Vargen ständigt aktuell

Vargen är ett av de anmälningspliktiga djurslagen vid viltkollision och är ett av de mest mytomspunna och omtvistade djuren i den svenska faunan. Under de senaste fem åren har 108 viltolyckor inrapporterats med varg.

Benny Gäfvert är rovdjursexpert och senior rådgivare stora rovdjur på Världsnaturfonden, (WWF) med mångårig erfarenhet inom området.

– De vargar som låg till grund för den skandinaviska vargen härstammar från ett fåtal individer som kommer från den finsk-ryska populationen. Det finns mycket fakta om den skandinaviska vargstammen då det är en av de mest forskade i världen. Det finns fortfarande ett släktträd på stort sett alla individer som finns. Nu börjar de dock bli såpass många att det börjar bli svårt att följa exakt antal individer, säger Benny Gäfvert.

Den senaste inventeringen som gjordes pekar på en population om cirka 450 individer i nuläget. När valpning pågår som bäst under april/maj innebär det att det i höst kan vara en bit över 500 vargar.

För WWF: s del är dock inte siffrorna på populationen det viktiga utan fokus ligger på hur samexistensen fungerar mellan människa och rovdjur samt att vargstammen är frisk och inte mår dåligt av genetisk degeneration som inavel.

Mest anpassningsbara

Någon geografisk vändkrets som med brunbjörnen, vilken ytterst sällan ses på sydliga breddgrader i Sverige, gäller inte för vargen vilken kan etablera sig var som helst i landet.

– Vargen är ett av de mest anpassningsbara däggdjur som finns och kan anpassa sig till en väldigt stor variation av livsmiljön, vilket gör att den kan utöka sina geografiska områden. Därför har den inga problem att rota sig i vare sig Norrbotten eller Skåne, bara det finns mat så kan den hitta sätt att fortleva på. Det handlar mer om att där det är mer tättbefolkat kan också problem uppstå såsom skador på tamdjur och att en del människor är rädda för rovdjur. Detta gör att vi kan behöva förvalta bort vargar genom skyddsjakt eller andra åtgärder.

Benny Gäfvert vänder sig dock mot den panik som kan uppstå då enskilda vargindivider visar sig i närheten av människor och nämner som ett exempel en vargobservation i år på en av landets campingar.

– När det rubriceras att en camping skulle behöva stänga, för att campinggäster skulle kunna bli uppätna av varg, blir det nästan lite komiskt. Jag förstår att man har respekt för och är rädd för varg, men att det blir sådana extrema ställningstaganden blir lite komiskt men samtidigt lite synd då det inte är bra varken för vargen som art eller oss människor. Det kan också ses från en annan synvinkel att människor som kommer i kontakt med vilt matar djuren, vilket inte är att rekommendera.

– Vargen som hunddjur är väldigt läraktig. Om de upplever att det är ofarligt att vara i byar och städer, i närheten av människor, kommer de inte att minska sin närvaro.

Försiktiga

När det gäller vargens trafikbeteende beskriver rovdjursexperten vargarna som försiktiga och som inte gärna planlöst rusar över vägar utan har en viss respekt för bullrande fordon. Medelstorleken för ett vargrevir är cirka 1000 km2.

– Det är såklart lite spekulation över det här men vargen är etablerad över en stor del av Mellansverige och delar av södra Sverige. I nuläget där landskapet genomkorsas av infrastruktur som vägar och järnvägar så är inte vargarna obekanta med hur man tar sig över vägen. Hunddjur som sådana är lite eftertänksamma och har en viss anpassningsförmåga till att förstå att det är farligt att springa upp framför en bil. Olyckor kan inträffa när de hittar annat vilt som ligger påkört.

Har man kört på en varg anser Benny Gäfvert att man ska iaktta samma försiktighet som när man kört på till exempel ett vildsvin.

– En skadad varg med rörelseförmågan kvar som inte kan ta sig undan och därmed känna sig trängd skulle också kunna vara aggressiv och försöka försvara sig, vilket kan göra den farlig på samma sätt som en påkört vildsvin, säger Benny Gäfvert.

Text: Carl-Magnus Wennerholm