i vuxen ålder har en mankhöjd på mellan 70 och 75 centimeter och vikten ligger på mellan 20 och 30 kilo. Djuren rör sig som mest i gryning och skymning och på sommarhalvåret händer det att de är aktiva under 60 procent av dygnet. I fjol förolyckades 46 060 rådjur i kollision på väg, enligt Nationella Viltolycksrådets statistik. Dovhjortar och rådjur påminner om varandra men lever åtskilda i naturen, enligt Naturhistoriska Riksmuseet beror detta förmodligen på att de två arterna har olika föda när det gäller växter och växtdelar.

Örter och löv

Dovhjortar ses som främst gräsätare medan rådjuren riktar in sig på örter och löv.

Själva ordet rådjur härstammar från gammelsvenskans ”radiur”, det anges också enbart ”ra” vilket står för fläckigt djur. Civilisationens utbredning ledde till att många rådjur påträffas i städer och då inte minst trädgårdar. Kyrkogårdar är också platser där växtligheten gör att det finns gott om föda.

En konsekvens av deras intåg i den urbana miljön gör också att respekten för människan dämpats.

Olycksfrekvensen är som övrigt vilt störst på hösten, eller sista kvartalet varje år. Den relativt nyligen införda bockjakten på våren tros dock inte påverka djurens beteende i trafiken. Bill Nelson, ordförande för Jägareförbundet i Kalmar län har tidigare uppgett till Tänk Vilt att den risk som finns i samband med vårbockjakten är möjligen om en revirbock skjuts varvid då en annan bock vandrar för att inta reviret och bockarnas hemområden är tämligen stora, eller på 200 hektar.

Springer där ljuset är

Le Carlsson, är besiktningsman för rovdjursskadade tamdjur och kvalitetssäkrare av rovdjursrapporter för länsstyrelserna i södra Sverige.

– Rådjuren förekommer ofta i grupp. Många urbaniserade fordonsförare som inte är vana vid vilt överhuvudtaget utan håller mellan 110 och 120 kilometer i timmen efter mörkrets inbrott när skogen kryper i stort sett ända fram till dikeskanten och springer då låt säga tre, fyra rådjur ut på vägen så blir de ju bländade. Jag antar med ganska stor säkerhet att de springer där det är belyst. En del djur tvärnitar och vänder och då klarar de ju sig. Att rådjur klarar sig bättre uppe i till exempel Västerbotten beror på att folk plogar upp stigar åt djuren att gå på. Här nere i söder är det som bekant mer sällsynt mellan högsnöperioderna, säger Le Carlsson.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Rådjursfamilj Rådjurskid Foton: Pixabay

Ny etapp klar på Europaväg 20

En eftersatt väg under lång tid har varit Europaväg 20 mellan Göteborg och Stockholm, främst dess sträckning genom Västra Götaland. På senare år har dock vägen succesivt förbättrats och torsdagen den 10 november 2022 invigdes den senaste fyra kilometer långa sträckan som blivit till två plus två väg med mittseparation i kombination med ett plus ett sträckor.

Lösningen har enligt projektledare vid Trafikverket Anton Djurberg kommit till bland annat för att underlätta för den tunga trafiken.

– Den här delen går förbi centrala Vårgårda och därefter blir det ytterligare tre delar som ska åtgärdas fram till Vara. Den här sträckan består av två plus två under tre kilometer, därefter är det en kilometer med ett plus ett med bredare vägrenar och de långa dubbelfiliga sträckorna underlättar för den tunga trafiken som behöver tillräckligt långa omkörningssträckor, säger Anton Djurberg.

Viltåtgärderna längs sträckan är stängsling med nedgrävda faunastängsel och tre passager. Två tunnlar för mindre vilt såsom uttrar, en tunnel för lite större vilt och dessutom en större faunabro strax söder om och dessutom en viltbro strax norr om projektsträckan så det finns gott om passager för de vilda djuren. Dessutom där Säveån går under en av broarna finns det en sandbank där viltet kan passera.

Ingen skillnad kostnadsmässigt Anton Djurberg uppger att det inte är någon skillnad att bygga som man nu har gjort jämfört med om valet hade fallit på en två plus ett-vägslösning. Det är samma vägbredd det handlar om med skillnaden att man här drar ut det över en längre sträcka.

– Man upplever att det är som att köra två plus ett sträcka med skillnaden att vi lägger allt på samma ställe och sträcker ut det. Den här sträckan går över tre broar varav två korsar över och den ena är järnvägen, Västra stambanan och en går över Säveån. Detta var den bästa lösningen.

