Rådjuret det mest påkörda viltet i Sverige

Rådjuret är det vanligaste och minsta hjortdjuret i landet och är spritt över hela Sverige. Det faktum att det finns överallt i landet och att djuren rör sig i stora grupper innebär också att det är det mest påkörda viltslaget år efter år.

Ett normalstort rådjur i vuxen ålder har en mankhöjd på mellan 70 och 75 centimeter och vikten ligger på mellan 20 och 30 kilo. Djuren rör sig som mest i gryning och skymning och på sommarhalvåret händer det att de är aktiva under 60 procent av dygnet. I fjol förolyckades 46 060 rådjur i kollision på väg, enligt Nationella Viltolycksrådets statistik. Dovhjortar och rådjur påminner om varandra men lever åtskilda i naturen, enligt Naturhistoriska Riksmuseet beror detta förmodligen på att de två arterna har olika föda när det gäller växter och växtdelar.

Örter och löv

Dovhjortar ses som främst gräsätare medan rådjuren riktar in sig på örter och löv.

Själva ordet rådjur härstammar från gammelsvenskans ”radiur”, det anges också enbart ”ra” vilket står för fläckigt djur. Civilisationens utbredning ledde till att många rådjur påträffas i städer och då inte minst trädgårdar. Kyrkogårdar är också platser där växtligheten gör att det finns gott om föda.

En konsekvens av deras intåg i den urbana miljön gör också att respekten för människan dämpats.

Olycksfrekvensen är som övrigt vilt störst på hösten, eller sista kvartalet varje år. Den relativt nyligen införda bockjakten på våren tros dock inte påverka djurens beteende i trafiken. Bill Nelson, ordförande för Jägareförbundet i Kalmar län har tidigare uppgett till Tänk Vilt att den risk som finns i samband med vårbockjakten är möjligen om en revirbock skjuts varvid då en annan bock vandrar för att inta reviret och bockarnas hemområden är tämligen stora, eller på 200 hektar.

Springer där ljuset är

Le Carlsson, är besiktningsman för rovdjursskadade tamdjur och kvalitetssäkrare av rovdjursrapporter för länsstyrelserna i södra Sverige.

– Rådjuren förekommer ofta i grupp. Många urbaniserade fordonsförare som inte är vana vid vilt överhuvudtaget utan håller mellan 110 och 120 kilometer i timmen efter mörkrets inbrott när skogen kryper i stort sett ända fram till dikeskanten och springer då låt säga tre, fyra rådjur ut på vägen så blir de ju bländade. Jag antar med ganska stor säkerhet att de springer där det är belyst. En del djur tvärnitar och vänder och då klarar de ju sig. Att rådjur klarar sig bättre uppe i till exempel Västerbotten beror på att folk plogar upp stigar åt djuren att gå på. Här nere i söder är det som bekant mer sällsynt mellan högsnöperioderna, säger Le Carlsson.