Tennisprofilen om viltolyckan:

När Janne Gunnarsson, 60 år, krockade med en älg blev hans bil skrot och han själv fick tre frakturer i huvudet. Sammanlagt fem blödningar i hans hjärna gjorde det ovisst om han skulle överleva.

– Jag hann inte reagera när älgen kom ut. Det är inte ens bromsspår på vägen, säger Janne Gunnarsson.

Väg 126 går mellan småländska Växjö och Olofström i Blekinge. Asfaltsvägen skär genom skogslandskapet. Hastigheten är 90 km/h trots att skogen ligger nära vägbanan. Det finns inget viltstängsel.

Janne har kört vägen hundratals gånger under fyrtio års tid. Han kommer från Olofström och än i dag bor hans mamma kvar där. Det var skymning, klockan närmade sig sex. Janne har tidigare ägt riktigt snabba bilar och gillade att köra fort.

– Jag kände mig van vid vägen. Jag körde ofta lite för fort. Jag hade precis avslutat ett samtal med en släkting. Det minns jag. Sen small det. Jag såg inget djur.

Älgen, som var uppåt fyra hundra kilo tung, låg massakrerad på vägen när första bilist kom till platsen. Janne hade voltat av vägbanan, enligt räddningstjänstens händelserapport. Han satt fastklämd i den demolerade bilen. Samtidigt som Jannes airbag löste ut larmade bilen automatiskt SOS Alarm.

Ögat hängde

Inspelningsfunktionen i bilen sattes igång men

Janne var medvetslös och lyckades inte prata in något. Räddningstjänsten fick larmet men hade ingen övrig information att gå på. Det var oklart om det var något allvarligt.

Mannen som fick Janne Gunnarsson talbar trodde inte på ett lyckligt slut. Taket var intryckt och Janne blödde från huvudet, ögat hängde delvis utanför hålan.

– Han som var först på plats har berättat att jag verkade för svårt skadad för att överleva. När jag kom med ambulans till sjukhuset i Växjö och de röntgade mitt huvud blev de också bekymrade. Jag hade blödningar i hjärnan. De skickade mig vidare till Lund för operation. Min familj var med mig och satt och grät. De visste inte om jag skulle klara det, säger Janne Gunnarsson.

Men läkaren i Lund ville inte operera. Det kunde bli allvarliga men om operationen inte lyckades fullt ut. Han valde att avvakta i hopp om att blödningarna skulle gå tillbaka. Han fick rätt.

– Jag är väldigt tacksam att det inte blev någon operation. I dag är jag till nittio procent tillbaka. Jag blir fortfarande trött och kan bara jobba halvtid. Men det går stadigt åt rätt håll, säger Janne Gunnarsson ett halvår efter olyckan.

Besöker olycksplatsen

Älgskadefondsföreningen tar med honom till platsen för olyckan. Janne har kört på vägen några gånger sedan olyckan men har inte uppfattat var olycksplatsen är eftersom han inte minns händelsen.

– Någonstans innan Hynnenäs är allt jag vet, säger han när vi närmar oss.

Med hjälp av koordinater från räddningstjänsten hittas olycksplatsen till slut. På ena sidan av vägen ser det ut som att någon plogat marken. Nytt gräs sticker fram