Lösningen med denna typ av ”minimotorväg” fortsätter också norr om Vårgårdaprojektet på E20. Direkt efter invigningen var tanken att man skulle höjt hastigheten till 100 kilometer i timmen men efter rådgivning med kollegor beslöts att vänta med detta till stängslingen var klar eftersom sträckan färdigställdes under den mest olycksdrabbade delen på året. Man kommer fortsatt att jobba längs Europavägen med att anlägga faunapassager där man vet att det finns viltstråk. Ett sådant exempel är norr om Mariestad. Ytterligare en åtgärd som vidtas på de vägavsnitt där det är mindre trafikmängd är färistar som sätts upp på flera ställen längs E20.

– På den nu invigda sträckan anlägger vi också sex viltuthopp om viltet skulle hamna på fel sida om stängslet så att det kan ta sig ut igen, säger Anton Djurberg.

Text: Carl-Magnus Wennerholm

Den aktuella sträckan förbi Vårgårda centralort. Foto: Trafikverket

Anton Djurberg, projektledare på Trafikverket. Foto: Jennifer Lindgren

Boka med Boris!

Älgskadefondsföreningen utför ett omfattande arbete för att minska viltolyckor. Detta görs bl a genom att vi deltar i olika större publika arrangemang i hela landet, t ex mässor, marknader och träffar. Vi är även ute på transportgymnasium och trafiklärarutbildningar samt olika företag.

Vi har tillgång till viltsimulator samt vår §40-vagn med alla djur som är anmälningspliktiga.

Om du vill att någon kommer ut till er förening, marknad, träff eller något annat evenemang, kan du boka Boris eller någon annan av våra resurspersoner.

Boris planerar informationsarbetet på fältet och beroende på planeringen så finns möjligheten att få ett besök. Du kan nå honom på

boris@algen.se

eller

0474-77 39 52

0768-02 02 38

Tänk på att vara ute i god tid för att boka!

Saknar du markeringsremsa

Du vet väl att du kan få remsor från oss kostnadsfritt!

Maila eller ring kansliet så skickar vi nya till dig.

kansli@algen.se eller 0474-77 39 50

Uppmaning till dig som medlem

E-post

Vi uppmanar alla medlemmar som har en e-post att låta oss veta den. På detta viset minskar vi utskick på papper i framtiden. Lättast gör du detta genom att gå in på www.algen.se Välj ”är medlem” och adressändring eller maila till kansli@algen.se

Du som saknar e-post får utskick per post i vanlig ordning.

ANSÖKAN OM EKONOMISK HJÄLP

Ansök om ekonomisk hjälp via vår hemsida www.algen.se/ar-medlem/ansok-om-ekonomisk-hjalp eller fyll i uppgifterna nedan och skicka till Älgskadefondsföreningen efter en kollision med anmälningspliktigt vilt eller ren. Samtliga handlingar ska enligt föreningens stadgar vara föreningen tillhanda inom 12 månader från kollisionsdatum för att ekonomisk hjälp ska utbetalas.

Olycksdatum (År, månad, dag)

Jag var vid kollisionen (markera med X)

Ägare till fordonet Förare av fordonet

Det kolliderade fordonets registreringsnummer

FORDONSUPPGIFTER

Fordonet har (markera med X)

Trafikförsäkring Delkasko

Vagnskadeförsäkring

Vagnskadegaranti

Självrisk vagnskada som ska betalas

Försäkringsbolag

Försäkringsbolag

Försäkringsbolag

Kollision med (markera med X)

Älgskadefondsföreningen

Älg Rådjur Hjort Vildsvin

Varg Järv Lo Utter

Ren Mufflonfår Björn Örn

Ange vilket län kollisionen inträffade

MEDLEMSUPPGIFTER

Medlemsnummer

Namn

Postnr & ort

Personnummer

Adress

Telefon dagtid

Konto för utbetalning (ange clearingnummer)

För att kunna behandla din ansökan behöver vi även följande handlingar:

1. Kopia av polisanmälan (sid 1 och 2). 2. Kopia av försäkringsbrev och (vagnskadegarantibevis om sådan finns).

3. Kopia av faktura/kvitto på självrisk-, reparations-, hyrbils- och/eller bärgningskostnader. Endast kvitto från firma godkänns!

4. Vid endast halv-/trafikförsäkring på ditt fordon vill vi även ha foto på skadorna.

VILL DU HA EN TRISSLOTT? VÄRVA EN MEDLEM

 En trisslott per medlem du tipsar om och som betalar medlemsavgiften

För varje ny registrerad medlem du värvar till Älgskadefondsföreningen skickar vi en trisslott till dig (åldersgräns 18 år).

JAG SOM VILL VÄRVA

DEN/DE JAG VILL VÄRVA

Älgskadefondsföreningen

Så här funkar det: När vi fått in formuläret skickar vi ut ett inbetalningskort märkt med ditt medlemsnummer som referens till den/de du vill värva. När de sedan har betalat avgiften och vi har registrerat dem som medlemmar skickar vi ut dina trisslotter (åldersgräns 18 år).

Du kan också värva medlemmar via hemsidan på www.algen.se/ar-medlem/ varva-medlem

Tack för att du värvar!

Hur fungerar medlemskapet?

Detta är en fråga som vi ofta stöter på i föreningen. För att förenkla för dig som medlem och för dig som vill bli medlem har vi gjort en liten guide.

• Medlemskapet är personligt och gäller privatägda motorfordon (ej yrkesmässig trafik).

• Oavsett hur många motorfordon du äger (bil, MC, husbil) var du än bor eller hur gammal du är, så är kostnaden för ett medlemskap 150 kr/år (12 mån).

• Alla motorfordon du är registrerad ägare till är skyddade av ditt medlemskap oavsett vem som är förare vid olyckstillfället.

• Om du lånar någon annans privatägda fordon kan du söka ekonomisk hjälp i egenskap av förare av olycksfordonet. Det är viktigt att du kan styrka att det är du som drabbas av kostnaden för reparationen. Vi betalar bara ut ekonomisk hjälp till medlemmar.

• Det gäller även privatägt och tillkopplat släp/husvagn.

• Ersättning betalas ut vid sammanstötning med älg, rådjur, vildsvin, hjort, björn, varg, lodjur, utter, järv, mufflonfår, örn samt ren.

• Olyckan måste vara anmäld till polisen.

Vilken hjälp får man för 150 kr/år (12 månader)?

Du kan få 500 - 8 000 kr i ekonomisk hjälp fördelat enligt nedan.

• 500 kr i grundersättning. Detta utbetalas även om man inte har några kostnader för självrisk, reparation eller hyrbil/bärgning.

• Upp till 7 500 kr i ekonomisk hjälp till att betala självrisk-, reparations-, hyrbils- och/eller bärgningskostnad vid en kollision med anmälningspliktigt vilt.

Några exempel på hur den ekonomiska hjälpen fungerar

Du har en helförsäkrad bil (ägare och förare)

Ida är medlem i föreningen och krockar med en älg. Som tur var klarade hon sig bra i olyckan men bilen blev ordentligt tillbucklad. Ida har en självrisk på 3 000 kr i sin försäkring. Hon har behov av en hyrbil under tiden bilen lagas. Hyrbilen kostade 2 670 kr. Så när hon ansöker om ekonomisk hjälp från föreningen får hon 3 000 kr till att betala sin självrisk, 2 670 kr för kostnaden av hyrbilen samt 500 kr i extra kostnadsersättning.

Totalt får Ida 6 170 kr i ekonomisk hjälp.

Du har en halvförsäkrad/trafikförsäkrad bil (ägare men inte förare)

Emil är medlem i föreningen och hade lånat ut sin bil till en kompis som kolliderade med ett rådjur. I olyckan förstördes ena framlyktan och framskärmen blev skadad. Eftersom Emils bil var gammal så var den bara halvförsäkrad och han får därmed ingen hjälp från sitt försäkringsbolag. Emil är händig och bestämmer sig för att laga bilen själv. Han köper in delar själv från en återförsäljare av begagnade bildelar. Delarna kostar honom 7 750 kr. Mot uppvisande av kvitton får han av föreningen hjälp med 7 500 kr till delarna samt 500 kr i extra kostnadsersättning.

Totalt får Emil 8 000 kr i ekonomisk hjälp.

Du har lånat någon annans bil (förare men inte ägare) Kim är medlem i föreningen och har lånat sin grannes bil. Han kolliderar med ett vildsvin så att hela fronten på bilen blir intryckt. Grannen vill att Kim ska stå för självrisken som är på 4 500 kr. Kim har ett kvitto på att han har betalat grannens självrisk. Kim söker ekonomisk hjälp i egenskap som förare av olycksbilen. Han får grundersättningen på 500 kr och 4 500 kr i hjälp till självriskkostnaden.

Totalt får Kim 5 000 kr i ekonomisk hjälp.

Avsändare

Älgskadefondsföreningen Box 101, 364 21 ÅSEDA

Plötsligt stod hjorten framför bilen ...

- Jag hann inte bromsa ...

Returadress:

Älgskadefondsföreningen

Box 101 , 364 21 ÅSEDA